Bröllopsresan...(Läs sällskapsresan)

Det var Kap Verde som var målet för vår bröllopsresa. En resa som startade lite kantigt kanske...

Hur mycket vi än längtat och önskat att det skulle vara dags för att åka så kom det tillslut... ÅNGEST!!! Natten innan vi skulle åka och dagen för resan gick sakta... Mycket sakta... men tillslut ändå alldeles för fort... Vi kom tillslut till punkten då det bara återstod att knalla ut i bilen och sätta oss och åka iväg... Mot Afrika... Det enda vi ändå kunde tänka när vi kommit ut till bilen var: snälla, vi struntar i resan och går in igen!!! I fönstret stod två skrotungar och vinkade glatt. Då kom en ny våg av dåligt samvete, där står de och skrattar och vinkar och är så glada för att mormor kommit, och där går vi iväg för att inte komma tillbaka på över en vecka... Vet de inte hur länge 10 dagar är??? Hur långt bort Afrika är???? Hur mycket vi kommer sakna dem???? Svaret är NEJ! Och nu i efterhand tror jag det kvittar dem faktiskt... Den tredje skroten hade klarat av hejdåandet lite snabbare och intagit första parkett framför datorn redan innan vi hunnit ut ur Näs City!

Redan före Karlstad lyser oljelampan. Gött!!! Visserligen inte mer avancerat än att knalla in på en mack och fylla på men... Det stoppet blev i Väse.

I Stockholm blir det sightseeing i vår gamla saab, underbara saknade bil...
Efter tre timmars sömn är det dags att styra mot Arlanda, vilket vi misslyckas med och får försöka kombinera gps:ens konstiga turer med vårt egna sunda förnuft. Vi hittar fram, även om den dryga timmen som vi haft tillgodo från start nu krympt till under halvtimmen... Denna tidsoptimism som min man besitter fick oss att missa långtidsparkeringen och inta den absolut närmsta parkering möjligt för flyresenärer, dvs den som ligger precis utanför ingången till terminal 5. Om det var dyrt????? Vi återkommer till det...

Boarding senare än beräknat.
Försening ombord på planet före take-off.
Motvind och bränslestopp ca 30 minuter efter Grand Canaria som resulterade i att vi fick vända planet, åka tillbaka till Canaria och gå ner och tanka. Ni kan ju gissa hur många av alla mycket små barn ombord på planet som uppskattade den extra turen???? Nej, just det.... INGEN! Kan för övrigt tillägga att det regnade och blåste på Canaria.

Vi flyger vidare. Sen ner till ytterligare en ön, Boavista, för att släppa av folk (behöver jag nämna att detta inte stod med i någon resplanering????) Där blev det nya förseningar pga av de som gick av inte kunde se till at få med sig all sitt handbagage och flygvärdinnorna bara yrade... Sen skulle det på resenärer som skulle med planet tillbaka till Sverige!!! Ok, det stod inte heller med i reseplanen.

Ok, vi kommer tillslut fram iaf, vi skulle ha en beräknad tid på 14.15 till Sal, vi var framme efter 18.... Och vid det laget var det becksvart!!!!

Jajaja... vistelsen på Kap Verdes saltö Sal då??? Den var FANTASTISK! UNDERBAR! AVKOPPLANDE! VÄLBEHÖVLIG! VÄLGÖRANDE! Det fullkomligt bästa på länge!!!!
Inga bekymmer i världen förutom var vi ska vara på dagarna, poolen eller havet???? Kändes inte allt för betungande alltså...

Utflykter: promenad i en kap verdisk by, ö-tur med Landrovers och bad i salt-bassängs-odlingar, Kap Verdisk Bonfire-night.

Resan var även väldigt lärorik. Vi lärde oss massor!!!!! Ett smakprov av det jag lärde mig var:
1. Per kan sitta stilla mer än några minuter åt gången. Han kan till och med ligga stilla och bara blunda, njuta, titta på mig och bara le.
2. Per kan inte, oavsett hur han än försöker få färg på sina lår, från knä och upp till häften. Och tro mig, jag har sett honom försöka med precis allt i en veckas tid!!!!
3. Solen kan se till att man inte bränner sig, utan också får sk brännskador på lite väl framträdande ställen, trots att man inte själv ser tillstymmelse till själva solen!
4. Jag kan inte hur jag än försöker få färg på en viss fläck på min rygg, vid min högra arm, hur jag än försöker. Fläcken ser ut ungefär som den gamla data-spels gubben Pakman... Och dessvärre verkade det som om den inte bara vägrade få färg, utan även verkade bli mer och mer lysande VIT ju mer jag solade...
5. Vi kan sakna barnen utan att gå under. Vi kan även inte sakna barnen på ett nyttigt sätt.
6. Jag kan få psykiska utbrott av att sitta instängd i ett litet(och jag menar litet) flygplan, i extremt hög värme, utan vare sig utrymme att röra mig eller vatten att dricka i en längre period. Nu lyckades jag med nöd och näppe undvika det, men jag kan lova er att den värmen i kombination med någon form av mildare klaustrofobi inte är nåt jag önskar någon i hela världen. Så egentligen kanske jag mest lärde mig att jag faktiskt kan klara av den typen av utmaning...
7. Jag är bättre än Per i Dart!!!!
8. Per är en otroligt mycket känslig kille!!!!!

Som sagt, detta är bara ett axplock. Vi har lärt oss massor! Och mycket om ett Ö-land som jag för bara ett halvår sen inte ens visste existerade, och som nu har väckt en nyfikenhet och intresse för mig. Det var vår första resa dit, men vi lovar att det inte var den sista... Men tills nästa gång vi hamnar på ön igen så ska det klämmas in lite andra resor först. Och då ska barnen med!!!

Hola!