Tre plus två = 32

I lördags fyllde jag år, 32 år. I vår familj finns tre barn och två vuxna, och de är verkligen det bästa och viktigaste som jag åstadkommit under mina 32 år, min familj.
Och som jag sa i lördags redan så är jag löjligt förtjust i att fylla år, men får väl erkänna att det trots detta inte berör mig så mycket när saker inte blir som jag planerat längre. Det är väl ett ålderstecken kanske eller så har jag bara mognat ändå... Och kan även tillägga att det för varje år blir svårare att svara på frågan om hur gammal jag är utan att behöva tänka efter...

Lördagen började ju som bekant med en huvudvärk som gav sig till känna efter att jag väckts av nyheten att mamma var magsjuk, och det var även hon som skulle vara barnvakt under kvällen. Men det löste vi, svärmor kunde rycka in. Och även huvudvärken svarade på en Ipren så nu fanns det inga hinder kvar...

Nere möttes jag av ett paket, ett STORT paket. Enligt Per för stort för att packa in, så det var filtarna från soffan jag fick slita loss för att se innehållet. Inte lika "barnsligt" men spännande ändå...

Sen var det dags. Grekisk restaurang och vidare mot LLA och Ljust & Fräscht med Henrik Schyffert och Fredrik Lindström! Och utan att överdriva så beklagar och ömmar jag för alla er som inte har eller kommer att se föreställningen!!!! Eller läsa boken i nödfall.... Jag har nog aldrig skrattat så mycket i hela mitt liv på så kort och koncentrerad tid... Tiden sprang iväg och jag som aldrig tidigare hållit Schyffert som nån favorit har börjat ändra uppfattning... Jag anser de två männen vara komiska men verklighets förankrade genier. Att under två timmar, stå rakt upp och ner och PRATA omkull en hel arena så tårar och skrattsalvor haglade kan bara vara genialiskt! Jag älskade det!!!

Och så det träffade... Varenda hint, varje utkastat skämt om dagens inredningshysteri och känslan av onöjdsamhet satt som ett smäck!!! Det kändes ibland som om de fört dolda intervjuer med mig och använt som underlag för showen. Men, tittade man sig omkring på de tusental personer som satt där i publiken i lördags, och på de alla tusentals som redan varit och sett showen och som ska se den, så vet man att de upplevde precis samma sak... Och det är så gött att veta... Jag är inte ensam i min strävan efter att bli nöjd!!! Och jag är inte ensam om att inte inse att problemet förföljer mig vart jag än går (eftersom det är "jag" som är problemet)... Ingen av oss är ensam...

Men det konstiga mitt i allt detta är att jag ändå kan känna att jag är ganska nöjd med att vara "missnöjd" så nånstans har jag väl redan kompromissat med mig själv om hur nöjd jag egentligen är...

Men allt detta är bara materialism och när det gäller de saker som verkligen räknas, som Per och barnen, och mina andra nära och kära, ja då är jag kompromisslöst otroligt nöjd!!!

Och det gör att jag utan dåligt samvete kan kosta på mig lite "missnöjsamhet" då den vita nyansen på väggen i köket inte stämmer överens med den vita nyansen i hallen, eller att Klinkergolvet i hall 1 inte matchar det som ligger i hall 2 på andra sidan huset... Mm mm...

Hoppas mina underbara föräldrar kryar på sig snart, och att brorsan får ordning på bilen. För hur det än är så känns det inte riktigt på samma sätt att fira födelsedagen utan er!!!!!!