Idag finns det bara en värld... En globaliserad, integrerad och internationaliserad värld... Vad det står för? Det är nog allt! Jag ska inte dra "mina" begreppsanalyser för er, men världen idag är inte som världen igår... Eller som imorgon för den delen...
Var kommer det här ifrån då? Det är ju inte riktigt likt det jag brukar skriva om direkt...
När jag var liten och fram tills för bara några år sen så hade jag en dröm, jag ville vara någon-jag ville göra saker som påverkade människor-vara med där det händer-lämna ett avtryck. Inte för att JAG ska bli ihågkommen (som en kändis) nej absolut inte, men för att jag tyckte att jag satt inne med en sån vilja och ett sådant engagemang för utsatta människor att jag ville kunna påverka så att människor skulle kunna komma ihåg förändringen...
Jag har haft (och har än idag) en lång lista av drömyrken bakom mig... Journalist, politiker, statsvetare, socionom, psykolog, beteendevetare, rådgivare, barnläkare, volontärarbetare i fattiga länder, advokat-åklagare, kriminalare... Ja listan är lång... Politiker och statsvetare var något av det som dök upp senare, inte för att det var nya påhitt utan egentligen mest för att jag insåg var jag kunde påverka bäst på det sätt som jag innerst inne ville... I min dröm ingick att förändra, utveckla, ta ansvar för och sköta om... Målet var från början främst i "tredje världen"... Att jobba i Afrikas fattiga länder-det var min dröm!
Just nu sitter jag och skriver min C-uppsats. Den handlar om demokratiseringsprocesser i "tredje världen", varför inte Östafrika räknas som demokratier och vad som krävs för att de ska kunna bli demokratier. Inte helt lätt eftersom det inte finns ett enda land i hela världen som är fullgoda demokratier idag, men som ändå mer än gärna kritiserar andra länder och ställer upp riktlinjer för varandra hur man ska agera på ett demokratiskt sätt... Genom uppsatsen kan jag lämna mitt avtryck i frågan. Jag kan absolut inte komma med lösningar, förslag, ideér eller påverka de östafrikanska staterna och befolkningen där, men jag kan söka svar på många av mina egna frågor. Jag kan få kunskapen om och möjligheten att hitta vägar för att kanske på andra sätt kunna påverka mitt eget arbete.
Jag skriver om Etiopien, Kenya och Tanzania. Det är nästan så det känns som "hemma" nu när jag på så nära håll fått insyn i dessa stater... Det känns som om jag känner folket och mest av allt känns det som om vi inte alls är så olika... Vi är ta mig tusan av samma skrot och korn allihop... Och vi vill egentligen samma saker, har samma drömmar och samma mål... Att leva, att vara fria, att få möjligheter, rättigheter, skyldigheter... Att få vara människor... Ändå är det så svårt...
Vi, jag och Per var ju på vår bröllopsresa i mars i år, till Kap Verde. Det är en ögrupp utanför Senegals kust. Idag räknas ön som ett av Afrikas mest demokratiska land... Samtidigt är det också ett av de fattigaste... Vi bodde på ön Sal, i byn Santa Maria, på ett hotell som hette Riu Funana...
Vårt hotell var underbart! Vet inte om man kan kalla det för ett hotell egentligen... Det var mer som ett samhälle, som en egen stad... Det var omringat av höga murar som slöt tätt omkring hela området. Förutom vid entréerna var enda öppningen ner mot havet. Där var grindarna öppna mellan 9-19 varje dag. Under öppningstiden stod en beväpnad säkerhetsvakt utanför porten, under stängningstiden hängde det ett stort hänglås i kättingar kring låset.
Hotellet bestod av två hotell egentligen, Riu Funana och systerhotellet Riu Garopa. Formen på hotellet var ungefär som ett liggande C. Receptionerna låg då ihop mot marken... Därefter, ut mot sidorna låg det restauranger, souvenirbutiker, minimarkets och klädaffärer. Inne i själva C:et sen låg det massor av lägenhetsbyggnader-det var hotellrummen. Tror det fanns ca 1000 rum på hotellet. Där C:et sen tar slut, vid öppningen-där låg havet som ett ännu större C som ett tak över det mindre C:et... Totalt fanns 6 restauranger, två poolområden med varsin bar, Frisör, Spa, gym, idrottsanläggningar (surfing-skytte-tennis mm), nattklubb... Utöver det fanns det ett gäng som underhöll på dagtid likväl som på kvällstid. På dagarna var det aktiviteter, allt från morgongympa på stranden, vattengympa i poolen, dart, vattenpolo, bingo, luftpistol, dans och mycket mer... (Våra dagliga aktiviteter blev dansen på stranden kl 12 och dart/bingo kl 16-torrt??? ja otroligt, men vad otroligt roligt vi hade också- och om ni lovar att inte säga nåt till Per så kan jag avslöja att jag var bättre än Per i dart alla dagar utom den första...). Även morgongympan testades av oss båda, vattengympan av mig med paparazzi-Per hängandes i palmerna, luftgeväs testade Per under tiden jag var på spa och fick manikyr!
På kvällen var det underhållning i form av shower, tävlingar, karaoke, levande musik och mycket mer. Hotellet hade allt... Vi hade inte behövt lämna hotellet en dag, allt man behövde och mer därtill fanns inne på området...
Jag ska lägga ut bilder på hotellet i nästa inlägg...
Byn Santa Maria, där hotellet ligger, det är egentligen bara ett skal. Det byggs överallt och det öppnas butiker, restauranger, barer och andra saker, men ingen bor där... Ingen! Jo, reseledarna för de olika resebolagen bor där... Men ingen av befolkningen... De har inte råd. Var de bor återkommer jag till lite senare... Så när inga turister befinner sig i byn, ja då är den tom.
På Sal fanns det egentligen bara två riktiga städer enligt mig, hamnstaden och huvudstaden... I hamnstaden fanns två souvenirbutiker-de låg vägg i vägg...
I huvudstaden-där såg vi ingen alls... Huvudstaden bestod av massor av små betonghus. Husen ligger tätt tätt ihop och det finns egentligen ingen struktur, man bygger husen där det finns plats och där det rent praktiskt är möjligt utifrån de hjälpmedel man har. Huvudstaden var nästan helt tom på folk. Där finns inga hotell så därmed ingen turism, förutom vi från Santa Maria som med Jeep (eller annat fordon) åkt dit för sightseeing (dessutom utan att ens gå ur bilen).
Människorna som ändå bor vid huvudstaden, är framförallt de som arbetar nere i Santa Maria, de har inte råd att bo i husen som sista åren byggts upp i ett raskt tempo, utan de bor i "skyddshyddor" (kåkstäder) som jag kallar det, i utkanten av staden som ni ser på bilden ovanför... Dessa skydd består av överblivet skräp och byggmaterial som annars skulle ha slängts...De få hus som ändå köpts av någon eller användes som affär/butik av nåt slag, ja de var oftast målade i glada färger. Antagligen för att man skulle kunna se dem bland alla andra tomma hus. Den här butiken var målad i en skön grön färg...
Öns hamnstad såg ut såhär... Förutom de två souvenirbutikerna (som ägdes av samma ägare, och sköttes av samma personal dessutom) så fanns det en hamn. Inte så som vi känner igen dem, men ändå väl fungerande. Nytt sen några år tillbaka var den stora piren i bakgrunden. Innan den byggdes för några år sedan så kunde inte de större fiskebåtarna komma in till land utan var tvungen att stanna ute på öppet hav där mindre ekor fick åka ut och hämta hem fisken. Detta gällde även alla annan typ av import och handelsvaror. På Sal importeras nämligen över 90 % av alla varor ifrån fastlandet vilket gör att den nya piren i staden har underlättat vardagen för alla på ön betydligt. Även den del av befolkningen som inte själva införskaffar sin mat (fisk) så görs inhandlingen direkt av fiskarna och handelsfartygen på plats nere i hamnen. Därav finns det knappt några butiker heller på ön-ICA och COOP i all ära, men det konceptet funkar liksom inte där helt enkelt...
Det fanns en till stad, en stad under uppbyggnad skulle man kunna säga... Den var låst! Det var lyxvillor och lyxlägenheter som fungerade som våra svenska sommarstugor. Dessa köptes främst av utländska turister. Tyskar och britter var vanligast... Endast en Kap verdiansk familj hade råd att köpa en bostad där innanför murarna med dygnet-runt vakter- den familjen var dock boende på heltid i England och hade inga egentliga kopplingar till kap Verde förutom sina rötter...
Det är en stor kontrast till vårt utvecklade och fria samhälle som vi lever i här uppe i Norden. Trots detta så klagar vi, på vädret, på politiker, på våra stygga tapeter, på hur läääängesen det är man köpte ett par nya jeans (när det i verkligheten kanske bara gått tre veckor sedan de sista köptes och att man sen dess hunnit köpa en massa nya toppar istället-och skor...). Trots detta så står vi och duschar med rinnande vatten längre än nödvändigt, kastar mat i överflöd, slänger saker för att vi inte vill ha dem längre (eldar upp dem i vårt fall) har på både TV-radio-dator-diskmaskin-tvättmaskin-hårtork-spisen-kylen-frysen-micron-alla lampor samtidigt... bara för att vi kan...
På Kap Verde regnade det 7 dagar förra året-det var ett regnigt år!
På Kap Verde kostar elen ca 3000kr/månad
På Kap Verde finns inga vattenanläggningar-där köper man vatten i dunkar på torget i hamnstaden, vid öns enda vattenreningsverk...
På Kap Verde har det inte funnits klockor förrän turismen kom för några år sen- där lever man efter mottot "No Stress"! Man kommer och går som man vill- alla har en egen unik mat-sov-jobb klocka. Sen turismen tog fart har dock restaurang och hotell ägarna anlitat gratisbussar som hämtar sin personal på bestämda tider, dels för att personalen inte har råd att ta bussen från huvudstaden ner till Santa Maria själva, och dels för att arbetsgivarna ska kunna vara säkra på att personalen ens kommer till jobbet oavsett om de skulle ha råd eller inte att ta bussen.
För mig känns det ändå som att detta är en "tredje värld"...
Kanske inte en tredje värld direkt men helt klart en helt annan värld...
Ändå är vi så lika...
För er som ändå undrar om det inte finns något man själv på egen hand kan vara med och göra så finns det massor! Bli fadder, världsförälder mm... Jag, Per och barnen har sedan några år tillbaka köpt en del av julklapparna vi ger bort ifrån Unicef. Vi köper myggnät (malaria är ett stort problem) vi köper avmasningsmedel, jordnötskrämer, leksaker, skolpaket, vätskeersättning och andra mediciner och prover... Gör det ni med. Gå in på www.unicef.se... Det gör skillnad! (Nu låter jag som ett reklaminslag, det är inte meningen, men jag menar att det är värt det!)
Jag och Per sa att det vore roligt när vi firar vår tionde bröllopsdag att åka på samma resa igen för att se hur det har förändrats på Kap Verde. Det är en otroligt fin plats och jag håller tummarna för att utvecklingen över ö-gruppen kommer att fortsätta gå åt rätt håll.För oss kommer Kap Verde alltid att ha en speciell plats i hjärtat- dels för att det på ett så nära sätt kom att bli så tydligt hur stora skillnaderna i världen egentligen är (det var stor skillnad mot alla andra charter-ställen jag varit på), dels för att det var vår första resa tillsammans utomlands (Norge undantaget). Men främst kommer det att vara en mycket speciell plats eftersom det inte var vilken resa som helst utan vår alldeles egna fantastiska bröllopsresa!
Hola!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar