På begäran...

På begäran gör jag nu en liten redovisning om tummen!

Här är den då alltså, tummen, som sista veckan fått mig att känna mig så sårad, skadad och näst intill bakbunden! Nu är smärtan betydligt mer uthärdlig än de första dagarna och jag börjar få upp lite rörelse i den. Men ack så mycket man använder en tumme i sitt vanliga normala liv. Efter denna skada ska jag aldrig mer ta min tumme för givet, nu vet jag hur mycket den betyder för mig. Ordstävet, man vet inte vad man har förrän man förlorat det, har verkligen fått in en rak höger! Jag har fattat grejen.

Tack Apan, för din akuta insats trots toabesök, plåsterbrist med mera...

Tack Pernilla, för din fortsatta behandling, assisterad av grannen Anders! Ni fick tillfälligt slut på blodbadet...

Tack sjukrådgivaren, för din insats(?!??) och rådet om ytterligare snapsar.

Tack Tom, för den akuta insatsen med snapsen (tror den stod kvar dagen efter också va???)

Tack Per (min man) för den otroligt hemska, obehagliga, smärtsamma och fruktansvärda, om än mycket nödvändiga, omplåstring av tummen vid lunch dagen efter då jag ännu inte slutat blöda... Har en stor känsla av att DU njöt betydligt mer än vad jag gjorde av det!!!!!!!!!!

Tusen tack mina söner, för era uppmuntrande och tröstande ord, era bedövande blåsningar och er försiktighet!!! Ni vet när en mamma är riktigt skadad ni!!!

Ett stort tack sen till mamma, som på allvar sedan kom och på riktigt stripade och la om tummen så jag har kunnat agera någorlunda normalt de sista dagarna!!!! (Men tror även att du njöt kanske lite mer än vad jag tyckte jag förtjänade)

Att det sen bara skulle bli sommarens varmaste dagar, med sol och bad, där jag snällt få stå på land ( jajaja, grunt vatten), och att det nu när jag börjar bli bättre och inom några dagar kanske kan ta av mig bandaget, bara råkar bli dåligt väder igen, ja där vet jag inte vem jag ska tacka faktiskt... Mig själv kanske...

En vacker dag har min man och min mamma lovat att berätta för mina barn sanningen om tummen!!! Tur att jag har storys om dem också!

Länge leve Tummen!!!


Hola!

En heldag i solen!

Så underbart det har varit idag!

Men nu när kvällen kryper närmare får man se upp med baksidorna av det hela... Sitter redan parkerad i soffan med två helt utslagna barn... En tredje sitter helt utslagen på sitt rum... Solen, värmen, vattenkrig, studsmattan, matlagning, jordgubbsplockning (och ätande såklart) samt besök av älskade mormor tar ut sin rätt och nu är gränsen nådd... Hit men inte längre...

Nu undrar jag bara hur jag ska kunna förflytta mig ut till badrummet för att hämta nattblöjor och pyjamas utan att de ska känna hur jag flyttar mig från soffan.... Verkar som om varje liten rörelse startar någon form av rörelsedetektor som direkt sätter igång och larmar... Högt... Gällt... Gastkramande...

Åhhh... Men vi kan väl sitta en stund till... Vi har trots allt semester... Jag och mina älskade ungar...

Och när jag tänker efter så har det nog aldrig inträffat att något barn någonsin somnat ifrån i soffan... Jo, Viktor en gång, vid middagsvilan, när han hade 40 graders feber. Den gången gills nog inte... Jag älskade att få somna i soffan när jag var liten... Känna i dimman sen hur pappa bar upp mig till sängen... Tittar jag på mina barn nu så ser det verkligen inte ut att vara långt ifrån... Att de somnar menar jag... Men å andra sidan, ordningspoliser som de är så kommer de nog snart på att rutinerna är på väg att ändras för kvällen och då är i alla fall Viktor snabb att ändra tillbaka dem så... Jag kanske ska satsa på att smyga iväg och hämta kvällsrutin-grejerna istället... Medan rutinerna ännu är på rätt väg... Medan allt fortfarande är som vanligt... Precis som mina barn vill ha det...

Hola och godnatt... *smyger*

Nu har vi verkligen landat...

Jag sitter på soldäcket just nu. Jag dricker kaffe. Dagens första kopp. Det är den varmaste dagen på länge. Ungarna har precis varit upp och klätt av sig. Jesper och Viktor drog på sig ett par badbyxor, men mini springer näck. Det är vattenkrig!!! Själv funderar jag på att gå in, i skuggan... Ha... Trodde ni på den eller??? Jag njuter i fulla drag... Det är den första dagen på flera år som jag på allvar känner att jag verkligen njuter... Jag är ledig, jag är fri, jag är så otroligt lycklig. Barnen är lediga, de är fria och de verkar så otroligt lyckliga.

Och detta trots att inte allt alltid blir som vi har tänkt... ;

Det är ultimat badväder idag.... Jag har skadat tummen och kan inte ta med dem till stranden... Vi får vara hemma...

Jesper skulle vilja åka till en kompis och leka... För första gången på länge kommer han på det i tid och ringer i tid... Kompisen svarar inte... Den andra kompisen är utomlands... Han får vara hemma istället...

Barnen bestämmer lunchen... Fläskpannkaka... Det var evigheter sen... Tror förresten aldrig att jag gjort det själv här hemma... Vi har inget fläsk... Barnen slänger ner lite korv och köttbullar istället...


Vi har alltså en toppendag! Inget går som det är tänkt, men vi njuter så av att bara vara, att det är ingen av oss som märker det som går snett... Vi har verkligen landat... Sommarlovet är äntligen här, på allvar!!!

Kommentarer under förmiddagen;

1. Haha, nu ska jag spruta ner Jesper, haha... Nu ska du bli så blöt Jesper, haha!!!

2. VATTENKRIG!!!!

3. Jag tror jag tycker om vaniljyoghurt. (äntligen säger vi!!!) (att han sen inte åt nån, ja....)

4. Katt! Katt! (tror det är nåt tics det där...)

5. O a o a King Kong... Ormen lååång....

6. Ahhhhhhhhhhh, jag tar dig!!!!!!!!

7. Mamma, ska inte du sätta dig ner och äta frukost med oss också? (jo svarade jag, bara jag hunnit serva klart alla andra så...) Ja, det måste du ju såklart, svarade han...

8. Åhh, nej... Har han bajsat idag igen??? (ja, nickade Erik, det gör jag tydligen varje dag...)

9. Vi är tre kungar i hörnet!


Som ni ser, inget kan förstöra vår dag...

Nu ska killarna få egen komponerad fläskpannkaka!

Hola!

Att visa känslor...

Ingen av mina söner är egentligen lik mig, på något sätt, när man kommer till utseendet... Det är väl tur kanske eftersom de är killar och inte alls är det, men ibland kan jag ändå känna att visst hade det varit roligt om de i alla fall hade fått någonting av sin mamma... En gång trodde vi nästan att vi kunde ana hur Eriks ögon började likna mina men... Jag tror det gick tillbaka... Eller så var det bara inbillning...

Men visst, det finns faktiskt något som har gått i arv, mitt humör och min förmåga att visa känslor... Och det är Erik som ärvt det... Nu ska jag väl vara lite ärlig åtminstone och erkänna att jag hittat sätt att balansera ut mina känsloyttringar till en ganska normal nivå, men med några års erfarenhet så vet vi vad vi har att vänta oss några år framåt...

Mycket glädje... Mycket lycka...

Mycket funderingar... Analyserande...


Mycket motgångar... Mycket tårar... Mycket frustration...

Hur blir det nu då?

Idag ville jag ta med barnen på en riktigt somrig stranddag med fika, bad och mycket kaffe... Kanske rent av läsa ut boken på över 1300 sidor som jag började med sommarlovet då Virus var 9 månader, men som jag fått skjuta upp hela tiden på grund av all kurslitteratur som stirrat på mig... Nu har jag chansen...! Frågan är om jag vill läsa nu bara...? Men, ja jag tror det... Jag har halva boken kvar, och snart kommer det nog en fortsättning på lika många sidor så...
Jag har sakta men säkert börjat inse att jag inte har någon mer litteratur som ligger och väntar... Som likt ett mörkt åskmoln hänge över mig redo att explodera när som helst... Men jag har trots detta kvar den där känslan i magen, att det är nåt jag behöver göra, att jag inte är fri, att jag måste måste måste måste, den där jagande känslan i kroppen, som om jag stannar upp nu-ja då brister det...

Men jag är fri! Ingen jagar mig!

Tillbaka till dagen då, vaknar av att jag tycker mig se solen och blir så glad! Stranden here we come!!!!! Går trappan ner och inser att solen jag såg måste ha varit nån hallucination eller så hade jag inte riktigt vaknat än, eller så måste molnen ligga mellan våning två och tre runt vårt hus, för här nere finns det banne mig ingen sol och drömmen liksom spricker... Visst, ungarna kanske skulle fixa en dag på stranden utan sol, men det gör inte jag... Vi får planera in en kaffe-läs dag på soldäcket då...

Soldäcket- det är ett lustigt namn det där... När vi byggde vårt stora soldäck för ca tre år sen trodde jag att ett soldäck var som en altan utan tak på, (eller som på marken fast med golv om man hellre vill det) där man på lediga stunder skulle kunna insupa så mycket sol sol sol som möjligt... Kunna sitta ute och äta, ligga och sola, leka, dricka ett glas vin/öl, umgås med vänner, grilla osv osv... Nu efter tre år har jag börjat inse att namnet soldäck bara är en beskrivning för det man inte så ofta får på detta däck... Sol!!!I allafall sommartid... (jag vet att det låter pessismistiskt, men antal soldagar jämfört med molniga dagar, kalla dagar, regniga dagar, snöiga dagar, hagliga dagar, dimmiga dagar, stormiga dagar mm mm är klart underrepresenterade...).

Men trots detta så älskar vi vårt soldäck, hos oss fungerar det som ett andra rum nu när det är ute-temperaturer hela dagarna, precis som vår inglasade altan gör... På detta sätt kan vi få vårt "lilla" hus att kännas ännu större... Och till semestern (Pers) ska vi göra ett ordentligt ryck på vinden också, och med två extra rum kommer huset definitivt kännas större...

Hola!!!

Sommarlovet fortsätter...

Ömsom regn, ömsom sol...
Vi har lite svårt att hitta på saker att göra...
Eller, JAG har svårt att hitta på saker att göra...
Känns som om man måste hitta på så mycket nu med allt och alla för att göra det mesta och bästa av den kanske sista sommaren med riktigt långledigt tillsammans... Så det känns som om mina dagar mest går åt till att sitta och fundera, tänka, grunna och analysera på allt som man kanske skulle kunna hitta på att göra, så inget blir egentligen gjort...
Men det märks tydligt att detta är ett bekymmer som bara är tillskrivet mig, barnen verkar alldeles ypperligt nöjda med tillvaron som den är här hemma på gården, sitta i sandlådan, ta ett varv runt gården, hälsa på Kjell, köra med bilarna, hoppa lite studsmatta, fyrhjuling, gräsklippare, dricka "kaffe" och bara vara... Bara ha det bra... Man kanske har nånting att lära där... Precis det som de upplever av att bara vara hemma och må gott, det sitter jag hela dagarna och försöker klura ut hur jag ska kunna ge dem... Ironiskt egentligen...

Erik har lärt sig två nya ord, aj aj och fisk! Dessutom har han varit utan nappen i snart 5 dygn!!!! Vilket även kan förklara varför han helt plötsligt börja prata och låta betydligt mer sista dagarna nu... Den stora pluggen är borta!!! Under dessa dagar har vi varit och handlat hela familjen med blodsocker nere under sulorna två gånger, firat Arvika 100 år ett par gånger bland tusentals människor och allt har gått hur bra som helst! (utan napp menar jag) Kl 7 imorse hittade han dessutom en napp under sängen i vårt sovrum men även det lyckades jag avvärja utan större katastrofer! Är riktigt stolt över lillkillen, så när han sover sen ska jag samla in alla nöd-nappar som ligger utspridda på strategiskt valda platser i huset och kasta dem! Jajjemän, så stark känner jag mig idag!!!

Även bitandet har blivit bättre, han har sista dagarna gjort två riktiga försök i vredesmod att bita, men kommit på sig själv med munnen fullt öppen och tänderna halvvägs ut att, "-njae... detta kanske inte är en så bra idé trots allt", och där har han ångrat sig, stoppat in tänderna igen och stängt munnen! Viktor har däremot blivit så skadad av hans försök att bita (det är oftast Viktor som varit offret för hans bitande, undrar varför??? Hmmm...) så nu försvarar han sig nästan så fort Erik kommer i närheten på alla sätt han kan, och är mycket noga med att deklarera att Erik minsann försökte bita honom till sitt försvar när det ligger en liten Erik gråtandes på marken... Jaja, det blir väl nästa sak att ta tag i det då... Men det är bra, då blir man inte sysslolös iaf...

Jesper har fått sin fyrhjuling lagad under helgen så idag ska han ut för ett nytt premiär åk... Alla ä såååååå glada åt detta... Jag tyckte nog att den stod bra där den stod i flera delar för några dagar sen... När den inte gick att köra... När den inte gjorde ett ljud ifrån sig... När den stod stilla... Mycket stilla... Nu hör jag hur det börjar låta där ute... Ska jag vara en ansvarig förälder nu och gå ut och hålla koll på honom, eller ska jag värna mina nerver inför framtiden och gå och dra nåt gammalt över mig så jag slipper se och höra eländet???? Alltså, fatta mig rätt... Jag tycker det är roligt med motorsport och sånt som går fort, hoppar, sladdar och kraschar----- men kanske inte med min 9-åriga son som chaufför... Jaja, jag får väl bita ihop som ALLA säger och börja gilla läget... Han kanske är den första av mina söner som tycker det bästa på dagen är att riskera sitt liv för en adrenalinkick, men han kommer definitivt inte vara den sista antar jag så..... BIT IHOP!!!! GILLA LÄGET!!!!

Vad hände med barbies, dockor, my little ponny????? Finns inte det längre???????

Hola!

Fy skäms Tomten!!!

Idag när vi kommer ut och ska gå till bilen ser vi en sak som gör oss upprörda.
I rabatten utanför ligger några bajs-korvar.
Vi står en stund och försöker analysera och diskutera vems bajs det är.
Vi står där på rad... Jag, Jesper, Viktor och Erik... Vi står tysta en stund och tittar... Vi tittar lite fundersamt på varandra och tillbaka mot bajsen... Vi funderar lite högt med varandra... Nåt djur kanske?? Jag och Jesper nöjer oss med det svaret...

Vi sätter oss i bilen och skjutsar hem Jesper till en kompis. Under bilfärden är det tyst... Mycket tyst... inte ens radion är på...

Plötslig i tystnaden börjar en röst att prata... Ivrigt... Mycket ivrigt... Det första han säger, rösten, som tillhör Virus, är att: "-Nu är jag sur! Jag är mycket sur!!"

Det blir tyst en stund till...

"-Mamma, jag är sur sa jag."

Jaha, säger jag lite disträ av att köra i regnet... "-Varför då?"

"-Tomten har bajsat i våran jord! Jag är sur för det. Han får inte bajsa i våran jord!!"

Så nu har vi bestämt oss för att vara sura och besvikna på Tomten ett tag... Och Viktor sa att vi alla måste skriva i våra önskelistor att vi önskar att han ska INTE bajsa mer hemma hos oss! Måste han bajsa hos oss, Tomten, så får han knacka på fönstret vid altanen (för i hallen kanske inte vi hör om TV:n är på) och komma in och låna pottan eller toaletten. Tomten får härmed bara kissa ute hemma hos oss om inte han vill komma in.
Så Tomten, fy skäms!!!

"-Kommer han och hämtar bajset då?" (Ja du, det undrar jag med...)

Jag vill ha en egen måne...

Dit jag skulle kunna åka nu på en gång...

Vår minsta, Erik, lider av inre frustrationsproblem. Han kan inte prata!!! Och att det börjar bli ett problem både för honom och oss visar sig genom frustration... Och frustrationen visar sig genom ett oerhört gnäll-skrik-pip som en gammal risig rostig mistlur ungefär... Uuuuäääääää....... Djupt nerifrån bröstkorgen/halsen... Om inte ljudet avskräcker de allt för närgångna och missförstådda varelserna i hans väg (vilka då oftast är vi i familjen) ja då har han hittat ett sätt att utveckla frustrationen på... Då biter han! Ja, ni läste rätt... Han biter!!! Det har varit lite av min skräck med alla barn, att de ska börja bita... Och nu så... Tredje gången gillt!!!! Han har gjort det en gång, på en dagiskamrat (hoppas vid gud att fröknarna agerade starkt mot det, och tusen gånger förlåt till lillkillen och hans föräldrar) men han har försökt flertalet gånger mot oss... Och alltid/bara i situationer när han blir trängd och inte verbalt kan försvara sig!!! Så vi undrar ju vad som är problemet???? BÖRJA PRATA!!!!!!!!!!! Vi ser att han "kan" (Per är helt övertygad om att han kan men att han skiter i det! Bara för att han kan göra det!), och vi ser att han sååå gärna vill... Men... Det kommer inte ut några ljud... Eller jo, nu ska jag va rättvis... Han kan säga: mamma, katt, napp, hej, tack, aj aj, blä.... Känns bara inte som om vi kommer så långt med det just nu... Hur får man sitt barn att börja prata och sluta bitas?????

Nummer två, Viktor, han har också inre frustrationsproblem... han vill sååå gärna vara sååå stor, och vi försöker uppmuntra honom och visa honom vilken stor kille han är nu... Men... Allt bara slår ut fel... Ska han hjälpa till med nåt, ja då slutar det ofta mest i kaos, ska han "göra själv" går det oftast åt skogen och så fortsätter det... Och han får utlopp för sin frustration genom meningen: "-Dumma dig (namn)!!!!!!!" och att skrika!!! Och när inte detta riktigt funkar, ja då lägger han till lite knuffar och slag! Han befinner sig i ett mellanläge... mellanbarnens dilemma... Tillhör jag den lilla eller den stora sidan av syskonskalan... I vårt fall tycker inte vi att det är nåt problem, det skiljer sju år upp och ett år ner så vi har räknat honom till den lilla sidan... Virus själv har dock en annan syn på detta... Han tillhör den stora sidan... Och han har många argument för detta också... Men främst för att den lilla sidan inte kan prata...

Den store, Jesper, ja... Han har hamnat i nån form av förpubertet... Tycker det är lite tidigt men jag kan inte hitta nån annan förklaring... Humöret är dagligen på topp!!!! Eller... Nu kanske jag överdrev lite... Men det händer faktiskt att humöret kan vara ganska på topp någon gång... Men det syns att han också kämpar med inre känslor och hormonströmningar... Det är nästan så man kan se hur atomer av pubertet och ungdom hoppar in i kroppen på honom... Samtidigt är det mycket att hitta sig själv, inte bara som individ utan även i en familj där mycket tyvärr sista tiden har gått åt till anpassning kring två små, vilket nu börjar förändras då vi inte längre är lika beroende av mat- och sovklockan... Det positiva med honom är väl att han varken skriker, biter, sparkar eller slår... Däremot kör han med tystnad eller väljer att "svara emot"...

Och mitt uppe i detta sitter jag då! Som en enväldig diktator och har ännu inte fått någon ordning på mina listor inför sommaren... Detta resulterar ju i att min konsekventa sida inte riktigt fått fullt genomslag än... Det enda jag faktiskt lyckats åstadkomma är nog napp- och snutte problematiken som vi led av tills för fem dygn sen... Nu är alla små napp- och snutte fria dagtid och inatt gjorde Erik premiär natten utan napp, helt på eget initiativ! Snuttarna får dock hänga med ett tag till nattetid och vila... Jo just det ja... Erik har på eget initiativ börjat med pott-träning, och detta med goooooda resultat!!!!!

Och för er som tror att meningen med detta inlägg var att klaga, gnälla och tycka synd om mig själv så har ni fel!!! Det är enbart en liten bit av vår verklighet, som den ser ut just idag... Med betoning på LITEN bit... Större delen av dagen är de samma gamla goa glada skojiga underbara ungar som de alltid har varit... Och alltid kommer att förbli... Och det som känns jobbigt med deras utvecklingsfaser just nu är att man inte kan göra så mycket för att underlätta det för dom, utan man får helt enkelt bara finas där för dem och se dem lida igenom det... Men med deras trägenhet och vilja och med vårt stöd vet jag att de kommer lyckas utomordentligt bra med det!!!!! och vi finns kvar härför att ta del av allt det goda vid varje tillfälle som bjuds!!!

Hola!!!

Olika uppfattningar...

Vi har olika uppfattningar, jag och mina barn...

För mig betyder sommarlov liksom i ett första skede:
- att sova längre på morgonen
- att vara uppe lite längre på kvällen

För mina barn verkar det istället betyda:
- att vara uppe längre på kvällen och
- att vakna mycket tidigare på morgonen!

Ja men vad nice eller...

Ska bli intressant att se hur detta utvecklar sig...

Hola!

Sommarlov på riktigt!

I fredags fick jag då min efterlängtade examen!!!!
Jihooooo, grattis till mig!!!
Och sedan dess har jag varit inne och kollat kurser minst en gång per dag... Jobb? Njae, inte lika många gånger... Men men, jag har tid... det säger alla... Du hinner, du har tid... jasså undrar jag... När var hur???? Jag har inte hittat vare sig extra tid eller ett överskott av den befintliga tiden så...

Examen firades med närmaste familj och vänner, grillkalas och dryck... Men det viktigaste inslaget tyckte jag nog själv var när min alldeles egna playlist (ja DEN playlisten) som jag våndats ve och fy över att få ihop åkte på!!! Himmel vad stolt jag var då!!! Vet inte om nån annan hörde eller ens fattade vad som försiggick just då, men jag hörde den, och stolt var jag!! Det slår ett examensarbete vilken dag som helst!!!! (eller hur..?)
Klockan 3 gick de sista gästerna hem och jag var trööööttttt i minst två dygn efteråt... jag fattar inte hur man pallade detta i två-tre nätter i rad förr... Eller 6-7 dygn när man var utomlands förr... Men men,,, en gång pe år ska väl tanten orka partaja ett tag till eller????


Idag har vi varit på skolavslutning för Jesper.
Och det gick bra, alla ni som vet hur jag våndats inför detta, ensam i en stor fullsatt kyrka (hur man nu är ensam då) med två huliganer som inte vet hur man ska sitta stilla i ens 2 sekunder... Och som om inte det var nog, tiden för ceremonin var förlagd till de två största händelserna under killarnas dag, nämligen då både mat och sov klockan ringer, och det oftast med besked, samtidigt som jag inlett projekt napp-och snutte-avvänjning där vi är inne på dag tre, jippie!!! Och som om det inte räckte med detta så kan jag ju avslöja att det första jag gör när vi kommer dit, är att börja byta blöja på Erik. Vi står inne på toaletten, jag tar vant av blöjan genom att riva i sönder den, snurra och tejpa ihop den och slänga den i soporna! Bara för att upptäcka att jag inte hade någon extra med mig!!!! Slå det där någon om ni kan!!!! Gissa om stoltheten slog till där... Men sammantaget gick det jättebra! Sammanfattningsvis kan man säga:
1 burk kex
2 sura äpplen
1 granne
1 morfar
1 lekhörna
1 hot om bil-arrest
2 par avtagna skor
1 gigantisk väska (innehållande allt-utom en enda blöja!)

Så nu är sommarlovet då officiellt inlett... Och det känns redan som att allt har gått ner i ett lägre tempo... Det kanske iofs också kan bero på att två så sover och en lite större sitter vid datorn (ja, tänk för att han fick göra det idag, första dagen på sommarlovet, trots sol och varmt ute) men men, petitesser har aldrig varit min starka sida.. Eller det kanske var just det det var ju... jaja, sommarlov är det likväl oavsett och vi kommer njuta järnet av det!!!

Hola!!!