Förlåt!

Usch vad jag skäms...

Jag ber om ursäkt om det var någon som tog illa upp av mitt förra inlägg.... Egentligen så finns det ingen anledning att göra det eftersom jag inte skrev nåt illa om någon, men indirekt så finns det kanske de som kände att det var mindre positivt riktat gentemot vissa och det var absolut inte min mening... Ni som känner mig, och vet hur jag funkar vet att det är precis motsatsen...

Och kanske är det just därför som jag också nu efter några timmar känner att jag ändå måste förklara mig och be om ursäkt, till eventuella personer som kan ha känt sig träffade av mitt klumpiga uttalande...

Jag är fortfarande fruktansvärt trött på att vara arbetslös och känner mig faktiskt bättre än "arbetslös", och det kommer jag aldrig att be om ursäkt för! Jag är riktigt stolt över mina fem år på universitetet och alla mina hundratals högskolepoäng, och kanske är det just därför jag känner mig så hopplöst frustrerad och som att det står en stor vägg, likt Berlinmuren rakt framför näsan på mig... Men jag vet också att om den muren föll, ja då kommer även min bastanta vägg att falla!!!! Någon gång!!! Jag är positiv!!!

Hola!

Självömkan

När den här veckan slutar har jag avslutat min första vecka som arbetslös!
Och det har väl funkat bra... Men det är väl inget jag rekommenderar...

Jag har tråkigt... Riktigt tråkigt...

Tiden hemma är väl ingen större skillnad mot innan, vare sig som student eller som föräldraledig... Men det är det där ordet, arbetslös, det sitter som en vagel i ögat... Som en spark i mellangärdet... Och ömmar precis som en inflammerad visdomstand i en alldeles för trång tandrad...

Idag är det många som är arbetslösa, jag är inte på något sätt unik överhuvudtaget, och som jag sa, det är min första vecka... Men just i måndags när jag var och skrev in mig på AMS så var det ju naturligtvis inte så många "som mig" som var där, istället möttes jag just av den där otroligt fördomsfulla synen att det bara är "lodisar" "outbildade ungdomar" "uteliggare" "socialfall" som är arbetslösa... Jag VET att det inte är så, men just då var det just de som råkade sitta i väntrummet tillsammans med mig... Hur jag vet det??? Jo för att Arvika inte är större än att man känner igen folk, och i olika situationer och tillfällen stött ihop med många av dem... Och för att man i vissa fall också tyvärr bara kan se det på dem...

Det jag ville säga med detta var bara att jag i måndags, innan jag gick dit hade byggt upp min självkänsla och intalat mig själv att detta inte var så farligt, att detta bara är tillfälligt och att det är "nåt som händer vem som helst"... Men så fort jag klev inom dörrarna så försvann allt runt omkring mig... Och jag kände mig så otroligt misslyckad, och då var jag inte ens inskriven än... jag var officiellt inte ens arbetslös då...

Jag vet inte riktigt hur det ser ut med jobb och arbete inför den närmaste framtiden, men jag vet att jag kommer göra allt för att sysselsätta mig... Jag ska inte bli "som dem"...

Men vad gör man när det enda man kan är att plugga??? (enligt arbetsgivarna)
För att hitta ett jobb idag krävs inom offentliga sektorn att du redan är anställd, rekryteringen sker internt, eller om du kommer utifrån, att du ska ha mellan 5-10 års erfarenhet-minst!

Jag letar vidare och unnar mig lite tid för självömkan!

Hola!

Nöjet med att sova...

De sista dagarna har vi försökt få Virus att sluta sova middag. Det går sådär kan man tycka... Han har visserligen slutat att sova middag i sängen på dagarna... Men jag vet inte om det var det här vi menade med att sluta sova middag???

Lego

Det är alltid lika spännande att få gå upp och lägga sig att sova hemma hos oss. Nästan varje kväll hittar vi lite nya saker i sängen som inte alltid tillhör oss... Igår var det ett gäng med lego som dök upp under täcket... Vet inte vad som förvånade mig mest när jag lyfte på täcket, att det låg fullt med lego där eller att Per började bygga med det!

Det är gott med mat!

Det här är en syn som vi möts av ofta... Varje dag... Flera gånger om dagen... Ibland mycket värre än så här, ibland lite mindre än så här... Eller njaee, inte så mycket mindre än det här, oftast betydligt mer egentligen... Det ni ser är golvet under Eriks stol. Han är vår matfriska kille. Han "äter allt" och han "äter mycket" är något som vi alla som känner honom sagt sedan han föddes... Under sommaren nu har vi dessvärre upptäckt att detta inte är riktigt sant... Han är den av grabbarna som har det största behovet av att äta regelbundet, men mängden mat vid varje tillfälle är tydligt begränsad... Vi har till och med insett att han vissa dagar är riktigt kräsen och petig med maten... Och det som inte platsar i magen, ja det ska ner på golvet!


Hans matvanor är också som vi upptäckt inte bara begränsade i fråga om portioner utan även i fråga om VAD han stoppar i sig.

Första soprundan för dagen sker efter frukost, då är det främst mosat ägg, dissekerade gurkskivor (han äter bara mitten på skivorna) och krossade vattenmelonsbitar som står för skörden.

Den andra och tredje rundan sker efter lunchen/middagen. Eftersom han ligger inne med en GI-diet så äter han genast upp eventuella proteinbitar på tallriken, kvar blir det kolhydrat-rika riset, pastan eller potatisen och det är oftast det som även finner sin plats på golvet... Vi har sen några dagar beslutat att stoppa hans grönsaker till lunch och middag (och ge dem till mellis istället) då ungen inte kan äta något annat än tomater och gurka till lunch/middag om dessa serveras samtidigt... Visst det är nyttigt, men så länge han växer krävs lite mer än bara vitaminer och antioxidanter...

Så vad vi kommit fram till är att den söte sonen äter frukt, grönsaker och främst detta om han själv får välja, men även ägg, proteiner, (ibland lite pasta/potatis) och ostbågar!
Bilden ni ser ovan är ett stort undantag på en son som sitter och slukar yoghurt... Det händer i stort sett aldrig i vanliga fall... Inga mjölkprodukter eller smörgåsar funkar för honom så....

Därför efterlyser vi bra tips på lätta (i dubbel bemärkelse) recept/förslag på mellanmål som kan komma att uppskattas av barnen!

Hola!

Att bli imponerad!

Att bli imponerad är en av livets "utmaningar". Jag gillar känslan att bli imponerad, men lika mycket när man lyckas imponera på någon annan...

Under sommaren nu när vi alla gått hemma och trampat på varandra och kunnat njuta av varandras kompletta sidor dygnet runt har vi upptäckt mycket nytt om varandra, och ska jag vara riktigt ärlig tror jag inte det gått en enda dag utan att jag blivit imponerad av barnen och Per.

Om jag imponerar??? På andra??? Öhh... Jag vet iaf att jag skulle kunna imponera starkt på Per om jag lärde mig använda en tumstock!!!
Nej, det kanske inte är några problem att mäta med den tycker ni, jag är av en annan uppfattning... Eller egentligen inte det heller... Jag tycker det är hur lätt som helst att mäta och veckla ut den där saken... Problemet är bara att resultatet inte stämmer med vad jag fått fram...
Jag har några exempel åt er:

1. Per ber mig mäta studsmattan då han funderade på om vi skulle kunna köpa nytt skydd eller om vi behövde köpa ny studsmatta. Jag mäter! En gång själv, två gånger med Per i telefonen. Mitt resultat: 4,53 m... I verkligheten var den 3,96 m... Jaja, vi fick en ny iaf, och det visade sig senare att även om jag mätt rätt hade ett nytt skydd inte passat på den gamla så... Hur jag kunde mäta fel? Jo, någon hade varit snäll och kortat ner tumstocken och sen lagt den tillbaka i verktygslådan... Dvs INTE mitt fel!

2. Jag ska mäta gips. Det är jag som mäter både väggen och gipset. När jag mätt, kapat, skurit och burit upp skivorna på vinden, ja då har både väggen och gipsen antingen krympt, spegelvänts eller vidgats... Dvs INTE mitt fel!

3. Jag ska såga av ett paket pärlsponts panel... Per mäter ut det första och jag sågar. Nästa ska jag mäta och såga. Jag mäter... Jag sågar... Känner mig rätt nöjd... Ganska rakt blev det... Då kommer han och säger att det ska sågas i den andra änden... "-varför såga två gånger på samma sida???" ja, det funderade jag också på, men nu var det ingen som sa det åt mig utan bara att jag skulle mäta och såga, och det gjorde jag... INGEN sa att det skulle göras på andra sidan! Dvs INTE mitt fel! Men eftersom jag lyckades få 3,77 m till 4,0 m så gjorde det ju inte så mycket ändå tyckte jag, det behövdes ju ändå sågas en gång till så...

4. Jag har byggt en vägg också, där mätte och sågade jag både spånskivor och gips... Väggen har både en fram och en baksida... Jag mätte och sågade ut alla så de passade perfekt på ena sidan av väggen! Glömde att det skulle spegelvändas... Och mätte därmed så fel på skivorna att gipset inte räckte till att göra klart en annan vägg... Jaja, min vägg blev klar iaf... Det var ju bra för mig!


Hola!

Kom på en sak!

Jag skrev att jag skulle återkomma med resten av semestern i framtida blogginlägg... Hmmm... Det blir inte så mycket mer än såhär kom jag på idag!

Efter vår roadtrip kom solen, och med den sattes slappheten in rejält... Dagarna har spenderas vid sjön eller under parasollet och det har vi trivts bra med allihop (ja, till och med Per!!!)

Grillen har fått slita ont och det har gått åt mer än en tub gasol, kylskåpet har skruvats upp (eller ner) för att kunna stå upp mot våra krav på kall dryck och ac:n på bilen har kämpat i motvind många gånger.... Men vi har gillat det... Skarpt...

Däremot har vi lovat Virus, (hur sjutton nu han kommit underfund med vad semester är för nåt) att även han och Erik ska få åka med på en liten roadtrip på deras villkor innan sommaren är slut på allvar... Hans val föll på att låna svärmors gubbes husvagn! Den har stått utanför vårt hus nu hela vintersäsongen så det är väl klart att han nu ska få åka på en liten minisemester med den innan den ska ställas undan för vinterförvaring igen!

Vi har två veckor kvar innan det är dags att packa oss iväg på jobb, dagis och skola så vi ska nu fortsätta njuta järnet av dessa sista dagar, oavsett väder kommer det bli kanon!

Hola!

Det är nästan så man borde skämmas!

Jag har inte bloggat på en månad snart... Om jag har dåligt samvete??? Nej inte ett dugg egentligen... Semestern inleddes med regn, roadtrip, lite mera regn och så när vi landade hemma tog det inte många dagar innan solen och sommaren kom på riktigt så bloggen har även den fått sin välbehövliga semester... Men nu är regnet tillbaka, solen har vänt oss ryggen ocg sommaren börjar faktiskt kännas lite avlägsen och som att den gjort sitt för i år...

Men jag ska bena upp det lite...

Vi börjar med Roadtrippen!

När Per gick på semester vid mitt sista inlägg åkte vi på en roadtrip. Första pitstopp var Landvetter för att provköra en bil, en ursnygg Dodge Journey... Vi såg den så snabbt vi rullade in med vår slitna passat på bilgården. Oj oj oj vilken bil... Jag älskade den redan från första stund, där kan man snacka om kärlek vid första ögonkastet... Vi var snabba ut på en provtur och den var hur skön som helst... Vi svängde ut på den stora vägen och åkte mot Partille, där rundade vi en rondell och vände tillbaka mot sjön för att åka den romantiska vägen längs vattnet tillbaka... Plötsligt tänds en lampa... Vi kör vidare mot bilfirman... Det tänds en till lampa... Och ytterligare en... Och en till... Snart lyser varenda lampa i hela bilen... och nu snackar jag inte taklampor utan varningslampor... Såklart... Vi kommer fram till bron där vi ska köra av den stora vägen, nu har vi några hundra meter kvar till bilfirman... Där går bilen in i ett nödläge och rullar fram i knappa 20 km/h... Precis i den sista korsningen innan den lilla backen upp mot firman stannar den!!

Så där står vi alltså... Mitt i en korsning med drömbilen, i gassande sol, och en otroligt kissnödig mig... Jahapp... Bara att gå tillbaka då...
Killen på firman möter oss med stor nyfikenhet om vad vi tyckte om bilen... Ja du, hämta den själv du i korsningen så ska vi se vad du tycker om den...!
Behöver jag säga att det inte blev någon affär??? Vi tog vår gamla passat och åkte vidare...

Nästa stopp: Falkenberg! Både jag och Per har varit i Halmstad och Varberg, men fått höra att Falkenberg, det är grejen, da shit, liksom... Det är dit man ska om man ska ha en bra semester! Så vi åkte dit. Vi hade hyrt en lägenhet av en gammal tant och fixat biljetter till Vallarnas sommarrevy- DagOtto var tillbaka så det ville vi inte missa! Vi kommer dit en varm och solig kväll och fixar lite frukostmat och kvällsmys. Vi åker ner till stranden i solnedgången... Så vackert och så lugnt... Kanske är det så att alla som pratat sig så varma om Falkenberg faktiskt har rätt??? (vi är fans av Halmstad annars).
När solen gått ner åker vi tillbaka till lägenheten... Vi går in... och möts av.... Silverfiskar! Mmm, nice... Eller??? Jag är som vanligt otroligt nödig och får hoppa över silverfiskarna och ta mig in till toaletten... Synen där inne gör att jag inte ens vågar stänga dörren-Per måste höra mig om jag skulle behöva hjälp på nåt sätt... Jag ska inte i detalj gå in på hur lägenheten såg ut, men jag ger er några ledtrådar: fimpar, disk, mögel, matrester(väggar, tak, golv mm) skräp, klotter, brännmärken, smuts, damm, döda växter, klet och kladd på fast inredning, trasiga möbler.... Ja ni fattar ungefär va... Vi lyckas hitta nån madrass som såg någorlunda fräsch ut och la den mitt på golvet i ett rum och bäddade med våra medtagna sängkläder. Sen trippade vi på tå i rummen med känslan att behöva tvätta oss varje gång vi snuddat vid något... Jag ville packa ihop och åka vidare... Vi beslöt oss för att stanna en natt för att få se revyn... Den andra natten ville jag sova i bilen... jag blev övertalad att stanna kvar inne... Vi lämnar lägenheten ett dygn innan avtalad utflyttning...
Revyn??? Jo då, den var jättebra! det man såg mellan regndropparna och under huvan på regnjackan förstås... Det regnade konstant, från det att vi vaknade på morgonen tills vi lämnade stan... Regn regn regn... Vi har fortfarande Halmstad som favoritstad!!!

Vi lämnar stan tidigare vilket gav oss tid för annat. Vi beslutar att åka till Knalleland. Återigen skiner solen (för att vi sitter inne i en bil). När vi går ur bilen i Borås och Knalleland (som dessutom är långt ifrån vad jag hade tänkt mig) öppnar sig himlen och det fullkomligt vräker ner... och nu menar jag verkligen VRÄKER!!! Sur på regnet, bilen, gamla tanter och det sk knalleland, med ett blodsocker under sulorna beger vi oss ändå ut i regnet (hur idiotiskt är inte det???). Det enda vettiga den dan är väl att vi beslutar oss för att äta innan vi jagar affärer...
Det blev lite lyx-shopping bara för att vi kan och sen fortsätter vi resan...

Vi ska till Stockholm. Vi ska hämta Jesper och kolla in Grönan med sommarkrysset live... När vi kommer närmare huvudstaden möts vi faktiskt av solen... När vi kommer fram har den däremot gått ner eftersom det är så sent... Vi köper en varsin foccacia (?) på OK-macken och tar med hem- Fy f*n säger jag... Vi struntar i maten och hittar en tetra med vin i kylen hos min bror och drar fram ett alfapet... Vinet luktar skunk, men guuuuud så gott! Vi somnar skönt den natten, i fräscha sängkläder!

Dagen efter hämtar vi Jesper och drar oss in mot Grönan. En plan med hela resan var att hitta ett par nya skor till mig, eftersom Per dagen innan resan beslöt sig för att snällt elda upp mina enda fina goa vita skor... Jag har hittills inte hittat några vare sig i Falkenberg eller i Borås, så nu har jag siktet inställt på Globens köpcenter... Vi lämnar lägenheten utan regnkläder. Det börjar regna. Sura testosteron-miner och mutter följer mitt beslut att gå vägen inom köpcentret. (vi undkommer ju regnet då iaf). Väl därinne hittar både Per och Jesper lite affärer att kika i... När det blir dags för oss att dra oss mot "mina affärer", ja då är både blodsocker, tålamod, lusten, och ja precis allt borta hos mina kära grabbar så jag får slänga in dem på McDonalds för en hamburgare och sen lämna köpcentret... Jag fortfarande utan skor... Och ont i benhinnorna av de skorna jag har på mig... Vi går till tunnelbanan... den visar sig vara stängd! Liksom de närmaste inom räckhåll också... Vi får gå! Något som inte vare sig min man eller min förstfödda är speciellt van med... Vi hittar iaf till Gullmarsplan och kan åka vidare till slussen... jag har nämligen tänkt ta båten ut till Grönan... Det regnar fortfarande...

Vi kommer fram till Grönan och vi har faktiskt en otroligt rolig kväll. Vi klarade av sommarkrysset genom genrepet på dagen när vi kom så vi kan spendera all tid sen med att åka karuseller! Bra val!

När vi ska hem sen, då kör det ihop sig igen... Efter lite personliga bekymmer lyckas vi iaf lämna grönan, vi lyckas också ta oss av spårvagnen och hitta tunnelbanan... Vi tar oss av tunnelbanan vid Gullmarsplan och hittar den riktiga gångvägen mellan dessa två stationer så det går otroligt smidigt att ta oss fram till Globen! Där blir det däremot problem... Den gångväg som finns mellan Globen och brorsans lägenhet, och som skulle ta oss dit på bara några minuter... Den finns helt plötsligt inte längre kvar! nej just det, den har de stängt in med höga galler och videoövervakning över natten!!! Jippie!!! Det är mitt i natten och inte en människa i närheten. Vi är trötta slitna och vill bara hem innan fötter och ben värker sönder... Jag ringer brorsan som via tel guidar oss över en bro och ner på andra sidan stängslet. Där blir det dock lite kommunikationsproblem, tydligen... Brorsan säger att vi ska gå parallellt med den andra gångvägen, jag hör att vi ska gena genom slakthusområdet... Sagt och gjort, jag drar med mig halva familjen, kl 12 på natten genom ett otroligt stort, öde och läskigt slakthusområde, där övergivna långtradare, lokaler mm avlöser varandra tillsamman med fullt verksamma lokaler mm.... Efter en stund kommer vi fram till en svart nattklubb. Vi viker av och går åt andra hållet... Vi lyckas irra runt där i området ca en timme innan vi hittar tillbaka till bron och kan gå den riktiga vägen hem... Efter att vi hittat ut från områden ser vi att vi hela tiden befunnit oss några få meter från lägenheten men att det stått en höööög sten mur mellan oss... Jaha... Så kan det gå.. Vi hittade ju hem iaf och hemma i lägenheten väntade det matcho-drinkar!!! Gött!!!

Dagen efter tar vi oss hem till Näs igen!!!

Fortsätter med semester bravaderna i kommande inlägg!!!

Hola!