Har fått svar....

För andra gången i mitt liv har jag av professionella kunniga experter (det är väldigt viktigt att påpeka det) fått veta att jag är.... Normal!!! Fullkomligt normal!!!
Så ni som anat något annat... kanske dags att rannsaka er själva och inse att felet kanske ligger närmare än vad ni tidigare trodde!

Men jag kan väl även erkänna att jag skulle inte vara så fruktansvärt himla normal utan de fyra underverken som står mig närmast!

Måste nog erkänna (igen) att mitt anti-Svensson-liv på riktigt börjar gå utför... Känner mig mer och mer som en Svensson för varje dag... Men då är jag ju också så otroligt himla normal ju så det är väl normalt att känns så då...

Ville bara berätta att jag är normal!

Utveckling...

Utvecklingen går framåt... Eller bakåt... Eller ut i hallen... Det beror på hur man ser på saken.
Borde ha börjat ana oråd när Pers klocka ringer och det fortsätter vara helt tyst och stilla inne i Viktors rum. men inte, jag somnade snabbt om igen... vaknar snart igen av att det är ett väldans ljussken i rummet... Ja så mycket det nu kan bli av en mobiltelefon men ändå... Hinner tänka några tankar om vem som kan smyga omkring i rummet och eftersom jag hade somnat om på en hundradelssekund efter att Per knallat upp så var sannolikheten att jag skulle komma mig för att tro att det var han som smög i rummet inte så stor. Nu var det han som tassade omkring... Och letade... "-Men va sjutton gör du?" Det var det jag fick ur mig sådär i mörkret kl 6 imorse... "-Viktor är borta!!" Var det svar jag fick. på en bråkdels sekund var jag uppe i rummet. Vad säger du??????? hur kan en unge bara försvinna över en natt?????????? Vi fick tända upp och lyfta på alla kläder och täcken... Nej han var borta!
Nu hade han inte kommit så långt men på nåt sätt fått upp dörren
ut till hallen (den är tröööög) och där hade han lagt sig på hallgolvet istället. Med dörren som ryggstöd och huvudet vilandes mot grinden ner till trappan... Och nu sov han djupt. Vi fick liksom skjuta upp dörren så det skulle gå att komma ut. Lite trångt med tanke på alla skit som står där ute i hallen och tillslut vaknade han och följde yrvaket med in in vår säng... Vi la oss tillrätta och somnade precis om igen... Då hör jag ett gällt läge som viner genom huset!!!!!!!!!! Jaha, Erik verkar ha sovit klart! Bara att stiga upp!

Nu blir det frukost, dagis för Virus och Hemtenta för mig!
Väntar in barnvakten som är tillbaka efter en välbehövlig paus på ett par veckor i Thailand!

Ha dé

Mitt liv som hund..

Mitt liv som hund är titeln på filmen om min son.
Det är nämligen så här att på kvällen, ungefär lagom till läggdags, då förvandlas Viktor till Vovve. Vi har avancerat i lägg-procedurerna så vi är nere på ungefär en halvtimmes tid för allt från att vi går upp tills den som lägger kommer ner igen ensam. man kan säga att vi kompromissat. Det är inget spring eller skrik eller gråt och det hurrar jag och Per och de andra barnen för... Och Viktor Vovve ligger med snutte som täcke och gose-vovven som kudde.... Mitt på golvet!!!! Och ni som undrar hur vi kan tillåta det kan jag säga att det gör vi egentligen inte. men vi hinner inte ens ut ur rummet efter att ha lagt tillbaka honom i sängen (tusen gånger om) innan han återigen ligger där på golvet, så vi har liksom gett upp den direkta kampen och avvaktar tills vi kommit på hur fan vi ska få honom i säng utan att blanda in rep och dylikt. För det skulle faktiskt vi tycka kändes en aningens värre än att han ligger på golvet... Det finns ju ändå en matta... och det är ett riktigt gammalt trägolv och är ju därför varmare än ett klickgolv, det är ju positivt... Ja, annars vette tusan vad jag ska säga, göra eller tro...
Och där ligger han tills vi kommer upp och lägger oss. Då börjar vi om, men vid det här laget har han sovit några timmar och är betydligt mer lätt-medgörlig så då tar proceduren oftast bara ett par vändor innan han somnar om. Och vi är snart uppe i en majoritet för att han då även stannar kvar i sängen.
Den tredje turen med upp-från-golvet-bära-till-säng procedur inträffar vid 6 på morgonen. När Pers klocka ringer vaknar han, man hör hur han hoppar ner på golvet, intar sov-läge på golvet och väntar..... Direkt han hör Per röra sig eller sätta ner foten tvär ställer han sig upp i givakt och sen tågar han in i rummet som en tapper soldat! En väldigt groggy och trött tapper soldat men ändå... Och då har han faktiskt förtjänat en timmes god sömn bredvid mamma i den "stoola ängen"!!!!! Och han somnar!!! Snarkar!!! Rullar runt!!! jag sover inte ett endaste dugg efter hans intåg, men attans så mysigt det är!
Kan meddela att nu är kl 19.14 och det är tyst...lugnt...stilla... Så golvet eller inte, det är en klar förbättring från de tidigare två veckorna!

I helgen var jag och Per iväg en tur till Linköping. Där umgicks vi med Pers syster Sara och hennes man Jonas och Virus och Eriks kusiner Edith och Herman. Man kan säga att det var en liten blixtvisit, men en välbehövlig sådan och en fruktansvärt otroligt rolig sådan.... Vi var och kollade på Mia Skäringer!!!!!!!!!! Gå och se den...alla!!! Det var längesen jag skrattade och grät så mycket på en och samma gång, men ändå mått så otroligt gött efteråt. Jag och Per pratade mycket om innehållet på showen när vi åkte hem på söndagen, tror vi började när vi satte oss i bilen, och vi hade inte slutat prata om den när vi parkerade bilen utanför huset här hemma! Den väckte mycket tankar och känslor och det är så skönt att vi verkligen kan prata om precis allt med varandra. Är svårt att återge nåt från showen, men det är ju livet vi pratar om och livets alla turer. Showen kändes som en återspegling av hennes, och min, och många med mig (sjukt hur lika man kan ha levt livet som någon annan utan att vara nån annan), barndom samtidigt som det var en hyllning till livet, barnen, mannen, familjen och sig själv! Jag hejjar på!!!!
Och om Viktors film är Mitt liv som hund, så har jag och Mia haft precis samma manusförfattare, som trott att man kunde skriva samma story två gånger bara man väntade några år mellan gångerna....Så om jag gillade henne innan showen, så gillar jag henne betydligt mer nu!

Så till det roliga då! Eller det kanske det inte var nej... jag sitter med en hemtenta! och jag vill inte!!!!!!! Den känns mer som en analyserande studie över.... Ja jag vet inte ens vad den ska föreställa handla om... Jag analyserar sönder svaren, frågorna, litteraturen och mina egna tankar så det som jag får ner på pappret, det är fullkomligt NOLL!!!! Så gissa om det är duktigt gjort. Och nu är det två dagar kvar. Har helgen på mig egentligen också, men hade förhoppningen om att vara klar så man kunde gå på julmarknad, köpa ny säng, köpa lite inrednings-saker, och umgås med familjen! Ser ut som om jag blir kvar här vid bordet som är för högt för stolarna så när man försöker skriva nåt på datorn så har man händerna uppe vid axlarna och knappt man får upp ögonen i höjd med bordskanten så man ser vad man skriver!!! Imorgon är det jag som sitter på golvet! Börjar bli van det...

Tog mig en rejäl paus igår i alla fall och stack ner till grannen där jag vi sen skulle lära en annan granne att att tycka om rödvin! Och kändes som ett genombrott!!! Det slank ner flera glas, även om hon erkände att hon kanske inte njöt riktigt lika mycket som vi andra men men... Det kommer... jag kan på sätt och vis hålla med. Har inte heller njutit lika mycket idag som jag gjorde igår till exempel! Fick ca 4 timmar sömn och en aningens för mkt vin igår... Känns ju så här i efterhand som om man inte får den bästa framgången med hemtentan under de premisserna heller men... Nu är jag iaf nollställd inför nystarten imorgon när det är dags att ta nya tag igen...

Nej, nu flyttar jag från den här pallen in till soffan! Nu har jag fått nog för idag!

Ha dé

Jag vill ha tillbaka min son...

Vart har Viktor tagit vägen????

Känns som om jag varit uppe och letat i flera timmar redan efter honom. Men klockan är bara 8 och jag gick upp halv sju och började leta. Avlöste Per då som varit uppe en dryg halvtimme och letat innan han var tvungen att åka till jobbet.
Min första tanke var att nån måste kommit in inatt och tagit honom, men eftersom snön helt täcker marken och inga spår förutom Pers så får jag inse att det måste hänt nåt annat.
Jesper sa att det kanske var tomten som hämtat honom (genom skorstenen då, får kolla spår på taket när jag går ut sen). Tomten kanske har satt honom på en intensiv kurs nu inför jul, hur man gör som sina föräldrar säger-kurs! Jag var ju borta precis hela dagen igår iofs så jag kan ju inte ens säkert säga att han ens var hemma igår... Per kanske fick med sig fel barn hem från första början på dagis... Men han liknar vår son otroligt mycket. Det är lite skrämmande... Ett fall för ArkivX kanske... Men om det är nån som vet var han är så ring gärna... Vi saknar honom!!!!

Visst den lilla killen som sitter här, och liknar Viktor är ju söt och så... Och ibland glimmar det till och man får ett leende och ett ja istället för ett nej, men inget slår ju Viktor. Hans som bara skrattar, myser, gosar, gör som man säger och..... SOVER!!!!!!!!!!!!!!!!!! Det kan inte den här killen tydligen. Vet inte vad hans föräldrar haft för rutiner när det gäller läggningen för honom, men de stämmer definitivt inte överens med våra. Viktor gjorde man iordning för kvällen, satt och läste/kollade på ankan i soffan med ihop med en flaska välling, och sen sa man godnatt till alla och bar upp honom till sängen, där man bara la ner honom och gick ut. Klart!
Den här killen måste man dalta med och sitta brevid sängen hos ända tills han somnat, vare sig det är middagsvila eller kvällsvila. Och det har börjat bli utdraget!!! Och inatt vaknade han också. Vid ett. Och efter att ha väckt både mig och Erik så ångrade han sig om att sova i vår säng och beslöt sig för att vara vaken. Till efter 3! I samma rum som allt det här pågår ligger då en trött man som sover hur skönt som helst!!!! Hur f*n kan man det??????????????????
När Pers klocka ringde vid 6 imorse skickade jag ut pojken med honom. En halvtimme senare var han tillbaka.
Började tro att jag drömt alltihop, eftersom ingen annan än jag (och Erik visserligen) vaknat, men när jag satte mig upp och kände hur trött jag var... Nja då insåg jag att det hade nog hänt...

Bara att gå upp. Så nu sitter jag här och undrar var min Viktor tagit vägen... Ska slänga i den här killen lite frukost och åka tillbaka med honom till dagis. Förhoppningsvis får vi tillbaka Viktor i eftermiddag när jag hämtar igen. Men om det är den här killens föräldrar som av "misstag" fått med sig vårt barn så ser jag inte hur oddsen skulle vara så stora för att vi får honom tillbaka... De har ju bytt upp sig...

Jaja, frukost var det...

Vill bara tillägga....

Konsekvent/-s är fortfarande ett av mina honnörsord!!!!!!!!!!!!!!

Reklamation!!

Har förstått sen en tid tillbaka att man inte kan reklamera barn, och det kanske inte skulle vara lösningen heller... Men kan man inte reklamera ett beteende då?? Eller delar av tilvaron som man inte alls är lika kompis med???

Men vad är problemet då???
Ja, enligt alla ni andra så är det inget problem alls!!!! Det är eran vardag! Men för mig och Per så börjar det kännas lite motigt...
Ja fortfarande så har ni inte fått veta vad problemet är... Det är Virus!!! Eller.... Han är ju inget problem, det är snarare hans ovilja till att sova som är ett problem... Jajaja, för OSS har det blivit ett problem!

Vi är ju som sagt vana att alla barnen somnat i god tid på kvällen och sovit mellan 11-13 timmar sen de varit ca 7 veckor gamla. Och det gör de kanske fortfarande... Nja, Jesper kanske inte ligger inne med ett halvt dygns vila men han sover bra. Men nu sen Virus kommit på att man kunde klättra över spjälorna, fått dem borttagna, genomgått en traumatisk "rump-situation" och halvt slutat sova på dagis, ja nu anser han att det där med att sova, det är inge man gör ensam längre! Nej, minst en förälder ska sitta vid sängen tills han sover... Djupt... För minsta rörelse så flyger han upp men snutte och vovve och ropar "me... följa me....!!" Och så är man tillbaka på ruta ett! På kvällen har vi bara insett att för att vi ska kunna njuta av våra barnlediga kvällar och ha VÅR tid som innan så måste vi göra som han säger. Läsa en saga och sitta tills ögonen stängts för kvällen. Det tar ca 20-30 minuter. Alltså, inget problem som ni skulle säga till mig om ni var här nu... Faktiskt ganska normalt också kanske...

Med undantag då för oss... Detta gör att det känns som om våra problem inte tas på allvar!!! För oss är det ett problem. Alltså, han sprang upp och ner helt hysteriskt till klockan tio varenda kväll förra veckan... Då tyckte vi det var mer än ett problem... (jajaja, ni har blivit bortskämda, gött för er det, rätt åt er, ni har så snälla barn mm mm mm- jag hör er allihop!!!)
Efter att ha beklagat oss för mormor och farmor och fått bannor om att vi ska ta vara på den tiden, njuta av att han vill ha oss nära och att det är mysigt att ligga tillsammans och läsa. avsluta dagen mm så provade vi det (ja, det var ju inte så att vi inte hade kunnat komma på detta själva, det var bara det att vi hade bestämt oss för att inte bli "såna") Vi bet i det sura äpplet så nu ligger vi där på ett täcke på golvet för att undvika träsmak och läser och tittar på hur han somnar! Ja, eller Per gör det! Jag är nämligen utvisad från det mesta som har med Virus att göra efter att Per kommit hem på kvällen. På dagarna är jag och virus ett superteam. Vi har det hur gött som helst och roligt ihop, men sen kommer kvällen och med den Per och då finns inte mitt barn kvar. han liksom förvandlas till en..... Ja, pappafis skriver jag här!

Idag däremot har han inte somnat. Han springer här runt mina ben och säger "hej mamma, vad gör du???" jag svarar lika trevligt varje gång att jag försöker plugga... "bra???" frågar han... Nej svarar jag... och så skrattar han... Så har vi gjort i snart en och en halv timme nu...

Imorgon är det dagis!!!!!! och för en gångskull är det jag som längtar mest!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Ha de gott!

Metod-fri och kontrast-full

Nu blev det sådär längesen igen... Tänker varje dag att jag ska sätta mig och skriva av mig,men på nåt sätt så lyckas prioriteringarna för gubben komma före. Han klagar inte, och det gör inte jag heller! Men vad ska man börja med då???? Var var vi sist???

Virus har som sagt fyllt två år, och det firades med glass och maräng-kalas på dagis med tårta, sång och glada vänner! Virus hade varit så hög på socker (han är inte alltför van den substansen... än...) så när det var dags för vila, vilken han brukar somna som en blixt på, hade han istället i drygt 45 minuter bara legat och stirrat fröken Peter i ögonen och vägrat släppa taget! Men men, han är inte oövervinnerlig för en dryg 45 minuter sömn fick han allt till, socker eller inte!
I paket fick han en bok, lite bilar, kläder och vinterkläder, ett parkeringshus som är roligare att plocka isär och stoppa in rör i munnen och skrika genom, och en åkbar motorcykel bland annat! Och han lärde sig köra nästan omedelbart! Vilken lycka! Den är svår att ta miste på. Han firades med tre kalas, ett på dagis, ett med oss här hemma och ett med närmaste släkten, och av dess tillställningar så är det dagis-kalaset som satt spår. Vet inte ens om han kommer ihåg de andra... :-)

Var iväg och gjorde min undersökning på torsdagen förra veckan också. Inget jag såg fram emot men det är gött att ha det gjort. Ni som känner mig väl vet min relation till sprutor, jag har tagit mig igenom tre graviditeter med alla prover det kräver, men det är nog där jag skulle vilja dra gränsen för vad jag anser att jag skulle behöva genomlida, så döm om min förvåning när jag stiger in på röntgenavdelningen och det första de frågar mig är om jag har några fina kärl???? Öhhh, va???? Detta var nåt jag missat i informationen kände jag. kanske inte så konstigt heller eftersom jag inte fått nån information innan om undersökningen. Jaja, jag stålsatte mig och sträckte fram armen samtidigt som jag svarade NEJ!
Han hittade ett kärl iaf, och när han satt fast slangen (enligt mig) som skulle spruta mig full med kontrast så lyckades han få nålen i ett sånt läge så det riktigt sprutar ur blod! Ett riktigt sånt där film sprut av blod! Vi lyckades minimera skadan så bara min arm och hela hans rock blev drabbat. men men, det gick att torka av armen, han kunde byta rock och stämningen lättades upp betydligt. Utöver den incidenten gick de bra. Var en otroligt mysko känsla att få kontrasten insprutad men jag har upplevt värre (läs: lustgas).

Slipper min metodkurs!!! Eller slipper och slipper... Jag fick tillgodoräkna mig den eftersom jag gjort den förut, så nu fick jag schemaledigt och tentaledigt under fyra veckor så kan koncentrera mig på juridik-tenta och inskolning av Erik på dagis, för nu mina vänner är det bara 3-4 veckor kvar, sen har jag officiellt ingen bebis kvar!!!! Och det känns skit rent ut sagt!!!!! Är så gött att de växt upp (jaja, ni vet vad jag menar) men jag kommer sakna att nån ett sånt där litet knyte... Det känns otroligt vemodigt... Mitt livs sista bebis... Men men, bygger vi ut nån dag kanske man kan bygga ut lite större kanske.... ;-) (och nu hoppas jag ni alla fattar ironin) även om det......

Var med om en märklig händelse i söndags också.
Roy, eller målaren, som Virus kallar honom var här och tapetserade hallen. Då börjar Roy yra nåt om att han hör barnröster (våra barn låg och sov middag), och steg... Jag och Per var mitt i lunchen så vi ägnade inte Roy alltför mycket intresse kanske just då. Men han var ihärdig och påtalade flera gånger att det var nån som pratade osv. Jajaja svarade Per lite disträ några gånger... Det kan vara Viktor som låter, han brukar kunna föra lite väsen när han sover, ingen fara...
- Men det kommer nån och går här, fortsatte Roy.
Nu börjar jag bli orolig, har han sniffat tapetklister eller börjar han få en psykos??? Vad är det med honom??? För säkerhetsskull så går jag ut mot hallen och säger nåt till honom att det kanske är grannungarna eller så som han hör... Eller spöken (och det var helt seriöst då vi har nån/några som går i huset) Då hör jag själv hur det klampar i trappen... Under en tusendels-sekund så flyger nog hjärtat upp i halsgropen och jag kanske fick en känsla av att jag skulle få se ett spöke eller så i trappen... Men, när jag kommer fram och kollar in "spöket" kan jag bara konstatera att det är Virus! jaja, nu har han lärt sig klättra över!!!
Ikväll tog vi bort en sidan med spjälar. Återkommer med den utvärderingen!!!

Ha dé