Att det skulle vara så roligt att fylla år...

Nu när man kommit upp till 30+ tror man inte att folk tycker det är så märkvärdigt om man fyller år. Det är ju egentligen inte det... Men ändå så kommer släkt och vänner ihåg en och man blir uppvaktad. Det kanske är just för att man inte förväntar sig att någon ska fira och komma ihåg som gör att man istället blir så rörd när någon faktiskt gör det...

Igår när jag fyllde år, ville Per bjuda mig på tårta, en bit White Lady. Varken jag eller Per är tårt- och bakelse människor men just den tårtan är alldeles underbar... Och väldigt speciell eftersom det var den tårtan vi hade på vårt bröllop också. I alla fall, jag har sedan nyår inte ätit en enda bit choklad, och när vi snackar schweitzernöt så kan jag lova er alla att detta är en bedrift... Större än mycket annat jag gjort... och målet är att vänta tills bröllopsresan och efter där eventuellt en bit till påsk och därefter inte förrän midsommar, till att börja med. White Lady innehåller ju chokladmousse istället för grädde så för er som ska vara riktigt petnoga så har jag väl redan fuskat då eftersom jag tog mig en bit tårta igår, men maken tyckte jag var värd den och han ville bjuda eftersom jag fyllde år. Från början var i alla fall planen att han skulle köpa med en bit till mig och en till honom och kanske en att dela på för barnen. Men då ringer pappa och säger att han gärna vill komma och säga grattis, och att brorsan och hans Lova också vill komma med! Åh vad jag tyckte det var roligt!!! Sen får jag sms från min käre kusin Kristina... Vi har inte pratat med varann sen bröllopet för ett halvår sen, men hon kommer alltid ihåg mig när jag fyller år... Hade önskat jag vore lika duktigt på det... Sen ringer svägerskan från Linköping och grattar, viket också var riktigt roligt! Tyvärr har det ju blivit så sen vi tog bort hemtelefonen att de där spontana samtalen man tidigare hade per automatik har upphört, nu finns det ju inget som säger att inte vi kan ringa varandra släktingar och vänner ändå, men blev det liksom bara så av sig självt så... Jaja, det var riktigt roligt iaf... Och sen när vi sitter och fikar tårta mm med pappa, Brorsan och Lova, som Per till slut fick köpa i en hel tårtform istället så kommer även bästa vännen Therese, hennes Daniel och Oliver, och mitt i det kaoset sen dyker även svärfar upp!!! Som även stannade på tacos och Let´s Dance!!!

Det blev tillslut en alldeles underbar kväll... Och som jag suttit och gnällt under fm att jag hade såååååå tråkigt och att ingen var hemma och kunde umgås!!! tack alla ni för fika, pratstund, paket, tulpaner och riktigt fredagsmys!!!!!

Ikväll blir det mys med bästa grannarna med kex, ost, vin och melodifestival, eller förhoppningen är i alla fall att det ska bli mys, men lilla Erik ska med, och ni som känner honom vet ju att han för det första lägger sig vid sex halv sju på kvällen... och att det inte xisterar något som helst förhandlingsläge hos honom när hunger eller trötthet infunnit sig, så hur mysigt det blir återkommer jag om!!!!!!!!!

Ha dé!

Det var nåt med nån "Kärring"

I november var jag på Mia Skäringers show i Linköping tillsammans med Per, hans syster Sara och hennes man Jonas.

Jag har en alldeles egen relation till henne, liksom garanterat många med mig. Men sista året/n har hon kommit att står för nåt och betyda nåt som känns väldigt viktigt på ett högst personligt plan. Jag ska inte alls tråka ut er med detta utan konstaterar det bara samtidigt som jag även anser henne vara den i särklass roligaste, träffsäkraste och skönaste komiker för tillfället och det funkar bra för mig!

Jag fyller år idag-grattis till mig! (kan meddela att jag även får sitta här i detta kalla tomma hus och fira födelseDAGEN helt ensam eftersom alla andra flytt fältet, men men... jag är definitivt inte bitter!!!!)
Varje år börjar jag få ångest och sömnproblem månaden innan jag fyller år... inte för att jag är rädd för att bli gammal som ni vet, utan för att jag kan inte önska mig nåt och likt förbaskat varje år så vill alla veta!!!! Visst finns det saker man vill ha/behöver ha, som man ändå vet att man måste köpa själv... Men om man ska börja delegera det ut till släkt och vänner så får jag ångest... Nu i år har jag däremot önskat mig en sak, och det kan kännas lite fånigt, onödigt eller till och med dumt för vissa, men jag önskade mig e biljett, igen, till Mia Skäringer när hon komme till Karlstad om tre veckor (eller om det nu är två veckor).
I morse skämtade jag med Jesper och sa att han inte fick gå till bussen om inte han fixat en present till mig, för att det var minsann mamma födelsedag! den viktigaste dagen på året!!! Han skojade ju tillbaka med mig också, att det skulle han minsann inte tala om... Nu menade jag ju inte alls att han skulle avslöja mina presenter utan det var menat som ett skoj, eftersom jag vet att inte han har köpt nåt åt mig för egna pengar så skulle han ju inte heller kunna svara på vad jag kanske skulle ha fått i ett paket. jag förväntade mig att han kanske skulle säga att då får han väl rita nåt på bilden i skolan idag eller så... Jag var inte ens medveten om att han ens visste om att jag fyllde år... Nånsin...
Men men... Tillslut utbrister han iaf "- jajaja, sluta tjata då... det var nåt med nån "kärring"... mer vet jag inte... och de andra presenterna vet jag faktiskt ingenting om!"

Oooops kände jag... Hur go är inte den där lille killen egentligen!!!! jag blev så full i skratt... Kärringen- det var Mia Skäringer han menade... Och nu visste ju jag visserligen att jag fått biljetten eftersom jag varit med och "fixat" det på egen hand plus sett betalningen av den, men det visste ju inte Jesper... och så står han där så go och tror på allvar att jag utpressar honom...
I vår familj får den som fyller år eller har namnsdag bestämma kvällens mat och fika, jag var sugen på en gratäng med en god köttbit idag, men mitt dåliga samvete åkte iväg och handlade taco-grejer så det stod härliga till idag! Det är Jespers favorit fredagsmys!!!!

Ha dé!

Det ser tyvärr ut som om ni har ett utredningsbarn...

Jaha, tänkte jag... Ett till!
Av tre möjliga så har alla tre varit utredningsbarn... Eller kommer och bli i alla fall... Erik får sin första kallelse nu i mars. Men då tänker jag för övrigt vara på bröllopsresa så risken finns att det får skjutas upp... Som vanligt...

Jesper låg under utredning från det att han var 6 månader tills han blev efter tre, då hade han brutit lårbenshalsen istället så det liksom tog över utredningen... Då blev han ben-utredd under ett år, och ska tillbaka på ben-utredning i tonåren...
Sen, när han var sju blev det astma istället av det hela... Något som alldeles fint gick att hålla i schack med en dos om dagen... I somras kom dock killen hem efter att ha hickat och haft ont i hjärtat några veckor och berättade att han hade svårt att andas... Då förstod man varför han inte orkade leka, gå i trappor, cykla osv... Vi hade faktiskt trott att det var ungdomlig lathet. (skäms) Men men, in med akuta inflammationsmedel några veckor och ungen blev "frisk" ihop med en dubblad dos astmamediciner... Nu börjar vi falla tillbaka i andningssvårigheter, vilket var vad läkaren även anande, att det skulle utvecklas till en kronisk inflammation... Men men, ska tillbaka för ytterligare utredning nu i vår... Jag hoppas det är kylan som gjort det värre, för då borde det ju bli bättre till våren och han inte behöver fler mediciner...

Virus var in på utredning för ett år sen blir det nu... problemet har varierat sen dess... Inga prover visade ju på något... Otroligt skönt... Men eftersom det då och då kommer tillbaka, med blåa läppar framförallt, så ville de kanske ändå utreda honom mer... Men nästa gång det är dags för EKG och röntgen tror jag pappa Per får ta ledigt och gå med honom! det enda jag kommer ihåg från förra gången är alla dessa kablar, och hur ett så litet barn kan orsaka så stor röra på så kort tid...

Nu är det Eriks tur då... Hans fall rör magen... Fick hämta honom för fjärde gången sen i dec pga lös mage i onsdags... Nu i magsjuketider förstår jag personal och andra föräldrar om man vill vara på de säkra sidan, men kände också att eftersom dagis är medvetna om han situation så kanske inte de tidigare tre gångerna var så akuta och befogade eftersom han inte finns sjuk! Men men, det är en svår avägning... Och som förälder själv så önskar man ju att de risker som finns bör elimineras... men, som sagt det är en svår situation för personalen att bedöma och avgöra, och för oss blir det ohållbart eftersom vi inte kan åka och hämta ett barn några gånger per månad, stanna hemma flera dagar, när han inte finns sjuk... Och hemma kräver de med all rätt all uppmärksamhet, bara det att det blir på bekostnad av mina studier, och det funkar inte... Men men, nu är en kallelse utskickad och även han ska utredas... Undrar om inte Pappa Per får ta det också... Blodsockerdamp eller inte, den ungen har inget förhandlingsläge, och om främmande människor ska utsätta honom för saker som han överhuvudtaget inte varit med och tagit beslut om eller ens skulle komma på tanken att låta någon göra så kan det uppstå ett lätt kaos... Det lätta kaoset naturligtvis för mig hemma med studier och två andra barn... Hur kaoset skulle komma att beskrivas för Per på barnmottagningen, det ska jag inte ens ge mig på en gissning på...

Ha dé!

Väluppfostrad!

I lördags när jag satt och mådde minst sagt dåligt efter en mycket körig dag (i magen) inne på Eriks rum och försökte roa ett par mycket gnälliga och trötta barn den sista tiden strax före läggning får jag en så otroligt gullig kommentar av den söta Virus. har jag sagt att jag älskar den grabben villkorslöst????

Jag ger upp kvällen och ber ungarna städa ihop och att det är dags för pyjamas och välling i soffan!!!! Erik kommer emot mig med öppna armar, ett stort leende och kastar sin kloss i lådan. Han vill ha välling och han vill sova!!!! Gött!!!!!!!!!!
Då kikar Virus in genom dörren från hallen och säger: "-Mamma, skit på dig!!!!" ( med samma brytning som pappan i Jalla Jalla)

Vid ett annat tillfälle, för någon vecka sen, har vi ytterligare en tråkig stund mellan lek och vila... Jag drar igång lite Pippi Långstrump-sång och sjunger och dansar så det står härliga till. Erik faller sittandes till golvet och börjar stortjuta. Jag försöker mig på ett nytt försök att dansa och sjunga loss för att få med grabbarna i mitt engagemang... Då ger Virus mig världens blick och går snabbt fram och sätter sig hos Erik och börjar trösta honom. sen säger han med mycket skarp ton: "Mamma, inte olig du!!! Sluta nu mamma!" Sen vänder han sig mot Erik, fortsätter trösta honom som, efter att jag helt kommit av mig i sången, även han tystnat nu och mest bara sitter och ulkar. och så säger han: "Jag vet Erischk, mamma inte olig alls. Mamma inte olig."

Andra stolta saker vi fått vår son att ta fasta på är hur man ska säga jädrar och jävlar när man slår i foten eller huvudet i nåt... Som tur är, än så länge kommer han inte alls ihåg något efteråt, han är ungefär som fisken Doris i Hitta Nemo, när det gäller fula ord, utan för att han ska komma på orden så krävs att han är med just vid tillfället som man slår sig... Så antingen får vi börja slå oss mindre, helst inte alls, när han är i närheten, eller så får vi försöka sluta låta grodorna hoppa fritt här uppe på Tomta!

Ha dé!

Hönsmamma!!!

Den titeln klär jag mig med stolthet!

Har saker att göra... Viktiga saker att göra... Svåra saker att göra...

Men idag blev inget av det gjort som jag hade tänkt. Det blev som "förr i tiden" dvs ett och två år sen... När inte barnen gick på dagis utan jag satt hemma och pluggade med dem i knät. Anledningen???? Jo magsjuka och streptokocker har invaderat dagis och jag vägrar låta min barn bli sjuka igen, så långt jag kan påverka det...
Jesper och jag har varit sjuka igen i helgen och nu känner jag bara att nu räcker det!!!!

Jesper satt hemma med en kompis i fredags. Eller satt och satt vette tusan om de gjorde. de mer rev stället... Skruvade upp discolampan på väggen och musiken på stereon (ja, han har faktiskt en sån) och sen dansade de så de var genom svettiga. Helt plötsligt blir det tyst däruppe. jag går upp och frågar om de bestämt sig om övernattningen. tio minuter efter att jag gått ner kommer kompisen och går hem. kvar ligger Jesper i sängen och mår dåligt. Han följer med mig ner och gör sig i ordning för kvällen. När jag öppnar upp hans astma-diskus och vänder mig om ser jag hur han sträcker sig efter hinken och sen kommer det... Kaskad efter kaskad... sen sitter han bara helt omtöcknad på toa-locket och stirrar. Efter en stund tittar han ner i hinken, lyfter blicken och säger "- Mamma, jag åt visst spagetti och köttfärssås till lunch idag! Och nu ligger den här..." Mmmm, nice svarade jag... Tack för infot... Precis vad jag hade tänkt fråga... Jesper går och lägger sig och sover till lördag morgon. Då kommer han upp och vill ha hamburgare och stripes!!! Normal unge tänkte jag då....
Efter två dagars rumsarrest i syfte att försöka minimera smittspridningen till de små "kladd-aporna" på söndag eftermiddag smyger Jesper ner oc fråga om han får gå ut en sväng, med Per och elda skräp... Mja.. Okej då säger jag... "-Öhhh, på riktigt, du skojar inte nu va???" svarar Jesper!!!! Normal mamma kände jag då....

Själv nöjde jag mig med en intern tävling i toa-race!!! Gissa vem som vann????? Jo, jag.... Alla tvåhundranittioåtta gångerna eller hur många det nu blev... Tappade liksom räkningen efter ett tag...

Så nu har vi en mys i soffan dag... Jesper fick visserligen åka till skolan idag, men inget fritids och med en alldeles egen handsprits-flaska och starka förmaningar om handtvätt och torra händer!!! Den obligatoriska skolplikten sätter liksom lite käppar i hjulet för mig när jag flippar ur såhär och blir hönsmamma av högsta klass!


Fick besök av kära Pernilla idag eftersom vår "lappsjuka" börjat nå oanade höjder (både hennes och min). Den här vintern, i kombination med alla sjukdomar hela tiden har gjort mig lite svajig innanför dessa fyra väggar att möjligheten att fixa ihop våra kaffe/vin-dejter blivit än mer angelägna... Men idag fick vi till det, två koppar kaffe och rejält med skitprat!
När jag berättade för Virus att Pernilla skulle komma på besök klappade han händerna och ropade: Åhhh va oligt!!!!! Söka ittor, erischk... å mamma å...!!! Oligt!
Jag instämmer!!!!


Ha dé!

Vem är störst och vackrast i skogen???

Jo Bo, jo Bo!!!
Har ni hört den låten??
Det är inledningen till ett barnprogram som gick för många år sen... Det handlade om Bo. Var han älg eller ko eller nåt... Spelar mindre roll, men han var tydligen störst och vackrast i skogen.

Jag börjar nu fundera vem som är störst och smartast i Näs istället???

Skulle gärna ta på mig det epitetet, och tänker nog ändå i smyg göra det, men efter att jag avslöjar det som jag nu ska göra så kan det omöjligtvis vara sant på något vis!!!
Innan jag säger mer nu ska jag ändå bara försöka att rädda mitt eget skinn och säga att även om jag är både delaktig och drivande i projektet så är absolut inte den valda tidpunkten överhuvudtaget mitt påhitt!!

Okej då, vi renoverar!!! (igen)

Den här gången är det vinden som ska arbetas med och arbetet är i full gång. Vinden har tömts på sitt innehåll och då menar jag inte bara alla julsaker mm utan helt tömd!!! Dvs reglar, golvplankor och och det meter tjocka lagret av spån....!!!

Och det är där vårt intellekt kan börja diskuteras.
Genom att spånet försvunnit så har all vår isolering uppåt försvunnit! Vinden är ju inte isolerad i sig och nu har vi alltså skyfflat ut den enda isolering som fanns vilket innebär att från golvet på övervåningen och upp till, ja typ utomhus, finns det nu bara ett skydd i form av oisolerade plankor som själva betong-taket vilar på.

Jag bara tackar högre makter för att han (peppar peppar) inte låtit kylan vara så påtaglig under veckan. Men jag är orolig och har inte vågat titta på ett enda väder program under hela veckan.

Och som om inte detta vore nog, imorgon ska det sågas upp ett hål mitt i huset. Hålet ska vara i taket precis över trappan där vi nu kommer upp till våning två för att kunna få en trappa att vidare kunna ta sig upp mot vinden och den nya våning tre. Och behöver väl inte påpeka att hål är svåra att isolera???

Igår när vi gick och la oss huttrade vi.

Idag när jag läste saga för Virus så frös jag. När jag senare gick in till Jesper så hackade jag tänder.

Nu sitter jag i soffan och känner hur kylan börjar tränga sig ner och omsluta mina ben...

Jag vill inte gå och lägga mig....

Så därav frågan? Vem är smartast i Näs???

Ni som var med på nyår för två år sen vet ju att detta inte är helt olikt oss heller. Då började vi renovera vardagsrummet två veckor före nyår. På nyår hade vi bjudit hem folk.
Klockan fem på nyårseftermiddagen gjorde Per de sista handlagen i rummet, där golvet fortfarande inte helt hade torkat!!!
Men det blev en rolig kväll!

"Vilka spån!!!"- känner jag...

Ha dé!


Inlägget var skrivet för ett par veckor sen, men såg att det hamnat i utkast istället för i bloggen, så eftersom jag tycker det är så himla dumt att låta skrivna saker gå till spillo så publicerar jag det nu då... Bättre sent än aldrig som är mina visdomsord för dagen!!!

Ha dé, igen!