Är alltför vidskeplig för att skriva nåt än så jag avslutar här,
men förhoppningsvis så ska jag vara tillbaka och få ihop nåt ganska snart.
Före nyår skulle vara trevligt...
Ha dé!!!
tisdag 28 december 2010
söndag 26 december 2010
Årets julklapp!!!
Ja, det priset får vi nog ta åt oss här i familjen Rosenäs. Tackar och bugar!!!
Vi funderade länge och väl innan vi kom på vad vi skulel ge bort, men sen kom barnen på en lysande idé!!
I år skulle jul firas på ett mycket annorlunda sätt i flera bemärkelser. För det första skulle jag och mina barn fira julen utan mina föräldrar för första gången på 30 år!! (ja, jag iaf, barnen är ju naturligtvis inte 30 år) Och det var inte vad jag hade önskat men...
Mina föräldrar skulle komma hit på uppesittarkvällen istället och fira med oss. Och det gjorde de, och vi hade supermysigt, trots nitlotter á la bingolotto!
Då, ca två timmar efter att Erik somnat ca halv nio, kom julklapp nr ett! Den varade ca 3 timmar...
Sen två timmar senare, vid halv elva kom julklappen från Jesper! Den varade i 10 timmar...
Virus ville knappast va sämre han, han ska ju alltid göra allt som Jesper gör så han slängde också upp sin julklapp. Den här gången vid halv ett! Den varade i 24 timmar...
Sen blev det julafton!
En väldigt ensam julafton!
Men men, vi fem i familjen fick åtminstone vara tillsammans... Eller nja, nästan iaf... vi låg mest och sov på varsitt lämpligt ställe...
Sen blev det juldagen... Den började extra tidigt för mig!
Klockan 03.00 julaftonsnatten fick jag utdelning av ungarnas julklapp! Tusen tack... jag har världens bästa ungar!!!! Min julklapp höll i sig ca 13 timmar...
Ringer mamma som varit snäll och tvättat åt oss eftersom vattnet naturligtvis beslöt sig för att ta slut ungefär samtidigt som den första julklappen från Erik kom och frågar hur det är med dem. Hmm... mamma hade också fått utdelning, hennes varade 24 timmar...
Juldagskvällen avslutades med en ny julklapp ifrån Erik, man kan ju undra varför han inte kände för att ge allt på en gång men men, han är ju bara ett år så... Mitt i Eriks julklappsutdelning kommer Per på att han också har julklappar att dela ut och springer iväg...
Annandagjul och en ny dag... Morgonen börjar lugnt... Och Per har i stort sett slutat springa... Han berättar att min pappa också fått utdelning och nu ligger utslagen...
Vi är rastlösa och vill ha miljöombyte... Vi kommer iaf ut på gården en timme, har nog aldrig tyckt att frisk luft varit så underbart förut...
Vid middagsvilan är det dags igen... Virus vaknar och nu är det i rullning igen... Ungefär samtidigt börjar jag också springa igen... Och ungefär samtidigt får jag veta att även min bror nu ligger hemma hos sig och grejar med vår julklapp som han fått via mina föräldrar... han är ensam hemma med sin dotter...
Nu sitter vi här... Jag och Per... Ungarna sover och vi kollar på hockey... Och väntar... väntar... väntar.......
Vi samlade ihop oss förut och samtalade om årets julklapp och kände att vi inte riktigt fått det utslag som vi ville med julen. Resultatet blev liksom fel på nåt sätt... Vi ska försöka tänka om nästa år och se om inte vi kan hitta nåt annat som vi alla kanske skulle tycka vore en fin present...
Nu ska vi kolla lite hockey och hålla tummarna för att vi får sova inatt och att barnen är sådär jobbigt pigga och pratiga imorgon!!!!!!
Va??? Vad som var årets julklapp????
MAGSJUKA SÅKLART!!!!!!!!!
Ha dé!
Vi funderade länge och väl innan vi kom på vad vi skulel ge bort, men sen kom barnen på en lysande idé!!
I år skulle jul firas på ett mycket annorlunda sätt i flera bemärkelser. För det första skulle jag och mina barn fira julen utan mina föräldrar för första gången på 30 år!! (ja, jag iaf, barnen är ju naturligtvis inte 30 år) Och det var inte vad jag hade önskat men...
Mina föräldrar skulle komma hit på uppesittarkvällen istället och fira med oss. Och det gjorde de, och vi hade supermysigt, trots nitlotter á la bingolotto!
Då, ca två timmar efter att Erik somnat ca halv nio, kom julklapp nr ett! Den varade ca 3 timmar...
Sen två timmar senare, vid halv elva kom julklappen från Jesper! Den varade i 10 timmar...
Virus ville knappast va sämre han, han ska ju alltid göra allt som Jesper gör så han slängde också upp sin julklapp. Den här gången vid halv ett! Den varade i 24 timmar...
Sen blev det julafton!
En väldigt ensam julafton!
Men men, vi fem i familjen fick åtminstone vara tillsammans... Eller nja, nästan iaf... vi låg mest och sov på varsitt lämpligt ställe...
Sen blev det juldagen... Den började extra tidigt för mig!
Klockan 03.00 julaftonsnatten fick jag utdelning av ungarnas julklapp! Tusen tack... jag har världens bästa ungar!!!! Min julklapp höll i sig ca 13 timmar...
Ringer mamma som varit snäll och tvättat åt oss eftersom vattnet naturligtvis beslöt sig för att ta slut ungefär samtidigt som den första julklappen från Erik kom och frågar hur det är med dem. Hmm... mamma hade också fått utdelning, hennes varade 24 timmar...
Juldagskvällen avslutades med en ny julklapp ifrån Erik, man kan ju undra varför han inte kände för att ge allt på en gång men men, han är ju bara ett år så... Mitt i Eriks julklappsutdelning kommer Per på att han också har julklappar att dela ut och springer iväg...
Annandagjul och en ny dag... Morgonen börjar lugnt... Och Per har i stort sett slutat springa... Han berättar att min pappa också fått utdelning och nu ligger utslagen...
Vi är rastlösa och vill ha miljöombyte... Vi kommer iaf ut på gården en timme, har nog aldrig tyckt att frisk luft varit så underbart förut...
Vid middagsvilan är det dags igen... Virus vaknar och nu är det i rullning igen... Ungefär samtidigt börjar jag också springa igen... Och ungefär samtidigt får jag veta att även min bror nu ligger hemma hos sig och grejar med vår julklapp som han fått via mina föräldrar... han är ensam hemma med sin dotter...
Nu sitter vi här... Jag och Per... Ungarna sover och vi kollar på hockey... Och väntar... väntar... väntar.......
Vi samlade ihop oss förut och samtalade om årets julklapp och kände att vi inte riktigt fått det utslag som vi ville med julen. Resultatet blev liksom fel på nåt sätt... Vi ska försöka tänka om nästa år och se om inte vi kan hitta nåt annat som vi alla kanske skulle tycka vore en fin present...
Nu ska vi kolla lite hockey och hålla tummarna för att vi får sova inatt och att barnen är sådär jobbigt pigga och pratiga imorgon!!!!!!
Va??? Vad som var årets julklapp????
MAGSJUKA SÅKLART!!!!!!!!!
Ha dé!
fredag 10 december 2010
Jag står på barrikaderna! Nu gör jag revolt!!!
Ikväll är Per på julbord med jobbet och jag och Jesper skulle mysa med Idol, snacks och räkor. Det blev snacks och Idol iaf... I räkorna hittades denna lille krabat. En Alligatorfisk har vi lärt oss nu att den heter, och i Japan är den en dyr delikatess.. Ja, den får vara hur dyr och delikat som helst. jag tyckte den var hur äcklig som helst och den ser hemsk ut! Så räkor blev det inga... Tappade liksom sugen helt...
Idol... Jag håller på Jay! Jesper håller på Minnah! Vi ska kämpa i soffan!!!!
Man kan säga att kampen om Idol snabbt byttes ut... Vid sista utropstecknet hör jag ljud från Virus. han börjar gråta och jag vet redan innan jag går uppför trappan vad det handlar om... Virus har drabbats av sitt livs första magsjuka! Så nu sitter jag här, och väntar... På mera kräk från Virus, på Per som förhoppningsvis kommer hem snart, på att Erik och/eller Jesper ska börja ulka också, eller på att jag ska sätta igång... Kanske Per också när han kommit hem... Man kan summera kvällen med ett framträdande i Idol-finalen, tre maskiner kräk-tvätt, städning av säng, golv och bokhylla inne hos Virus, kasta polis-boken (vilket han inte vet ännu-då kommer en ny kris antar jag) pumpat ut en halv flaska handsprit (över hela mig), men det värsta av allt om man får tolka Virus var väl vovven som "försvann" i tvättmaskinen (snutten gick förvånansvärt bra ändå) och den idiotiskt dumma hinken som jag envisades med att sticka under nosen på honom så fort han började ulka! Nu har han fått sova i drygt 1½ halvtimme, hoppas det blir lite mer... Per skulle komma och ta andra skiftet i natt. Jag kanske är fruktansvärt fånig, men jag kan inte sova när barnen (jesper fram tills nu då såklart) kräks då jag är livrädd för att de inte ska vakna och kvävas/drunkna i spyorna så nu sitter jag lltså här, rakt upp och ner i soffan och väntar... På att vara vaken, på att sova... Ja på allt möjligt... Ska nog passa på att kolla förra veckans "Så mycket Bättre" som vi missade eftersom vi var på ett otroligt roligt julbords-kalas!!!!
Rubriken då... Att stå på barrikaderna, revoltera och göra uppror... Nja, det kom liksom av sig i spyandet här... Jag hade ett så bra inlägg klart i huvudet men, det flög liksom rakt ut ur munnen på stackars Virus... Det var om leksaker... Och disk... och tvätt... Det var att jag tänkte göra uppror och revoltera emot detta, och helt sonika sätta mig i soffan, men Jesper och fredagsmys och sen bara gå hela vägen från soffan, genom TV-rummet, hallen, matsalen, köket och hallen igen till badrummet utan att röra allt sånt efter vägen... Bara för att sedan gå samma väg tillbaka och uppför trapporna rakt i säng... Och somna... Utan att röra en pinal... Att bara låta det stå... men men... det kom liksom av sig... Nu är tvätten gjord, och leksakerna upplockade... IGEN! Då kanske man kan gå ut och stoppa disken i maskinen också då medan man ändå bara sitter här...
Ska googla upp vårt hotell i Kap Verde först bara, så jag har nåt att stå och drömma om samtidigt...!!!!!!!!!!!!!
Ha dé
torsdag 2 december 2010
I have a stalker and it smells like shit!!!!
Ska försöka bena ut rubriken.
Jag har en stalker... Nu råkar detta vara engelska och jag ska översätta det åt er... Jag har en stalker, en förföljare. En förföljerska för att vara exakt. Återkommer till detta...
Shit, är också engelska. Det betyder skit! Och jag vet snart inte vad vi ska ta oss till. Sedan i lördags kväll har vi haft en doft, en mindre angenäm doft som ligger som en tjock dimma i vårt sovrum. Det luktar skit rent ut sagt. Det är äckligt! Vidrigt! Otroligt hemskt! Och doften blir värre för varje dag... Eftersom den är koncentrerad till vårt rum så märker man inget av det på dagen, och när vi väl lyckats krångla oss in i sovrummet för kvällen och fått tyst på alla barn och fått dem (läs Virus) att stanna i sin säng och somna om så känner man doften. Och då är man liksom instängd, fångad inne i skiten. Vi tar oss liksom inte ut igen utan att Virus-proceduren måste tas om igen, och den brukar vara mer komplicerad när vi ska ut ur rummet mot hallen, än om vi ska ta oss genom rummet in till oss. Så varje kväll får vi oss alltså ett bryskt uppvaknande när dörren bakom oss gått igen och vi står där i mörkret... Det känns som om nån dött där inne... Det är så illa att till och med barnen klagar... Och Virus påpekar det varje morgon när han vaknar. Mmm, ni läste rätt, han lyckas ju somna i doften... Samma gör Per... För mig tar det lite längre tid. När man väl lyckats ta sig ner i sängen och fått till täcken osv så man samtidigt pakat in sig ändå lyckas få lufthål så måste man sen ligga helt hundra bly still, annars tränger doften in och liksom sätter sig i halsen... Det är vidrigt... Inatt tror jag att jag sover på soffan... Vilket är fruktansvärt synd... Vi har ju nyss köpt ny säng... Jag vill sova i sängen... Vi har funderat på att det är sängen som luktar. Vi köpte den för två veckor sen, och det har luktat snart en vecka... Vi har letat igenom allt! Högt och lågt, och vi har lokaliserat doften till säng-området. Men vi kan inte se eller hitta nåt. Sängkläder är nytvättade, sen igår och golvet städat... Och sen finns liksom inget mer i närheten... Vad är det som stinker så????? jag vill ha mitt sovrum tillbaka... Är inte detta höjden egentligen... När vi väl fått Virus att sova och somna om i sin egen säng själv när vi går och lägger oss, ja då ska vi fasen inte heller få sova skönt i vår nya säng som vi längtat efter i tre års tid nu, men väntat ut alla graviditeter med fostervatten och blödningar på... Ironi skulle vissa kalla det... Idioti säger jag... Shit!!!
Min stalker då... Ja, nu är det inte så farligt som det kanske är för andra... Jag har ingen stalker för att jag är rik och berömd... Inte ens för att jag är omtyckt och älskad... Nej det är nog precis tvärtom... Det har pågått i några år nu, men det har tagit tid innan jag tagit åt mig så mycket som jag gjort nu... Nu känner man liksom att det räcker. Att nu får det vara bra. Nu orkar inte jag mer. Och inte ens Per orkar mer nu. Då vet ni hur långt det gått.(ni som känner Per vill säga) Per har yttrat sin nu-räcker-det-fråga, dvs Vad ska vi göra? Vi måste göra nåt!
Ja, det skulle jag ha velat göra för längesen, men vad katten då????
Vad är det som är så illa då? Nja, många skulle tycka att det inte är något, att det bara är att sträcka på sig, skaka av det och gå vidare... Och det har vi gjort... I snart 3 år... och nu börjar det bli så tungt och så mycket skit att våra knän inte längre räcker till att orka resa oss upp på... Det känns som om benen ska gå av... Och våra armar är fulla av vårt eget att vi inte längre får nån hjälp därifrån...
Vi vet inte riktigt hur det började, men det första vi kan komma ihåg var en gungställning, som blev en mjölkkanna, som blev lite skifferplattor, som blev en önskan om tegelstenar, en utbyggnad, ett soldäck, en altan, bambu-chalussier, en bil, två bilar, blommor, köksbord, barn, bröllop, studsmatta, lekstuga, berså, odlingslådor....osv osv osv osv... Jag kan fortsätta hur länge som helst... Det sista i högen är ett namnbyte... (som ni ser, inga saker man kan skriva till historien men det är psykisk terror)
JAG ORKAR INTE MER!!!! JAG VILL INTE!!!!!
Så om det är det här du är ute efter så har du lyckats! Jag ger upp!!! Jag erkänner, du tar dig innanför mitt skinn, och jag hatar mig själv för det!!!!! Och jag avskyr det du gör. VI avskyr det du gör. Vi vet bara inte hur vi ska gå vidare... Per vill ta tag i detta nu, få det ur världen... Få ett slut på det. Få mig att må bättre. Få mig att inte känna mig instängd i mitt eget hus. Att jag tvekar beror just på honom... Det är han som har nåt att förlora på det, även om han säger att det inte alls är så längre... Jag är inte övertygad än...
Det enda jag vet med säkerhet är att något måste hända snart... Innan jag blir knäpp...
Eller koko...
Viktor har en "låtsaskompis" som heter Koko... Vi vet inte säkert än om dt är en låtsas kompis, men han pratr varje dag om någon som heter Koko och som finns utanför vårt hus. Han ser denne någon och har pekat ut det för oss. Vi ser inget såklart, men börjar nu tvivla och kanske är detmig han ser, efter att jag blivit Koko, efter att jag nått bristningsgränsen... Brukar man inte säga att barn har ett sjätte sinne, att deras kanaler för det onaturliga är helt öppna??? Har genom åren sett flera tecken på detta... men i detta fallet hoppas jag inte att han har rätt i så fall... Vet inte hur myckey mer Koko jag skulle klara av just nu...
Ha dé!!
Jag har en stalker... Nu råkar detta vara engelska och jag ska översätta det åt er... Jag har en stalker, en förföljare. En förföljerska för att vara exakt. Återkommer till detta...
Shit, är också engelska. Det betyder skit! Och jag vet snart inte vad vi ska ta oss till. Sedan i lördags kväll har vi haft en doft, en mindre angenäm doft som ligger som en tjock dimma i vårt sovrum. Det luktar skit rent ut sagt. Det är äckligt! Vidrigt! Otroligt hemskt! Och doften blir värre för varje dag... Eftersom den är koncentrerad till vårt rum så märker man inget av det på dagen, och när vi väl lyckats krångla oss in i sovrummet för kvällen och fått tyst på alla barn och fått dem (läs Virus) att stanna i sin säng och somna om så känner man doften. Och då är man liksom instängd, fångad inne i skiten. Vi tar oss liksom inte ut igen utan att Virus-proceduren måste tas om igen, och den brukar vara mer komplicerad när vi ska ut ur rummet mot hallen, än om vi ska ta oss genom rummet in till oss. Så varje kväll får vi oss alltså ett bryskt uppvaknande när dörren bakom oss gått igen och vi står där i mörkret... Det känns som om nån dött där inne... Det är så illa att till och med barnen klagar... Och Virus påpekar det varje morgon när han vaknar. Mmm, ni läste rätt, han lyckas ju somna i doften... Samma gör Per... För mig tar det lite längre tid. När man väl lyckats ta sig ner i sängen och fått till täcken osv så man samtidigt pakat in sig ändå lyckas få lufthål så måste man sen ligga helt hundra bly still, annars tränger doften in och liksom sätter sig i halsen... Det är vidrigt... Inatt tror jag att jag sover på soffan... Vilket är fruktansvärt synd... Vi har ju nyss köpt ny säng... Jag vill sova i sängen... Vi har funderat på att det är sängen som luktar. Vi köpte den för två veckor sen, och det har luktat snart en vecka... Vi har letat igenom allt! Högt och lågt, och vi har lokaliserat doften till säng-området. Men vi kan inte se eller hitta nåt. Sängkläder är nytvättade, sen igår och golvet städat... Och sen finns liksom inget mer i närheten... Vad är det som stinker så????? jag vill ha mitt sovrum tillbaka... Är inte detta höjden egentligen... När vi väl fått Virus att sova och somna om i sin egen säng själv när vi går och lägger oss, ja då ska vi fasen inte heller få sova skönt i vår nya säng som vi längtat efter i tre års tid nu, men väntat ut alla graviditeter med fostervatten och blödningar på... Ironi skulle vissa kalla det... Idioti säger jag... Shit!!!
Min stalker då... Ja, nu är det inte så farligt som det kanske är för andra... Jag har ingen stalker för att jag är rik och berömd... Inte ens för att jag är omtyckt och älskad... Nej det är nog precis tvärtom... Det har pågått i några år nu, men det har tagit tid innan jag tagit åt mig så mycket som jag gjort nu... Nu känner man liksom att det räcker. Att nu får det vara bra. Nu orkar inte jag mer. Och inte ens Per orkar mer nu. Då vet ni hur långt det gått.(ni som känner Per vill säga) Per har yttrat sin nu-räcker-det-fråga, dvs Vad ska vi göra? Vi måste göra nåt!
Ja, det skulle jag ha velat göra för längesen, men vad katten då????
Vad är det som är så illa då? Nja, många skulle tycka att det inte är något, att det bara är att sträcka på sig, skaka av det och gå vidare... Och det har vi gjort... I snart 3 år... och nu börjar det bli så tungt och så mycket skit att våra knän inte längre räcker till att orka resa oss upp på... Det känns som om benen ska gå av... Och våra armar är fulla av vårt eget att vi inte längre får nån hjälp därifrån...
Vi vet inte riktigt hur det började, men det första vi kan komma ihåg var en gungställning, som blev en mjölkkanna, som blev lite skifferplattor, som blev en önskan om tegelstenar, en utbyggnad, ett soldäck, en altan, bambu-chalussier, en bil, två bilar, blommor, köksbord, barn, bröllop, studsmatta, lekstuga, berså, odlingslådor....osv osv osv osv... Jag kan fortsätta hur länge som helst... Det sista i högen är ett namnbyte... (som ni ser, inga saker man kan skriva till historien men det är psykisk terror)
JAG ORKAR INTE MER!!!! JAG VILL INTE!!!!!
Så om det är det här du är ute efter så har du lyckats! Jag ger upp!!! Jag erkänner, du tar dig innanför mitt skinn, och jag hatar mig själv för det!!!!! Och jag avskyr det du gör. VI avskyr det du gör. Vi vet bara inte hur vi ska gå vidare... Per vill ta tag i detta nu, få det ur världen... Få ett slut på det. Få mig att må bättre. Få mig att inte känna mig instängd i mitt eget hus. Att jag tvekar beror just på honom... Det är han som har nåt att förlora på det, även om han säger att det inte alls är så längre... Jag är inte övertygad än...
Det enda jag vet med säkerhet är att något måste hända snart... Innan jag blir knäpp...
Eller koko...
Viktor har en "låtsaskompis" som heter Koko... Vi vet inte säkert än om dt är en låtsas kompis, men han pratr varje dag om någon som heter Koko och som finns utanför vårt hus. Han ser denne någon och har pekat ut det för oss. Vi ser inget såklart, men börjar nu tvivla och kanske är detmig han ser, efter att jag blivit Koko, efter att jag nått bristningsgränsen... Brukar man inte säga att barn har ett sjätte sinne, att deras kanaler för det onaturliga är helt öppna??? Har genom åren sett flera tecken på detta... men i detta fallet hoppas jag inte att han har rätt i så fall... Vet inte hur myckey mer Koko jag skulle klara av just nu...
Ha dé!!
onsdag 1 december 2010
Just idag....
Hade jag kunnat skriva hur mycket som helst... Dels för att det finns otroligt mycket att berätta just nu, och dels för att man får passa på de få tillfällen som vårt internet fungerar eftersom det tydligen har fått idén om att det inte alls har nån skyldighet att fungera då vi bara betalar dyra pengar för det!!! Alldeles för dyrt!
Internet har alltså resulterat i en hel del nya beslut av Per. Idag avslutade vi vårt stationära telefonabonnemang. Kändes bra när beslutet togs, men nu i efterhand satt både jag och Per och kände en våg av svårt definierbara känslor angående det vi gjort...
Men men, vi ska fixa bättre uppkoppling istället, ett sånt där abonnemang som fungerar... Varje gång man vill och behöver internet! Så det så...
Erik har börjat dagis! Och min ångest är stor kan jag lova. Det känns bra samtidigt som det är för jävligt rent ut sagt. Betyder detta att jag inte har nån bebis kvar nu eller???? Jag saknar det redan...
Kom på imorse att jag nog har inlett ett förhållande också... Liksom vid sidan av... Och det känns hur bra som helst! Precis vad jag behöver just nu... Per räcker till alldeles utomordentligt, men han är inte hemma på dagarna när jag behöver prata så jag har sökt mig nån annanstans... Och vi är försiktiga... Så fort barnen somnat på dagen för att vila middag så kommer hon... Pernilla! Min alldeles urgulliga granne som man bara kan tömma skithinken över (ursäkta uttrycket)! Att hon börjar kännas mer som en älskarinna än den underbara vän hon egentligen är är väl för att vi på slutet bara lyckats få ihop våra tjöt-stunder genom stulna ögonblick precis som om hon vore min älskare... Ett litet samtal där, ett sms och några stulna stunder mitt på dagen när barnen somnat...
(så nu hoppas jag såklart att alla förstod ironin i det hela så jag inte behöver förklara mig ett dussintals gånger att vi "bara" är vänner!!!!)
Man lär sig nåt nytt varje dag brukar man säga... Idag ka jag berätta att jag lärt mig en lite annorlunda erfarenhet. Det började imorse. Per laddade brasan vid 6 när han gick upp. Jag fortsatte sen eldandet. Fortsatte sen lite till... Och ännu lite mer... Bara för att fortsätta lite mer, och lite mer... och lite mer... ja ni fattar va?? Jag eldade oss ur huset skulle man kunna säga. Till slut var det så illa varmt i huset att kläder inte längre kunde behållas på. Ungarna blev mer och mer griniga och törstiga... humören svek och man blev både passiv och långsam... Till slut gick det inte att röra sig utan att man kände kroppens kranar öppna sig och man bara ville skrika rakt ut (nja, nästan). Det var olidligt ett tag... Vid nåt tillfälle kände man nästan att man ville gå ut och sätta sig naken i snön och invänta kylan... Inte för att man behövt vänta så länge med ca 20 minus ute... Vi avstyrde den idén då vi nog tyckte att grannarna hade tyckt att vi verkade rätt knas om vi suttit på rad utanför med rumporna i vädret... fast iofs, hade vi suttit ute, i snön eller inte, så hade väl inte rumporna varit det som stuckit upp kanske...
Ha dé
Internet har alltså resulterat i en hel del nya beslut av Per. Idag avslutade vi vårt stationära telefonabonnemang. Kändes bra när beslutet togs, men nu i efterhand satt både jag och Per och kände en våg av svårt definierbara känslor angående det vi gjort...
Men men, vi ska fixa bättre uppkoppling istället, ett sånt där abonnemang som fungerar... Varje gång man vill och behöver internet! Så det så...
Erik har börjat dagis! Och min ångest är stor kan jag lova. Det känns bra samtidigt som det är för jävligt rent ut sagt. Betyder detta att jag inte har nån bebis kvar nu eller???? Jag saknar det redan...
Kom på imorse att jag nog har inlett ett förhållande också... Liksom vid sidan av... Och det känns hur bra som helst! Precis vad jag behöver just nu... Per räcker till alldeles utomordentligt, men han är inte hemma på dagarna när jag behöver prata så jag har sökt mig nån annanstans... Och vi är försiktiga... Så fort barnen somnat på dagen för att vila middag så kommer hon... Pernilla! Min alldeles urgulliga granne som man bara kan tömma skithinken över (ursäkta uttrycket)! Att hon börjar kännas mer som en älskarinna än den underbara vän hon egentligen är är väl för att vi på slutet bara lyckats få ihop våra tjöt-stunder genom stulna ögonblick precis som om hon vore min älskare... Ett litet samtal där, ett sms och några stulna stunder mitt på dagen när barnen somnat...
(så nu hoppas jag såklart att alla förstod ironin i det hela så jag inte behöver förklara mig ett dussintals gånger att vi "bara" är vänner!!!!)
Man lär sig nåt nytt varje dag brukar man säga... Idag ka jag berätta att jag lärt mig en lite annorlunda erfarenhet. Det började imorse. Per laddade brasan vid 6 när han gick upp. Jag fortsatte sen eldandet. Fortsatte sen lite till... Och ännu lite mer... Bara för att fortsätta lite mer, och lite mer... och lite mer... ja ni fattar va?? Jag eldade oss ur huset skulle man kunna säga. Till slut var det så illa varmt i huset att kläder inte längre kunde behållas på. Ungarna blev mer och mer griniga och törstiga... humören svek och man blev både passiv och långsam... Till slut gick det inte att röra sig utan att man kände kroppens kranar öppna sig och man bara ville skrika rakt ut (nja, nästan). Det var olidligt ett tag... Vid nåt tillfälle kände man nästan att man ville gå ut och sätta sig naken i snön och invänta kylan... Inte för att man behövt vänta så länge med ca 20 minus ute... Vi avstyrde den idén då vi nog tyckte att grannarna hade tyckt att vi verkade rätt knas om vi suttit på rad utanför med rumporna i vädret... fast iofs, hade vi suttit ute, i snön eller inte, så hade väl inte rumporna varit det som stuckit upp kanske...
Ha dé
torsdag 18 november 2010
Har fått svar....
För andra gången i mitt liv har jag av professionella kunniga experter (det är väldigt viktigt att påpeka det) fått veta att jag är.... Normal!!! Fullkomligt normal!!!
Så ni som anat något annat... kanske dags att rannsaka er själva och inse att felet kanske ligger närmare än vad ni tidigare trodde!
Men jag kan väl även erkänna att jag skulle inte vara så fruktansvärt himla normal utan de fyra underverken som står mig närmast!
Måste nog erkänna (igen) att mitt anti-Svensson-liv på riktigt börjar gå utför... Känner mig mer och mer som en Svensson för varje dag... Men då är jag ju också så otroligt himla normal ju så det är väl normalt att känns så då...
Ville bara berätta att jag är normal!
Utveckling...
Utvecklingen går framåt... Eller bakåt... Eller ut i hallen... Det beror på hur man ser på saken.
Borde ha börjat ana oråd när Pers klocka ringer och det fortsätter vara helt tyst och stilla inne i Viktors rum. men inte, jag somnade snabbt om igen... vaknar snart igen av att det är ett väldans ljussken i rummet... Ja så mycket det nu kan bli av en mobiltelefon men ändå... Hinner tänka några tankar om vem som kan smyga omkring i rummet och eftersom jag hade somnat om på en hundradelssekund efter att Per knallat upp så var sannolikheten att jag skulle komma mig för att tro att det var han som smög i rummet inte så stor. Nu var det han som tassade omkring... Och letade... "-Men va sjutton gör du?" Det var det jag fick ur mig sådär i mörkret kl 6 imorse... "-Viktor är borta!!" Var det svar jag fick. på en bråkdels sekund var jag uppe i rummet. Vad säger du??????? hur kan en unge bara försvinna över en natt?????????? Vi fick tända upp och lyfta på alla kläder och täcken... Nej han var borta!
Nu hade han inte kommit så långt men på nåt sätt fått upp dörren
ut till hallen (den är tröööög) och där hade han lagt sig på hallgolvet istället. Med dörren som ryggstöd och huvudet vilandes mot grinden ner till trappan... Och nu sov han djupt. Vi fick liksom skjuta upp dörren så det skulle gå att komma ut. Lite trångt med tanke på alla skit som står där ute i hallen och tillslut vaknade han och följde yrvaket med in in vår säng... Vi la oss tillrätta och somnade precis om igen... Då hör jag ett gällt läge som viner genom huset!!!!!!!!!! Jaha, Erik verkar ha sovit klart! Bara att stiga upp!
Nu blir det frukost, dagis för Virus och Hemtenta för mig!
Väntar in barnvakten som är tillbaka efter en välbehövlig paus på ett par veckor i Thailand!
Ha dé
Borde ha börjat ana oråd när Pers klocka ringer och det fortsätter vara helt tyst och stilla inne i Viktors rum. men inte, jag somnade snabbt om igen... vaknar snart igen av att det är ett väldans ljussken i rummet... Ja så mycket det nu kan bli av en mobiltelefon men ändå... Hinner tänka några tankar om vem som kan smyga omkring i rummet och eftersom jag hade somnat om på en hundradelssekund efter att Per knallat upp så var sannolikheten att jag skulle komma mig för att tro att det var han som smög i rummet inte så stor. Nu var det han som tassade omkring... Och letade... "-Men va sjutton gör du?" Det var det jag fick ur mig sådär i mörkret kl 6 imorse... "-Viktor är borta!!" Var det svar jag fick. på en bråkdels sekund var jag uppe i rummet. Vad säger du??????? hur kan en unge bara försvinna över en natt?????????? Vi fick tända upp och lyfta på alla kläder och täcken... Nej han var borta!
Nu hade han inte kommit så långt men på nåt sätt fått upp dörren
ut till hallen (den är tröööög) och där hade han lagt sig på hallgolvet istället. Med dörren som ryggstöd och huvudet vilandes mot grinden ner till trappan... Och nu sov han djupt. Vi fick liksom skjuta upp dörren så det skulle gå att komma ut. Lite trångt med tanke på alla skit som står där ute i hallen och tillslut vaknade han och följde yrvaket med in in vår säng... Vi la oss tillrätta och somnade precis om igen... Då hör jag ett gällt läge som viner genom huset!!!!!!!!!! Jaha, Erik verkar ha sovit klart! Bara att stiga upp!
Nu blir det frukost, dagis för Virus och Hemtenta för mig!
Väntar in barnvakten som är tillbaka efter en välbehövlig paus på ett par veckor i Thailand!
Ha dé
onsdag 17 november 2010
Mitt liv som hund..
Mitt liv som hund är titeln på filmen om min son.
Det är nämligen så här att på kvällen, ungefär lagom till läggdags, då förvandlas Viktor till Vovve. Vi har avancerat i lägg-procedurerna så vi är nere på ungefär en halvtimmes tid för allt från att vi går upp tills den som lägger kommer ner igen ensam. man kan säga att vi kompromissat. Det är inget spring eller skrik eller gråt och det hurrar jag och Per och de andra barnen för... Och Viktor Vovve ligger med snutte som täcke och gose-vovven som kudde.... Mitt på golvet!!!! Och ni som undrar hur vi kan tillåta det kan jag säga att det gör vi egentligen inte. men vi hinner inte ens ut ur rummet efter att ha lagt tillbaka honom i sängen (tusen gånger om) innan han återigen ligger där på golvet, så vi har liksom gett upp den direkta kampen och avvaktar tills vi kommit på hur fan vi ska få honom i säng utan att blanda in rep och dylikt. För det skulle faktiskt vi tycka kändes en aningens värre än att han ligger på golvet... Det finns ju ändå en matta... och det är ett riktigt gammalt trägolv och är ju därför varmare än ett klickgolv, det är ju positivt... Ja, annars vette tusan vad jag ska säga, göra eller tro...
Och där ligger han tills vi kommer upp och lägger oss. Då börjar vi om, men vid det här laget har han sovit några timmar och är betydligt mer lätt-medgörlig så då tar proceduren oftast bara ett par vändor innan han somnar om. Och vi är snart uppe i en majoritet för att han då även stannar kvar i sängen.
Den tredje turen med upp-från-golvet-bära-till-säng procedur inträffar vid 6 på morgonen. När Pers klocka ringer vaknar han, man hör hur han hoppar ner på golvet, intar sov-läge på golvet och väntar..... Direkt han hör Per röra sig eller sätta ner foten tvär ställer han sig upp i givakt och sen tågar han in i rummet som en tapper soldat! En väldigt groggy och trött tapper soldat men ändå... Och då har han faktiskt förtjänat en timmes god sömn bredvid mamma i den "stoola ängen"!!!!! Och han somnar!!! Snarkar!!! Rullar runt!!! jag sover inte ett endaste dugg efter hans intåg, men attans så mysigt det är!
Kan meddela att nu är kl 19.14 och det är tyst...lugnt...stilla... Så golvet eller inte, det är en klar förbättring från de tidigare två veckorna!
I helgen var jag och Per iväg en tur till Linköping. Där umgicks vi med Pers syster Sara och hennes man Jonas och Virus och Eriks kusiner Edith och Herman. Man kan säga att det var en liten blixtvisit, men en välbehövlig sådan och en fruktansvärt otroligt rolig sådan.... Vi var och kollade på Mia Skäringer!!!!!!!!!! Gå och se den...alla!!! Det var längesen jag skrattade och grät så mycket på en och samma gång, men ändå mått så otroligt gött efteråt. Jag och Per pratade mycket om innehållet på showen när vi åkte hem på söndagen, tror vi började när vi satte oss i bilen, och vi hade inte slutat prata om den när vi parkerade bilen utanför huset här hemma! Den väckte mycket tankar och känslor och det är så skönt att vi verkligen kan prata om precis allt med varandra. Är svårt att återge nåt från showen, men det är ju livet vi pratar om och livets alla turer. Showen kändes som en återspegling av hennes, och min, och många med mig (sjukt hur lika man kan ha levt livet som någon annan utan att vara nån annan), barndom samtidigt som det var en hyllning till livet, barnen, mannen, familjen och sig själv! Jag hejjar på!!!!
Och om Viktors film är Mitt liv som hund, så har jag och Mia haft precis samma manusförfattare, som trott att man kunde skriva samma story två gånger bara man väntade några år mellan gångerna....Så om jag gillade henne innan showen, så gillar jag henne betydligt mer nu!
Så till det roliga då! Eller det kanske det inte var nej... jag sitter med en hemtenta! och jag vill inte!!!!!!! Den känns mer som en analyserande studie över.... Ja jag vet inte ens vad den ska föreställa handla om... Jag analyserar sönder svaren, frågorna, litteraturen och mina egna tankar så det som jag får ner på pappret, det är fullkomligt NOLL!!!! Så gissa om det är duktigt gjort. Och nu är det två dagar kvar. Har helgen på mig egentligen också, men hade förhoppningen om att vara klar så man kunde gå på julmarknad, köpa ny säng, köpa lite inrednings-saker, och umgås med familjen! Ser ut som om jag blir kvar här vid bordet som är för högt för stolarna så när man försöker skriva nåt på datorn så har man händerna uppe vid axlarna och knappt man får upp ögonen i höjd med bordskanten så man ser vad man skriver!!! Imorgon är det jag som sitter på golvet! Börjar bli van det...
Tog mig en rejäl paus igår i alla fall och stack ner till grannen där jag vi sen skulle lära en annan granne att att tycka om rödvin! Och kändes som ett genombrott!!! Det slank ner flera glas, även om hon erkände att hon kanske inte njöt riktigt lika mycket som vi andra men men... Det kommer... jag kan på sätt och vis hålla med. Har inte heller njutit lika mycket idag som jag gjorde igår till exempel! Fick ca 4 timmar sömn och en aningens för mkt vin igår... Känns ju så här i efterhand som om man inte får den bästa framgången med hemtentan under de premisserna heller men... Nu är jag iaf nollställd inför nystarten imorgon när det är dags att ta nya tag igen...
Nej, nu flyttar jag från den här pallen in till soffan! Nu har jag fått nog för idag!
Ha dé
Det är nämligen så här att på kvällen, ungefär lagom till läggdags, då förvandlas Viktor till Vovve. Vi har avancerat i lägg-procedurerna så vi är nere på ungefär en halvtimmes tid för allt från att vi går upp tills den som lägger kommer ner igen ensam. man kan säga att vi kompromissat. Det är inget spring eller skrik eller gråt och det hurrar jag och Per och de andra barnen för... Och Viktor Vovve ligger med snutte som täcke och gose-vovven som kudde.... Mitt på golvet!!!! Och ni som undrar hur vi kan tillåta det kan jag säga att det gör vi egentligen inte. men vi hinner inte ens ut ur rummet efter att ha lagt tillbaka honom i sängen (tusen gånger om) innan han återigen ligger där på golvet, så vi har liksom gett upp den direkta kampen och avvaktar tills vi kommit på hur fan vi ska få honom i säng utan att blanda in rep och dylikt. För det skulle faktiskt vi tycka kändes en aningens värre än att han ligger på golvet... Det finns ju ändå en matta... och det är ett riktigt gammalt trägolv och är ju därför varmare än ett klickgolv, det är ju positivt... Ja, annars vette tusan vad jag ska säga, göra eller tro...
Och där ligger han tills vi kommer upp och lägger oss. Då börjar vi om, men vid det här laget har han sovit några timmar och är betydligt mer lätt-medgörlig så då tar proceduren oftast bara ett par vändor innan han somnar om. Och vi är snart uppe i en majoritet för att han då även stannar kvar i sängen.
Den tredje turen med upp-från-golvet-bära-till-säng procedur inträffar vid 6 på morgonen. När Pers klocka ringer vaknar han, man hör hur han hoppar ner på golvet, intar sov-läge på golvet och väntar..... Direkt han hör Per röra sig eller sätta ner foten tvär ställer han sig upp i givakt och sen tågar han in i rummet som en tapper soldat! En väldigt groggy och trött tapper soldat men ändå... Och då har han faktiskt förtjänat en timmes god sömn bredvid mamma i den "stoola ängen"!!!!! Och han somnar!!! Snarkar!!! Rullar runt!!! jag sover inte ett endaste dugg efter hans intåg, men attans så mysigt det är!
Kan meddela att nu är kl 19.14 och det är tyst...lugnt...stilla... Så golvet eller inte, det är en klar förbättring från de tidigare två veckorna!
I helgen var jag och Per iväg en tur till Linköping. Där umgicks vi med Pers syster Sara och hennes man Jonas och Virus och Eriks kusiner Edith och Herman. Man kan säga att det var en liten blixtvisit, men en välbehövlig sådan och en fruktansvärt otroligt rolig sådan.... Vi var och kollade på Mia Skäringer!!!!!!!!!! Gå och se den...alla!!! Det var längesen jag skrattade och grät så mycket på en och samma gång, men ändå mått så otroligt gött efteråt. Jag och Per pratade mycket om innehållet på showen när vi åkte hem på söndagen, tror vi började när vi satte oss i bilen, och vi hade inte slutat prata om den när vi parkerade bilen utanför huset här hemma! Den väckte mycket tankar och känslor och det är så skönt att vi verkligen kan prata om precis allt med varandra. Är svårt att återge nåt från showen, men det är ju livet vi pratar om och livets alla turer. Showen kändes som en återspegling av hennes, och min, och många med mig (sjukt hur lika man kan ha levt livet som någon annan utan att vara nån annan), barndom samtidigt som det var en hyllning till livet, barnen, mannen, familjen och sig själv! Jag hejjar på!!!!
Och om Viktors film är Mitt liv som hund, så har jag och Mia haft precis samma manusförfattare, som trott att man kunde skriva samma story två gånger bara man väntade några år mellan gångerna....Så om jag gillade henne innan showen, så gillar jag henne betydligt mer nu!
Så till det roliga då! Eller det kanske det inte var nej... jag sitter med en hemtenta! och jag vill inte!!!!!!! Den känns mer som en analyserande studie över.... Ja jag vet inte ens vad den ska föreställa handla om... Jag analyserar sönder svaren, frågorna, litteraturen och mina egna tankar så det som jag får ner på pappret, det är fullkomligt NOLL!!!! Så gissa om det är duktigt gjort. Och nu är det två dagar kvar. Har helgen på mig egentligen också, men hade förhoppningen om att vara klar så man kunde gå på julmarknad, köpa ny säng, köpa lite inrednings-saker, och umgås med familjen! Ser ut som om jag blir kvar här vid bordet som är för högt för stolarna så när man försöker skriva nåt på datorn så har man händerna uppe vid axlarna och knappt man får upp ögonen i höjd med bordskanten så man ser vad man skriver!!! Imorgon är det jag som sitter på golvet! Börjar bli van det...
Tog mig en rejäl paus igår i alla fall och stack ner till grannen där jag vi sen skulle lära en annan granne att att tycka om rödvin! Och kändes som ett genombrott!!! Det slank ner flera glas, även om hon erkände att hon kanske inte njöt riktigt lika mycket som vi andra men men... Det kommer... jag kan på sätt och vis hålla med. Har inte heller njutit lika mycket idag som jag gjorde igår till exempel! Fick ca 4 timmar sömn och en aningens för mkt vin igår... Känns ju så här i efterhand som om man inte får den bästa framgången med hemtentan under de premisserna heller men... Nu är jag iaf nollställd inför nystarten imorgon när det är dags att ta nya tag igen...
Nej, nu flyttar jag från den här pallen in till soffan! Nu har jag fått nog för idag!
Ha dé
onsdag 10 november 2010
Jag vill ha tillbaka min son...
Vart har Viktor tagit vägen????
Känns som om jag varit uppe och letat i flera timmar redan efter honom. Men klockan är bara 8 och jag gick upp halv sju och började leta. Avlöste Per då som varit uppe en dryg halvtimme och letat innan han var tvungen att åka till jobbet.
Min första tanke var att nån måste kommit in inatt och tagit honom, men eftersom snön helt täcker marken och inga spår förutom Pers så får jag inse att det måste hänt nåt annat.
Jesper sa att det kanske var tomten som hämtat honom (genom skorstenen då, får kolla spår på taket när jag går ut sen). Tomten kanske har satt honom på en intensiv kurs nu inför jul, hur man gör som sina föräldrar säger-kurs! Jag var ju borta precis hela dagen igår iofs så jag kan ju inte ens säkert säga att han ens var hemma igår... Per kanske fick med sig fel barn hem från första början på dagis... Men han liknar vår son otroligt mycket. Det är lite skrämmande... Ett fall för ArkivX kanske... Men om det är nån som vet var han är så ring gärna... Vi saknar honom!!!!
Visst den lilla killen som sitter här, och liknar Viktor är ju söt och så... Och ibland glimmar det till och man får ett leende och ett ja istället för ett nej, men inget slår ju Viktor. Hans som bara skrattar, myser, gosar, gör som man säger och..... SOVER!!!!!!!!!!!!!!!!!! Det kan inte den här killen tydligen. Vet inte vad hans föräldrar haft för rutiner när det gäller läggningen för honom, men de stämmer definitivt inte överens med våra. Viktor gjorde man iordning för kvällen, satt och läste/kollade på ankan i soffan med ihop med en flaska välling, och sen sa man godnatt till alla och bar upp honom till sängen, där man bara la ner honom och gick ut. Klart!
Den här killen måste man dalta med och sitta brevid sängen hos ända tills han somnat, vare sig det är middagsvila eller kvällsvila. Och det har börjat bli utdraget!!! Och inatt vaknade han också. Vid ett. Och efter att ha väckt både mig och Erik så ångrade han sig om att sova i vår säng och beslöt sig för att vara vaken. Till efter 3! I samma rum som allt det här pågår ligger då en trött man som sover hur skönt som helst!!!! Hur f*n kan man det??????????????????
När Pers klocka ringde vid 6 imorse skickade jag ut pojken med honom. En halvtimme senare var han tillbaka.
Började tro att jag drömt alltihop, eftersom ingen annan än jag (och Erik visserligen) vaknat, men när jag satte mig upp och kände hur trött jag var... Nja då insåg jag att det hade nog hänt...
Bara att gå upp. Så nu sitter jag här och undrar var min Viktor tagit vägen... Ska slänga i den här killen lite frukost och åka tillbaka med honom till dagis. Förhoppningsvis får vi tillbaka Viktor i eftermiddag när jag hämtar igen. Men om det är den här killens föräldrar som av "misstag" fått med sig vårt barn så ser jag inte hur oddsen skulle vara så stora för att vi får honom tillbaka... De har ju bytt upp sig...
Jaja, frukost var det...
Känns som om jag varit uppe och letat i flera timmar redan efter honom. Men klockan är bara 8 och jag gick upp halv sju och började leta. Avlöste Per då som varit uppe en dryg halvtimme och letat innan han var tvungen att åka till jobbet.
Min första tanke var att nån måste kommit in inatt och tagit honom, men eftersom snön helt täcker marken och inga spår förutom Pers så får jag inse att det måste hänt nåt annat.
Jesper sa att det kanske var tomten som hämtat honom (genom skorstenen då, får kolla spår på taket när jag går ut sen). Tomten kanske har satt honom på en intensiv kurs nu inför jul, hur man gör som sina föräldrar säger-kurs! Jag var ju borta precis hela dagen igår iofs så jag kan ju inte ens säkert säga att han ens var hemma igår... Per kanske fick med sig fel barn hem från första början på dagis... Men han liknar vår son otroligt mycket. Det är lite skrämmande... Ett fall för ArkivX kanske... Men om det är nån som vet var han är så ring gärna... Vi saknar honom!!!!
Visst den lilla killen som sitter här, och liknar Viktor är ju söt och så... Och ibland glimmar det till och man får ett leende och ett ja istället för ett nej, men inget slår ju Viktor. Hans som bara skrattar, myser, gosar, gör som man säger och..... SOVER!!!!!!!!!!!!!!!!!! Det kan inte den här killen tydligen. Vet inte vad hans föräldrar haft för rutiner när det gäller läggningen för honom, men de stämmer definitivt inte överens med våra. Viktor gjorde man iordning för kvällen, satt och läste/kollade på ankan i soffan med ihop med en flaska välling, och sen sa man godnatt till alla och bar upp honom till sängen, där man bara la ner honom och gick ut. Klart!
Den här killen måste man dalta med och sitta brevid sängen hos ända tills han somnat, vare sig det är middagsvila eller kvällsvila. Och det har börjat bli utdraget!!! Och inatt vaknade han också. Vid ett. Och efter att ha väckt både mig och Erik så ångrade han sig om att sova i vår säng och beslöt sig för att vara vaken. Till efter 3! I samma rum som allt det här pågår ligger då en trött man som sover hur skönt som helst!!!! Hur f*n kan man det??????????????????
När Pers klocka ringde vid 6 imorse skickade jag ut pojken med honom. En halvtimme senare var han tillbaka.
Började tro att jag drömt alltihop, eftersom ingen annan än jag (och Erik visserligen) vaknat, men när jag satte mig upp och kände hur trött jag var... Nja då insåg jag att det hade nog hänt...
Bara att gå upp. Så nu sitter jag här och undrar var min Viktor tagit vägen... Ska slänga i den här killen lite frukost och åka tillbaka med honom till dagis. Förhoppningsvis får vi tillbaka Viktor i eftermiddag när jag hämtar igen. Men om det är den här killens föräldrar som av "misstag" fått med sig vårt barn så ser jag inte hur oddsen skulle vara så stora för att vi får honom tillbaka... De har ju bytt upp sig...
Jaja, frukost var det...
måndag 8 november 2010
Reklamation!!
Har förstått sen en tid tillbaka att man inte kan reklamera barn, och det kanske inte skulle vara lösningen heller... Men kan man inte reklamera ett beteende då?? Eller delar av tilvaron som man inte alls är lika kompis med???
Men vad är problemet då???
Ja, enligt alla ni andra så är det inget problem alls!!!! Det är eran vardag! Men för mig och Per så börjar det kännas lite motigt...
Ja fortfarande så har ni inte fått veta vad problemet är... Det är Virus!!! Eller.... Han är ju inget problem, det är snarare hans ovilja till att sova som är ett problem... Jajaja, för OSS har det blivit ett problem!
Vi är ju som sagt vana att alla barnen somnat i god tid på kvällen och sovit mellan 11-13 timmar sen de varit ca 7 veckor gamla. Och det gör de kanske fortfarande... Nja, Jesper kanske inte ligger inne med ett halvt dygns vila men han sover bra. Men nu sen Virus kommit på att man kunde klättra över spjälorna, fått dem borttagna, genomgått en traumatisk "rump-situation" och halvt slutat sova på dagis, ja nu anser han att det där med att sova, det är inge man gör ensam längre! Nej, minst en förälder ska sitta vid sängen tills han sover... Djupt... För minsta rörelse så flyger han upp men snutte och vovve och ropar "me... följa me....!!" Och så är man tillbaka på ruta ett! På kvällen har vi bara insett att för att vi ska kunna njuta av våra barnlediga kvällar och ha VÅR tid som innan så måste vi göra som han säger. Läsa en saga och sitta tills ögonen stängts för kvällen. Det tar ca 20-30 minuter. Alltså, inget problem som ni skulle säga till mig om ni var här nu... Faktiskt ganska normalt också kanske...
Med undantag då för oss... Detta gör att det känns som om våra problem inte tas på allvar!!! För oss är det ett problem. Alltså, han sprang upp och ner helt hysteriskt till klockan tio varenda kväll förra veckan... Då tyckte vi det var mer än ett problem... (jajaja, ni har blivit bortskämda, gött för er det, rätt åt er, ni har så snälla barn mm mm mm- jag hör er allihop!!!)
Efter att ha beklagat oss för mormor och farmor och fått bannor om att vi ska ta vara på den tiden, njuta av att han vill ha oss nära och att det är mysigt att ligga tillsammans och läsa. avsluta dagen mm så provade vi det (ja, det var ju inte så att vi inte hade kunnat komma på detta själva, det var bara det att vi hade bestämt oss för att inte bli "såna") Vi bet i det sura äpplet så nu ligger vi där på ett täcke på golvet för att undvika träsmak och läser och tittar på hur han somnar! Ja, eller Per gör det! Jag är nämligen utvisad från det mesta som har med Virus att göra efter att Per kommit hem på kvällen. På dagarna är jag och virus ett superteam. Vi har det hur gött som helst och roligt ihop, men sen kommer kvällen och med den Per och då finns inte mitt barn kvar. han liksom förvandlas till en..... Ja, pappafis skriver jag här!
Idag däremot har han inte somnat. Han springer här runt mina ben och säger "hej mamma, vad gör du???" jag svarar lika trevligt varje gång att jag försöker plugga... "bra???" frågar han... Nej svarar jag... och så skrattar han... Så har vi gjort i snart en och en halv timme nu...
Imorgon är det dagis!!!!!! och för en gångskull är det jag som längtar mest!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Ha de gott!
Men vad är problemet då???
Ja, enligt alla ni andra så är det inget problem alls!!!! Det är eran vardag! Men för mig och Per så börjar det kännas lite motigt...
Ja fortfarande så har ni inte fått veta vad problemet är... Det är Virus!!! Eller.... Han är ju inget problem, det är snarare hans ovilja till att sova som är ett problem... Jajaja, för OSS har det blivit ett problem!
Vi är ju som sagt vana att alla barnen somnat i god tid på kvällen och sovit mellan 11-13 timmar sen de varit ca 7 veckor gamla. Och det gör de kanske fortfarande... Nja, Jesper kanske inte ligger inne med ett halvt dygns vila men han sover bra. Men nu sen Virus kommit på att man kunde klättra över spjälorna, fått dem borttagna, genomgått en traumatisk "rump-situation" och halvt slutat sova på dagis, ja nu anser han att det där med att sova, det är inge man gör ensam längre! Nej, minst en förälder ska sitta vid sängen tills han sover... Djupt... För minsta rörelse så flyger han upp men snutte och vovve och ropar "me... följa me....!!" Och så är man tillbaka på ruta ett! På kvällen har vi bara insett att för att vi ska kunna njuta av våra barnlediga kvällar och ha VÅR tid som innan så måste vi göra som han säger. Läsa en saga och sitta tills ögonen stängts för kvällen. Det tar ca 20-30 minuter. Alltså, inget problem som ni skulle säga till mig om ni var här nu... Faktiskt ganska normalt också kanske...
Med undantag då för oss... Detta gör att det känns som om våra problem inte tas på allvar!!! För oss är det ett problem. Alltså, han sprang upp och ner helt hysteriskt till klockan tio varenda kväll förra veckan... Då tyckte vi det var mer än ett problem... (jajaja, ni har blivit bortskämda, gött för er det, rätt åt er, ni har så snälla barn mm mm mm- jag hör er allihop!!!)
Efter att ha beklagat oss för mormor och farmor och fått bannor om att vi ska ta vara på den tiden, njuta av att han vill ha oss nära och att det är mysigt att ligga tillsammans och läsa. avsluta dagen mm så provade vi det (ja, det var ju inte så att vi inte hade kunnat komma på detta själva, det var bara det att vi hade bestämt oss för att inte bli "såna") Vi bet i det sura äpplet så nu ligger vi där på ett täcke på golvet för att undvika träsmak och läser och tittar på hur han somnar! Ja, eller Per gör det! Jag är nämligen utvisad från det mesta som har med Virus att göra efter att Per kommit hem på kvällen. På dagarna är jag och virus ett superteam. Vi har det hur gött som helst och roligt ihop, men sen kommer kvällen och med den Per och då finns inte mitt barn kvar. han liksom förvandlas till en..... Ja, pappafis skriver jag här!
Idag däremot har han inte somnat. Han springer här runt mina ben och säger "hej mamma, vad gör du???" jag svarar lika trevligt varje gång att jag försöker plugga... "bra???" frågar han... Nej svarar jag... och så skrattar han... Så har vi gjort i snart en och en halv timme nu...
Imorgon är det dagis!!!!!! och för en gångskull är det jag som längtar mest!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Ha de gott!
tisdag 2 november 2010
Metod-fri och kontrast-full
Nu blev det sådär längesen igen... Tänker varje dag att jag ska sätta mig och skriva av mig,men på nåt sätt så lyckas prioriteringarna för gubben komma före. Han klagar inte, och det gör inte jag heller! Men vad ska man börja med då???? Var var vi sist???
Virus har som sagt fyllt två år, och det firades med glass och maräng-kalas på dagis med tårta, sång och glada vänner! Virus hade varit så hög på socker (han är inte alltför van den substansen... än...) så när det var dags för vila, vilken han brukar somna som en blixt på, hade han istället i drygt 45 minuter bara legat och stirrat fröken Peter i ögonen och vägrat släppa taget! Men men, han är inte oövervinnerlig för en dryg 45 minuter sömn fick han allt till, socker eller inte!
I paket fick han en bok, lite bilar, kläder och vinterkläder, ett parkeringshus som är roligare att plocka isär och stoppa in rör i munnen och skrika genom, och en åkbar motorcykel bland annat! Och han lärde sig köra nästan omedelbart! Vilken lycka! Den är svår att ta miste på. Han firades med tre kalas, ett på dagis, ett med oss här hemma och ett med närmaste släkten, och av dess tillställningar så är det dagis-kalaset som satt spår. Vet inte ens om han kommer ihåg de andra... :-)
Var iväg och gjorde min undersökning på torsdagen förra veckan också. Inget jag såg fram emot men det är gött att ha det gjort. Ni som känner mig väl vet min relation till sprutor, jag har tagit mig igenom tre graviditeter med alla prover det kräver, men det är nog där jag skulle vilja dra gränsen för vad jag anser att jag skulle behöva genomlida, så döm om min förvåning när jag stiger in på röntgenavdelningen och det första de frågar mig är om jag har några fina kärl???? Öhhh, va???? Detta var nåt jag missat i informationen kände jag. kanske inte så konstigt heller eftersom jag inte fått nån information innan om undersökningen. Jaja, jag stålsatte mig och sträckte fram armen samtidigt som jag svarade NEJ!
Han hittade ett kärl iaf, och när han satt fast slangen (enligt mig) som skulle spruta mig full med kontrast så lyckades han få nålen i ett sånt läge så det riktigt sprutar ur blod! Ett riktigt sånt där film sprut av blod! Vi lyckades minimera skadan så bara min arm och hela hans rock blev drabbat. men men, det gick att torka av armen, han kunde byta rock och stämningen lättades upp betydligt. Utöver den incidenten gick de bra. Var en otroligt mysko känsla att få kontrasten insprutad men jag har upplevt värre (läs: lustgas).
Slipper min metodkurs!!! Eller slipper och slipper... Jag fick tillgodoräkna mig den eftersom jag gjort den förut, så nu fick jag schemaledigt och tentaledigt under fyra veckor så kan koncentrera mig på juridik-tenta och inskolning av Erik på dagis, för nu mina vänner är det bara 3-4 veckor kvar, sen har jag officiellt ingen bebis kvar!!!! Och det känns skit rent ut sagt!!!!! Är så gött att de växt upp (jaja, ni vet vad jag menar) men jag kommer sakna att nån ett sånt där litet knyte... Det känns otroligt vemodigt... Mitt livs sista bebis... Men men, bygger vi ut nån dag kanske man kan bygga ut lite större kanske.... ;-) (och nu hoppas jag ni alla fattar ironin) även om det......
Var med om en märklig händelse i söndags också.
Roy, eller målaren, som Virus kallar honom var här och tapetserade hallen. Då börjar Roy yra nåt om att han hör barnröster (våra barn låg och sov middag), och steg... Jag och Per var mitt i lunchen så vi ägnade inte Roy alltför mycket intresse kanske just då. Men han var ihärdig och påtalade flera gånger att det var nån som pratade osv. Jajaja svarade Per lite disträ några gånger... Det kan vara Viktor som låter, han brukar kunna föra lite väsen när han sover, ingen fara...
- Men det kommer nån och går här, fortsatte Roy.
Nu börjar jag bli orolig, har han sniffat tapetklister eller börjar han få en psykos??? Vad är det med honom??? För säkerhetsskull så går jag ut mot hallen och säger nåt till honom att det kanske är grannungarna eller så som han hör... Eller spöken (och det var helt seriöst då vi har nån/några som går i huset) Då hör jag själv hur det klampar i trappen... Under en tusendels-sekund så flyger nog hjärtat upp i halsgropen och jag kanske fick en känsla av att jag skulle få se ett spöke eller så i trappen... Men, när jag kommer fram och kollar in "spöket" kan jag bara konstatera att det är Virus! jaja, nu har han lärt sig klättra över!!!
Ikväll tog vi bort en sidan med spjälar. Återkommer med den utvärderingen!!!
Ha dé
Virus har som sagt fyllt två år, och det firades med glass och maräng-kalas på dagis med tårta, sång och glada vänner! Virus hade varit så hög på socker (han är inte alltför van den substansen... än...) så när det var dags för vila, vilken han brukar somna som en blixt på, hade han istället i drygt 45 minuter bara legat och stirrat fröken Peter i ögonen och vägrat släppa taget! Men men, han är inte oövervinnerlig för en dryg 45 minuter sömn fick han allt till, socker eller inte!
I paket fick han en bok, lite bilar, kläder och vinterkläder, ett parkeringshus som är roligare att plocka isär och stoppa in rör i munnen och skrika genom, och en åkbar motorcykel bland annat! Och han lärde sig köra nästan omedelbart! Vilken lycka! Den är svår att ta miste på. Han firades med tre kalas, ett på dagis, ett med oss här hemma och ett med närmaste släkten, och av dess tillställningar så är det dagis-kalaset som satt spår. Vet inte ens om han kommer ihåg de andra... :-)
Var iväg och gjorde min undersökning på torsdagen förra veckan också. Inget jag såg fram emot men det är gött att ha det gjort. Ni som känner mig väl vet min relation till sprutor, jag har tagit mig igenom tre graviditeter med alla prover det kräver, men det är nog där jag skulle vilja dra gränsen för vad jag anser att jag skulle behöva genomlida, så döm om min förvåning när jag stiger in på röntgenavdelningen och det första de frågar mig är om jag har några fina kärl???? Öhhh, va???? Detta var nåt jag missat i informationen kände jag. kanske inte så konstigt heller eftersom jag inte fått nån information innan om undersökningen. Jaja, jag stålsatte mig och sträckte fram armen samtidigt som jag svarade NEJ!
Han hittade ett kärl iaf, och när han satt fast slangen (enligt mig) som skulle spruta mig full med kontrast så lyckades han få nålen i ett sånt läge så det riktigt sprutar ur blod! Ett riktigt sånt där film sprut av blod! Vi lyckades minimera skadan så bara min arm och hela hans rock blev drabbat. men men, det gick att torka av armen, han kunde byta rock och stämningen lättades upp betydligt. Utöver den incidenten gick de bra. Var en otroligt mysko känsla att få kontrasten insprutad men jag har upplevt värre (läs: lustgas).
Slipper min metodkurs!!! Eller slipper och slipper... Jag fick tillgodoräkna mig den eftersom jag gjort den förut, så nu fick jag schemaledigt och tentaledigt under fyra veckor så kan koncentrera mig på juridik-tenta och inskolning av Erik på dagis, för nu mina vänner är det bara 3-4 veckor kvar, sen har jag officiellt ingen bebis kvar!!!! Och det känns skit rent ut sagt!!!!! Är så gött att de växt upp (jaja, ni vet vad jag menar) men jag kommer sakna att nån ett sånt där litet knyte... Det känns otroligt vemodigt... Mitt livs sista bebis... Men men, bygger vi ut nån dag kanske man kan bygga ut lite större kanske.... ;-) (och nu hoppas jag ni alla fattar ironin) även om det......
Var med om en märklig händelse i söndags också.
Roy, eller målaren, som Virus kallar honom var här och tapetserade hallen. Då börjar Roy yra nåt om att han hör barnröster (våra barn låg och sov middag), och steg... Jag och Per var mitt i lunchen så vi ägnade inte Roy alltför mycket intresse kanske just då. Men han var ihärdig och påtalade flera gånger att det var nån som pratade osv. Jajaja svarade Per lite disträ några gånger... Det kan vara Viktor som låter, han brukar kunna föra lite väsen när han sover, ingen fara...
- Men det kommer nån och går här, fortsatte Roy.
Nu börjar jag bli orolig, har han sniffat tapetklister eller börjar han få en psykos??? Vad är det med honom??? För säkerhetsskull så går jag ut mot hallen och säger nåt till honom att det kanske är grannungarna eller så som han hör... Eller spöken (och det var helt seriöst då vi har nån/några som går i huset) Då hör jag själv hur det klampar i trappen... Under en tusendels-sekund så flyger nog hjärtat upp i halsgropen och jag kanske fick en känsla av att jag skulle få se ett spöke eller så i trappen... Men, när jag kommer fram och kollar in "spöket" kan jag bara konstatera att det är Virus! jaja, nu har han lärt sig klättra över!!!
Ikväll tog vi bort en sidan med spjälar. Återkommer med den utvärderingen!!!
Ha dé
måndag 25 oktober 2010
Kommentarer!!!
Tack alla ni som lämnar kommentarer!!!
Jag modererar alla kommentarer innan de läggs ut, men jag lägger ut alla som inte innehåller olagligt innehåll förstås, vilket är anledningen till att jag vill se dem innan de publiceras!!!
Men ni som lämnar kommentarer, är ni inte bloggare på bloggen själva så kan jag omöjligt veta vilka ni är, så lämna gärna ert namn när ni kommenterar!!!! Är lite roligare att läsa kommentarerna då :-)
Tack!
Ha dé
Jag modererar alla kommentarer innan de läggs ut, men jag lägger ut alla som inte innehåller olagligt innehåll förstås, vilket är anledningen till att jag vill se dem innan de publiceras!!!
Men ni som lämnar kommentarer, är ni inte bloggare på bloggen själva så kan jag omöjligt veta vilka ni är, så lämna gärna ert namn när ni kommenterar!!!! Är lite roligare att läsa kommentarerna då :-)
Tack!
Ha dé
Måste ta farväl.....
I fredags skulle jag haft tjejfest, den ställdes in, den flyttades och den flyttades tillbaka hem. Alla inbjudna bollades runt runt innan beslutet blev definitivt sent på torsdag kväll. Men tålmodiga vänner som man har, och kanske också ganska vana mitt velande red ut turbulensen och var på glatt humör när vi äntligen träffades, hemma hos mig! Maten fick stå åt sidan den här träffen och så satsade vi på en drink-kväll. Vi bjöd varandra på lite olika drinkar och pratade.... Massor! Vi hade en riktigt trevlig kväll! Tack alla goa vänner!!!!
Nu är det en ny vecka och vi har det lite nedstämt här uppe på Tomta! Per och Jesper är på jobb/skola och hemma är jag med de två små. Barnen är snoriga och hängiga (även om humöret höjdes väsentligt efter lite frukost!) och jag står inför en av mitt livs svåraste och vemodigaste stunder.... Vi va på IKEA igår, och vi kom hem med nya kuddar. Vi har prov-sovit dem inatt med bra resultat (ja, iaf en av två var bra) men då var ju dealen att nya kuddar in, gamla ut! Och gamla har vi egentligen bara en, och det är min! de andra är försök till att hitta likvärdiga kuddar för att kunna kasta min gamla, och när jag säger gammal så menar jag gammal... Den köpte min föräldrar när de flyttade ihop för ca 30 år sen! jag fick ta över den när jag flyttade hemifrån för 13 år sen... Nu måste inte gammal betyda ohygienisk för mig, jag sköter om min kudde så gott jag kan, jag älskar min kudde!!!!! Och jag vill ha min kudde.... Men jag får väl erkänna att den kanske gjort sitt. Självakudden är så sliten och nött att de små skumgummi-kuddarna som finns inuti börjar sippra ut från flera håll. Jag har försökt förlänga livslängden genom att med jämna mellanrum(vid varje tvätt) sy över ett nytt överdrag (ett örngott), men nu sitter det fyra extra örngott fastsydda på kudden, och nu skulle den bara ut tydligen.... Så nu ligger den på golvet nedanför min säng och tittar lite sorgset på mig... jag hade inte mage att slänga ut den i kylan inatt.. jag antar att jag får ta det i etapper... Kanske kan flytta den utanför rummet inatt då... Jag hatar att ta farväl.... Jag vill inte ta farväl... Men verkar som om jag måste ta farväl...
Farväl....
Ha dé!!!
Nu är det en ny vecka och vi har det lite nedstämt här uppe på Tomta! Per och Jesper är på jobb/skola och hemma är jag med de två små. Barnen är snoriga och hängiga (även om humöret höjdes väsentligt efter lite frukost!) och jag står inför en av mitt livs svåraste och vemodigaste stunder.... Vi va på IKEA igår, och vi kom hem med nya kuddar. Vi har prov-sovit dem inatt med bra resultat (ja, iaf en av två var bra) men då var ju dealen att nya kuddar in, gamla ut! Och gamla har vi egentligen bara en, och det är min! de andra är försök till att hitta likvärdiga kuddar för att kunna kasta min gamla, och när jag säger gammal så menar jag gammal... Den köpte min föräldrar när de flyttade ihop för ca 30 år sen! jag fick ta över den när jag flyttade hemifrån för 13 år sen... Nu måste inte gammal betyda ohygienisk för mig, jag sköter om min kudde så gott jag kan, jag älskar min kudde!!!!! Och jag vill ha min kudde.... Men jag får väl erkänna att den kanske gjort sitt. Självakudden är så sliten och nött att de små skumgummi-kuddarna som finns inuti börjar sippra ut från flera håll. Jag har försökt förlänga livslängden genom att med jämna mellanrum(vid varje tvätt) sy över ett nytt överdrag (ett örngott), men nu sitter det fyra extra örngott fastsydda på kudden, och nu skulle den bara ut tydligen.... Så nu ligger den på golvet nedanför min säng och tittar lite sorgset på mig... jag hade inte mage att slänga ut den i kylan inatt.. jag antar att jag får ta det i etapper... Kanske kan flytta den utanför rummet inatt då... Jag hatar att ta farväl.... Jag vill inte ta farväl... Men verkar som om jag måste ta farväl...
Farväl....
Ha dé!!!
onsdag 20 oktober 2010
Vitt = fint!!!
Vi får ett så fint vitt matbord i köket!!
Nytt??? Absolut inte... Vi har slipat, spacklat, grundat och målat det gamla så nu är det så fint så... Gjorde bort oss med första färglagret så det blev halvblankt, men det har vi reparerat idag med ett lager hel-matt färg. Sen ska det bara slipas lite snyggt gammalt så får vi se hur snyggt det blir när det är helt klart! Då behöver vi bara fixa stolar eftersom de vi har inte håller ihop som de ska längre, man vill ju inte riskera att gästerna faller i golvet! (vi vet ju vilka de dåliga stolarna är, så risken är ganska stor att det är en gäst som rasar i backen om stolen ger vika)
Fick tillbaka hemtentan idag. G. Det är jag nöjd med. Ett poäng från VG, det känns surt, men jag kommer att överleva det och gå vidare. Jag har iaf inga rest som ligger och släpar och det är väl huvudsaken. Nja, nu var jag kanske inte riktigt helt hundra ärlig, men det låter så bra att säga så, inga rest.... Men har ju den där förbaskade tentan som jag inte kunde göra klart när jag var i åttonde månaden med Erik, och sen när han var sex dagar gammal... Lämnat salen två timmar före utgången tid, två tentor, två poäng ifrån, två gånger... Nu satsar jag på tredje gången gillt och 30 poäng som är gränsen för G. Kan tillägga att gränsen för G ligger på 60% istället för 50% som det vanligen är, så jag vill bara påvisa att det inte är bara så enkelt att jag är dum i huvudet!!!! Bara så ni vet!!! Det är en svår tenta!!! Kan säga att hela 73% i klassen kuggade första gången, och då anser jag mig ha haft förhinder... Litegrann iaf...
Det blir ingen planerad tjejfest, hemma hos mig, på fredag heller. Nu är det andra gången på en månad som jag ställer in... men men, håll tillgodo!!!! Fest blir det oavsett, och jag själv tar nya tag senare i december när julkänslan intagit sig med glögg, kanel, levande ljus,frost och härlig varm cider!!!!! (och ja, det blir annat att dricka än bara glögg också!!!)
Men kan vara lite roligare att kunna sitta och mysa och prata strunt ihop med sina bästa vänner om man hade några möbler att sitta i... Som jag sa lite tidigare, risken finns att stolarna brakar ihop, och även om jag skulle skratta gott åt dem som med ett brak slår i golvet så kan jag väl inte direkt tro att de skulle tycka det vore lika roligt med slagna svanskotor mm... Jag själv skulle naturligtvis ha införskaffat en stol jag vet skulle klara kvällens bravader. En stol där.... Jag sitter säkert!!!!
Ha dé
Nytt??? Absolut inte... Vi har slipat, spacklat, grundat och målat det gamla så nu är det så fint så... Gjorde bort oss med första färglagret så det blev halvblankt, men det har vi reparerat idag med ett lager hel-matt färg. Sen ska det bara slipas lite snyggt gammalt så får vi se hur snyggt det blir när det är helt klart! Då behöver vi bara fixa stolar eftersom de vi har inte håller ihop som de ska längre, man vill ju inte riskera att gästerna faller i golvet! (vi vet ju vilka de dåliga stolarna är, så risken är ganska stor att det är en gäst som rasar i backen om stolen ger vika)
Fick tillbaka hemtentan idag. G. Det är jag nöjd med. Ett poäng från VG, det känns surt, men jag kommer att överleva det och gå vidare. Jag har iaf inga rest som ligger och släpar och det är väl huvudsaken. Nja, nu var jag kanske inte riktigt helt hundra ärlig, men det låter så bra att säga så, inga rest.... Men har ju den där förbaskade tentan som jag inte kunde göra klart när jag var i åttonde månaden med Erik, och sen när han var sex dagar gammal... Lämnat salen två timmar före utgången tid, två tentor, två poäng ifrån, två gånger... Nu satsar jag på tredje gången gillt och 30 poäng som är gränsen för G. Kan tillägga att gränsen för G ligger på 60% istället för 50% som det vanligen är, så jag vill bara påvisa att det inte är bara så enkelt att jag är dum i huvudet!!!! Bara så ni vet!!! Det är en svår tenta!!! Kan säga att hela 73% i klassen kuggade första gången, och då anser jag mig ha haft förhinder... Litegrann iaf...
Det blir ingen planerad tjejfest, hemma hos mig, på fredag heller. Nu är det andra gången på en månad som jag ställer in... men men, håll tillgodo!!!! Fest blir det oavsett, och jag själv tar nya tag senare i december när julkänslan intagit sig med glögg, kanel, levande ljus,frost och härlig varm cider!!!!! (och ja, det blir annat att dricka än bara glögg också!!!)
Men kan vara lite roligare att kunna sitta och mysa och prata strunt ihop med sina bästa vänner om man hade några möbler att sitta i... Som jag sa lite tidigare, risken finns att stolarna brakar ihop, och även om jag skulle skratta gott åt dem som med ett brak slår i golvet så kan jag väl inte direkt tro att de skulle tycka det vore lika roligt med slagna svanskotor mm... Jag själv skulle naturligtvis ha införskaffat en stol jag vet skulle klara kvällens bravader. En stol där.... Jag sitter säkert!!!!
Ha dé
tisdag 19 oktober 2010
Så höstlikt...
Idag kollar jag och Erik igenom gamla bilder, ja gamla och gamla, det går väl att diskutera men... tyvärr finns inga bilder på Jesper som bebis i datorn, men bilder från nutid finns och såhär ser han ut idag. Lite större än när han föddes. Då var det 3350 g knyte, 47 cm lång och idag, 9 år senare, ca 30 kg armar och ben på en höjd av 146 cm med strl 38 i skor!!! Jesper som bebis var ett typiskt A-barn! Han sov hela nätterna från 7 veckor, han var alltid glad och hade mkt humor. Han var LUGNET själv. Man visste att om man satte honom på ett ställe så satt han där! Godtrogen. Lite mörkrädd och "mammig". Men så otroligt snäll, hjälpsam och rättvis mot alla. Detta stämmer fortfarande, förutom på sinnet kanske, inte lika lugn idag, det är inte ofta han sitter kvar där jag satt honom direkt, och trotsperioder märks kan jag lova, men en genomgod kille som vill väl.
Erik var den störste, 4120 g, 53 cm lång. han vär även den enda som gått hem från BB och varit tyngre än när han föddes, då 4300 g. han var matglad från första minuten, och då menar jag verkligen första minuten. Så fort han hittade pumpen så var han fast! och är lika galen i mat än, två timmars mellanrum, max, annars är blodsockret i fotknölarna och det är nåt som märks otorligt väl!!! Och ett tydligt arv från pappa, det kan jag också lova!!!! Trots hans aptit så sover även han ca 12-13 timmar per natt från ca 7 veckors ålder. de har haftnån magisk gräns där grabbarna. Erik är vild, och det är ingen underdrift. Så oerhört energisk, aktiv och intensiv. Han är en mycket rastlös själ... Han är alltid glad, så länge han blir road eller har saker att roa sig med, men minsta tecken på en lugn tillvaro eller tristess så sätter rastlösheten in. Det måste ske saker hela tiden, annars blir han rasen, och tro mig, han har humör den grabben!!!! Och han ger ifrån, ingen kan komma och sätta sig upp mot honom utan en redig kamp!!!!
Nu kommer mormor på besök!
Viktor, Vicke Virus, ja, så här ser han ut idag. 2 år gammal och full i bus, alltid med glimten i ögat. Han är mellanbarnet på alla sätt. 3930 g och 52 lång för två år sen, och idag ca 11 kg till 90 cm. Också ett A-barn. Sov hela nätterna efter ca 7 veckor även han. Varit vaken en natt på två år, och då pga öroninflammation.Alla har alltid sagt att det är Viktor som varot lik Per, idag vet vi bättre. Erik är den som är lik Per, på alla sätt, förutom en sak, LUGNET. Det har Virus ärvt av Per. Men vi snackar inte ett lugn som i stillasittande, lugna lekar, promenerande, tyst mm... nej, där är han tvärtemot. han kan inte gå, alltid måste man springa, han är aldrig tyst, och aldrig lågmäld, inte ens i sömnen. Men han är så otroligt lugn och trygg i sitt lynne. Han är en vänlig själ, och rättvis precis som storebror. Han är intensiv och aktiv, men alltid med glimten i ögat. Allt är lek. Allt är roligt. Älskar livet.
Ha dé
lördag 16 oktober 2010
Det blev kebabsås!!!
Alltså.... men vi är inte bittra, vi är inte negativa... Vi ser möjligheter!!
Per gick runt och frågade mig ett flertal gånger under dagen vad jag tyckte om köksdelen...
-Hmmm... Mmmmm... Hmmm.... Mmmmm... Det var mina svar och mina mummel.... Tillslut blev målaren, Roy orolig att det var han jag tyckte gjorde att dåligt jobb eftersom jag inte svarade...
Efter en stund belägrade jag mig till vardagsrummet läsandes politik som organisationer istället för att få tankarna på annat håll. Under tiden började Roy med fondväggen i matsalsdelen och sen var jag i nåt ärende tvungen att passera köket... och där ser jag väggen.... och den nya lampan... och de nya möblerna (i huvudet då förstås eftersom vi inte hämtat hem dem än) och jag föll direkt!!!! Jag älskar vår nya fondvägg!!!! och den kommer att bli så otroligt fint ihop med kebebsåsen!!! I love it!!!!! och till och med Per tyckte att det blev jättefint!!!
Och vi fick äntligen den där varma känslan som vi ville ha... Per tyckte till och med att det blev så varmt att han var tvungen att ta av sig tröjan! (familjen annorlunda -here we come!!!)
Per kunde inte vara värre han, så idag har vi fått fönstersmygar och foder och fönsterbräda i ett av de två återstående fönstren i köket! Det blir skitsnyggt!
Vad är problemet då antar jag att ni funderar på????
De nya tapeterna skär sig så otroligt otroligt otroligt mycket mot ek-köket och våra underbart (ironi) gråa bänkskivor i köket. Det var anledningen till att jag inte vågade svara på frågorna om köket under dagen, men sen uttrycker Per precis samma tankar när Roy gjort klart för idag. Jag kan säga att saker inte är snyggt, eller att de inte passar mig, men det här är.........**********!!! Det kommer bli bättre med nytt kakel, men definitivt inte bra... Frågade Per lite diskret om man kunde måla på kylen.... Ni har hört svaret förut: - "Det går inte att måla på......!" Lite annorlunda fråga, samma svar kan man säga... Nu har jag iaf lärt mig att man aldrig kan måla på ek, laminat, kakel eller kyl/frys-material!!!! (enligt Per alltså) har fått veta av en målare att ek är hur fint som helst att måla på... Men var en annan som faktiskt höll med Per om laminaten... Då ska vi bara hitta en tredje målare som kan svara angående kyl och frys då....
Tror Per iaf drog ner sina 10-20 år som han satt som gräns innan nytt kök skulle komma in i huset med några år... Det sista han sa/frågade var väl om vi inte kunde stå ut iaf några år till.... Men de flesta av er som känner mig känner även Per och vet att uttryck som att "stå ut" och "några år" inte direkt är vanliga i hans vokabulär... Man står inte ut enligt honom, man gör rätt, man gör fint, man gör sig nöjd. Och några år kanske funkar om något är bra, men när nåt enligt honom är fel, och rent ut sagt illa (hemskt), då finns inte några år med på väntelistan...
Men som sagt, underbar fondvägg har gjort mig lycklig och glad resten av helgen!!!!!!
Det enda som grämer mig just nu ikväll är att vinet är slut.
Det som grämer Per just nu ikväll är att vi har för litet badkar! (så vi inte får plats tillsammans, bekvämt)
Tror jag sa nån gång för några inlägg sen att vi blivit materialister... Hmm... Känns så nu med faktiskt... men men, vi bor i Sverige, Sverige är ett "i-land" så att våra problem automatiskt blir sk i-landsproblem kanske inte är så konstigt....
Ha dé
Per gick runt och frågade mig ett flertal gånger under dagen vad jag tyckte om köksdelen...
-Hmmm... Mmmmm... Hmmm.... Mmmmm... Det var mina svar och mina mummel.... Tillslut blev målaren, Roy orolig att det var han jag tyckte gjorde att dåligt jobb eftersom jag inte svarade...
Efter en stund belägrade jag mig till vardagsrummet läsandes politik som organisationer istället för att få tankarna på annat håll. Under tiden började Roy med fondväggen i matsalsdelen och sen var jag i nåt ärende tvungen att passera köket... och där ser jag väggen.... och den nya lampan... och de nya möblerna (i huvudet då förstås eftersom vi inte hämtat hem dem än) och jag föll direkt!!!! Jag älskar vår nya fondvägg!!!! och den kommer att bli så otroligt fint ihop med kebebsåsen!!! I love it!!!!! och till och med Per tyckte att det blev jättefint!!!
Och vi fick äntligen den där varma känslan som vi ville ha... Per tyckte till och med att det blev så varmt att han var tvungen att ta av sig tröjan! (familjen annorlunda -here we come!!!)
Per kunde inte vara värre han, så idag har vi fått fönstersmygar och foder och fönsterbräda i ett av de två återstående fönstren i köket! Det blir skitsnyggt!
Vad är problemet då antar jag att ni funderar på????
De nya tapeterna skär sig så otroligt otroligt otroligt mycket mot ek-köket och våra underbart (ironi) gråa bänkskivor i köket. Det var anledningen till att jag inte vågade svara på frågorna om köket under dagen, men sen uttrycker Per precis samma tankar när Roy gjort klart för idag. Jag kan säga att saker inte är snyggt, eller att de inte passar mig, men det här är.........**********!!! Det kommer bli bättre med nytt kakel, men definitivt inte bra... Frågade Per lite diskret om man kunde måla på kylen.... Ni har hört svaret förut: - "Det går inte att måla på......!" Lite annorlunda fråga, samma svar kan man säga... Nu har jag iaf lärt mig att man aldrig kan måla på ek, laminat, kakel eller kyl/frys-material!!!! (enligt Per alltså) har fått veta av en målare att ek är hur fint som helst att måla på... Men var en annan som faktiskt höll med Per om laminaten... Då ska vi bara hitta en tredje målare som kan svara angående kyl och frys då....
Tror Per iaf drog ner sina 10-20 år som han satt som gräns innan nytt kök skulle komma in i huset med några år... Det sista han sa/frågade var väl om vi inte kunde stå ut iaf några år till.... Men de flesta av er som känner mig känner även Per och vet att uttryck som att "stå ut" och "några år" inte direkt är vanliga i hans vokabulär... Man står inte ut enligt honom, man gör rätt, man gör fint, man gör sig nöjd. Och några år kanske funkar om något är bra, men när nåt enligt honom är fel, och rent ut sagt illa (hemskt), då finns inte några år med på väntelistan...
Men som sagt, underbar fondvägg har gjort mig lycklig och glad resten av helgen!!!!!!
Det enda som grämer mig just nu ikväll är att vinet är slut.
Det som grämer Per just nu ikväll är att vi har för litet badkar! (så vi inte får plats tillsammans, bekvämt)
Tror jag sa nån gång för några inlägg sen att vi blivit materialister... Hmm... Känns så nu med faktiskt... men men, vi bor i Sverige, Sverige är ett "i-land" så att våra problem automatiskt blir sk i-landsproblem kanske inte är så konstigt....
Ha dé
fredag 15 oktober 2010
Ganska kort!
Det blir ett ganska kort inlägg idag... För jag är mållös... Helt utan ord... Och det är verkligen inte likt mig, men så är det... Och det känns inte riktigt bra kan jag säga.... Jag är rubbat ur mitt jag...
Så inlägget ja... Kort skulle det va....
AAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Det räcker nog så... Känns som att det sammanfattar det mesta idag....
Skål!
Så inlägget ja... Kort skulle det va....
AAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Det räcker nog så... Känns som att det sammanfattar det mesta idag....
Skål!
torsdag 14 oktober 2010
Jag tog ett initiativ!
För första gången tog jag ett eget initiativ vad gäller renovering (är besluten om inredning och HUR det ska vara som är mina beslut vanligtvis, alltså där jag talar om och Per fixar), men nu tog jag alltså ett beslut, gick in på en färgaffär och fixade en burk färg själv och även målade väggen själv i lilla hallen. Och jag har nog sällan varit så stolt över mig själv. Inte bara att jag tog beslutet själv utan att rådfråga, jag faktiskt valde och köpte färgen själv, med respektive redskap!!! Alltså för er som inte visste så, mycket kan jag men när det kommer till brytningar, tum, spackel, toning och ml mm så får jag lite smått panik. Att gå in i en färg/byggaffär (ensam) ger mig stora skälvan. Politik, juridik, sociologi, etik och moral bland annat är sånt jag förstår... Och kanske lite inredning också, men för mig är steget enormt långt tills jag kommer från det till att gå runt i en färg/bygghandel med endast lite siffror och bokstäver att lita på, för att man sen ska förstå resten själv... Det blir lite som med matte för mig, och det vet ni ju vad jag tycker om det så.... Och alla som jobbar i affärerna , jag lyckas alltid få prata med "proffsen", och det är ju bra eftersom de vet vad de pratar om så hjälpen blir bra, men det verkar tro att jag också vet vad de pratar om, och det är man ju för feg för att säga emot så man står där och nickar och bockar och kommer hem med nåt helt annorlunda än vad man tänkt sig. Så är fallet med våra nya tapeter i kök och hall kan jag säga, men vi har inte fått upp dem än så hur fel det blir vet vi först till helgen.
Men men i alla fall, jag gick in med mod i ryggen och kom ut med en färgburk. Inte åt det röda eller gula hållet!!!! det var mitt mantra!!!! och tjejen gjorde som jag sa.... Det såg så ut iaf... Men nu är det ändå en ljusrosa färg som skiner i hallen!!! (den såg vit ut i burken!!!) Det ser faktiskt ut som om nån kletat kebabsås i hela hallen!!!!!
Vad hände??????
Så, tillbaka på ruta ett! Per hämtade ut tapeterna imorse så han fick i uppdrag att införskaffa en ny färg, mot det vita hållet som det var menat från början. Det blev tonad vit. Och den är vit! Men men, det är en färg vi i alla fall känner till väl då hela huset är i tonad vit liksom hela nya hallen och alla tak!!!
Så nu håller vi tummar och tår för att tapeten inte går i rött eller gult...!!!!!!
Ha dé!
Men men i alla fall, jag gick in med mod i ryggen och kom ut med en färgburk. Inte åt det röda eller gula hållet!!!! det var mitt mantra!!!! och tjejen gjorde som jag sa.... Det såg så ut iaf... Men nu är det ändå en ljusrosa färg som skiner i hallen!!! (den såg vit ut i burken!!!) Det ser faktiskt ut som om nån kletat kebabsås i hela hallen!!!!!
Vad hände??????
Så, tillbaka på ruta ett! Per hämtade ut tapeterna imorse så han fick i uppdrag att införskaffa en ny färg, mot det vita hållet som det var menat från början. Det blev tonad vit. Och den är vit! Men men, det är en färg vi i alla fall känner till väl då hela huset är i tonad vit liksom hela nya hallen och alla tak!!!
Så nu håller vi tummar och tår för att tapeten inte går i rött eller gult...!!!!!!
Ha dé!
onsdag 13 oktober 2010
Kom på en sak!!!
Till alla er som tänkt fira Virus när han fyller 2 om lite drygt en vecka (gäller mormor-morfar, farmor-farfar, faster och morbror!!!!):
Vill ni fortfarande vara vän/släkt med oss här uppe på Tomta så våga er inte hit med nån mer Meckar Micke- film!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Virus verkar tro att "Micke" är ett ord som passar lite hur som helst nu,
- ska vi äta lunch?
- mmm, otto micke äta lunch!
-Ska vi gå ut?
- mmm, otto micke ut!
-Behöver du kissa?
-mmm, kissa micke kissa pottan
-Vad ska vi äta idag?
- köttbullar micke mos
-Nu är det pyjamas och välling
- mmm otto jama älling micke soffa
-Vad gör du?
- bygga, otto bygga micke båt
- vill viktor måla?
- Ja!!! otto måla micke
-Vad vill viktor ha i paket?
- otto micke paket
- micke micke micke micke micke är också en ramsa man hör som oftast...
Sen hör man även lite micke här, lite micke där och lite mera micke...
Så ni som iaf tycker litegrann om mig, inga mer meckar micke-filmer!!!!
Vaknar kallsvett om nätterna och känner hur hjärtat dunkar- jag som vill sova!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! jag kan bara inte få den otroligt begåvade sången ur huvudet!!!!
Och våga er inte på att ge det till Erik när han fyller år!!!! Eller till jul!!!!
Det här är ingen övning, det här är på riktigt, det här är skapt läge, det här är (som Meckar Micke skulle ha sagt)------- ETT NÖDLÄGE!!!!!
Vill ni fortfarande vara vän/släkt med oss här uppe på Tomta så våga er inte hit med nån mer Meckar Micke- film!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Virus verkar tro att "Micke" är ett ord som passar lite hur som helst nu,
- ska vi äta lunch?
- mmm, otto micke äta lunch!
-Ska vi gå ut?
- mmm, otto micke ut!
-Behöver du kissa?
-mmm, kissa micke kissa pottan
-Vad ska vi äta idag?
- köttbullar micke mos
-Nu är det pyjamas och välling
- mmm otto jama älling micke soffa
-Vad gör du?
- bygga, otto bygga micke båt
- vill viktor måla?
- Ja!!! otto måla micke
-Vad vill viktor ha i paket?
- otto micke paket
- micke micke micke micke micke är också en ramsa man hör som oftast...
Sen hör man även lite micke här, lite micke där och lite mera micke...
Så ni som iaf tycker litegrann om mig, inga mer meckar micke-filmer!!!!
Vaknar kallsvett om nätterna och känner hur hjärtat dunkar- jag som vill sova!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! jag kan bara inte få den otroligt begåvade sången ur huvudet!!!!
Och våga er inte på att ge det till Erik när han fyller år!!!! Eller till jul!!!!
Det här är ingen övning, det här är på riktigt, det här är skapt läge, det här är (som Meckar Micke skulle ha sagt)------- ETT NÖDLÄGE!!!!!
Ojojoj...
Här sitter jag vid datorn fast jag egentligen borde måla hallen, vika tvätt, bära upp tvätt (inte mitt påhitt!!!), laga mat, städa fast det inte är någon idé med tanke på att huset just nu är en arbetsplats... Jag borde vara på stan och fixa födelsedagspresent till brorsan, och till Virus, jag borde klippa mig, kratta löv..Igen..., Plugga... Jag borde så mycket, men jag sitter här efter en mysig (om än rörig) förmiddag hos Pernilla.
Hade med två mini-Per till Pernilla idag och på nåt konstigt sätt så infinner sig inte riktigt samma kaffe-lugn då... Kan inte förstå varför... Hmm...
Virus som i stort sett är helt torr på dagarna lyckades ju först kissa ner sig... Och jag hade med ungefär så här många extrakläder... 0.... Bra jobbat där!!! Lika glad var han ändå och sprang runt naken resten av tiden... Ock så helt plötsligt kom det saker ur andra änden också...! Fördelen var väl att han inte hade några kläder då så skadan blev minimal, lite tork på golvet och sen satt han sin vanliga stund på toan tills han var säker på att han var klar. Idag gick det ganska snabbt ändå, men herrejisses vad han kan sitta länge!!! Man får inte ha bråttom när Virus ska b*a!!!
Erik ramlade och slog i kinden.... Igen.... Och precis lika snabbt som förra gången blossade det upp ett stort blåmärke hårt som en kula! jag fattar inte... Har man hur mkt kärl som helst i kinderna eller????
Nu ska jag ta mig en kaffe! Båda barnen sover så den här koppen kanske jag faktiskt lyckas få i mig fortfarande varmt och i lugn och ro!! :-)
Ha dé
Här sitter jag vid datorn fast jag egentligen borde måla hallen, vika tvätt, bära upp tvätt (inte mitt påhitt!!!), laga mat, städa fast det inte är någon idé med tanke på att huset just nu är en arbetsplats... Jag borde vara på stan och fixa födelsedagspresent till brorsan, och till Virus, jag borde klippa mig, kratta löv..Igen..., Plugga... Jag borde så mycket, men jag sitter här efter en mysig (om än rörig) förmiddag hos Pernilla.
Hade med två mini-Per till Pernilla idag och på nåt konstigt sätt så infinner sig inte riktigt samma kaffe-lugn då... Kan inte förstå varför... Hmm...
Virus som i stort sett är helt torr på dagarna lyckades ju först kissa ner sig... Och jag hade med ungefär så här många extrakläder... 0.... Bra jobbat där!!! Lika glad var han ändå och sprang runt naken resten av tiden... Ock så helt plötsligt kom det saker ur andra änden också...! Fördelen var väl att han inte hade några kläder då så skadan blev minimal, lite tork på golvet och sen satt han sin vanliga stund på toan tills han var säker på att han var klar. Idag gick det ganska snabbt ändå, men herrejisses vad han kan sitta länge!!! Man får inte ha bråttom när Virus ska b*a!!!
Erik ramlade och slog i kinden.... Igen.... Och precis lika snabbt som förra gången blossade det upp ett stort blåmärke hårt som en kula! jag fattar inte... Har man hur mkt kärl som helst i kinderna eller????
Nu ska jag ta mig en kaffe! Båda barnen sover så den här koppen kanske jag faktiskt lyckas få i mig fortfarande varmt och i lugn och ro!! :-)
Ha dé
tisdag 12 oktober 2010
Jag är inte modern!
Alltså mamma är jag, på det sättet är jag modern, men nu snackar vi mer mode och inne...På det sättet är jag inte modern, överhuvudtaget!!! Och inte Per heller... Vi blev lurade för ett ögonblick och blev materialister, vi köpte oss en varsin iPhone 4, de är ju såååååå bra... Alla älskar iPhone... Nja inte jag, jag är nog mer inne på det spåret att jag liksom HATAR dem!!!! Så enkelt är det! Den är kantig, toutch-screen (blä), tom vid star (hittar inget med andra ord), den går inte att hålla i och med vårt 3 abonnemang som man fick med och som skulle vara så otroligt underbart bra var skit! Skulle man prata i tel när man var hemma fick man gå ut på soldäcket... Jag pratar ju e del och såg inte riktigt nöjet i det när jag insåg att vintern snart är här och när minnet av förra vintern gjorde sig till känna kändes det som att jag är mer en inomhus-telefon-tjej! Visst, satt man på bänken i hallen och lutade sig mot fönstret, då kunde man iaf skicka sms så helt nyttolös var den ju inte här hemma men....
I alla fall, vi har skickat tillbaka dem och jag har tagit fram min gamla hederliga (ja 7 månader gamla iaf) mobil, med telia abonnemang. Och den rockar fett!!! Öhhh, sa jag att jag inte var modern, kändes som om det var ett uttryck man använde för typ tio år sen eller så... Men jag är för jävla go ändå tycker min man iaf!!!
Så för nån vecka framåt nu så har jag inget abonnemang, mitt nr är vidarebefordrat till Jespers nummer så jag är nåbar via samtal, men ska man skicka sms så skickar man på Jesper nr såklart!!! Men om en vecka ska det gamla goa hederliga numret vara på sin plats igen, med den gamla goa hederliga telefonen, hos mig, jag gamla goa hederliga Anna!
Nu kan vi iaf säga att vi var bland de första, men det var inget för oss! (även om Per har en liten tår i materialist-ögat)
Nu blir det fotboll!!!!
Ha dé
I alla fall, vi har skickat tillbaka dem och jag har tagit fram min gamla hederliga (ja 7 månader gamla iaf) mobil, med telia abonnemang. Och den rockar fett!!! Öhhh, sa jag att jag inte var modern, kändes som om det var ett uttryck man använde för typ tio år sen eller så... Men jag är för jävla go ändå tycker min man iaf!!!
Så för nån vecka framåt nu så har jag inget abonnemang, mitt nr är vidarebefordrat till Jespers nummer så jag är nåbar via samtal, men ska man skicka sms så skickar man på Jesper nr såklart!!! Men om en vecka ska det gamla goa hederliga numret vara på sin plats igen, med den gamla goa hederliga telefonen, hos mig, jag gamla goa hederliga Anna!
Nu kan vi iaf säga att vi var bland de första, men det var inget för oss! (även om Per har en liten tår i materialist-ögat)
Nu blir det fotboll!!!!
Ha dé
måndag 11 oktober 2010
Oj oj oj!!!!
Nu börjar det röra sig i det gamla huset!!!
Per har som bekant arbetat ett antal veckors övertid sen skolan började igen och nu idag ska han inleda en period av två veckors paus i jobbandet på bortaplan och ta hand om jobbandet på hemmaplan. Och jisses vilka planer det blev!
Har haft besök av Pers gamle arbetskompis Roy idag som ÄNTLIGEN har målat om taket i köket!!! Tack tack tack Roy! Det satt långt inne men nu är det vitt!!!!! Jihooooo!!! Roy har förtjänat sig en väl unnad rast på några timmar innan han kommer tillbaka och målar lite mer och under tiden ska jag iväg och beställa tapeter till vårt kök/matsal.... Och ni skulle bara veta vad mina tankar irrar just nu... Jag velar och velar och velar!!!! per tycker tapeter är mindre viktigt och har därmed delegerat över det arbetet till mig. Själv tror jag att det mest beror på att vi lider av samma svåra beslutsångest och han använder detta som en ursäkt för att slippa vara med i den processen som får en lite halvt svimfärdig, illamående, magknipande mm så fort man kommer att tänka på tapet-bestämmandet... Men nu är det inte många timmar kvar innan beslut ska tas.... Hoppas det blir rätt bara....
Sen har kollats runt på möbler. Efter att ha varit rörande överens gick vi till att bli lika rörandes oöverens! Vi valde bort det alternativet vi var överens om, att vi gör så i vår familj betyder inte att vi är dumma, bara att vi är lite mer annorlunda än de flesta andra... Vi kanske gillar utmaningen.. Eller nämnde jag beslutsångesten??? I alla fall, det alternativet är borta och in kom två andra. Ett var mitt, och ett var Pers.... Mitt var såååå snyggt! (och det tyckte vi faktiskt båda två).Hursomhelst.... Efter lite trixande och lite mutande så...( Nu gick det ganska smidigt eftersom han själv la fram en muta som jag bara godkände) Så min tanke nu i efterhand kanske är att det istället var han som drog det bästa kortet!!! han sa att han ville ha andra möbler men om jag bara...... Så kunde han gå med på de som jag ville ha.... Och så gör jag som han säger... Och så helt plötsligt har han fått både som han vill, plus de möbler han tyckte var finast.....!!!??? Kan det vara så... kan han va så uträknad???? Jag kanske har blivit "played"!!!!! Ahhh.....
Skit samma, jag vinner ju jag med... egentligen....
Fick börja dränera runt huset också eftersom den en dag bara stod full i vatten. Och upptäckten vi fick då var att det kanske inte så mycket berodde på regn och dålig dränering lika mycket som det egentligen berodde på att båda de avloppsrör i gjuten betong som vi grävde fram var helt av! Detta har säkert varit fallet under många många år, så allt vi spolat ut i vattenväg har helt enkelt runnit rakt ut i jorden bakom huset, mjukat upp betonggrunden och gjort den så porös att vattnet börjat sippra in och sed fyllt källaren en par decimeter och då varnat oss... Nu ska rör och allt som hör dit bytas och passar då på att dränera klart också...
Så projekten nu är alltså, måla och tapetsera kök och hallar (2 st), samt kakla om köket och dränera/byta rör runt husets källar-del! Ojojoj... vilken tur att vi hittade två veckors kvalitetstid för varann och barnen!!!
Och nya möbler var det också!!!
Mors!
Nu börjar det röra sig i det gamla huset!!!
Per har som bekant arbetat ett antal veckors övertid sen skolan började igen och nu idag ska han inleda en period av två veckors paus i jobbandet på bortaplan och ta hand om jobbandet på hemmaplan. Och jisses vilka planer det blev!
Har haft besök av Pers gamle arbetskompis Roy idag som ÄNTLIGEN har målat om taket i köket!!! Tack tack tack Roy! Det satt långt inne men nu är det vitt!!!!! Jihooooo!!! Roy har förtjänat sig en väl unnad rast på några timmar innan han kommer tillbaka och målar lite mer och under tiden ska jag iväg och beställa tapeter till vårt kök/matsal.... Och ni skulle bara veta vad mina tankar irrar just nu... Jag velar och velar och velar!!!! per tycker tapeter är mindre viktigt och har därmed delegerat över det arbetet till mig. Själv tror jag att det mest beror på att vi lider av samma svåra beslutsångest och han använder detta som en ursäkt för att slippa vara med i den processen som får en lite halvt svimfärdig, illamående, magknipande mm så fort man kommer att tänka på tapet-bestämmandet... Men nu är det inte många timmar kvar innan beslut ska tas.... Hoppas det blir rätt bara....
Sen har kollats runt på möbler. Efter att ha varit rörande överens gick vi till att bli lika rörandes oöverens! Vi valde bort det alternativet vi var överens om, att vi gör så i vår familj betyder inte att vi är dumma, bara att vi är lite mer annorlunda än de flesta andra... Vi kanske gillar utmaningen.. Eller nämnde jag beslutsångesten??? I alla fall, det alternativet är borta och in kom två andra. Ett var mitt, och ett var Pers.... Mitt var såååå snyggt! (och det tyckte vi faktiskt båda två).Hursomhelst.... Efter lite trixande och lite mutande så...( Nu gick det ganska smidigt eftersom han själv la fram en muta som jag bara godkände) Så min tanke nu i efterhand kanske är att det istället var han som drog det bästa kortet!!! han sa att han ville ha andra möbler men om jag bara...... Så kunde han gå med på de som jag ville ha.... Och så gör jag som han säger... Och så helt plötsligt har han fått både som han vill, plus de möbler han tyckte var finast.....!!!??? Kan det vara så... kan han va så uträknad???? Jag kanske har blivit "played"!!!!! Ahhh.....
Skit samma, jag vinner ju jag med... egentligen....
Fick börja dränera runt huset också eftersom den en dag bara stod full i vatten. Och upptäckten vi fick då var att det kanske inte så mycket berodde på regn och dålig dränering lika mycket som det egentligen berodde på att båda de avloppsrör i gjuten betong som vi grävde fram var helt av! Detta har säkert varit fallet under många många år, så allt vi spolat ut i vattenväg har helt enkelt runnit rakt ut i jorden bakom huset, mjukat upp betonggrunden och gjort den så porös att vattnet börjat sippra in och sed fyllt källaren en par decimeter och då varnat oss... Nu ska rör och allt som hör dit bytas och passar då på att dränera klart också...
Så projekten nu är alltså, måla och tapetsera kök och hallar (2 st), samt kakla om köket och dränera/byta rör runt husets källar-del! Ojojoj... vilken tur att vi hittade två veckors kvalitetstid för varann och barnen!!!
Och nya möbler var det också!!!
Mors!
fredag 24 september 2010
Idag har jag shoppat!
Äntligen ska vi få ljus...
En styck lampa till taket i vardagsrummet!
En styck kristallkrona i gammal antik vit stil till köket!
De sista ca två veckorna har vi inte haft nån lampa i mat-delen i köket då det en dag bara sa POFF och gnistrade till när jag tryckte på knappen. Köket är det absolut mörkaste rummet i hela köket och kortslutningen där har därför resulterat i att vi suttit och ätit och umgåtts i ett skumt obehagligt mörker där inne. Men nu är det problemet löst... Förhoppningsvis... Så länge kortslutningen beror på lampan så inte det är nån gammal elledning som gett upp... Huset är ju ändå från 1800-talet så... Men den som inte håller tummarna kan ju hitta på nåt annat då...
I vardagsrummet är det en helt annan historia... Typ blööö... Varför ingen lampa kommit upp där, eller ens inhandlats sen renoveringen i höstas kan man bara spekulera i... Men nu idag hittade jag en dit också. Inget första handsval, men det är en lampa som avger ljus iaf nu när det börjar bli mörkt och den var ingen direkt ekonomisk förlust så vi klarar oss nog även om den behöver bytas... Behöver ju en ny i hallen däruppe också så....
Har en känsla av att Per inte helt hundra är med på att dessa lampor var vare sig de bästa eller snyggaste men... Allt ska ju vara så himla praktiskt om han får bestämma. Jag är den ytliga typen och går efter utseendet!!! Och snygga är dem!!! Iaf den till köket... Vardagsrummet kan man väl diskutera... Men som sagt... Ingen ekonomisk förlust! Det blir mitt försvar!!!!! Den liksom bara talade till mig ändå... Hmm...
Och apropå köket... Inte nog med att vi inte har nån lampa... Vi har inga vitrinskåp kvar heller... Så i mat-delen, där man alltid tyckt det varit så litet är det nu hur stort som helst. Matbordet med stolar ser mer ut som ett fartyg på öppet hav än som en matplats för tillfället. Grabbarna har fått värsta autobahn i köket, vilket märks väldigt tydligt när man ska laga mat och helt plötsligt har tre barn runt benen som drar runt på varann i en stor låda på hjul. Runt runt runt... Inte bara ett varv... Eller tio varv... mer som hundra tusen varv....!!! (kanske en liten överdrift men...) Per har tyckt till även där nu och anser nog att vi så länge... tills vidare... bara tills.. en liten stund... borde ta in det gamla vitrinskåpet i ek! Nja... Vet inte hur länge jag ska orka stå emot det... Vill inte på några villkor ha in det! För kommer det ins å tror jag banne mig inte vi får ut det igen! Och nu har vi tittat ut och bestämt alldeles nya möbler i hela köket och det är inköp som kommer utebli om vi inte slår till NU!Nu har vi chansen!!!! Men... Allt innehåll som var i de andra skåpen står just nu i HELA köket, framme... och med Jesper, Virus och en klättrandes Erik vette tusan om vi fixar det tills de nya kommer...
Vi ska på bröllop i helgen också ju... Med 50-tals tema! Ska bli riktigt roligt... Men det blev ju som vanligt strul med kläder... Först hade jag tänkt ut en jättefin klänning. Som tur var hann jag se att bruden lagt ut bilder på tärnornas klänningar och så att det var samma klänning. Tittade runt lite mer och hittade en skitsnygg! Men när jag skulle beställa den började nätet krångla naturligtvis så vi gjorde en paus och stack iväg och spelade bowling. På vägen hem stannade vi till hos grannarna och då kom bruden. Vi började prata klänningar och det visade sig att jag skulle precis beställa samma klänning som hon!!! Ooppss! Vilken tur att jag hann avstyra det! Hittade sen en till jättefin klänning som jag beställde fort som attans!!!! men vad händer då då??? Jo då! det blir problem med beställningen istället så klänningen blev inte utskickad förrän i förrgår! Tror ni jag fick den med posten idag då???? Dagen före bröllopet??? nej just det!!! Varför skulle jag ha fått det för? Då hade ju saker rullat på i positiv riktning och det kan man väl inte direkt påstå vara våran grej så...
Men jag är som tur var van, så man har fixat en backup!!!! Tusen tack Katerina!!!!!!!!
Bilder kommer efter helgen!
Kan konstatera att modet för män genom tiderna inte ändrats speciellt mycket...
Sista åren har vi varit på 20-tals fest, 80-tals fest och nu 50-tals fest och det är inte sååååå otroligt mkt som skiljer även om det syns gränser...
Mors!!
Äntligen ska vi få ljus...
En styck lampa till taket i vardagsrummet!
En styck kristallkrona i gammal antik vit stil till köket!
De sista ca två veckorna har vi inte haft nån lampa i mat-delen i köket då det en dag bara sa POFF och gnistrade till när jag tryckte på knappen. Köket är det absolut mörkaste rummet i hela köket och kortslutningen där har därför resulterat i att vi suttit och ätit och umgåtts i ett skumt obehagligt mörker där inne. Men nu är det problemet löst... Förhoppningsvis... Så länge kortslutningen beror på lampan så inte det är nån gammal elledning som gett upp... Huset är ju ändå från 1800-talet så... Men den som inte håller tummarna kan ju hitta på nåt annat då...
I vardagsrummet är det en helt annan historia... Typ blööö... Varför ingen lampa kommit upp där, eller ens inhandlats sen renoveringen i höstas kan man bara spekulera i... Men nu idag hittade jag en dit också. Inget första handsval, men det är en lampa som avger ljus iaf nu när det börjar bli mörkt och den var ingen direkt ekonomisk förlust så vi klarar oss nog även om den behöver bytas... Behöver ju en ny i hallen däruppe också så....
Har en känsla av att Per inte helt hundra är med på att dessa lampor var vare sig de bästa eller snyggaste men... Allt ska ju vara så himla praktiskt om han får bestämma. Jag är den ytliga typen och går efter utseendet!!! Och snygga är dem!!! Iaf den till köket... Vardagsrummet kan man väl diskutera... Men som sagt... Ingen ekonomisk förlust! Det blir mitt försvar!!!!! Den liksom bara talade till mig ändå... Hmm...
Och apropå köket... Inte nog med att vi inte har nån lampa... Vi har inga vitrinskåp kvar heller... Så i mat-delen, där man alltid tyckt det varit så litet är det nu hur stort som helst. Matbordet med stolar ser mer ut som ett fartyg på öppet hav än som en matplats för tillfället. Grabbarna har fått värsta autobahn i köket, vilket märks väldigt tydligt när man ska laga mat och helt plötsligt har tre barn runt benen som drar runt på varann i en stor låda på hjul. Runt runt runt... Inte bara ett varv... Eller tio varv... mer som hundra tusen varv....!!! (kanske en liten överdrift men...) Per har tyckt till även där nu och anser nog att vi så länge... tills vidare... bara tills.. en liten stund... borde ta in det gamla vitrinskåpet i ek! Nja... Vet inte hur länge jag ska orka stå emot det... Vill inte på några villkor ha in det! För kommer det ins å tror jag banne mig inte vi får ut det igen! Och nu har vi tittat ut och bestämt alldeles nya möbler i hela köket och det är inköp som kommer utebli om vi inte slår till NU!Nu har vi chansen!!!! Men... Allt innehåll som var i de andra skåpen står just nu i HELA köket, framme... och med Jesper, Virus och en klättrandes Erik vette tusan om vi fixar det tills de nya kommer...
Vi ska på bröllop i helgen också ju... Med 50-tals tema! Ska bli riktigt roligt... Men det blev ju som vanligt strul med kläder... Först hade jag tänkt ut en jättefin klänning. Som tur var hann jag se att bruden lagt ut bilder på tärnornas klänningar och så att det var samma klänning. Tittade runt lite mer och hittade en skitsnygg! Men när jag skulle beställa den började nätet krångla naturligtvis så vi gjorde en paus och stack iväg och spelade bowling. På vägen hem stannade vi till hos grannarna och då kom bruden. Vi började prata klänningar och det visade sig att jag skulle precis beställa samma klänning som hon!!! Ooppss! Vilken tur att jag hann avstyra det! Hittade sen en till jättefin klänning som jag beställde fort som attans!!!! men vad händer då då??? Jo då! det blir problem med beställningen istället så klänningen blev inte utskickad förrän i förrgår! Tror ni jag fick den med posten idag då???? Dagen före bröllopet??? nej just det!!! Varför skulle jag ha fått det för? Då hade ju saker rullat på i positiv riktning och det kan man väl inte direkt påstå vara våran grej så...
Men jag är som tur var van, så man har fixat en backup!!!! Tusen tack Katerina!!!!!!!!
Bilder kommer efter helgen!
Kan konstatera att modet för män genom tiderna inte ändrats speciellt mycket...
Sista åren har vi varit på 20-tals fest, 80-tals fest och nu 50-tals fest och det är inte sååååå otroligt mkt som skiljer även om det syns gränser...
Mors!!
måndag 20 september 2010
Vilken helg!!!
Som ni vet så blev det Stockholm!
Och jisses vilken helg det blev!
Helt enorm!
Tack Stina för förfrågan och tack alla ni andra som gjorde helgen så trevlig!
Det började ju lite stressigt med jobbande gubbe, barn utspridda lite varstans och det vanliga med packning, dusch, smink med ett barn på armen osv... Men det gick, och vi kom i väg, och i tid!!!
Tågresan blev förfesten, vi hade hur kul som helst. Om de övriga tågresenärerna hade lika roligt var det ingen som frågade om men.... kanske inte....
Efter lite snurrande i Sthlm hittade vi hotellet och checkade in.
Vi gick glada i hågen upp mot rummen.... Och vilka rum sen!!!!!!
Ni vet såna där ynkliga hytter man får på en Ålands-kryssning???? Det är ingenting mot vad vi fick nu! De här var nästan snäppet mindre, och heta som en bastu! Men men, det gick att skratta bort det. Men till rummens försvar: Vilka goa sängar!!!!
Fredagen slutade med barrunda (två st iaf ) Natta mat vid halv tre och tillbaka till hotellet.
Lördagen; frukost, shoppping, öl på en uteservering i absolut spöregn och sen lite förkalas innan middag och Uggla!!!
Och vilken Uggla sen!!!!! För er som inte tänkt gå och se den.... TÄNK OM!!!!! Det var längesen jag skrattade så otroligt mkt. Annika och Per Andersson gjorde revyn fullkomligt underbar och andra akten med Ugglas musikal var kanon!!! Gamla goa låtar och allsång.
Det enda tråkiga var naturligtvis att jag fick ett nytt anfall av huvudvärk efter föreställningen så jag var inte så rolig resten av kvällen och medan de andra festade vidare på Karlsson gick vi efter ett tag hem och sov.
Väntar fortfarande på remissen för datortomografin, men läste i tidningen idag att det var lååååång kö så....
Nu blir det att leka med Erik och läsa lite innan skolan.
Och jisses vilken helg det blev!
Helt enorm!
Tack Stina för förfrågan och tack alla ni andra som gjorde helgen så trevlig!
Det började ju lite stressigt med jobbande gubbe, barn utspridda lite varstans och det vanliga med packning, dusch, smink med ett barn på armen osv... Men det gick, och vi kom i väg, och i tid!!!
Tågresan blev förfesten, vi hade hur kul som helst. Om de övriga tågresenärerna hade lika roligt var det ingen som frågade om men.... kanske inte....
Efter lite snurrande i Sthlm hittade vi hotellet och checkade in.
Vi gick glada i hågen upp mot rummen.... Och vilka rum sen!!!!!!
Ni vet såna där ynkliga hytter man får på en Ålands-kryssning???? Det är ingenting mot vad vi fick nu! De här var nästan snäppet mindre, och heta som en bastu! Men men, det gick att skratta bort det. Men till rummens försvar: Vilka goa sängar!!!!
Fredagen slutade med barrunda (två st iaf ) Natta mat vid halv tre och tillbaka till hotellet.
Lördagen; frukost, shoppping, öl på en uteservering i absolut spöregn och sen lite förkalas innan middag och Uggla!!!
Och vilken Uggla sen!!!!! För er som inte tänkt gå och se den.... TÄNK OM!!!!! Det var längesen jag skrattade så otroligt mkt. Annika och Per Andersson gjorde revyn fullkomligt underbar och andra akten med Ugglas musikal var kanon!!! Gamla goa låtar och allsång.
Det enda tråkiga var naturligtvis att jag fick ett nytt anfall av huvudvärk efter föreställningen så jag var inte så rolig resten av kvällen och medan de andra festade vidare på Karlsson gick vi efter ett tag hem och sov.
Väntar fortfarande på remissen för datortomografin, men läste i tidningen idag att det var lååååång kö så....
Nu blir det att leka med Erik och läsa lite innan skolan.
fredag 17 september 2010
Stockholm!!!
Idag blir det Stockholm!
Men det tog sin tid att få ordning på allt!
jag och Per sa att det är så typiskt, i stort sett hela året (lite överdrivet men ni fattar ändå) så är man hemma, kanske inte just i huset, men inga värre saker planerade. Nu till helgen var det precis en sån helg. Men sen kom alla planer på samma gång!
Per blev bjuden på 30-års kalas i Säffle, jag blev erbjuden K-d och vi både fick erbjudande att haka på till Sthlm.
Per såg fram emot Säffle, var otroligt längesen han var ute med sina kompisar och det lockade... De hade dessutom tackat ja...
Jag tyckte K-d lockade enormt! tycker fortfarande...
Men Stockholm inkluderade en resa tillsammans, första gången ensamma sen bröllopet för det första (ja inte ensamma direkt, tror det är 5 eller 6 par som ska åka), det inkluderade också Ugglas revy! Två nätter på hotell! Inga barn! SOVMORGON!!!!! Vet inte om det var det som avgjorde kanske, men det var det som Per mest pratade sig varm över igår i alla fall. Oavsett vad som avgjorde så ser vi båda två fram emot en super helg i Sthlm med goa nya vänner!!!!
Kom precis på att jag ska nog inte skriva mer just nu.... Har hur mycket som helst som ska läsas (studielitteratur såklart) så får nog ta tag i det nån timme nu när barnen sover... Under helgen lär det knappast bli av :-)
Ha en go helg alla!!!!
Men det tog sin tid att få ordning på allt!
jag och Per sa att det är så typiskt, i stort sett hela året (lite överdrivet men ni fattar ändå) så är man hemma, kanske inte just i huset, men inga värre saker planerade. Nu till helgen var det precis en sån helg. Men sen kom alla planer på samma gång!
Per blev bjuden på 30-års kalas i Säffle, jag blev erbjuden K-d och vi både fick erbjudande att haka på till Sthlm.
Per såg fram emot Säffle, var otroligt längesen han var ute med sina kompisar och det lockade... De hade dessutom tackat ja...
Jag tyckte K-d lockade enormt! tycker fortfarande...
Men Stockholm inkluderade en resa tillsammans, första gången ensamma sen bröllopet för det första (ja inte ensamma direkt, tror det är 5 eller 6 par som ska åka), det inkluderade också Ugglas revy! Två nätter på hotell! Inga barn! SOVMORGON!!!!! Vet inte om det var det som avgjorde kanske, men det var det som Per mest pratade sig varm över igår i alla fall. Oavsett vad som avgjorde så ser vi båda två fram emot en super helg i Sthlm med goa nya vänner!!!!
Kom precis på att jag ska nog inte skriva mer just nu.... Har hur mycket som helst som ska läsas (studielitteratur såklart) så får nog ta tag i det nån timme nu när barnen sover... Under helgen lär det knappast bli av :-)
Ha en go helg alla!!!!
måndag 13 september 2010
??????
Idag började dagen på ett otroligt annorlunda sätt!
Jag vaknade helt utvilad!!!!! Det är tyst i huset. Kommer inte ihåg nån hejdå puss från Per (det får jag varje morgon!) hör inga barn... Det måste ju vara mitt i natten tänker jag... Vänder mig om mot Per. Sängen är tom! Inser att det är ljust i rummet. Vänder tillbaka och kollar klockan. 8.52....
8.52!!!!!!!!!!!!
Hallå?????????
Virus ska va på dagis om 8 minuter!!!
Och Erik, jag hör inte Erik!!!! Erik vaknar alltid mellan 6-7.
Då ringer telefonen. Det är Per. Vi pratar en stund och jag försöker lokalisera mig själv. Går in till Erik som glatt sitter och leker i sängen. Tar med honom upp. Tvekar en stund innan jag går in och hämtar Virus. Hörde några mycket konstiga ljud från hans innan jag somnade igår så det for fram en tanke i huvudet att jag kanske skulle ha följt min instinkt och gått och kollat så allt var ok med honom igår... Tillslut går jag in iaf, och hittar honom liggandes i sängen... Och han sover verkligen såååå skönt....
Det gör ont i mitt modershjärta varje gång jag behöver väcka ett sovande barn men.... Vi har lite tid att komma ikapp den här morgonen så...
Kl 10.00 är vi dagis. Men morgonen har varit så lugn och skön så det känns inte som en försovarmorgon!! Gött!
Efter en tur hem för lite frukost för min och Eriks del så var det dags att åka tillbaka till skolan och hämta Jesper som idag skulle till Doktorn. Där fick vi bekräftat att Jespers astma blivit värre och att han antagligen gått omkring med en astmatisk inflammation en längre tid, vilket kan vara orsaken tills han förändrade personlighet. Från glad, sprallig och överallt till en lite mer dämpad och "lat" kille. Men Jesper verkligen talade om själv idag hur han mår och hur han upplever det när han gör vissa saker. Så nu är det kortison som gäller dagligen, utökat från en gång om dan till två och ventolin före ansträngningsmoment och vid anfall samt en pillerkur för att bli av med inflammationen... Och den skulle göra stor skillnad sa läkaren och om inte så behöver vi trixa lite med andra mediciner... Gött att börja komma tillrätta med det...
Det är mycket på gång nu... Har börjat sjunga i kör! Så otroligt roligt och trevligt att komma ut hemifrån och träffa lite gött fölk!
Idag börjar jympan igen! Så nu förbereder jag mentalt på höstens träningsvärk! Det gör jag sittandes framför datorn!!!
Framför datorn håller jag koll på våra fynd som vi lagt ut på blocket!!! Det är bara att köpa!!! Lite vitrinskåp, en bil, en tvättmaskin, barnprylar, och allt möjligt smått och gott!!! Och det bästa av allt: Vi säljer ett BADKAR!!!!!!!!!
Mors!
Jag vaknade helt utvilad!!!!! Det är tyst i huset. Kommer inte ihåg nån hejdå puss från Per (det får jag varje morgon!) hör inga barn... Det måste ju vara mitt i natten tänker jag... Vänder mig om mot Per. Sängen är tom! Inser att det är ljust i rummet. Vänder tillbaka och kollar klockan. 8.52....
8.52!!!!!!!!!!!!
Hallå?????????
Virus ska va på dagis om 8 minuter!!!
Och Erik, jag hör inte Erik!!!! Erik vaknar alltid mellan 6-7.
Då ringer telefonen. Det är Per. Vi pratar en stund och jag försöker lokalisera mig själv. Går in till Erik som glatt sitter och leker i sängen. Tar med honom upp. Tvekar en stund innan jag går in och hämtar Virus. Hörde några mycket konstiga ljud från hans innan jag somnade igår så det for fram en tanke i huvudet att jag kanske skulle ha följt min instinkt och gått och kollat så allt var ok med honom igår... Tillslut går jag in iaf, och hittar honom liggandes i sängen... Och han sover verkligen såååå skönt....
Det gör ont i mitt modershjärta varje gång jag behöver väcka ett sovande barn men.... Vi har lite tid att komma ikapp den här morgonen så...
Kl 10.00 är vi dagis. Men morgonen har varit så lugn och skön så det känns inte som en försovarmorgon!! Gött!
Efter en tur hem för lite frukost för min och Eriks del så var det dags att åka tillbaka till skolan och hämta Jesper som idag skulle till Doktorn. Där fick vi bekräftat att Jespers astma blivit värre och att han antagligen gått omkring med en astmatisk inflammation en längre tid, vilket kan vara orsaken tills han förändrade personlighet. Från glad, sprallig och överallt till en lite mer dämpad och "lat" kille. Men Jesper verkligen talade om själv idag hur han mår och hur han upplever det när han gör vissa saker. Så nu är det kortison som gäller dagligen, utökat från en gång om dan till två och ventolin före ansträngningsmoment och vid anfall samt en pillerkur för att bli av med inflammationen... Och den skulle göra stor skillnad sa läkaren och om inte så behöver vi trixa lite med andra mediciner... Gött att börja komma tillrätta med det...
Det är mycket på gång nu... Har börjat sjunga i kör! Så otroligt roligt och trevligt att komma ut hemifrån och träffa lite gött fölk!
Idag börjar jympan igen! Så nu förbereder jag mentalt på höstens träningsvärk! Det gör jag sittandes framför datorn!!!
Framför datorn håller jag koll på våra fynd som vi lagt ut på blocket!!! Det är bara att köpa!!! Lite vitrinskåp, en bil, en tvättmaskin, barnprylar, och allt möjligt smått och gott!!! Och det bästa av allt: Vi säljer ett BADKAR!!!!!!!!!
Mors!
fredag 10 september 2010
VG!!!!!
Nu blev det sådär längesen igen!!!!
Men det har hänt en del så det är inte för att det inte funnits nåt att skriva om utan för att tiden helt enkelt bara sprungit ifrån...
Allas skolar/dagis har som sagt börjat, vilket då inkluderar även min! Och jag är bara såååååå glad! Det är en toppen kurs med toppen kursare! Varje föreläsning har varit hur bra som helst, och man har inte riktigt velat att de ska ta slut. Så nu sitter jag en fredag fm och bara längtar tills på tisdag!!!! Borde kanske längta efter helgen när man får träffa Per lite mer då han jobbat precis varenda kväll den här veckan men.... ;-) (ungarna har jag träffat i massor, tre lediga dagar i veckan).
Jesper har äntligen fått börja sitt efterlängtade fritids också. Nu ska man bara få ihop det så han får vara där lite grann. Fick han bestämma skulle han vara där mån-fred 6.30 till 16.oo (har jag sagt tidigare att han är en av de knasiga i vår familj????)
Erik reser sig mot möbler och tar sig ibland helt ovetandes runt längs dem. Kommer han däremot på att han är uppe och går efter möblerna blir han rääädddd.... Och då syns det mycket tydligt... Han har ett enormt minspel den mannen...
Virus har fått börja lite längre dagar på dagis. Mellan 9-16 några daar i veckan. Och det märks även på honom. Så nu har vi två små-fisar som lägger sig mellan 18-18.30 på kvällarna. Det är riktigt skönt, men man blir lite låst vid hemmet om man tänkt sig göra nåt. Kanske därför tur att man har helgerna!!!
Och i stort sett pott-tränad! Har blöja på natten (som är blöt) och när han sover middag (som är torr).
VG!!!!!! Det betyder att jag har fått VG!!!! Inte bara på tentan jag gjorde i augusti, utan på hela juridik 2 kursen!!!!!! Så otroligt glad för det!!! En stooooor klapp på axeln gav jag mig!!!
Lagade thai-mat igår. Det blev super. Alltid roligt att prova nåt nytt. kanske vore ett tema till nästa tjej-träff som jag ska försöka få till. Meningen var att september skulle vara när det gick av stapeln, men har inte hunnit eller orkat pga huvudvärken (som för övrigt fortfarande är kvar, men bättre. Och har inte haft yrsel på några dar nu så....)
Nu verkar det som om det blir i okt, och då är det precis ett år sen förra gången! Alldeles för länge!!!! Men nu banne mig! Thai och glada vänner!!!!!
Ja just det ja! Jag har fått glasögon också! Översynt är jag!
Ha dé
Men det har hänt en del så det är inte för att det inte funnits nåt att skriva om utan för att tiden helt enkelt bara sprungit ifrån...
Allas skolar/dagis har som sagt börjat, vilket då inkluderar även min! Och jag är bara såååååå glad! Det är en toppen kurs med toppen kursare! Varje föreläsning har varit hur bra som helst, och man har inte riktigt velat att de ska ta slut. Så nu sitter jag en fredag fm och bara längtar tills på tisdag!!!! Borde kanske längta efter helgen när man får träffa Per lite mer då han jobbat precis varenda kväll den här veckan men.... ;-) (ungarna har jag träffat i massor, tre lediga dagar i veckan).
Jesper har äntligen fått börja sitt efterlängtade fritids också. Nu ska man bara få ihop det så han får vara där lite grann. Fick han bestämma skulle han vara där mån-fred 6.30 till 16.oo (har jag sagt tidigare att han är en av de knasiga i vår familj????)
Erik reser sig mot möbler och tar sig ibland helt ovetandes runt längs dem. Kommer han däremot på att han är uppe och går efter möblerna blir han rääädddd.... Och då syns det mycket tydligt... Han har ett enormt minspel den mannen...
Virus har fått börja lite längre dagar på dagis. Mellan 9-16 några daar i veckan. Och det märks även på honom. Så nu har vi två små-fisar som lägger sig mellan 18-18.30 på kvällarna. Det är riktigt skönt, men man blir lite låst vid hemmet om man tänkt sig göra nåt. Kanske därför tur att man har helgerna!!!
Och i stort sett pott-tränad! Har blöja på natten (som är blöt) och när han sover middag (som är torr).
VG!!!!!! Det betyder att jag har fått VG!!!! Inte bara på tentan jag gjorde i augusti, utan på hela juridik 2 kursen!!!!!! Så otroligt glad för det!!! En stooooor klapp på axeln gav jag mig!!!
Lagade thai-mat igår. Det blev super. Alltid roligt att prova nåt nytt. kanske vore ett tema till nästa tjej-träff som jag ska försöka få till. Meningen var att september skulle vara när det gick av stapeln, men har inte hunnit eller orkat pga huvudvärken (som för övrigt fortfarande är kvar, men bättre. Och har inte haft yrsel på några dar nu så....)
Nu verkar det som om det blir i okt, och då är det precis ett år sen förra gången! Alldeles för länge!!!! Men nu banne mig! Thai och glada vänner!!!!!
Ja just det ja! Jag har fått glasögon också! Översynt är jag!
Ha dé
fredag 27 augusti 2010
Ännu en regnig fredag...
Det regnar och regnar... Himlen är grå...
Men just idag har det inte gjort oss ett dugg! Erik som haft lite sovproblem sista dagarna (med våra mått mätt iaf--vet att det inte riktigt kvalificeras in bland alla andra 'normala' familjer) har hittat tillbaka till rutinerna hoppas jag. Idag var det iaf som vanligt och det har märkts på allas humör (alla, det är jag och Erik då eftersom vi är de enda som är hemma på dagarna numer).
Idag har dock Virus varit hemma eftersom han avverkat sina 15 timmar på dagis för den här veckan. Från och med måndag är han däremot inget 15 timmars barn utan har två fullt sysselsatta föräldrar vilket ger honom rätt till full dagis-sysselsättning! Inte för att vi kommer att utnyttja det, men en höjning på iaf 5-10 timmar kommer nog behövas ibland.
Jaja, det jag skulle komma fram till var att vi idag har haft en alldeles otroligt underbar fm här i Näs. Den har dessvärre tillbringats på golvet så en viss trä-smak har infunnit sig och fått mig att flytta till soffan en stund medan Virus sover. Erik har nyss vaknat och sitter på golvet och läser Bilsport! Alltså, vad är det med mina grabbar och bilsport?????? Per 32 år älskar bilsport, Jesper 9 år älskar bilsport, Virus snart 2 år älskar bilsport och nu, Erik bara 9 månader älskar bilsport????? Vad är det för fel på inredning?????? Till exempel bara.....
Mode är tydligen inget som finns intresse av heller. Jesper trivs bäst i kläder som mormor köpt eller som han fått av svärmor... Virus börjar också tro att han kan bestämma själv... Det fick jag bevis på igår på Lindex... Det slutade med en kompromiss, dvs vi åkte hem och jag åker en dag utan barn!!!
På golvet idag har vi haft picknick på ett täcke och alla soffkuddarna. Det har funnits bilar bilar och åter bilar runt os och ett antal böcker. Favoriten just nu är ändå Bockarna Bruse!!!! Och nån gång efter 11 gånger tappade jag räkningen hur många gånger det blivit idag... Bara en olycka har inträffat idag så potträningen kan sägas går som på räls... Och nu har kalsonger blivit riktigt poppis!!!!
Erik klättrar numer upp själv längs möbler, men blir lite ledsen ibland när han kommer på att han står upp själv och ingen som kan ta honom. Tror inte han kommit på hur man ska sätta sig ner ordentligt (alltså, inte ramla åt sidan ner) så känns som om lite desperation infinner sig ibland.
Han kan även säga Mamma!!! Jo visst ser ni! Upprepningen av ordet kanske gör en del misstänkta och tror att det bara är bebis-svammel, mammammmammmammmaammamamma... Men då har ni nog fel. Han säger Mamma, bara lite många gånger om inte jag hörde... Det vet jag eftersom jag är just hans mamma... (eller????)
Två tänder har ploppat upp!!!!
Per fyller snart år. Vad ger man en sån????? Svårt att köpa till barnen tycker jag som ändå gillar leksaker... Men en fullvuxen (med modifikation) karl??? Vad vill en sån ha???? Allt han önskat sig var en perkulator! men den ville han inte ha av mig!! Lustig typ det där...
Jespers första vecka i skolan har tagit musten ur honom fullkomligt! Igär somnade han när han kom hem, blivit snuvig och hör och häpna... Datorn har inte varit på sen i måndags!!!! Och det är maffigt!!! Funderade på om jag skulle ha gått upp och startat den en stund imorse bara så den inte tror att den gått sönder eller så... Men efter som det är lördag redan imorgon så antar jag att den kommer igång åtminstone en gång under dagen...
Hej!!!!
Men just idag har det inte gjort oss ett dugg! Erik som haft lite sovproblem sista dagarna (med våra mått mätt iaf--vet att det inte riktigt kvalificeras in bland alla andra 'normala' familjer) har hittat tillbaka till rutinerna hoppas jag. Idag var det iaf som vanligt och det har märkts på allas humör (alla, det är jag och Erik då eftersom vi är de enda som är hemma på dagarna numer).
Idag har dock Virus varit hemma eftersom han avverkat sina 15 timmar på dagis för den här veckan. Från och med måndag är han däremot inget 15 timmars barn utan har två fullt sysselsatta föräldrar vilket ger honom rätt till full dagis-sysselsättning! Inte för att vi kommer att utnyttja det, men en höjning på iaf 5-10 timmar kommer nog behövas ibland.
Jaja, det jag skulle komma fram till var att vi idag har haft en alldeles otroligt underbar fm här i Näs. Den har dessvärre tillbringats på golvet så en viss trä-smak har infunnit sig och fått mig att flytta till soffan en stund medan Virus sover. Erik har nyss vaknat och sitter på golvet och läser Bilsport! Alltså, vad är det med mina grabbar och bilsport?????? Per 32 år älskar bilsport, Jesper 9 år älskar bilsport, Virus snart 2 år älskar bilsport och nu, Erik bara 9 månader älskar bilsport????? Vad är det för fel på inredning?????? Till exempel bara.....
Mode är tydligen inget som finns intresse av heller. Jesper trivs bäst i kläder som mormor köpt eller som han fått av svärmor... Virus börjar också tro att han kan bestämma själv... Det fick jag bevis på igår på Lindex... Det slutade med en kompromiss, dvs vi åkte hem och jag åker en dag utan barn!!!
På golvet idag har vi haft picknick på ett täcke och alla soffkuddarna. Det har funnits bilar bilar och åter bilar runt os och ett antal böcker. Favoriten just nu är ändå Bockarna Bruse!!!! Och nån gång efter 11 gånger tappade jag räkningen hur många gånger det blivit idag... Bara en olycka har inträffat idag så potträningen kan sägas går som på räls... Och nu har kalsonger blivit riktigt poppis!!!!
Erik klättrar numer upp själv längs möbler, men blir lite ledsen ibland när han kommer på att han står upp själv och ingen som kan ta honom. Tror inte han kommit på hur man ska sätta sig ner ordentligt (alltså, inte ramla åt sidan ner) så känns som om lite desperation infinner sig ibland.
Han kan även säga Mamma!!! Jo visst ser ni! Upprepningen av ordet kanske gör en del misstänkta och tror att det bara är bebis-svammel, mammammmammmammmaammamamma... Men då har ni nog fel. Han säger Mamma, bara lite många gånger om inte jag hörde... Det vet jag eftersom jag är just hans mamma... (eller????)
Två tänder har ploppat upp!!!!
Per fyller snart år. Vad ger man en sån????? Svårt att köpa till barnen tycker jag som ändå gillar leksaker... Men en fullvuxen (med modifikation) karl??? Vad vill en sån ha???? Allt han önskat sig var en perkulator! men den ville han inte ha av mig!! Lustig typ det där...
Jespers första vecka i skolan har tagit musten ur honom fullkomligt! Igär somnade han när han kom hem, blivit snuvig och hör och häpna... Datorn har inte varit på sen i måndags!!!! Och det är maffigt!!! Funderade på om jag skulle ha gått upp och startat den en stund imorse bara så den inte tror att den gått sönder eller så... Men efter som det är lördag redan imorgon så antar jag att den kommer igång åtminstone en gång under dagen...
Hej!!!!
måndag 23 augusti 2010
Vardag igen... På riktigt...
Idag gick det bättre med att få iväg gubben till jobbet!
Men vi var nog båda två lite oroliga att han skulle bli hemma ännu längre. Han har nämligen nu under söndagen haft ont i skinkan. Mycket ont. Han gick nog och intalade sig själv att han måste ha sträckt sig när vi var ute i trädgården och grejade under dagen. Och han blev bara mer stel och fick mer ont under kvällen. Känns det igen??? Japp, för en vecka sen var det precis så det började med foten. Så inte konstigt att han började fundera... Och jag med... Det som nu har varit fel, om det var gikt eller inte, så satt det oavsett i lederna och kan ju såklart spridas runt i kroppens andra leder så... Det sista Per sa till mig inatt innan han somnade var "- Så här ont gjorde inte ens natten innan foten!" Per sov gott, jag sov mindre gott!
En nackdel med mig är att jag på nåt sätt lyckas ta på mig alla näras problem. Så när de ligger och sover gott om natten, ja då går jag igenom allt negativt som istället borde vara deras jobb att analysera. Jag brukar skylla på komparativa fördelar!!! Man ska syssla med sånt man är bra på, och jag vet ingen som är bättre på att grubbla och analysera än mig!!! Det är inte ur inget som Per påstår att folkbokföringen skrivit fel när de registrerade mig. På nåt sätt blev Annalysera bara Anna.....
Hoppas inte det blir fel igen då när mitt nya namn ska registreras... Anna Rosenäs!!! För JA allihop!!!!! Nu ska det vara klart!!!!! Vi väntar med spänning på alla papper och allt som ska göras!!!!!!!!!!!
Nu ska jag och lille Erik ta en kopp kaffe!
Gör det ni med vettja!!!!
Men vi var nog båda två lite oroliga att han skulle bli hemma ännu längre. Han har nämligen nu under söndagen haft ont i skinkan. Mycket ont. Han gick nog och intalade sig själv att han måste ha sträckt sig när vi var ute i trädgården och grejade under dagen. Och han blev bara mer stel och fick mer ont under kvällen. Känns det igen??? Japp, för en vecka sen var det precis så det började med foten. Så inte konstigt att han började fundera... Och jag med... Det som nu har varit fel, om det var gikt eller inte, så satt det oavsett i lederna och kan ju såklart spridas runt i kroppens andra leder så... Det sista Per sa till mig inatt innan han somnade var "- Så här ont gjorde inte ens natten innan foten!" Per sov gott, jag sov mindre gott!
En nackdel med mig är att jag på nåt sätt lyckas ta på mig alla näras problem. Så när de ligger och sover gott om natten, ja då går jag igenom allt negativt som istället borde vara deras jobb att analysera. Jag brukar skylla på komparativa fördelar!!! Man ska syssla med sånt man är bra på, och jag vet ingen som är bättre på att grubbla och analysera än mig!!! Det är inte ur inget som Per påstår att folkbokföringen skrivit fel när de registrerade mig. På nåt sätt blev Annalysera bara Anna.....
Hoppas inte det blir fel igen då när mitt nya namn ska registreras... Anna Rosenäs!!! För JA allihop!!!!! Nu ska det vara klart!!!!! Vi väntar med spänning på alla papper och allt som ska göras!!!!!!!!!!!
Nu ska jag och lille Erik ta en kopp kaffe!
Gör det ni med vettja!!!!
lördag 21 augusti 2010
Sammanfattning sommaren 2010
Viktors potträning går framåt...
Jesper blev 9 år, ska börja 3:e klass och börja läsa engelska. Det är stort!!!
Per är precis som vanligt...
Jag fick ny frisyr tack vare Vicke virus...
Och lille Erik har kommit långt i sin utveckling...
Sommaren började bra med värme och sol. jag och barnen tog ett par dar vid sjön men valde sen att invänta Pers semester för ytterligare glada dagar vid stranden. Med Pers semester kom dock regnet och så har det fortsatt.... Behöver jag säga att det inte blivit några fler dagar vid stranden??? Inte en enda faktiskt... Tragiskt...
Mitt i semestern genomförde vi vårt bröllop! Mycket bra initiativ där Per säger jag, och tack alla som var med och gjorde dagen så bra för oss!
Den enda semestern vi tog oss tid med i år var en tripp till Linköping och Pers syster med familj. Det var välbehövligt. Dels att komma bort ett par dar, men även att se hur deras hus utvecklats då vi inte varit där på 1½ år. Tack för god mat och trevligt sällskap!
Sen var semestern slut efter sex veckor. På måndagen packade Per sig iväg med matlådan under armen.
På tisdagen var det jag som packade mig iväg med matlådan under armen. Dags för tenta!
Virus passade på att dra igång med dagis!
På onsdagen skulle Per återigen packa sig iväg till jobbet. Den här gången blev det betydligt kämpigare och när han skulle slänga matlådan under armen körde det ihop sig totalt!!! Mannen stod där han stod och kom inte en meter... Foten som i måndags bara "känts av" var nu helt obrukbar! Efter en tid av förmaningar kom han tillslut på att det fick nog bli soffläge i väntan på att Verkstan skulle öppna. Han fick en tid och vi tog oss en tur, Jag, min man och lille Erik. Efter en halvdag där kom de fram till... ingenting.... vi återvände hem bara för att se hur foten helt plötsligt började växa och ändra färg... Vi fick ta oss en tur till akuten också för att få en specialist-tid på sjukhuset följande dag. Där fick Per sen beskedet att det var gikt! Eller snarare att det var det enda de kunde komma på för tillfället att det kunde vara. Om det inte var bättre efter en vecka med mediciner skulle han återkomma!
Nu efter fyra dagar går han i stort sett precis som vanligt även om foten skulle behöva ha sig en makeover. Mannen är som vanligt iaf och det är det som räknas!!!!
Men med den incidenten att Per helt plötsligt blev hemma en vecka till gjorde att min uppladdning inför skolan med en alldeles egen tid för mig själv liksom avbröts och nu väntar jag istället med spänning på nästa vecka. På måndag ska Per till jobbet, förhoppningsvis, och Jesper ska till skolan, äntligen, Virus ska tillbaka till dagis på tisdag och jag får en veckas SEMESTER innan skolan börjar... Jaja, Lille Erik är hemma men det kan jag ta!!! :-)
Mitt i semestern genomförde vi vårt bröllop! Mycket bra initiativ där Per säger jag, och tack alla som var med och gjorde dagen så bra för oss!
Den enda semestern vi tog oss tid med i år var en tripp till Linköping och Pers syster med familj. Det var välbehövligt. Dels att komma bort ett par dar, men även att se hur deras hus utvecklats då vi inte varit där på 1½ år. Tack för god mat och trevligt sällskap!
Sen var semestern slut efter sex veckor. På måndagen packade Per sig iväg med matlådan under armen.
På tisdagen var det jag som packade mig iväg med matlådan under armen. Dags för tenta!
Virus passade på att dra igång med dagis!
På onsdagen skulle Per återigen packa sig iväg till jobbet. Den här gången blev det betydligt kämpigare och när han skulle slänga matlådan under armen körde det ihop sig totalt!!! Mannen stod där han stod och kom inte en meter... Foten som i måndags bara "känts av" var nu helt obrukbar! Efter en tid av förmaningar kom han tillslut på att det fick nog bli soffläge i väntan på att Verkstan skulle öppna. Han fick en tid och vi tog oss en tur, Jag, min man och lille Erik. Efter en halvdag där kom de fram till... ingenting.... vi återvände hem bara för att se hur foten helt plötsligt började växa och ändra färg... Vi fick ta oss en tur till akuten också för att få en specialist-tid på sjukhuset följande dag. Där fick Per sen beskedet att det var gikt! Eller snarare att det var det enda de kunde komma på för tillfället att det kunde vara. Om det inte var bättre efter en vecka med mediciner skulle han återkomma!
Nu efter fyra dagar går han i stort sett precis som vanligt även om foten skulle behöva ha sig en makeover. Mannen är som vanligt iaf och det är det som räknas!!!!
Men med den incidenten att Per helt plötsligt blev hemma en vecka till gjorde att min uppladdning inför skolan med en alldeles egen tid för mig själv liksom avbröts och nu väntar jag istället med spänning på nästa vecka. På måndag ska Per till jobbet, förhoppningsvis, och Jesper ska till skolan, äntligen, Virus ska tillbaka till dagis på tisdag och jag får en veckas SEMESTER innan skolan börjar... Jaja, Lille Erik är hemma men det kan jag ta!!! :-)
torsdag 29 juli 2010
Det kom tillslut...
Jag blev ensam med min lille skrot Jesper när han var lite drygt 2½ år gammal. Även om det kanske inte var så jag hade tänkt det när jag tänkt mig att skaffa familj så var det det absolut bästa nånsin som kunde ha hänt både mig och Jesper. Vid den tiden var jag ett vrak och hade ett barn som inte all mådde bra.
Sommaren innan Jesper skulle fylla tre, och bara dagar före semestern så bryter Jesper lårbenshalsen på besök hemma hos mina föräldrar. Jag är fortfarande kvar på mitt jobb i Stockholm. Efter ett konstaterat benbrott åker jag nattbussen till Karlstad där min pappa hämtar upp och kör mig till sjukhuset.
Dagen efter kan läkaren konstatera att Jespers ben är 5 mm för kort för att kunna sättas i ett stag som han kan röra sig i. Han blir istället opererad och "hängs upp" i en brits-ställning. I denna ställning ska han nu vara i 6-8 veckor. Vi tillhör landstinget i Stockholm och ska därför så snart Jesper är stabil få åka sjuktransport hem till Astird Lindgrens Barnsjukhus och Ronald McDonald. Jag börjar få panik! Jag vill inte!!! Efter åtskilliga samtal med barnpsyk, läkare och sköterskor kommer man fram till att den bästa lösningen är att vi får åka hem till mamma och pappa i Arvika istället. Efter två veckor på Centralsjukhuset i Karlstad får vi istället ta sjuktransporten hem till Arvika. Jag blir sjukskriven med Jesper 4½ månad. Efter där tar jag ut min semester och säger upp mig från mitt jobb. I januari har jag fått lägenhet och vikariat inom kommunens LSS, Jesper har fått dagis och jag nyttjat "samtals-terapi" och nu äntligen flyter livet vidare...
Både jag och Jesper börjar få tillbaka vår livsglädje och vårat liv ihop är riktigt bra. Vi har alltid haft en speciell relation till varandra. Det har ju liksom alltid varit han och jag, VI!!!
Efter nåt år började Jesper leta aktivt efter en man till mig. Han visste nog precis hur denna man skulle vara. Han skulle vara snäll, ha skägg, bil och HAN var tvungen att ha ett garage! När det gått nåt år och ingen man dykt upp skulle man nästan kunna tro att Jesper börjar bli lite halvdesperat. Han menar att jag får inte va så kräsen och jag minns en gång när vi tankar vid Statoil Palmviken. Då kommer det ett par moppe-killar in och ska tanka även dem. Jesper tittar storögt på deras moppar och vänder sig mot mig. "- Men dem då???" Vaddå dem undrar jag??? "-Är det ingen av dem som skulle passa dig då???" Mopederna frågar jag, eftersom bilen vi har är lånad... "-Nej killarna såklart! Att bli din nya pojkvän?" Hmm... Kommer inte ihåg precis hur jag pratade mig ur det där men...
Sen gick det nån månad och Jesper försökte hitta andra orsaker till att ingen man hittades. Då kom han på det!!! "-Mamma, vi måste fytta!!" Öhh, varör då??? "-Vi har inget garage! Det är ingen man med egen bil som kommer att vilja stanna hos oss om vi inte har ett garage som han kan ställa in sin bil i!!" Jaha, inget värre...
Men det löste sig ganska bra ändå. Vi hittade en man, och inte vilken man som helst utan vår alldeles egna Per i Näs. han hade bil (fler än en faktiskt),skägg (ibland, idag mer än då), han är otroligt snäll mot allt och alla och han hade garage!!! Som klippt och skuren alltså! Och det bästa av allt, han älskar oss!!! Och vi älskar honom!!!
Under alla år så har Jesper aldrig ifrågasatt eller frågat något om vare sig sin pappa eller vår relation. ja och hans pappa har idag iallafall hittat fram till en civiliserad vi-pratar-när-vi-hämta-och-lämnar-relation, och det är något positivt om man jämför med hur det varit. Vi funkade inte ihop punkt slut! Vi är idag lyckliga på varsitt håll och kommer så alltid att vara!!! Och detta har aldrig varit nåt som Jesper undrat över. Han kommer inte ihåg oss tillsammans och han hade oss inte ens tillsammans när vi var tillsammans...
Tills nu...
Igår kväll hände något som gjorde att alla års funderingar kom upp till ytan för Jesper. I över två timmar igår satt vi och pratade om mycket som nog kommit över honom nu sista tiden... Och det är inte ett dugg konstigt egentligen...Det hade väl varit mer onormalt om han aldrig hade fått frågor, funderingar och undringar. men jag var helt oförberedd och han took me off guard... Fullkomligt!!!
Men sen vi flyttade ihop med Per har det hänt mycket. Två små syskon har fötts och vi har gift oss... Det är STORA förändringar för ett barn. Jisses, det är stora förändringar för mig med... Så nu har vi nog en tid med mycket samtal och funderingar framför oss...
Råd tas gärna emot...
Kram
Sommaren innan Jesper skulle fylla tre, och bara dagar före semestern så bryter Jesper lårbenshalsen på besök hemma hos mina föräldrar. Jag är fortfarande kvar på mitt jobb i Stockholm. Efter ett konstaterat benbrott åker jag nattbussen till Karlstad där min pappa hämtar upp och kör mig till sjukhuset.
Dagen efter kan läkaren konstatera att Jespers ben är 5 mm för kort för att kunna sättas i ett stag som han kan röra sig i. Han blir istället opererad och "hängs upp" i en brits-ställning. I denna ställning ska han nu vara i 6-8 veckor. Vi tillhör landstinget i Stockholm och ska därför så snart Jesper är stabil få åka sjuktransport hem till Astird Lindgrens Barnsjukhus och Ronald McDonald. Jag börjar få panik! Jag vill inte!!! Efter åtskilliga samtal med barnpsyk, läkare och sköterskor kommer man fram till att den bästa lösningen är att vi får åka hem till mamma och pappa i Arvika istället. Efter två veckor på Centralsjukhuset i Karlstad får vi istället ta sjuktransporten hem till Arvika. Jag blir sjukskriven med Jesper 4½ månad. Efter där tar jag ut min semester och säger upp mig från mitt jobb. I januari har jag fått lägenhet och vikariat inom kommunens LSS, Jesper har fått dagis och jag nyttjat "samtals-terapi" och nu äntligen flyter livet vidare...
Både jag och Jesper börjar få tillbaka vår livsglädje och vårat liv ihop är riktigt bra. Vi har alltid haft en speciell relation till varandra. Det har ju liksom alltid varit han och jag, VI!!!
Efter nåt år började Jesper leta aktivt efter en man till mig. Han visste nog precis hur denna man skulle vara. Han skulle vara snäll, ha skägg, bil och HAN var tvungen att ha ett garage! När det gått nåt år och ingen man dykt upp skulle man nästan kunna tro att Jesper börjar bli lite halvdesperat. Han menar att jag får inte va så kräsen och jag minns en gång när vi tankar vid Statoil Palmviken. Då kommer det ett par moppe-killar in och ska tanka även dem. Jesper tittar storögt på deras moppar och vänder sig mot mig. "- Men dem då???" Vaddå dem undrar jag??? "-Är det ingen av dem som skulle passa dig då???" Mopederna frågar jag, eftersom bilen vi har är lånad... "-Nej killarna såklart! Att bli din nya pojkvän?" Hmm... Kommer inte ihåg precis hur jag pratade mig ur det där men...
Sen gick det nån månad och Jesper försökte hitta andra orsaker till att ingen man hittades. Då kom han på det!!! "-Mamma, vi måste fytta!!" Öhh, varör då??? "-Vi har inget garage! Det är ingen man med egen bil som kommer att vilja stanna hos oss om vi inte har ett garage som han kan ställa in sin bil i!!" Jaha, inget värre...
Men det löste sig ganska bra ändå. Vi hittade en man, och inte vilken man som helst utan vår alldeles egna Per i Näs. han hade bil (fler än en faktiskt),skägg (ibland, idag mer än då), han är otroligt snäll mot allt och alla och han hade garage!!! Som klippt och skuren alltså! Och det bästa av allt, han älskar oss!!! Och vi älskar honom!!!
Under alla år så har Jesper aldrig ifrågasatt eller frågat något om vare sig sin pappa eller vår relation. ja och hans pappa har idag iallafall hittat fram till en civiliserad vi-pratar-när-vi-hämta-och-lämnar-relation, och det är något positivt om man jämför med hur det varit. Vi funkade inte ihop punkt slut! Vi är idag lyckliga på varsitt håll och kommer så alltid att vara!!! Och detta har aldrig varit nåt som Jesper undrat över. Han kommer inte ihåg oss tillsammans och han hade oss inte ens tillsammans när vi var tillsammans...
Tills nu...
Igår kväll hände något som gjorde att alla års funderingar kom upp till ytan för Jesper. I över två timmar igår satt vi och pratade om mycket som nog kommit över honom nu sista tiden... Och det är inte ett dugg konstigt egentligen...Det hade väl varit mer onormalt om han aldrig hade fått frågor, funderingar och undringar. men jag var helt oförberedd och han took me off guard... Fullkomligt!!!
Men sen vi flyttade ihop med Per har det hänt mycket. Två små syskon har fötts och vi har gift oss... Det är STORA förändringar för ett barn. Jisses, det är stora förändringar för mig med... Så nu har vi nog en tid med mycket samtal och funderingar framför oss...
Råd tas gärna emot...
Kram
onsdag 28 juli 2010
Tack Martin!
Tack Martin för den lilla pricken över i:et!!!Per har alltid velat festa med dig, då du enlig honom verkar vara en sjysst kille.
på sätt och vis fick han som han önskade, det var fest, det fanns alkohol och ni var båda där...
Jag har alltid velat se/höra dig live då jag skarpt gillar din röst.
Jag fick den önskan uppfylld av min man redan för ett år sen då han skickade iväg mig och min mamma på Ladies night, då han ansåg att vi behövde en ladies night out!!!
Det är sån han är min man... Bara så ni vet...
Nu fick jag den önskan uppfylld igen. Tack Per och Tack Martin.
Och tack servitrisen och brorsan som visste vem de skulle prata med ;-)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)