Jag blev ensam med min lille skrot Jesper när han var lite drygt 2½ år gammal. Även om det kanske inte var så jag hade tänkt det när jag tänkt mig att skaffa familj så var det det absolut bästa nånsin som kunde ha hänt både mig och Jesper. Vid den tiden var jag ett vrak och hade ett barn som inte all mådde bra.
Sommaren innan Jesper skulle fylla tre, och bara dagar före semestern så bryter Jesper lårbenshalsen på besök hemma hos mina föräldrar. Jag är fortfarande kvar på mitt jobb i Stockholm. Efter ett konstaterat benbrott åker jag nattbussen till Karlstad där min pappa hämtar upp och kör mig till sjukhuset.
Dagen efter kan läkaren konstatera att Jespers ben är 5 mm för kort för att kunna sättas i ett stag som han kan röra sig i. Han blir istället opererad och "hängs upp" i en brits-ställning. I denna ställning ska han nu vara i 6-8 veckor. Vi tillhör landstinget i Stockholm och ska därför så snart Jesper är stabil få åka sjuktransport hem till Astird Lindgrens Barnsjukhus och Ronald McDonald. Jag börjar få panik! Jag vill inte!!! Efter åtskilliga samtal med barnpsyk, läkare och sköterskor kommer man fram till att den bästa lösningen är att vi får åka hem till mamma och pappa i Arvika istället. Efter två veckor på Centralsjukhuset i Karlstad får vi istället ta sjuktransporten hem till Arvika. Jag blir sjukskriven med Jesper 4½ månad. Efter där tar jag ut min semester och säger upp mig från mitt jobb. I januari har jag fått lägenhet och vikariat inom kommunens LSS, Jesper har fått dagis och jag nyttjat "samtals-terapi" och nu äntligen flyter livet vidare...
Både jag och Jesper börjar få tillbaka vår livsglädje och vårat liv ihop är riktigt bra. Vi har alltid haft en speciell relation till varandra. Det har ju liksom alltid varit han och jag, VI!!!
Efter nåt år började Jesper leta aktivt efter en man till mig. Han visste nog precis hur denna man skulle vara. Han skulle vara snäll, ha skägg, bil och HAN var tvungen att ha ett garage! När det gått nåt år och ingen man dykt upp skulle man nästan kunna tro att Jesper börjar bli lite halvdesperat. Han menar att jag får inte va så kräsen och jag minns en gång när vi tankar vid Statoil Palmviken. Då kommer det ett par moppe-killar in och ska tanka även dem. Jesper tittar storögt på deras moppar och vänder sig mot mig. "- Men dem då???" Vaddå dem undrar jag??? "-Är det ingen av dem som skulle passa dig då???" Mopederna frågar jag, eftersom bilen vi har är lånad... "-Nej killarna såklart! Att bli din nya pojkvän?" Hmm... Kommer inte ihåg precis hur jag pratade mig ur det där men...
Sen gick det nån månad och Jesper försökte hitta andra orsaker till att ingen man hittades. Då kom han på det!!! "-Mamma, vi måste fytta!!" Öhh, varör då??? "-Vi har inget garage! Det är ingen man med egen bil som kommer att vilja stanna hos oss om vi inte har ett garage som han kan ställa in sin bil i!!" Jaha, inget värre...
Men det löste sig ganska bra ändå. Vi hittade en man, och inte vilken man som helst utan vår alldeles egna Per i Näs. han hade bil (fler än en faktiskt),skägg (ibland, idag mer än då), han är otroligt snäll mot allt och alla och han hade garage!!! Som klippt och skuren alltså! Och det bästa av allt, han älskar oss!!! Och vi älskar honom!!!
Under alla år så har Jesper aldrig ifrågasatt eller frågat något om vare sig sin pappa eller vår relation. ja och hans pappa har idag iallafall hittat fram till en civiliserad vi-pratar-när-vi-hämta-och-lämnar-relation, och det är något positivt om man jämför med hur det varit. Vi funkade inte ihop punkt slut! Vi är idag lyckliga på varsitt håll och kommer så alltid att vara!!! Och detta har aldrig varit nåt som Jesper undrat över. Han kommer inte ihåg oss tillsammans och han hade oss inte ens tillsammans när vi var tillsammans...
Tills nu...
Igår kväll hände något som gjorde att alla års funderingar kom upp till ytan för Jesper. I över två timmar igår satt vi och pratade om mycket som nog kommit över honom nu sista tiden... Och det är inte ett dugg konstigt egentligen...Det hade väl varit mer onormalt om han aldrig hade fått frågor, funderingar och undringar. men jag var helt oförberedd och han took me off guard... Fullkomligt!!!
Men sen vi flyttade ihop med Per har det hänt mycket. Två små syskon har fötts och vi har gift oss... Det är STORA förändringar för ett barn. Jisses, det är stora förändringar för mig med... Så nu har vi nog en tid med mycket samtal och funderingar framför oss...
Råd tas gärna emot...
Kram
torsdag 29 juli 2010
onsdag 28 juli 2010
Tack Martin!
Tack Martin för den lilla pricken över i:et!!!Per har alltid velat festa med dig, då du enlig honom verkar vara en sjysst kille.
på sätt och vis fick han som han önskade, det var fest, det fanns alkohol och ni var båda där...
Jag har alltid velat se/höra dig live då jag skarpt gillar din röst.
Jag fick den önskan uppfylld av min man redan för ett år sen då han skickade iväg mig och min mamma på Ladies night, då han ansåg att vi behövde en ladies night out!!!
Det är sån han är min man... Bara så ni vet...
Nu fick jag den önskan uppfylld igen. Tack Per och Tack Martin.
Och tack servitrisen och brorsan som visste vem de skulle prata med ;-)
Pappa, Mamma Vicke, Jag, Per, Jesper, Erik, Ellinor (svärmor) och Claes (svärfar)
Det var banne mig inte lätt att få alla som ställde upp och hjälpte oss den här dagen med på ett och samma kort. Tror det här var det närmaste vi kom! Pernilla och Therese lite mer centrerade i bild. Lars (spelade och sjöng) i den bakre delen av bilden, Kristina med bakhuvud och axel till höger i bilden (barnvakt och Pers assistent under dagen) och sist men inte minst, Malin (fotografen) med pannan i nederkanten på bilden!
Man kan ana att Vicke börjar bli en aningens lite trött på allt pussande!!!
Faster/syster/svägerska Sara med lilla kusin Edith
Kusin Herman
Det blev ett bröllop!!!
17 juli 2010
När vi vaknar är det regn regn regn...
Jag åker hemifrån vid strax efter nio. Förutom regnet så inträffar dagens andra skräll- jag glömmer pärlorna till håret och får be min snälla chaufför och kartläsare, Therese och Pernilla, att snällt vända hem igen.
Tror det börjar regna lite mer när vi äntligen är iväg...
Kommer till frisören och får sitta i en sån där värme-burk med huvudet för att få till lite lockar. Efter nästan två timmar och en bränd skalp så kan vi konstatera att alla lockar som visade tendenser att komma fram istället bestämde sig för att ge upp och dra på semester! Vi får ändra frisyr planerna till nåt annat. Under hela dagen blir jag dock nöjd med det som gick att åstadkomma trots allt, men nu i efterhand kan jag bara konstatera att jag skulle nog gjort annorlunda idag. Det får väl bli den tredje skrällen det då :-)
På väg mot sminket (tack Erika på Kicks) kan jag ana att regnet ökat lite mer... Och att vi inte har nåt paraply (vad vi vet än så länge...)
Monika, frisören lånar ut ett tills vi kommer till bilen iaf. Tack!
Ett depå stop och hämta blommor innan sminket då de ringer och påminner oss. Som om vi glömt det liksom....!!!
Sminket går bra och när vi ska hem vräker regnet ner som aldrig förr!!!! Jippie! Om det nu stämmer att regn i kronan betyder tur så kommer nog aldrig jag och Per få en enda tråkig/olycklig stund ihop nånsin!!!!
När vi kommer hem kan vi bara konstatera att, även om jag inte gått i målvikt än så har jag ändå lyckats såpass bra att när vi drar åt klänningen tillräckligt för att jag inte ska tappa den så liksom pöser det över på vissa mindre charmiga ställen och det blir lite svårt att dölja!!! Skräll 4!!! Jaja, inget att göra något åt just idag känns det som....
FLAGGAN!!!!! Hör jag nån ropa! Det är Per... En sak som han tog på sig som sitt ansvar helt på egen hand var flaggan. Klockan 14.45 kommer han på att den inte är hissad! Han trotsar vädret och ger sig ut för att hissa den medan alla gäster sitter nöjda under tak och dricker fruktiga drinkar!
Per konstaterar att det är blöblöpp i gräset så att kunna gå till "altaret" i mina brudskor går inte. Jag får dra på mig mina vita tygskor. Men tror inte någon såg... Skräll 5
Kl 14.48 det regnar. Men... Men... Men.... Det slutar regna!!!!!!!!!!!!!
När vi sen kliver ut för att gå nerför "altargången" är det uppehåll. Det är uppehåll under hela vigseln. Det är uppehåll under hela efter-ceremonin med korttagning- skålar osv...
Vi åker een gammal Mercedes (Percy Barneviks specialbeställda- världsunik!!!) in till stan. När vi kommer ut på 61:an börjar det återigen regna!!! Men vad sjutton gör det???? Jag och Per är de lyckligaste i denna världen just då och inte ens en orkan hade fått oss på andra tankar!!!!
Framme vid Olssons Brygga där middagen ska hållas står våra föräldraroch möter upp. Redo med paraply, det har vi i vanlig ordning glömt såklart!! Skräll 6
Sen flyter kvällen på precis hur underbart som helst. Vädret spricker upp igen och det blir en kanonkväll.
Välkomstdrink,Trerätters, bröllopstårta, "brudvals" sol sol sol och värme...
Sen kan väl nämnas i alla fall... Martin Stenmarck kikade förbi...
Alltså, inte det att han spelade på scenen... Han kom till oss! Han var inne och pratade en stund med oss alla och blev rikligt fotad!!! Av alla och med alla (nästan...)
Från scenen fick vi två låtar tillägnade oss och lite inskjutna kommentarer emellanåt och en lyckönskning föra konsertens slut.
Tack Martin för det!! det gjorde kvällen lite extra unik och speciell för oss alla!!!
Bilder då??? Jo det kommer! :-) Håll utkik!!!
Kraaaam
När vi vaknar är det regn regn regn...
Jag åker hemifrån vid strax efter nio. Förutom regnet så inträffar dagens andra skräll- jag glömmer pärlorna till håret och får be min snälla chaufför och kartläsare, Therese och Pernilla, att snällt vända hem igen.
Tror det börjar regna lite mer när vi äntligen är iväg...
Kommer till frisören och får sitta i en sån där värme-burk med huvudet för att få till lite lockar. Efter nästan två timmar och en bränd skalp så kan vi konstatera att alla lockar som visade tendenser att komma fram istället bestämde sig för att ge upp och dra på semester! Vi får ändra frisyr planerna till nåt annat. Under hela dagen blir jag dock nöjd med det som gick att åstadkomma trots allt, men nu i efterhand kan jag bara konstatera att jag skulle nog gjort annorlunda idag. Det får väl bli den tredje skrällen det då :-)
På väg mot sminket (tack Erika på Kicks) kan jag ana att regnet ökat lite mer... Och att vi inte har nåt paraply (vad vi vet än så länge...)
Monika, frisören lånar ut ett tills vi kommer till bilen iaf. Tack!
Ett depå stop och hämta blommor innan sminket då de ringer och påminner oss. Som om vi glömt det liksom....!!!
Sminket går bra och när vi ska hem vräker regnet ner som aldrig förr!!!! Jippie! Om det nu stämmer att regn i kronan betyder tur så kommer nog aldrig jag och Per få en enda tråkig/olycklig stund ihop nånsin!!!!
När vi kommer hem kan vi bara konstatera att, även om jag inte gått i målvikt än så har jag ändå lyckats såpass bra att när vi drar åt klänningen tillräckligt för att jag inte ska tappa den så liksom pöser det över på vissa mindre charmiga ställen och det blir lite svårt att dölja!!! Skräll 4!!! Jaja, inget att göra något åt just idag känns det som....
FLAGGAN!!!!! Hör jag nån ropa! Det är Per... En sak som han tog på sig som sitt ansvar helt på egen hand var flaggan. Klockan 14.45 kommer han på att den inte är hissad! Han trotsar vädret och ger sig ut för att hissa den medan alla gäster sitter nöjda under tak och dricker fruktiga drinkar!
Per konstaterar att det är blöblöpp i gräset så att kunna gå till "altaret" i mina brudskor går inte. Jag får dra på mig mina vita tygskor. Men tror inte någon såg... Skräll 5
Kl 14.48 det regnar. Men... Men... Men.... Det slutar regna!!!!!!!!!!!!!
När vi sen kliver ut för att gå nerför "altargången" är det uppehåll. Det är uppehåll under hela vigseln. Det är uppehåll under hela efter-ceremonin med korttagning- skålar osv...
Vi åker een gammal Mercedes (Percy Barneviks specialbeställda- världsunik!!!) in till stan. När vi kommer ut på 61:an börjar det återigen regna!!! Men vad sjutton gör det???? Jag och Per är de lyckligaste i denna världen just då och inte ens en orkan hade fått oss på andra tankar!!!!
Framme vid Olssons Brygga där middagen ska hållas står våra föräldraroch möter upp. Redo med paraply, det har vi i vanlig ordning glömt såklart!! Skräll 6
Sen flyter kvällen på precis hur underbart som helst. Vädret spricker upp igen och det blir en kanonkväll.
Välkomstdrink,Trerätters, bröllopstårta, "brudvals" sol sol sol och värme...
Sen kan väl nämnas i alla fall... Martin Stenmarck kikade förbi...
Alltså, inte det att han spelade på scenen... Han kom till oss! Han var inne och pratade en stund med oss alla och blev rikligt fotad!!! Av alla och med alla (nästan...)
Från scenen fick vi två låtar tillägnade oss och lite inskjutna kommentarer emellanåt och en lyckönskning föra konsertens slut.
Tack Martin för det!! det gjorde kvällen lite extra unik och speciell för oss alla!!!
Bilder då??? Jo det kommer! :-) Håll utkik!!!
Kraaaam
tisdag 20 juli 2010
tisdag 13 juli 2010
Trodde jag skulle dö!!!!!!!!!!
Jag har varit med om den värsta natten i mitt liv!!!
Och jag vet att jag inte var ensam!!!!!!!!!
I värmland i natt föll över 6500 blixtnedslag på en timme inatt. Och mullret var sjukt hemskt!!!! Det lät som om både himmel och jord brakade samman och delades med oss fast i mitten!!!
Jag tycker inte om åskan, men inatt var jag rädd för den!!! Otroligt rädd!!!
Vaknar av att jag drömmer att nåt hemskt håller på att hända, och jag har ju en förmåga att drömma saker som slår in, så jag är inte s kaxig när jag vaknar, men fattar inte varför än. Då bara ser jag att hela rummer lyser upp i ett starkt sken. Min första tanke är att det brinner!! jag måste hämta barnen och springa ut!!!!!!!!! Sen går allt så fruktansvärt fort. Jag tvärsätter mig upp (eller jag är iaf på väg att sätta mig upp) men mitt huvud möts av en stark hand som bokstavligt talat trycker tillbaka mitt huvud ner i kudden så jag knappt får luft. Först fattar jag ju inte att det är en hand eller ens att det är Per som är vaken. Sen hör jag Per mumla nåt att "- lägg dig ner! Titta inte!!!! Usch det blixtrar så hemskt utanför. Fortsätt blunda och somna om!!" (nåt sånt) Sen dränks alla ord i ett hejdundrande brak!!! Trodde faktiskt att marken bara rämnade under oss. Jag lyckades ta mig upp i sittande iaf, och böjade prata på barnen, men de sov som stockar (fattar inte hur) Sen kommer jag på att Tv:n är i så Per lämnar mig ensam i sängen, fullkomligt livrädd. Han lovar att skynda sig, men på väg ner från sängen så händer det tydligen nåt som får honom att glömma det löftet och han försvinner!!! Efter typ tio minuter kommer han på sig själv att han kanske ska knalla upp igen till mig som sitter knappt vid liv i sängen och skakar!!! Vad har han gjort då?? Jo han hamnade i hallen och tittade på blixtar. Varför då??? Jo för att det var sååååå häftigt! URSÄKTA!!!!! Jag håller på att dö av skräck och han sitter och beundrar skiten!!!!!!!!!!! När han kommer tillbaka lägger han sig ner bakom mig och håller om mig... I typ en minut! Sen muttrar han nåt om värmen, äckligt, fuktigt och rullar tillbaka till sin sida och somnar! ja ni läste rätt!!! han somnade och sov fram tills kl åtta imorse!!!!!!!! nej men vad trevligt tyckte jag. Själv låg jag och skakade och försökte hålla mina känslor i shack för att inte gå under i min ensamhet!!! (hör ni vad synd det var om mig inatt???) Jag är glad att barnen sov och att Jesper var i stlm där solen tydligen skiner som aldrig förr!
Jag överlevde natten så nu är det bara att fortsätta invänta bröllopet. 4 dagar kvar!!!!!!!!!
Mors!!!!
Och jag vet att jag inte var ensam!!!!!!!!!
I värmland i natt föll över 6500 blixtnedslag på en timme inatt. Och mullret var sjukt hemskt!!!! Det lät som om både himmel och jord brakade samman och delades med oss fast i mitten!!!
Jag tycker inte om åskan, men inatt var jag rädd för den!!! Otroligt rädd!!!
Vaknar av att jag drömmer att nåt hemskt håller på att hända, och jag har ju en förmåga att drömma saker som slår in, så jag är inte s kaxig när jag vaknar, men fattar inte varför än. Då bara ser jag att hela rummer lyser upp i ett starkt sken. Min första tanke är att det brinner!! jag måste hämta barnen och springa ut!!!!!!!!! Sen går allt så fruktansvärt fort. Jag tvärsätter mig upp (eller jag är iaf på väg att sätta mig upp) men mitt huvud möts av en stark hand som bokstavligt talat trycker tillbaka mitt huvud ner i kudden så jag knappt får luft. Först fattar jag ju inte att det är en hand eller ens att det är Per som är vaken. Sen hör jag Per mumla nåt att "- lägg dig ner! Titta inte!!!! Usch det blixtrar så hemskt utanför. Fortsätt blunda och somna om!!" (nåt sånt) Sen dränks alla ord i ett hejdundrande brak!!! Trodde faktiskt att marken bara rämnade under oss. Jag lyckades ta mig upp i sittande iaf, och böjade prata på barnen, men de sov som stockar (fattar inte hur) Sen kommer jag på att Tv:n är i så Per lämnar mig ensam i sängen, fullkomligt livrädd. Han lovar att skynda sig, men på väg ner från sängen så händer det tydligen nåt som får honom att glömma det löftet och han försvinner!!! Efter typ tio minuter kommer han på sig själv att han kanske ska knalla upp igen till mig som sitter knappt vid liv i sängen och skakar!!! Vad har han gjort då?? Jo han hamnade i hallen och tittade på blixtar. Varför då??? Jo för att det var sååååå häftigt! URSÄKTA!!!!! Jag håller på att dö av skräck och han sitter och beundrar skiten!!!!!!!!!!! När han kommer tillbaka lägger han sig ner bakom mig och håller om mig... I typ en minut! Sen muttrar han nåt om värmen, äckligt, fuktigt och rullar tillbaka till sin sida och somnar! ja ni läste rätt!!! han somnade och sov fram tills kl åtta imorse!!!!!!!! nej men vad trevligt tyckte jag. Själv låg jag och skakade och försökte hålla mina känslor i shack för att inte gå under i min ensamhet!!! (hör ni vad synd det var om mig inatt???) Jag är glad att barnen sov och att Jesper var i stlm där solen tydligen skiner som aldrig förr!
Jag överlevde natten så nu är det bara att fortsätta invänta bröllopet. 4 dagar kvar!!!!!!!!!
Mors!!!!
lördag 10 juli 2010
Möhippa!!!!
Möhippa!
Ja, så kan man uttala min och Pers sista utekväll ensamma utan barn som ogifta!
I god tid fick jag gå in och göra mig i ordning, kl 12.30 i lördags (3/7). Efter ett tag börjar jag bli en aningens irriterad då blivande mannen inte själv går och gör sig iordning då jag hade fattat det som att vi skulle vara borta kl 14. Och han får höra mitt missnöje mer än en gång. Men verkar bara mer och mer nöjd av att göra mig mer och mer stressad. Visst, karln är tidsoptimist, men det här var ju fånigt!!!!
Till slut börjar jag om och fixar håret igen. Då hör jag en bil komma förbi utanför i full fart, det tutas, skriks och tjoas! jag fäller väl en liten syrlig kommentar om nåt om grannar! men så kommer bil-uslingen tillbaka och jag hör den stanna utanför oss. Men sen händer inget mer... jag börjar andas ut och går in mot köket... Då möts jag av ett gäng glada tjejer i hallen. De sträcker ut en grogg åt mig och sen är det full fart....
Får en drink i handen och en pack-lista i den andra. Och på tid ska det gå också! Jaja... lite badkläder och partykläder, inga problem!! Öhhh... Torrjäst? Litermått? Pass??? Ska jag utomlands och bada eller???? Sen drar de över mig en t-shirt. I knall rosa står det "blivande fru 17/7" och på rygger " Per i Näs" (lite internt). Sen på med ögonbindel!
Visst det är inte lätt att fatta var man ska i en bil med ögonbindel, men njaaa... vet inte om vi får ta ett snack om din bil-körning Therese!!!!
Kommer fram i urskogen känns det som och en karl kommer och hämtar mig. Och ska jag va ärlig så fick jag för ett tag för mig att de ska nog bara göra sig av med mig därute i skogen!!! Men då hör jag vatten. OK vi är vid en sjö!!! Hmm, börjar misstänka att de bara ska slänga mig i vattnet! Inget av detta händer utan de tar av bindeln och öppnar en flaska bubbel!!! Vi skålar!!!! Och där finns en båt! Vi åker på räk-picknick ute på Skagen. Kvällsmat hos Anna lite senare och en välförtjänt KALL- dusch!!!! Och jag menar Kall dusch!!! Det har varit en dag med sånära 100%luftfuktighet i samband med drygt 30 grader.
Kvällen spenderas sen på Olssons med Petter, Mange och han den där andra som jag alltid glömmer!!!! Och för er som känner mig, ni vet ju verkligen vad jag och hip-hop är för vänner!!! men men, sååååååå roligt hade jag!!!!!!!!!!!!!!!! Tusen tack mina underbara tjejer för att ni fixade detta!!!! Love ya!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Mors!!!
Ja, så kan man uttala min och Pers sista utekväll ensamma utan barn som ogifta!
I god tid fick jag gå in och göra mig i ordning, kl 12.30 i lördags (3/7). Efter ett tag börjar jag bli en aningens irriterad då blivande mannen inte själv går och gör sig iordning då jag hade fattat det som att vi skulle vara borta kl 14. Och han får höra mitt missnöje mer än en gång. Men verkar bara mer och mer nöjd av att göra mig mer och mer stressad. Visst, karln är tidsoptimist, men det här var ju fånigt!!!!
Till slut börjar jag om och fixar håret igen. Då hör jag en bil komma förbi utanför i full fart, det tutas, skriks och tjoas! jag fäller väl en liten syrlig kommentar om nåt om grannar! men så kommer bil-uslingen tillbaka och jag hör den stanna utanför oss. Men sen händer inget mer... jag börjar andas ut och går in mot köket... Då möts jag av ett gäng glada tjejer i hallen. De sträcker ut en grogg åt mig och sen är det full fart....
Får en drink i handen och en pack-lista i den andra. Och på tid ska det gå också! Jaja... lite badkläder och partykläder, inga problem!! Öhhh... Torrjäst? Litermått? Pass??? Ska jag utomlands och bada eller???? Sen drar de över mig en t-shirt. I knall rosa står det "blivande fru 17/7" och på rygger " Per i Näs" (lite internt). Sen på med ögonbindel!
Visst det är inte lätt att fatta var man ska i en bil med ögonbindel, men njaaa... vet inte om vi får ta ett snack om din bil-körning Therese!!!!
Kommer fram i urskogen känns det som och en karl kommer och hämtar mig. Och ska jag va ärlig så fick jag för ett tag för mig att de ska nog bara göra sig av med mig därute i skogen!!! Men då hör jag vatten. OK vi är vid en sjö!!! Hmm, börjar misstänka att de bara ska slänga mig i vattnet! Inget av detta händer utan de tar av bindeln och öppnar en flaska bubbel!!! Vi skålar!!!! Och där finns en båt! Vi åker på räk-picknick ute på Skagen. Kvällsmat hos Anna lite senare och en välförtjänt KALL- dusch!!!! Och jag menar Kall dusch!!! Det har varit en dag med sånära 100%luftfuktighet i samband med drygt 30 grader.
Kvällen spenderas sen på Olssons med Petter, Mange och han den där andra som jag alltid glömmer!!!! Och för er som känner mig, ni vet ju verkligen vad jag och hip-hop är för vänner!!! men men, sååååååå roligt hade jag!!!!!!!!!!!!!!!! Tusen tack mina underbara tjejer för att ni fixade detta!!!! Love ya!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Mors!!!
lördag 3 juli 2010
Vad är det för fel????
Hela veckan nu har det varit samma visa.
Vaknar flera gånger varje natt. Vrider och vänder mig. Men det verkar inte som om det har med värmen att göra. Och det kan väl inte bara bero på att vi råkar ha världens sämsta säng heller, för den har alltid varit hemsk och nu har den inte drastiskt förvärrats så att det skulle komma att märkas så snabbt. Men något är det. Jag kan inte sova!
Jag har en konstig känsla i kroppen som vägrar ge med sig. Det kryper och svallar. Det känns som om... Som om... ja, jag vet inte, det går inte att förklara... Jag verkar ha fått en orolig själ på sistone... :-)
Idag vaknade jag kl 4.48 och sen låg jag lite drygt en timme i sängen och kämpade men icke då. Efter ett tag börjar man må dåligt pga sängen, värmen och tystnaden... Och så är jag tydligen också en blodsockermänniska (man blir som man umgås heter det ju, och tro mig, jag umgås hela dagarna med ett gäng blodsockerfjantar!!!!! Och det är ingen lek!!!) Så nnär jag väl vaknat så dröjer det inte länge förrän jag måste äta för att undvika blodsockerfall med yrsel, ont i magen irritation och illamående som följd.
Så nu sitter jag här, ensam och lyssnar på Per och de två minsta som snosar ikapp. Så snacka om att det är tyst i huset när man kan höra tre som sover i tre olika rum från övervåningen till undervåningen....
har plocket fram böckerna till kommunalrätten så man har nåt att göra också... Kankse ska plocka fram en ouoff också (smörgås) och lindra blodsockrets fall en aning...
Mors!!!
Vaknar flera gånger varje natt. Vrider och vänder mig. Men det verkar inte som om det har med värmen att göra. Och det kan väl inte bara bero på att vi råkar ha världens sämsta säng heller, för den har alltid varit hemsk och nu har den inte drastiskt förvärrats så att det skulle komma att märkas så snabbt. Men något är det. Jag kan inte sova!
Jag har en konstig känsla i kroppen som vägrar ge med sig. Det kryper och svallar. Det känns som om... Som om... ja, jag vet inte, det går inte att förklara... Jag verkar ha fått en orolig själ på sistone... :-)
Idag vaknade jag kl 4.48 och sen låg jag lite drygt en timme i sängen och kämpade men icke då. Efter ett tag börjar man må dåligt pga sängen, värmen och tystnaden... Och så är jag tydligen också en blodsockermänniska (man blir som man umgås heter det ju, och tro mig, jag umgås hela dagarna med ett gäng blodsockerfjantar!!!!! Och det är ingen lek!!!) Så nnär jag väl vaknat så dröjer det inte länge förrän jag måste äta för att undvika blodsockerfall med yrsel, ont i magen irritation och illamående som följd.
Så nu sitter jag här, ensam och lyssnar på Per och de två minsta som snosar ikapp. Så snacka om att det är tyst i huset när man kan höra tre som sover i tre olika rum från övervåningen till undervåningen....
har plocket fram böckerna till kommunalrätten så man har nåt att göra också... Kankse ska plocka fram en ouoff också (smörgås) och lindra blodsockrets fall en aning...
Mors!!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)