Semester!

Hönsmamman är lugn, men hur får vi ner kaxiga tuppen på jorden igen???

Igår kom mannen hem med en ny studsmatta, samma stora storlek men utrustad med både kantskydd och skyddsnät. Det är ett givet upplägg när man hoppar studsmatta och är ett litet barn, det har bara tagit oss så här länge att själva inse det. Men med Eriks utveckling på studsen de sista veckorna så fanns ingen annan utväg. Vi har ännu inte lyckats klura ut om hans problem varit att han bara älskar utmaningar och lever på adrenalinruschen, eller om han faktiskt varit självmordsbenägen, hopp förbud blev det i alla fall... Åtminstone "on my watch"! Vilket resulterade i et skrikarg unge som varje dag stått på marken, för kort och för klumpig för att lyckas ta sig upp själv för att hoppa... Detta kunde jag leva med, jag är expert på att koppla bort ungarnas mindre attraktiva sidor så... Men när han i helgen (med viss hjälp) lärde sig knepen för att lyckas med det omöjliga, ja då fanns ingen annan utväg... Vi fick investera i en ny studsmatta... Kanske mest för min skull, men nu är han inlåst när han springer sina centrifug-race uppe på mattan!!!

Jag andas därmed lite lättare varje morgon, och unnar barnen en riktigt trevlig stund ute på egen hand... Mitt hoppande minskade dock i och med nätet... Kunde inte riktigt bli kvitt känslan av att vara instängd och nergrävd... (ja, jag vet... jag har problem.. men det går över... om ett par veckor är jag på G igen!)

Hola!

Lycka

Lycka för mig är;

att halvt om halvt vakna till vid kl 6 varje morgon av att min man kramar och pussar mig "hej då" innan han packar sig iväg till jobbet, med vetskapen om att han innan hämtat både tidning och (oftast) plockat ur diskmaskinen först...

att varje morgon få vakna till mina pojkars nyvakna, men oftast glada röster och blickar... En ny dag nalkas!

att se mina barn, lika snabbt som de samlats till frukostbordet som en hop djur vid vattenhålen på savannen, smita iväg med mackan i munnen och ropa "tack för maten"... Energin är nu på topp och det är bara lek som gäller!!

att höra hur tioåringen åker iväg på sin fyrhjuling med en rivstart och ett leende som heter duga på läpparna... Även om mitt hjärta hoppar ur kroppen varje gång jag hör hans sladdar...

att se hur min största son så duktigt och moget nattar sin större lillebror vid middagsvilan. Se hur de ligger där i sängen, höra hur han vuxet läser för honom och sedan smyger ut när lillebror somnat...

att titta på mina mindre barn när de så otroligt sött ligger och sussar middag i sina sängar... Och gå ner och göra något roligt med min större son... I fred...

att tillsammans med stora storebror gå upp och väcka de små fröen efter middagsvilan, sätta oss inne på mellis rum och köra en stund med bilar och höra hur de börjar vakna till...

att se hur stora storebror så otroligt duktigt hjälper och leker med sina yngre bröder...

att se hur mina två mindre barn tittar på sin idol, sin förebild, sin storebror med så mycket kärlek i blicken och att hela dagarna måste göra och säga allt som han gör... Precis allt... Varje dag...

att se hur alla tre pojkarna skiner upp som solar och springer ut, fulla av saker att berätta, när min man kommer hem... Deras pappa...

att känna kärleken i huset när vi allesammans är samlade efter en dag full av aktiviteter... Vi laddar batterierna tillsammans med middag och sedan är det dags att krama ut det sista unset av energi som vi kan hitta... Kvällen har kommit!!

att se hur hela familjen sitter samlad i soffan, vissa med välling, andra med en tidning, en iphone, en nintendo ds mm mm och kolla/lyssna på den där förb*** Meckar Micke en sista gång för dagen...

att efter kvällens intågande helt och hållet få min man för mig själv... Ja, tills han också somnat...

att när alla somnat höra hur lugnet sänker sig över vårat hem, höra alla snosa gott i sina sängar, ladda batterierna, och invänta nästa morgon, fulla av spänning och förväntan...

Lycka för mig är Livet!!!

Planen gick om intet!

Med våra barn är timing A och O för hur dagen kommer att bli. Vi har barn som till stor del är beroende av sina rutiner och mat-och sov klockan. Nu låter det större än det egentligen är, men för oss har det blivit ett sätt att leva och vi har anpassat oss mycket efter de små grabbarnas dags-cykler.

En av dessa cykler har gjort att vi egentligen inte haft användning för någon vagn till dem (en oerhört lååååång historia, och inte endast deras "fel") nu när de är äldre så har det behovet ökat konstigt nog (eftersom det är nu de båda två kan gå själva...) Vi sålde vagnen vi hade då, och nu har vi köpt en ny, en Brio Twin Sitty, en alldeles lagom vagn för oss och barnen. Men vi har ännu inte kommit ut på den där stora premiären (de har åkt vagnen, men inte de där långa motionspromenaderna med mig...). Igår kom jag på det! Hur jag ska kunna få in den där motionspromenaden, när jag är själv hemma med barnen... Det finns en lucka mellan morgonvällingen och frukosten. Där kan man hitta en dryg timma för promenad, hur underbart som helst på morgonen, och hemma igen lagom till dusch och frukost. Idag skulle det ha varit premiär!!!!!

Men mitt i min planering så glömde jag bort en lite detalj... En ganska viktig och avgörande detalj... Nämligen den om mina barn och att de faktiskt har en egen vilja... Och för dem är just den där timmen mellan välling och frukost helig!!! Det är en av de mycket få tillfällen på dygnet som de kan sitta stilla, vara avslappnade och bara vara. Det är deras stund i soffan där de ska sitta nära nära nära (om inte på mig) och snosa, kramas, gosa, mysa och morna till sig... Det är den stunden som de vägrar ha kläder, det är bara pyjamas som gäller, och på tv ska det visas Meckar Micke, Postis Per, Elias, Nasse, Fåret Shaun eller nåt annat morgonmys-program... Det är en av de bästa stunderna som vi har tillsammans med våra barn på hela dagen... Alla tider... Och då skulle jag slita ut dem på en skumpig grusväg i högt tempo för mitt eget "nöjes" skull...



Ni kanske kan gissa hur det gick??? Jo just det, jag blev ganska nedröstad!!! Så vad gör vi nu Dan???? (som Meckar Micke säger....) Jo vi fick hitta på nåt annat. promenaderna verkar jag få behålla för mig själv... Däremot kan man ju kombinera promenaderna med att göra nytta... Och därmed också kunna uppfylla deras intressen om motorer... Jajjemän! Vi myste, kramades, gosade och åt frukost i lugn och ro precis som alltid... Sen gick vi ut och klippte gräsmattan! Genom att ta den lilla, gåklipparen, kunde vi ju kombinera allas våra intressen (promenader, hörselkåpor och motorer) med att samtidigt göra nytta!



Det tog oss 2 timmar innan gräset var klart! Jag fick min välbehövda motion, de fick lyssna på motorer och gräset blev vad som kändes en decimeter kortare!!!! En perfekt start på dagen!

Nu sover de gott efter favoriten fiskbullar till lunch, kvar sitter jag här nere och bloggar och tycker synd om mig själv på grund av det andra getingsticket på mindre än en vecka!!! Alltså, visste ni att det gjorde sååå ont att bli stucken?????? Jag hade inte en aning... Nu vet jag... Måtte gudarna döda alla med gadd!!!

Hola!

Lata sommardagar

De kom till slut, de varma soliga dagarna. Tror vi fick hela två-tre stycken den här veckan, inte illa pinkat det inte!!! Vi försökte förvalta dem väl åtminstone. Frukt och smoothie-frukost fick inleda dagarna ute på soldäcket. Tror vi hann sitta nästan två minuter innan gnället om att solen var i ögonen och att det var fööööör varmt satte in. Men vi stod ut! Hela frukosten intogs ute, mitt i solgasset och den heta värmen... Gött!!!


Därefter har vi försökt hitta stunder vid badlandet. I onsdags var det Hungvik, igår vid Mangen.

Barnen njuter i vattnet. Jag försöker också hitta stunder då jag kan slappna av och njuta. De stunderna hittar jag främst när alla barn är uppe på land, centimeter ifrån mig, sittandes med fikat i munnen! Då kanske jag njuter... Lite... (jag vet ju att nästa pass är på ingång...). Jag har aldrig sett mig själv som en hönsmamma (jag hör er ända hit mamma och Per, hur ni chockat satte kaffet/vattnet what ever i halsen, men jag sa faktiskt att JAG aldrig har sett mig själv som en hönsmamma!!! Att jag sen tydligen är en hönsmamma, det är en annan femma). Men trots min stress och ångest har jag nu alltså packat ihop barnen, badkläder, matsäck och kört iväg oss till sjön, ensam utan Per. (i onsdags var visserligen Therese med, men även hon ensam med tre egna barn så...) (och dessutom min tumme!!!! Icke att förglömma!!!).

Mellan barnens fikapauser, som inte heller alltid är så väldigt synkade, springer jag då runt som ett skållat troll, flackar med blicken och ropar på mina ungar som om de vore en skock ankor... Eller som en fårhund som samlar in flocken... "-inte dit", "-inte utanför den där", "-inte så långt", "-inte så nära", "-inte så djupt", "-inte så snabbt", "-inte där", "-det är halkigt", "-försiktigt"-, "-ta det lugnt"....

Och så fortsätter det.... Hela tiden.... Jag kanske ska vara tacksam att sommaren bara kommer med några korta dagvisa stötar åt gången så jag hinner vila mellan varven... (och nej, jag är inte ett dugg lugnare när Per är ledig och följer med oss...!!!). Men lite stolt är jag ändå över mig själv, jag har gjort ett enormt framsteg vad gäller Jesper den här sommaren i alla fall, och efter snart 3-4 år har jag insett att han faktiskt är simkunnig... Sedan länge... Så nu håller jag bara ett öga på honom istället för två... Minst...



Och när inte mamma kan följa med på heldagar på stranden av olika anledningar, ja då hittar barnen på andra lösningar. Förutom den inköpta poolen för året funkar även min ogräs/tvätt/bål korg hur bra som helst!


Men nu idag har regnet kommit tillbaka så jag kan i lugn och ro sitta inne och vila mina nerver från allt vad bad-noja heter i ytterligare några dagar tills det förhoppningsvis snart är dags igen!!! Tills dess njuter jag av min bok på 1300 sidor som jag snart avverkat 900 av.

We love summer!!! We love the sun!! We love the rain!

Hola!