Nu blev det sådär längesen igen... Tänker varje dag att jag ska sätta mig och skriva av mig,men på nåt sätt så lyckas prioriteringarna för gubben komma före. Han klagar inte, och det gör inte jag heller! Men vad ska man börja med då???? Var var vi sist???
Virus har som sagt fyllt två år, och det firades med glass och maräng-kalas på dagis med tårta, sång och glada vänner! Virus hade varit så hög på socker (han är inte alltför van den substansen... än...) så när det var dags för vila, vilken han brukar somna som en blixt på, hade han istället i drygt 45 minuter bara legat och stirrat fröken Peter i ögonen och vägrat släppa taget! Men men, han är inte oövervinnerlig för en dryg 45 minuter sömn fick han allt till, socker eller inte!
I paket fick han en bok, lite bilar, kläder och vinterkläder, ett parkeringshus som är roligare att plocka isär och stoppa in rör i munnen och skrika genom, och en åkbar motorcykel bland annat! Och han lärde sig köra nästan omedelbart! Vilken lycka! Den är svår att ta miste på. Han firades med tre kalas, ett på dagis, ett med oss här hemma och ett med närmaste släkten, och av dess tillställningar så är det dagis-kalaset som satt spår. Vet inte ens om han kommer ihåg de andra... :-)
Var iväg och gjorde min undersökning på torsdagen förra veckan också. Inget jag såg fram emot men det är gött att ha det gjort. Ni som känner mig väl vet min relation till sprutor, jag har tagit mig igenom tre graviditeter med alla prover det kräver, men det är nog där jag skulle vilja dra gränsen för vad jag anser att jag skulle behöva genomlida, så döm om min förvåning när jag stiger in på röntgenavdelningen och det första de frågar mig är om jag har några fina kärl???? Öhhh, va???? Detta var nåt jag missat i informationen kände jag. kanske inte så konstigt heller eftersom jag inte fått nån information innan om undersökningen. Jaja, jag stålsatte mig och sträckte fram armen samtidigt som jag svarade NEJ!
Han hittade ett kärl iaf, och när han satt fast slangen (enligt mig) som skulle spruta mig full med kontrast så lyckades han få nålen i ett sånt läge så det riktigt sprutar ur blod! Ett riktigt sånt där film sprut av blod! Vi lyckades minimera skadan så bara min arm och hela hans rock blev drabbat. men men, det gick att torka av armen, han kunde byta rock och stämningen lättades upp betydligt. Utöver den incidenten gick de bra. Var en otroligt mysko känsla att få kontrasten insprutad men jag har upplevt värre (läs: lustgas).
Slipper min metodkurs!!! Eller slipper och slipper... Jag fick tillgodoräkna mig den eftersom jag gjort den förut, så nu fick jag schemaledigt och tentaledigt under fyra veckor så kan koncentrera mig på juridik-tenta och inskolning av Erik på dagis, för nu mina vänner är det bara 3-4 veckor kvar, sen har jag officiellt ingen bebis kvar!!!! Och det känns skit rent ut sagt!!!!! Är så gött att de växt upp (jaja, ni vet vad jag menar) men jag kommer sakna att nån ett sånt där litet knyte... Det känns otroligt vemodigt... Mitt livs sista bebis... Men men, bygger vi ut nån dag kanske man kan bygga ut lite större kanske.... ;-) (och nu hoppas jag ni alla fattar ironin) även om det......
Var med om en märklig händelse i söndags också.
Roy, eller målaren, som Virus kallar honom var här och tapetserade hallen. Då börjar Roy yra nåt om att han hör barnröster (våra barn låg och sov middag), och steg... Jag och Per var mitt i lunchen så vi ägnade inte Roy alltför mycket intresse kanske just då. Men han var ihärdig och påtalade flera gånger att det var nån som pratade osv. Jajaja svarade Per lite disträ några gånger... Det kan vara Viktor som låter, han brukar kunna föra lite väsen när han sover, ingen fara...
- Men det kommer nån och går här, fortsatte Roy.
Nu börjar jag bli orolig, har han sniffat tapetklister eller börjar han få en psykos??? Vad är det med honom??? För säkerhetsskull så går jag ut mot hallen och säger nåt till honom att det kanske är grannungarna eller så som han hör... Eller spöken (och det var helt seriöst då vi har nån/några som går i huset) Då hör jag själv hur det klampar i trappen... Under en tusendels-sekund så flyger nog hjärtat upp i halsgropen och jag kanske fick en känsla av att jag skulle få se ett spöke eller så i trappen... Men, när jag kommer fram och kollar in "spöket" kan jag bara konstatera att det är Virus! jaja, nu har han lärt sig klättra över!!!
Ikväll tog vi bort en sidan med spjälar. Återkommer med den utvärderingen!!!
Ha dé
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar