En bra start!

Igår var det sportlovets första dag och jag och barnen var ensamma hemma. Skulle så vara hela dagen också. Och jisses vad massa mys mys och mys vi skulle ha. Vi skulle ha en sån där dag som alla andra skriver in i sina statusuppdateringar på Facebook (men som ingen knappast tror på ändå)... Men nu började inte vår dag på det där mys-pysiga-mys sättet och av erfarenhet så vet jag att den inte skulle ha kommit att hamna i det läget heller överhuvudtaget nån gång under dagen. Så jag kände bara att vi måste UT! Men inte ut sådär "vanligt" som vi alltid gör. Vi måste ut på riktigt. Bryta dagens negativitet och börja om. Skickade sms till grannen för tips ( hon brukar alltid ha fullt med idéer, som hon dessutom genomför också med sina barn, inte bara tänker göra så som jag gör... Även om jag definitivt tror på att det verkligen är tanken som räknas). Jag hade bestämt mig för innan att jag oavsett vad svaret än blev så skulle jag göra det! Hon svarade Leklandet i Karlstad! Jo men visst, absolut, tjena hallå, med den starten på dagen??? Med mina ungar??? Ensam???? Men så såg jag efter lite närmare, hon erbjöd sig att följa med också ju...

Stönig som jag är, eftersom jag sagt att jag skulle göra det hon svarat så packade jag ihop tre barn i bilen, till viss del under en del protester, och hämtade upp grannen och hennes dotter. Nu var vi i alla fall på väg...

Vi kom dit 11.30 och lämnade det 15.30 (ungefär) och tiden dess emellan var helt otroligt underbar!!!!!!

Vi fick den där underbara mys-pysiga-mys dagen som alla andra har (och som man vi närmare eftertanke också vet att man själv också har ganska ofta med sin egen familj bara man lägger manken till, vilket man också gör mer än man vet om...)

Vi hade så kul att fotografen inte alltid skötte sitt jobb, och när han gjorde det, ja då hade vi för roligt för att sitta stilla länge nog för att hamna på bild....

Därav bildernas kvalitet!!!

Äntligen!!!!

Utbrast Per igår kväll när han kunde konstatera att jag var redo att gå och lägga mig!

Jag och Per har haft en regel om att vi inte stänger av eller byter ut en film som vi har börjat titta på.

Inte heller dricker jag kaffe på kvällen, och framför allt inte till "fredagsmyset".

Och är det helg, ja då går jag inte och lägger mig i arbetstid(det gör jag inte under veckorna heller oftast). Inte ens om jag är trött!

Igår gjorde vi allt det där. Vi drack en stor kopp kaffe till Skavlan. Ja ni hör ju.... Skavlan.... Sen började vi titta på en film, fredagsbion på Svt, som dessutom var bra. Men vi stängde av och stod i sovrummet innan 22.00!!!
Och det bästa av allt, det kändes såååååååå gött! Jag somnade direkt.

Per, som ända sen vi träffades, kämpat för att hålla sig vaken i soffan med mig, vardag som helg, efter att han insett att det där med sängen helt enkelt inte är ett alternativ förrän "tiden är inne", eller fått med mig på en kopp kaffe senare än middagstid i normala fall var hur nöjd som helst!

"-Äntligen! Som har har väntat! Jag har varit gubbe ensam länge, men nu äntligen har "mi smöle" blivit tant på riktigt!!!"

Så sammanfattar han de sista månadernas utveckling...

Då har jag inte bara konstaterat det själv, utan jag har även fått det bekräftat!!!

Kan komplettera med...

Att jag också, i min förvandling till "tant", börjat dricka kaffe mitt i en vinkväll med goda vänner. Det har aldrig tidigare hänt, men efter förra fredagen så känns det som om det kommer att bli fler gånger... Det var gött!

Och inte nog med det, i lördags, efter ljust och fräscht, åkte vi hem! Jajjemän, två glas rött till maten, en fantastiskt rolig show där man kom helt upp i varv och sen.... 6 mil hem i bil!!! Med en enda tanke i huvudet: "- jag vill hem och sova!!!!" i vanliga fall skulle man ha planerat inför det här i flera veckor, bestämt pub-runda och gått ut för att prata, skratta och dela på nån ytterligare flaska vin...

Leif GW Persson har uppgraderats till nån form av manligt idol-virke...

Jag har tagit mig in-runt-shoppat-ut på Ikea på under halvtimmen!

Kvalitet och komfort framför allt!!! Typ ett nytt motto...

Det började med en pelargon....

Sen blev det ytterligare tre stycken, röda pelargoner...
Året efter blev det rosa pelargoner, inte mindre än tio stycken!!!!!

Sen dess har det gått snabbt. Och listan är lång på saker som bevisar att jag sedan länge passerat GÅ! Och nu finns det ingen återvändo! Jag har accepterat mitt öde...

Det sista i raden av bevisen är;
- inslagen med Helena Bergström på melodifestivalen!
- ÖB-reklamerna
- reklamen från Ski-Sunne. (herrejisses vad jag lider med er som aldrig kommer att få se den reklamen... )

Nu var det bara exempel från tv men det är där jag faktiskt slappnar av på kvällen och återhämtar mig och i den stunden, mellan fullkomligt full i skallen och fullkomligt tom i skallen så fastnar detta... Och jag älskar det!!!! Jag avskyr verkligen reklam, men vetskapen om att något av ovanstående skulle kunna dyka upp i rutan får mig att härda ut! Och då brister allt.... Det går inte att hålla tillbaka vare sig skratt eller tårar, ja tårar, jag kan ibland skratta så jag gråter, och till och med till dessa reklamer...

Per brukar titta på mig, små-le och ge mig en varm kärleksfull blick samtidigt som han skakar lite lätt på huvudet... Jag vet vad han tänker! Han har sagt det förut!

Jag är en TANT!!!! Och jäkligt stolt över det!!!!

Tre plus två = 32

I lördags fyllde jag år, 32 år. I vår familj finns tre barn och två vuxna, och de är verkligen det bästa och viktigaste som jag åstadkommit under mina 32 år, min familj.
Och som jag sa i lördags redan så är jag löjligt förtjust i att fylla år, men får väl erkänna att det trots detta inte berör mig så mycket när saker inte blir som jag planerat längre. Det är väl ett ålderstecken kanske eller så har jag bara mognat ändå... Och kan även tillägga att det för varje år blir svårare att svara på frågan om hur gammal jag är utan att behöva tänka efter...

Lördagen började ju som bekant med en huvudvärk som gav sig till känna efter att jag väckts av nyheten att mamma var magsjuk, och det var även hon som skulle vara barnvakt under kvällen. Men det löste vi, svärmor kunde rycka in. Och även huvudvärken svarade på en Ipren så nu fanns det inga hinder kvar...

Nere möttes jag av ett paket, ett STORT paket. Enligt Per för stort för att packa in, så det var filtarna från soffan jag fick slita loss för att se innehållet. Inte lika "barnsligt" men spännande ändå...

Sen var det dags. Grekisk restaurang och vidare mot LLA och Ljust & Fräscht med Henrik Schyffert och Fredrik Lindström! Och utan att överdriva så beklagar och ömmar jag för alla er som inte har eller kommer att se föreställningen!!!! Eller läsa boken i nödfall.... Jag har nog aldrig skrattat så mycket i hela mitt liv på så kort och koncentrerad tid... Tiden sprang iväg och jag som aldrig tidigare hållit Schyffert som nån favorit har börjat ändra uppfattning... Jag anser de två männen vara komiska men verklighets förankrade genier. Att under två timmar, stå rakt upp och ner och PRATA omkull en hel arena så tårar och skrattsalvor haglade kan bara vara genialiskt! Jag älskade det!!!

Och så det träffade... Varenda hint, varje utkastat skämt om dagens inredningshysteri och känslan av onöjdsamhet satt som ett smäck!!! Det kändes ibland som om de fört dolda intervjuer med mig och använt som underlag för showen. Men, tittade man sig omkring på de tusental personer som satt där i publiken i lördags, och på de alla tusentals som redan varit och sett showen och som ska se den, så vet man att de upplevde precis samma sak... Och det är så gött att veta... Jag är inte ensam i min strävan efter att bli nöjd!!! Och jag är inte ensam om att inte inse att problemet förföljer mig vart jag än går (eftersom det är "jag" som är problemet)... Ingen av oss är ensam...

Men det konstiga mitt i allt detta är att jag ändå kan känna att jag är ganska nöjd med att vara "missnöjd" så nånstans har jag väl redan kompromissat med mig själv om hur nöjd jag egentligen är...

Men allt detta är bara materialism och när det gäller de saker som verkligen räknas, som Per och barnen, och mina andra nära och kära, ja då är jag kompromisslöst otroligt nöjd!!!

Och det gör att jag utan dåligt samvete kan kosta på mig lite "missnöjsamhet" då den vita nyansen på väggen i köket inte stämmer överens med den vita nyansen i hallen, eller att Klinkergolvet i hall 1 inte matchar det som ligger i hall 2 på andra sidan huset... Mm mm...

Hoppas mina underbara föräldrar kryar på sig snart, och att brorsan får ordning på bilen. För hur det än är så känns det inte riktigt på samma sätt att fira födelsedagen utan er!!!!!!

Alla är vi olika....

.... Och tur är väl det!
Detta hade jag kunnat haft ett inlägg långt som en roman om bara utifrån saker jag sett eller hört sista veckan... Men jag tänker hålla det både kort och intimt idag.

Vissa väljer att baka pepparkakor med sina barn.... Vi väljer att smacka ihop lite färsbiffar med våra!!! Men jisses vad gott det blev, och alla i olika färger och former. Det låter kanske konstigt med färgerna, med det stämde faktiskt...

"-nu ärre att välldi fest du!"

Det är min födelsedag. Jag är barnsligt förtjust i att fylla år. Nästan så det blir roligare för varje år.

Årets frukost-bricka bestod av bubbelvatten, Ipren och en bit mörkchoklad. Perfekt!!!
Barnen fick en varsin clementin. Även om Erik äter upp chokladen i stället.

Just nu försöker vi lista ut vad jag ska få i present. Viktor är mycket hjälpsam.
Enligt honom är paketet "-så hääääär långt ( slog ut armarna och knockade pappa) och är en konstig grej där man "ska gå ut och in och sådär på".

Ikväll är det Ljust och Fräscht med Henrik Schyffert och Fredrik Lindström i Karlstad som gäller. Om nu allt löser sig. Barnvakten har nämligen anmält sig magsjuk!!!!!

Äktenskapsritualer

Man brukar ju prata om hur par som är nykära liksom smälter ihop och blir till ett. Hur man andas och lever i samma andetag och så vidare.

"man blir som man umgås" är ett uttryck som används flitigt i vår närhet.

Kom att tänka på detta idag, och på hur det blir sen. När man faktiskt träffats mer än ett par veckor, börjat äta och andas sin egen luft igen och när man börjat inse att man faktiskt var två individer och inte siamesiska tvillingar och därmed tagit sina läppar tillbaka. Hur blir det då???

Jag och Per har vad vi tror kommit att utveckla nåt som måste gå under benämningen äktenskapsritualer.

Vid umgänge i soffan på kvällen, barnen har lagt sig och vi tar för oss av fulla muggar av lugnet tillsammans. Vi kan sitta omslingrade eller bara tätt ihop, men alltid ihop. Då, mitt i ett trevligt, spännande, romantiskt, roligt ja you name it program. Det som visas på tv:n kan vara allt från Antikrundan och veckans brott till actionfyllda filmer och spännande serier. Men så händer det nåt, det blir REKLAM (oftast på de program vi kollar på) och vad händer???? Jo, då per automatik liksom löser vi upp oss ur vårt mys-grepp..... Och sätter oss upp! Rakt upp och ner i soffan som två kakpickar!!! Lite framåtlutande med armbågarna i knät och benen lätt bresade. Ni vet, så där gubbigt! Och så sitter vi så tills reklamen är slut, då faller vi snyggt ihop i varandra igen och fortsätter titta vidare. Ingen av oss har nånsin kommenterat detta men idag blev det oundvikligt, och så tydligt, detta är bara en sån där sak som vi gör och som vi "alltid har gjort"!

Jag kommer försöka vara uppmärksam på vårt äktenskapliga beteende framöver och se om jag hittar fler ritualer. Vi vet att dem finns men de kan va svåra att lokalisera när de blivit så ingjutna att man utför dem per automatik.

Ytterligare en grej är vårt beteende kring sång här hemma... Han ylar, jag fyller i! Ett par ord, eller en mening... Det räcker där. Inget vi pratar om, det bara sker....

För glupska!

Hade tänkt att jag skulle ha fotat maten som jag lämnar recept på så ni får se hur god den är.... Men har upptäckt att det inte blir så. Svaret är helt enkelt att vi är för glupska! Så fort maten blivit klar så ligger den upplagd på våra tallrikar och har redan börjat att skyfflas in i munnen...

Vi dötter i hövve, som Per så ödmjukt uttrycker det!

Idag blev det baconlindad dijon-kyckling i grädde och blomkålsris! Hur gott som helst, och ännu godare hade det nog kunnat vara om vi hade kommit ihåg att krydda maten också.
En liten detalj som glömdes bort i yran när vi alla kom hem och Per börjat med maten. Min vana trogen hoppade jag rakt in i den påbörjade middagslagningen trots att Per hade full koll på den själv... Och ni vet ju, ju fler kockar... Kryddorna fick därmed stanna i lådor/skåp ikväll och ska förhoppningsvis tas fram i tid för matlagning imorgon!


Recept:
Linda bacon runt kycklingfiléerna och smörj in "paketen" med dijonsenap. Stek dem snabbt i smör och lägg i en ugnsform. Häll över grädde och KRYDDA!!!!!! (valfritt)
Kör i ugn tills kycklingen är klar.

Riv under tiden blomkål på grova sidan. Hacka och pressa lök/vitlök. Fräs löken i rikligt med smör tillsätt sen blomkålen och krydda. Även där valfritt! Låt mjukna upp på medel/svag värme under tiden kycklingen blir klar.

Servera!!!

Kan meddela att vi också beställt ytterligare 4 veckor med lchf-matkasse från BramatHemma.
Vad gött det känns att kunna vara så ombytlig, bara totalt dissa för att veckor senare hissa!!!!

Och jag hissar verkligen vårt val just nu! Anledningen är ingen mindre än den att det känns som semester i mitt vad-ska-vi-äta-planerings-område uppe i hjärnan. Det är oftast (läs alltid) jag som planerar och bestämmer vardagsmaten och det resulterar därmed också oftast (läs alltid) i att det blir jag som lagar den. Jag älskar att laga mat, men jag gillar sämre att planera och bestämma den, och sen få kritik för att det inte passar (läs äckligt enligt barnen). Nu sker inte detta! Maten kommer färdig packad, ställs in i kylen, och tillagas efter bestämda recept och jag kan inte på några villkor hållas ansvarig för om maten inte passar alla i familjen----- det är ju inte jag som bestämt den!!! Barnen har fattat grejen och det har inte ens varit gnäll över champinjoner i maten av någon!!!

Och..... Per har till och med ätit blomkål och broccoli, kokt, som ett tilltugg vid sidan av maten!!!! Tjoho!!!! Är nästan så jag känner mig fenomenal!!! Oslagbar!!!

Köttbulle-kuppen!

Nu har vi testat BraMatHemma:s matkasse i en vecka och överlag är vi nöjda. Vi har fått mat så det räcker till middag, lunch-matlådor till mig och Per och även lite blandade rester som blev lunchen idag. Vi kompletterade dagens rester med lite frysta köttbullar. Ja, naturligtvis värmde vi dem innan vi (barnen) åt dem men det fattade ni väl hoppas jag....
Erik är väl den i familjen just nu som är mest besatt av köttbullar, 14 igår och 10 idag. Att det inte blev fler köttbullar vare sig igår eller idag berodde på att han igår blev mutad med ostbågar och idag på att de helt enkelt tog slut eftersom även pappa ville ha sig några. Till hans köttbulle-besatthet hör också att inget annat som finns på tallriken går att äta, eller ens smaka på så länge det finns köttbullar kvar. Ibland inte ens efter att köttbullarna tagit slut. Så var det idag, trots att det som fanns med på tallriken var broccoli- och skinkgratäng som han för två dagar sen smällde i sig två stora portioner av på nolltid!!! Men idag var det stopp!!! Inget annat än köttbullar skulle över hans läppar idag!
Och råkade det komma lite smulor av gratäng eller en droppe av ketchup på köttbullarna, ja då var det som att helvetet bröt ut!!! Eller ett världskrig i alla fall...
Så kom han då till den sista köttbullen.... Han hade då hittat två kalla köttbullar nere i en rest-bunke.... Satte den på gaffeln och.... Tappade den!!! Rakt i ketchupen!!!!! KATASTROF!!!!!!!!!!! Minst sagt.......
Pappa hade ett par köttbullar kvar. Och lovade att lösa situationen. Jag föreslog tricket att helt enkelt slicka/suga av ketchupen och lämna tillbaka köttbullen åt den panikskrikande Erik. Per övervägde lösningen men beslöt sig för att testa en annan lösning. Han tog en av sina köttbullar, och delade den och gav ena halvan till Erik i tron om att Erik inte sett något och att katastrofen nu borde vara avvärjd!!! En köttbulle-kupp alltså!

PANIK!!!!!!!!! Blev resultatet.... KATASTROF!!!!!!

Köttbullen var ju för fasen varm!!!!! Inte alls het-varm, ganska svagt ljummen egentligen.... Men hans förra köttbulle hade ju varit kylskåpskall, och nu det här.... Bluffen var genomskådad!!!!

Mitt uppe i all kalabalik och kaos som sen följde lyckades vi ändå behålla lugnet allihop och Erik fick sig en köttbulle till slut, vilket fick lugnet att sprida sig över resten av rummet och senare även hela huset.....

Puh!!!!!

No More köttbulle-kuppar!!!!

LCHF-recepet

Veckans två första middagar har fallit väl ut. Jag har lovat många av er en längre tid att skriva ner lite recept och har tänkt att jag ska ta tag i det nu.
Hoppas det kan bli ett par recept i veckan åtminstone.

Något som vi äter ganska ofta på helgen istället för klyftpotatis eller potatisgratäng är en Halloumigratäng. Nu blev det istället måndagsmaten eftersom det ingick i matkassen som vi beställt.

Skiva halloumin och lägg i en ugnsform. Blanda crème fraîche med grädde och häll över osten. Sen brukar jag krydda över med svartpeppar, lök- och vitlökspulver.
Igår blev det kycklingrullar till.
Dela ett paket champinjoner och stek i smör. Krydda med salt och peppar. Blanda med några matskedar crème fraîche och låt puttra.
Skiva kycklingfiléerna och platta till dem, så de ser ut som "fjärilar". Lägg på svampröran och rulla ihop. Linda bacon runt. Lägg i en smord form.

Både kyckling och gratäng körs i 175 grader i ca 20 min. Jag är ju superkänslig när det gäller kyckling så våra åkte i dryga 40 minuter, men var otroligt saftiga trots det. Och även gratängen blir godare om den får åka med ett tag längre tycker vi. Men det är ju en smaksak...

Idag blev det skinkgryta med blomkålsmos.
Skiva och hacka lök, champinjoner, röd spets paprika och fräs i mkt smör. Peppra och salta. Tillsätt grädde och crème fraîche. Smaka av med sambal oelek.
Bryn skinkschnitzlarna i smör och rör ner dem sen i grytan med grönsaksröran.

Moset är kokad blomkål med smör och grädde till lagom konsistens, alltså inte så mkt grädde åtminstone.

I vår familj är inte moset nån höjdare men vi smakar i alla fall. Däremot kör vi en grön-grönsallad till maten med citronolja och örtsalt som dressing vilket passar oss alla mer än blomkålen. Och vad gjorde barnen utan sin broccoli!!!!

Hoppas ni testar!

Imorgon kör vi köttbullar och tomatsås. Utan såsen för min del då den innehåller lite för mycket tomater för min smak, men ska bli kul att se vad barnen tycker! Och på torsdag är det broccoli och skinkgratäng som gäller. Vilket också är en favorit här hemma, då med vinmarinerad kassler istället för skinka!

Återkommer med recept och kanske nån bild emellanåt!

Varsågod och ät!

Slutet på en era...

Jag har inte sagt nåt tidigare, men det är några veckor sen vi bestämde oss för att avveckla barnens välling. Viktor hade själv börjat avveckla den genom att välja riktig kvällsmat med Jesper vissa kvällar. Och när även Erik frågade efter kvällsmat för några veckor sen så kändes det som att de började bli redo att ta steget.
De var även dåliga på att äta frukost de dagar de skulle till dagis då det blev alldeles för tätt mellan välling och frukost ( ja, de åt både och). Vi testade i alla fall en helg för ett tag sen, och idag när jag skulle städa köket hittade jag deras flaskor på hyllan, fortfarande oanvända... Så man kan väl säga att vi lyckades med den avvecklingen ganska smidigt ( om nu faran är över). Så idag firar vi 2 veckor och 2 dagar som vällingfria!!!! Och ja just det ja, även som helt blöjfria på dagtid hela familjen!!!! Tjoho!!!!!!!!

Men om det suger??? Ja Big Time!!!!! Det var ju bara det här som fattades, nu är vi på allvar bebis-befriade!!! Och jag sörjer..... Igen....

Men vi har en liten hake kvar som håller dem kvar som lite lite lite lite lite bebisar.... Deras sov-grejer!

Fast i och för sig, även där håller Viktor på att avveckla sig själv känns det som.

När våra två små barn föddes fick de ett varsitt paket med snuttefiltar, fyra stycken var. Viktor valde direkt ut en av snuttarna, den randiga. En annan hamnade på dagis. Övriga två ratas än idag. Erik kändes lite mer genomtänkt i sitt val, han tog alla fyra och lämnade en på dagis.
Jesper körde istället på satin-örngott som han hämtade ur mormor och morfars linneskåp. Som mest tror jag han hade 5-6 stycken på samma gång. Och dessa hade han kvar en stund efter att nappen lämnats till sopbilen. De har även fått en varsin gose-hund. Jesper har till och med fått tre olika, han har aldrig brytt sig om nån av dem. Viktor älskade sin från första ögonkastet. Erik väntade in sin hund, men när han väl tog sig an den så blev det på allvar. Nu har han även tagit hand om två av Jespers utfrysta vovvar som ändå följt med oss i alla år.

Nu till saken då, Viktor har ju bara haft en snutte, den är liksom "it"!!! Och inget annat duger. Den har dock i te så lång tid kvar att leva känns det som. Den från början kvadratmeter stora snutten är numer bara remsor kvar av... Han har fått en extra mumin-snutte, men den har låååååååång väg kvar innan den kommer upp i samma status... Eller nån annan status överhuvudtaget.... Tur han har vovven säger jag!

Erik har kvar alls sina tre snuttar hemma, och sin vovve! (och Jespers). Men Erik skulle säkert kunna klara sig utan snutte, bara vi klippte av tvättråden åt honom. Herregud, han kommer vara världens tvättexpert innan tre års ålder!!!!
Nappen är det snart ett år sedan an avvecklade... Delvis själv....

Det största "problemet", utmaningen som vi har framför oss är med all säkerhet Viktors fingrar!!! Han har inte napp, inte tumme utan två fingrar som verkar sitta som gjutet i hans mun så fort tillfälle ges...

Och det känns som om vi där kommer få äta upp all den här smidigheten vi hittills blivit bortskämda med...

Ni där, snälla hjälp mig nu... Ni som har haft barn som sugit på tumme/fingrarna, hur sjutton får vi ett slut på det???
Har nån konkreta tips och idéer???
Vi skulle ha tagit tag i det då han fyllde 3 år.... Det är 3,5 månader sen!!!!
Hur gör vi?????
Kan tilläggas att han är stönig likt inget ni nånsin träffat också, så " prata" brukar inte funka, inte heller mutor eftersom han liksom ser igenom allt sånt... Det är skrämmande när man vet att han bara är 3, hur han kan analysera så bra!!!

Hjälp?

Bra mat hemma!

Ibland överträffar jag mig själv. Vad kan det va nu, drygt två månader sen jag hyllade konceptet med årets julklapp, en matkasse, även om jag totalt dissade konceptet för just vår familj. Igår fick i alla fall vår familj vår första leverans av fyra veckors prenumeration av en egen matkasse. Vi har nu på prov bestämt oss för att testa en matkasse från Bra mat hemma, med Carl Jan Granqvist i spetsen. Anledningen är inte bara att testa konceptet utan att testa konceptet i LCHF. Den här månaden kör Bra mat hemma med temat LCHF och det fick oss på fall. Och jag kan bara säga att den känslan som i alla fall fyllde mig igår när man fick ställa in varorna i kylen var på länge oslagbart. Så nu ska jag leva på det.... Länge.... Snart är vardagen ikapp igen och man behöver kamma håret och äntra ICA. Men tills dess nöjer jag mig med att läsa innantill och plocka fram det som någon annan bestämt åt oss och där allt redan finns inhandlat. Grejen var att få tips och idéer på god och nyttig mat nu när man fått lite ide-torka efter 5 månader med lchf-kost. Och det ser redan lovande ut, för hela familjen!

Ordblind?

Fick frågan idag från min mamma om jag var ordblind. Hon anser att jag stavar som en kratta när jag skriver bloggen. Och hur rätt hon än har om hur jag stavar så är svaret NEJ!

Har alltid varit "bäst" på att stava och bokstavera ord. Däremot är jag otroligt dålig på tekniska prylar och har därmed också ett oerhört taskigt tålamod när det gäller desamma, och så är jag slarvig!

Detta i kombination med varandra rimmar illa då jag ska försöka skriva mina blogginlägg från min iPhone. Jag skriver alldeles för fort, har en tvångstanke om att alla "knapptryckningar" ska hålla en viss rytm och så läser jag aldrig igenom det jag skrivit innan jag publicerar. Till detta hör att en iPhone har ett eget liv också. Det är ingen vanlig "död" mobil eller compact computer, utan det är en alldeles egen individ, en levande teknisk pryl som alldeles för ofta i mitt fall får utrymme att gå sina egna vägar och med alldeles för fria tyglar.

Jag har idag lovat min mamma (och min man) att försöka skärpa mig och leva upp till mina svenska-kunskaper och försöka bli mindre slarvig i mitt skrivande! Vad sen iphonen beslutar att göra för att bistå mig i kampen mot perfektion kan jag inte gå i god för men jag hoppas på ett starkt stöd!

Annars får jag bara hoppas på att ni är bättre på att läsa än vad jag är på att skriva rätt på en iPhone så att ni ändå fattar vad jag försöker få fram!

Lära gamla hundar att sitta

Med -20 grader utanför dörren och barn sim ännu inte helt kryat på sig, fick utflykten till Ängen och pulkabacken vänta. Vi beslöt oss för att stanna inne och satsa på lite kvalitetstid med barnen. De sista månaderna, och framförallt de sista veckorna har fokus legat på att beta av alla påbörjade projekt och tömma renoverings-planerings boken. Det har vi lyckats med nu och ALLT som vi hade på bordet är ny avklarat. Observera att detta inte är detsamma som att vi är klara med alla projekt men att delmålet som vi hade lagt fram nu är klart och vi kände alla att nu behöver vi en paus. Både lusten och pengarna vill läggas på annat de närmaste veckorna, även energin! Så den här helgen är vigd till våra barn och saker som de vill göra nu när vi äntligen båda två kan ge vår fulla närvaro.

Men som sagt, Ängen får vänta likväl badhuset och Nöjesfabriken tills barnen piggnat till ordentligt. Vilket inte alls verkar vara så långt undan då både jag och Per idag vaknat och verkar stå på tur inför att ta över förkylnings-stafettpinnen! Jippie! Det brukar va ett säkert tecken på att barnen börjar bli bättre när vi istället hamnar i soffan, små och ömkliga...

Viktor överhörde mig och Per prata om våra erfarenheter som "pusslare" som barn. Per nämnde väl att han i Viktors ålder inte pusslade så mycket utan att det kom senare. Viktor tolkade det som han ville och hans tolkning var att pappa absolut inte kunde pussla, alls! Snäll som han är ville han hjälpa sin far som gått miste om denna kunskap och tog på sig rollen som pedagog för att lära Per att pussla.

Efter en stunds pusslande kom utvärderingen. Pappa får godkänt.
"-du var ju inte så dålig pappa. Du var ganska duktig!"
Beröm från sitt barn värmer en mans hjärta och nu sitter han och pusslar för fullt... Fortfarande.... (pappan alltså)

Bli inte fundersamma....

.... Om våra söner vid nästa besök frågar er, om än mycket vänligt, om de behöver ha jobbskor på sig för att kunna gå in i ert hus/rum... Vi har tydligen renoverat så mycket sista åren att barnen blivit yrkesskadade. Frågan om de behöver skor/jobbskor för att äntra rummen här hemma dyker upp flera gånger om dagen just för tillfället.

Så det är inte er det är fel på, ni har garanterat städat ypperligt och de är alltså inte medvetet oförskämda, det är bara resultatet av "över-renovering"!

Vi ska snart satsa på att "bota" och "av-renovera" barnen!!!

Gör om, gör rätt!

"- rör inte sågen!"

Har ni hört det förut?
Mmmm det är Alfons pappa dom uppmanar Alfons att inte röra sågen som kan orsaka skada. I boken är det dock Alfons pappa själv som mest råkar illa ut sv sågen i slutändan.

Hos oss blev det tyvärr sonen, Viktor, som blev offer för sågen, trots pappas alla förmaningar.

"- det bara blev så!"
"- jag gjorde ingenting!"
"- jag skulle bara såga en bil!"
"- jag bara gick där och skulle titta på den"

Han har haft många ursäkter till varför han skadat sig flera gånger på sågen sista veckan. Och plåstren har avlöst varandra, men vad gör det när han haft motiv som Bamse och Bilar.

Men hans bästa ursäkt enligt mig är nog den art det i slutändan ändå är pappas fel! För om inte pappa hade köpt den där sågen som bara är ute efter att få Viktor att "få blod av", ja då hade det inte varit ett problem.

Lösningen är alltså att pappa helt enkelt får köpa en ny såg.

GÖR OM, GÖR RÄTT!!!!

Toalett-underhållning!

Det är väl nästan bara på Tomta som det sker....Per kom hem från jobbet och behövde uppsöka toaletten. Den ende av sönerna som kan räknas som någorlunda frisk för dagen kände sig tydligen åsidosatt och hämtade därför ner sitt keyboard för att hans pappa istället skulle kunna njuta av hans repertoar på plats inne i badrummet om han nu inte kunde hoppa toabesöket!

35 minuter i solen

Råkade skryta för en väninna i tisdags, lite för högg antar jag, att vi varit skonade från sjukdomar sen här vintern. Det fick jag äta upp!!!

Redan i tisdags fick jag lämna kaffekoppen full på bordet för att åka och hämta Erik och Viktor på dagis. Erik hade tydligen dragit på sig en ögoninflammation.

Därefter har jag och Erik legat sömnlösa i två nätter. Han har envisats med att sova i vår säng, på "-min plats" som han uttrycker det själv, dvs på min ytterkant, absolut inte mellan oss. Detta resulterade i att vi två gånger första natten fick börja leta efter honom där nere på golvet i mörkret mitt i natten. Men i och för sig, det vag inte så svårt eftersom han hördes ganska tydligt!
Inatt kunde vi övertyga honom om att det var bättre för honom om han låg mellan oss istället. Men det var just det, det var bättre för honom!!!! (och för Per såklart)Inte för mig alltså....
Men visst är det konstigt, hur män alltid lyckas sova vidare, som om inget har hänt, eller som km ingen tredje part helt plötsligt börjat konkurrera om platsen i sängen. Men det kan också kunde bero på att i realiteten så konkurrerad det bara på min del av sängen. Pers sida förblir liksom alltid intakt, till hans fördel, likväl hans täcke och kuddar! Sista natten hade inflammationen i ögonen gått över, men ersatts av en hemsk "krupp-hosta" (samma som Viktor för nån vecka sen) , men även den lyckades han sova dig igenom, mannen. Men men, det är väl bara att gratulera honom för hans övernaturliga krafter!!!!

Idag fick även den stora killen stanna hemma. Jesper kom hem från skolan igår med halsont, huvudvärk och frossa (samma tillstånd idag).
Så idag har jag Vab med sjukstuga uppe på Tomta!

Vi trotsade ändå hosta, snor och halsont för en stund i solen och pulkabacken. 35 minuter hann vi med innan förkylningarna kom ikapp oss och gjorde sig mer än påminda. Nu sover tre av tre barn en middagslur, om än mkt oroligt för den minsta men vi lever länge på de leenden och skratt vi ändå orkade med under våra 35 minuter i solen...

Shorts och t-shirts

Skulle kolla över barnens kläder inför resan till Kreta.... Kom över 19 shorts och minst dubbelt så många t-shirts bara till de små grabbarna.... Känns som om de klarar sig!

Undrar om resten av familjen har det lika gott ställt i sina garderober?