Bröllopsresan...(Läs sällskapsresan)

Det var Kap Verde som var målet för vår bröllopsresa. En resa som startade lite kantigt kanske...

Hur mycket vi än längtat och önskat att det skulle vara dags för att åka så kom det tillslut... ÅNGEST!!! Natten innan vi skulle åka och dagen för resan gick sakta... Mycket sakta... men tillslut ändå alldeles för fort... Vi kom tillslut till punkten då det bara återstod att knalla ut i bilen och sätta oss och åka iväg... Mot Afrika... Det enda vi ändå kunde tänka när vi kommit ut till bilen var: snälla, vi struntar i resan och går in igen!!! I fönstret stod två skrotungar och vinkade glatt. Då kom en ny våg av dåligt samvete, där står de och skrattar och vinkar och är så glada för att mormor kommit, och där går vi iväg för att inte komma tillbaka på över en vecka... Vet de inte hur länge 10 dagar är??? Hur långt bort Afrika är???? Hur mycket vi kommer sakna dem???? Svaret är NEJ! Och nu i efterhand tror jag det kvittar dem faktiskt... Den tredje skroten hade klarat av hejdåandet lite snabbare och intagit första parkett framför datorn redan innan vi hunnit ut ur Näs City!

Redan före Karlstad lyser oljelampan. Gött!!! Visserligen inte mer avancerat än att knalla in på en mack och fylla på men... Det stoppet blev i Väse.

I Stockholm blir det sightseeing i vår gamla saab, underbara saknade bil...
Efter tre timmars sömn är det dags att styra mot Arlanda, vilket vi misslyckas med och får försöka kombinera gps:ens konstiga turer med vårt egna sunda förnuft. Vi hittar fram, även om den dryga timmen som vi haft tillgodo från start nu krympt till under halvtimmen... Denna tidsoptimism som min man besitter fick oss att missa långtidsparkeringen och inta den absolut närmsta parkering möjligt för flyresenärer, dvs den som ligger precis utanför ingången till terminal 5. Om det var dyrt????? Vi återkommer till det...

Boarding senare än beräknat.
Försening ombord på planet före take-off.
Motvind och bränslestopp ca 30 minuter efter Grand Canaria som resulterade i att vi fick vända planet, åka tillbaka till Canaria och gå ner och tanka. Ni kan ju gissa hur många av alla mycket små barn ombord på planet som uppskattade den extra turen???? Nej, just det.... INGEN! Kan för övrigt tillägga att det regnade och blåste på Canaria.

Vi flyger vidare. Sen ner till ytterligare en ön, Boavista, för att släppa av folk (behöver jag nämna att detta inte stod med i någon resplanering????) Där blev det nya förseningar pga av de som gick av inte kunde se till at få med sig all sitt handbagage och flygvärdinnorna bara yrade... Sen skulle det på resenärer som skulle med planet tillbaka till Sverige!!! Ok, det stod inte heller med i reseplanen.

Ok, vi kommer tillslut fram iaf, vi skulle ha en beräknad tid på 14.15 till Sal, vi var framme efter 18.... Och vid det laget var det becksvart!!!!

Jajaja... vistelsen på Kap Verdes saltö Sal då??? Den var FANTASTISK! UNDERBAR! AVKOPPLANDE! VÄLBEHÖVLIG! VÄLGÖRANDE! Det fullkomligt bästa på länge!!!!
Inga bekymmer i världen förutom var vi ska vara på dagarna, poolen eller havet???? Kändes inte allt för betungande alltså...

Utflykter: promenad i en kap verdisk by, ö-tur med Landrovers och bad i salt-bassängs-odlingar, Kap Verdisk Bonfire-night.

Resan var även väldigt lärorik. Vi lärde oss massor!!!!! Ett smakprov av det jag lärde mig var:
1. Per kan sitta stilla mer än några minuter åt gången. Han kan till och med ligga stilla och bara blunda, njuta, titta på mig och bara le.
2. Per kan inte, oavsett hur han än försöker få färg på sina lår, från knä och upp till häften. Och tro mig, jag har sett honom försöka med precis allt i en veckas tid!!!!
3. Solen kan se till att man inte bränner sig, utan också får sk brännskador på lite väl framträdande ställen, trots att man inte själv ser tillstymmelse till själva solen!
4. Jag kan inte hur jag än försöker få färg på en viss fläck på min rygg, vid min högra arm, hur jag än försöker. Fläcken ser ut ungefär som den gamla data-spels gubben Pakman... Och dessvärre verkade det som om den inte bara vägrade få färg, utan även verkade bli mer och mer lysande VIT ju mer jag solade...
5. Vi kan sakna barnen utan att gå under. Vi kan även inte sakna barnen på ett nyttigt sätt.
6. Jag kan få psykiska utbrott av att sitta instängd i ett litet(och jag menar litet) flygplan, i extremt hög värme, utan vare sig utrymme att röra mig eller vatten att dricka i en längre period. Nu lyckades jag med nöd och näppe undvika det, men jag kan lova er att den värmen i kombination med någon form av mildare klaustrofobi inte är nåt jag önskar någon i hela världen. Så egentligen kanske jag mest lärde mig att jag faktiskt kan klara av den typen av utmaning...
7. Jag är bättre än Per i Dart!!!!
8. Per är en otroligt mycket känslig kille!!!!!

Som sagt, detta är bara ett axplock. Vi har lärt oss massor! Och mycket om ett Ö-land som jag för bara ett halvår sen inte ens visste existerade, och som nu har väckt en nyfikenhet och intresse för mig. Det var vår första resa dit, men vi lovar att det inte var den sista... Men tills nästa gång vi hamnar på ön igen så ska det klämmas in lite andra resor först. Och då ska barnen med!!!

Hola!

The Mousehunter!!!

Kom på att jag kallade Per för en musjagare igår... Kändes sådär efter ett tag... Va fasen är det för namn liksom... Kan man kalla det för en komplimang kändes nästan mer som ett öknamn...? Vem stoltserar högt och brett om att man är en musjagare??? Man eller mus??? Njae, jag är en man som jagar mus...

Nej, mousehunter!!!! Det är ett namn man kan vara stolt över det! Det har lite mera pondus, lite mer kraft! Skulle någon ropa mousehunter innan han gör entré och kliver in i ett rum, ja då skulle vi nog alla sträcka på oss och känna oss förbannat stolta! Och otroligt trygga!!!

Därför känns det ju lite synd att det alltid är han som träffar på de där super-intelligenta musarna (möss heter det nog men...) som alltid lyckas överlista honom på alla sätt... Han har det inte lätt min man, the mousehunter... Inte nog med att han får dras med mig på heltid, han får dras med tillfälliga mus-förbindelser också... Undrar vem som är mest intelligent, den permanenta eller de tillfälliga musarna...???

Det gick med andra ord inte så bra som han tänkt sig igår... Musen(mössen) är fortfarande på fri fot, själv kan jag mycket väl förstå dem. Om jag hade blivit jagad av en alldeles skogstokig Viktor kl 6 en morgon efter flera timmar av genuint kav lugn... Ja då skulle inte jag heller våga mig tillbaka i första taget!!!

Ha dé

Musjakt!

Klockan 06.00 imorse började det!
Efter att ha legat i någon form av koma börjar jag fatta att någon tar på mig eller liknande... Tillslut inser jag att det är Per som försöker att säga hejdå och ge mig en puss... Men det är inte det som får min uppmärksamhet... Det verkar som om det pågår full action utanför sovrumsdörren. Klockan 6 på morgonen!!!! Det enda jag hinner tänka är "Väck inte Erik" (så slapp är jag faktiskt kl 6 på morgonen) Hinner lyssna efter ljud från monitorn, men den är tyst... Gött! Men då börjar det igen... Jag kan urskilja Jesper och Per... Viktor hörs klart och tydligt!!!

Va f*n gör dom!!!!

Jag ser fortfarande ingenting, men av det jag hör så uppfattar jag ganska klart att Viktor är helt i gasen... Och jagar en stackars mus som tydligen inte hittar någon stans att ta vägen då han har honom i hälarna hela tiden (säger man så om en mus???) Jesper försöker vara ifred, klockan 6 har börjat kännas tidigt för honom också, vilket är förståeligt, fattar inte varför han inte kom på det lite tidigare... Han har gått miste om många timmars underbart snosande i sängen den grabben....

Så började alltså våran dag här på tomta... Med musjakt! Och tro det eller ej... Erik sov igenom den, jag somnade om och när Per ringde vid sju för att väcka mig(igen) (eller för att tala om att det stod musfällor utplacerade i huset så jag inte skulle släppa lös de små på övervåningen) ja då hade jag fallit i koma igen...

Hur det gick då???? 1-0 till musen!!!! Och då vet jag hur det kommer bli här hemma ikväll... Per är inte den som ger sig i första taget... Han har förklarat krig mot dem en gång förut, och han kommer göra det igen... Jag är trygg med min man... Min idol... Min hjälte... Musjagaren!!!

Ha dé!

Nu är det inte länge kvar...

Tills det är dags för en ny show med Mia Skäringer. På lördag är det dags och jag längtar!

Det är heller inte länge kvar tills vi åker till Kap Verde! Tjoooohooooo!!!!!!!!!!!!! Det ska verkligen bli årets höjdpunkt! Sol, värme, sovmorgon, lätta kläder, sand istället för snö... Och sa jag värme????

När vi kommer hem är det inte länge kvar tills c-uppsatsen ska påbörjas... Det betyder att terminen snart är slut...

Och om terminen snart är slut.... Ja då betyder det ju att det inte alls är länge kvar tills det är sommarlov, och sommarlov betyder mammaledigt. Från 13 juni till 29 augusti! Men den tiden går ju fort och då...

Betyder ju det att det inte heller är länge kvar tills hösten, och höst betyder min sista termin i skolan...Nånsin???? Njae, det tror jag inte, men då ska jag iaf vara färdigutbildad statsvetare... D-kurs och extra kurs på kvällstid ska jag hinna med så man är så effektiv som möjligt den tiden som är kvar...

D-kursen ja... sen är man ju klar... och då är det väl absolut inte länge kvar, då måste man ju ha ett jobb! Tror ni FN, Unicef mfl har nåt ledigt lagom till första februari?????

Ni som kanske uppfattar det här en aning pessimistiskt, det är inte så illa... För samtidigt som jag verkligen börjar få lite verklighets-ångest så längtar jag!!!! Jag har suttit på universitetet nu i snart 6 år, jag vill kunna få min examen nu, bli nånting, jag vill nog börja jobba också även om jag trivas alldeles utmärkt med att plugga. Men nu är studielånet slut och ska jag hinna ha en chans att kunna betala tillbaka det så får jag kanske lämna universitetets byggnader och skaffa mig ett jobb!

Och om jag får ett jobb, ja då innebär det att det inte alls är länge kvar tills jag får en lön också! Och den borde väl sträcka sig åtminstone en liten bit över de kronorna som CSN så snällt lånar ut... Ellert???

Summan av detta blir väl att jag har otroligt mycket att se fram emot det här närmaste året!
Detta var bara ett litet smakprov av den mer individuella arten... Det finns otroligt mycket annat också som kommer att fylla min tillvaro med så mycket underbara stunder!

Idag existerar inte det tråkiga, irriterande och idiotiska! Idag är en alldeles alldeles BRA dag!

Ha dé!