Idag ville jag ta med barnen på en riktigt somrig stranddag med fika, bad och mycket kaffe... Kanske rent av läsa ut boken på över 1300 sidor som jag började med sommarlovet då Virus var 9 månader, men som jag fått skjuta upp hela tiden på grund av all kurslitteratur som stirrat på mig... Nu har jag chansen...! Frågan är om jag vill läsa nu bara...? Men, ja jag tror det... Jag har halva boken kvar, och snart kommer det nog en fortsättning på lika många sidor så...
Jag har sakta men säkert börjat inse att jag inte har någon mer litteratur som ligger och väntar... Som likt ett mörkt åskmoln hänge över mig redo att explodera när som helst... Men jag har trots detta kvar den där känslan i magen, att det är nåt jag behöver göra, att jag inte är fri, att jag måste måste måste måste, den där jagande känslan i kroppen, som om jag stannar upp nu-ja då brister det...
Men jag är fri! Ingen jagar mig!
Tillbaka till dagen då, vaknar av att jag tycker mig se solen och blir så glad! Stranden here we come!!!!! Går trappan ner och inser att solen jag såg måste ha varit nån hallucination eller så hade jag inte riktigt vaknat än, eller så måste molnen ligga mellan våning två och tre runt vårt hus, för här nere finns det banne mig ingen sol och drömmen liksom spricker... Visst, ungarna kanske skulle fixa en dag på stranden utan sol, men det gör inte jag... Vi får planera in en kaffe-läs dag på soldäcket då...
Soldäcket- det är ett lustigt namn det där... När vi byggde vårt stora soldäck för ca tre år sen trodde jag att ett soldäck var som en altan utan tak på, (eller som på marken fast med golv om man hellre vill det) där man på lediga stunder skulle kunna insupa så mycket sol sol sol som möjligt... Kunna sitta ute och äta, ligga och sola, leka, dricka ett glas vin/öl, umgås med vänner, grilla osv osv... Nu efter tre år har jag börjat inse att namnet soldäck bara är en beskrivning för det man inte så ofta får på detta däck... Sol!!!I allafall sommartid... (jag vet att det låter pessismistiskt, men antal soldagar jämfört med molniga dagar, kalla dagar, regniga dagar, snöiga dagar, hagliga dagar, dimmiga dagar, stormiga dagar mm mm är klart underrepresenterade...).
Men trots detta så älskar vi vårt soldäck, hos oss fungerar det som ett andra rum nu när det är ute-temperaturer hela dagarna, precis som vår inglasade altan gör... På detta sätt kan vi få vårt "lilla" hus att kännas ännu större... Och till semestern (Pers) ska vi göra ett ordentligt ryck på vinden också, och med två extra rum kommer huset definitivt kännas större...
Hola!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar