30+ och inte en dag yngre!!!

Det hade varit mörkt länge redan. Bilen färdades längs en enslig gammal grusväg och förutom ljuset från bilens lyktor och den stilla musiken som ljöd ur bilens radio så fanns det inget liv i rörelse. I bilen satt en man och en kvinna. Nästan ljudlöst tog sig bile frm längs den slingriga vägen. Utanför börjde snön att falla och la sig tillrätta på den meterhöga snön som redan täckte marken. Det hade varit en vinter man sent skulle glömma både vad gällde kyla och snö. Bilen gled upp på en igensnöad parkeringsplats som någon försökt att skotta så gott det gick. De stängde av bilen och gick ur. Hand i hand hittade de sin väg fram tack vare några svaga lampor som lyste upp delar av den handskottade stigen. stigen ledde dem ner mot sjön. I mörkret kunde de se flammor av eld som lyste upp mörkret och ljuden av barnen som ivrigt berätta spökhistorier för varandra och skrattade. De bestämde sig för att det inte var rätt läge att frtsätta ner om de skulle komma att skrämma barnen när de helt utan förvarning skulle dyka upp i mörkret. De vände och gick sakta tillbaka mot bilen. Snön började tillta och en vind strök över marken. Stämningen var magisk. Det var som om tiden stod stilla. Mannen saktade in och stannade. Han drog försiktigt kvinnan intill sig och la armarna om henne. Fryser du, viskade han. Hon nickade stilla. Han släppte taget om hennes kropp och tog hennes händer. Där stod de, i ljuset från en gårdslampa, med snön fallande och händerna i varandras händer. Mannen sökte hennes blick och de tittade varandra djupt i ögonen. "jag älskar dig, vill du gifta dig med mig?" Kvinnan började andas häftigt. "menar du allvar??? Ja, ja, ja såklart jag vill!!!" svarade hon mannen och slängde sig runt hans hals. De kysste varandra och mumlade för varandra hur mycket de älskade varandra. Snart bröts tystnaden. Barnen från elden sprang förbi dem skrikandes, skrattandes och någon till och med gråtandes. Stämningen som funnits i luften var borta, men om man hade tittat riktigt noga kunde man ändå ana magin som för alltid kommer finnas kvar i mannen och kvinnan.

Det var en helt vanlig tisdag i februari, den 23:e för att vara exakt, 2010, ca kl 20.00. Mannen och kvinnan heter Anna och Per (Anna är jag, Per är min sambo), vi kom från ett utvecklingssamtal med vår mellan son Viktor och var på väg för att hämta den äldsta sonen Jesper som varit på utflykt med Nying. Hemma väntade farmor med vår minsta son Erik. Och detta var dagen som min Per friade. Och frieriet gick till som ovan.



Min Per------>

Jag tänkte jag skulle börja med en presentation av mig själv och vad bloggen kommer handla om. Har bloggat förut men nu, NU, ska det bli av på riktigt. Saken är den att jag älskar att skriva och analyserar dygnet runt så på nåt sätt måste jag bli av med det som finns inuti, och är inte så säker på att sambon alla gånger är lika ivrig på att lyssna på mina analyser som jag är att dela med mig av dem, även om han verkligen anstränger sig.

Vi är ganska olika där jag och min sambo, som faktiskt numer är min blivande man.

För bara lite drygt en vecka sen fyllde jag 30 år. Alla som känner mig vet att det har varit ett målsnöre i mitt liv. I tio år har jag bara väntat på den dagen, och längtat. När det så började närma sig så kom dessvärre bara på alla saker som jag trodde jag skulle ha hunnit med före den dagen kom. Nu när dagen kommit och gått kan jag bara säga att det kommer nog hinnas med det med, en annan gång.

Jag har tre barn, så där har jag hunnit med en del. Tre grabbar, Jesper är 8½ år, Viktor 16 månader och Erik är 3 månader. Min sambo, Per, kommer alltid att vara två år äldre än mig, oavsett hur han än vrider och vänder på det!

Mitt liv lever jag för och med min familj. Det är dem jag lägger tiden på och det är dem jag vill spendera min tid med. Och när jag känner att jag behöver så sparar jag lite tid för mig själv, och för Per.

Jag och Per gillar att åka bil, så en del av vår lediga tid går åt att åka på utflykter. Det kan vara allt ifrån husvagnssemester till endagsturer på bara några mil.

Ni som inte känner mig kommer snart att göra det, jag gillar att prata och berätta saker och delar gärna med mig av... Allt!

Världens underverk är för mig allt som gör livet värt att leva, dvs mina barn, Per och min familj, mina vänner och... Ja, allt som gjorde livet värt att leva för sa jag ju. Dit räknar jag även resten av världen, för det finns nog smultronställen lite överallt.

Kärlek är min religion. Jag är en överdrivet tramsig romantiker. I´m a succer for LOVE!!! För det mesta fungerar detta bra, men ibland kan jag få lite för höga förväntningar och glömma bort att jag lever i verkligheten och inte i en film. Men jag har börjat bli ganska bra på att regissera och mitt liv blir faktiskt bara mer och mer likt en romantisk drama komedi. Romantisk för att jag är omgiven av kärlek, villkorslöst. Dramatiskt för att livet alltid innehåller scener av lycka, sorg, glädje, tårar, känslor och händelser som man aldrig kan råda över. Komedi för att jag faktiskt har det så roligt, jag tycker om att leva, att skratta och att älska. Humorn och de komiska inslagen är en del av vårt liv och en ingrediens som definierar oss som familj och har alltid varit en del av mig och mina nära. Tillsammans med Per och våra barn älskar jag, gråter jag och skrattar jag. Sa jag att de är världens underverk????