På begäran...

På begäran gör jag nu en liten redovisning om tummen!

Här är den då alltså, tummen, som sista veckan fått mig att känna mig så sårad, skadad och näst intill bakbunden! Nu är smärtan betydligt mer uthärdlig än de första dagarna och jag börjar få upp lite rörelse i den. Men ack så mycket man använder en tumme i sitt vanliga normala liv. Efter denna skada ska jag aldrig mer ta min tumme för givet, nu vet jag hur mycket den betyder för mig. Ordstävet, man vet inte vad man har förrän man förlorat det, har verkligen fått in en rak höger! Jag har fattat grejen.

Tack Apan, för din akuta insats trots toabesök, plåsterbrist med mera...

Tack Pernilla, för din fortsatta behandling, assisterad av grannen Anders! Ni fick tillfälligt slut på blodbadet...

Tack sjukrådgivaren, för din insats(?!??) och rådet om ytterligare snapsar.

Tack Tom, för den akuta insatsen med snapsen (tror den stod kvar dagen efter också va???)

Tack Per (min man) för den otroligt hemska, obehagliga, smärtsamma och fruktansvärda, om än mycket nödvändiga, omplåstring av tummen vid lunch dagen efter då jag ännu inte slutat blöda... Har en stor känsla av att DU njöt betydligt mer än vad jag gjorde av det!!!!!!!!!!

Tusen tack mina söner, för era uppmuntrande och tröstande ord, era bedövande blåsningar och er försiktighet!!! Ni vet när en mamma är riktigt skadad ni!!!

Ett stort tack sen till mamma, som på allvar sedan kom och på riktigt stripade och la om tummen så jag har kunnat agera någorlunda normalt de sista dagarna!!!! (Men tror även att du njöt kanske lite mer än vad jag tyckte jag förtjänade)

Att det sen bara skulle bli sommarens varmaste dagar, med sol och bad, där jag snällt få stå på land ( jajaja, grunt vatten), och att det nu när jag börjar bli bättre och inom några dagar kanske kan ta av mig bandaget, bara råkar bli dåligt väder igen, ja där vet jag inte vem jag ska tacka faktiskt... Mig själv kanske...

En vacker dag har min man och min mamma lovat att berätta för mina barn sanningen om tummen!!! Tur att jag har storys om dem också!

Länge leve Tummen!!!


Hola!