Kom på att jag kallade Per för en musjagare igår... Kändes sådär efter ett tag... Va fasen är det för namn liksom... Kan man kalla det för en komplimang kändes nästan mer som ett öknamn...? Vem stoltserar högt och brett om att man är en musjagare??? Man eller mus??? Njae, jag är en man som jagar mus...
Nej, mousehunter!!!! Det är ett namn man kan vara stolt över det! Det har lite mera pondus, lite mer kraft! Skulle någon ropa mousehunter innan han gör entré och kliver in i ett rum, ja då skulle vi nog alla sträcka på oss och känna oss förbannat stolta! Och otroligt trygga!!!
Därför känns det ju lite synd att det alltid är han som träffar på de där super-intelligenta musarna (möss heter det nog men...) som alltid lyckas överlista honom på alla sätt... Han har det inte lätt min man, the mousehunter... Inte nog med att han får dras med mig på heltid, han får dras med tillfälliga mus-förbindelser också... Undrar vem som är mest intelligent, den permanenta eller de tillfälliga musarna...???
Det gick med andra ord inte så bra som han tänkt sig igår... Musen(mössen) är fortfarande på fri fot, själv kan jag mycket väl förstå dem. Om jag hade blivit jagad av en alldeles skogstokig Viktor kl 6 en morgon efter flera timmar av genuint kav lugn... Ja då skulle inte jag heller våga mig tillbaka i första taget!!!
Ha dé
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar