Jag har inte glömt...

..... bort bloggen!!!

Idag är det dags att fira!!!! Lillskrot, Erik fyller 6 månader!!!

Och det är nu på minuten (12.27) precis ett halvår sen jag blev flyttat från avd 14 kvinnokliniken i Karlstad till förlossningen för igångsättning. De ville ta hål på hinnorna direkt jag kom ner på förlossningen eftersom det inte fanns en själ där. Det hade varit två förlossningar på natten/morgonen men utöver det var det lugnt som i graven, så att jag rullades in var det bästa som hade hänt dem på flera timmar antar jag, så jag möttes upp av ett helt fikarum av sugna barnmorskor med tillhörande undersköterskor. Man riktigt såg hur de gnuggade sina händer och leendes väntade på att få höra lite riktig smärta och spruta in allt konstigt med bedövningsmedel och rulla omkring en som en boll mellan korridorerna och rummen i hopp om att allt skulle göra riktigt ont bara det förde barnet längre ner! Men men, det var nya barnmorskor (de hade inte träffat min innan iaf), och de kände varken mig eller mina barn!!!! Mina barn har inte tid att krångla nämnvärt mycket med något och jag hatar smärta och vägrar därför ha ont speciellt länge!!! (vore gött om man kunde bestämma det själv bara). Jag lyckades förhandla till mig att Per åtminstone kunde få hinna komma ner till Karlstad innan de började med vattenfallet, jag kom alltför väl ihåg hur j-a ont det började göra direkt de tog hinnorna med Viktor så det ville jag absolut inte gå igenom själv instängd i ett litet vitt rum där allt blir tusen gånger värre bara pga designen (eller bristen på design kanske man säger).

Per fick komma och vid 15.00 (prick) togs hinnorna och vattnet kom.

Det enda jag sa var: Per, jag vill verkligen inte göra det här igen!!! Det är för tätt inpå Vicke, jag vet hur det kommer att kännas!!! Jag vill inte!!!

Det enda Per sa var: Hahahaha.... (och tittade på mig på ett sätt som kunde ha slutat illa för honom) Det är lite försent för det nu. Nu kör vi...

Och det var väl han som hade rätt (igen). Det var bara att spela med och se glad ut. Och oj vad jag log när barnmorskan kom in. De skulle kolla kurvan också så jag fick snällt lägga mig i sängen för en stund. Och alla ni som fött barn vet hur idiotiskt det är, att ligga i en säng, och att behöva ligga stilla för att få en bra kurva med den smärtan. Där kan man snacka tortyr. Jag vill verkligen inte nervärdera tortyr som förekommer under tragiska omständigheter runt om i världen, men vette tusan om inte man skulle kunna räkna det här med förlossningssmärtan i kombination med att vara tvingad att ligga stilla i en säng i ett vitt rum dit...

Och nästa gång barnmorskan kom var det hon som log. Hon log mycket konstigt och gick sen ut igen! Hallå!!! man går väl inte bara utan att säga eller göra nåt??? Men hon kom tillbaka... med förstärkning.. jag fick ändå min lustgas, och en bebis!!!! 1 timme och 27 minuter tog det! Det tackar jag för!!!! Och trots att det var den snabbaste förlossningen så var det definitivt den lugnaste av dem alla och det tackade vi dem enormt mycket för. (Jesper tog 4 timmar 16 minuter, och Vicke 2 timmar och 33 minuter).

Så nu sitter man här, 6 månader senare och har tre underbara gossar (fyra egentligen för att vara exakt), och livet är underbart.

Skulle ha varit på en reunion i helgen. Det var tjejerna från gymnasiet som skulle fira tio år som studenter!!!! Men med allt som varit på sista tiden så kunde jag tyvärr inte åka upp (till sthlm). Det gör lite ont med tanke på att det är ytterligare tio år till nästa tio-års jubileum. Hoppas att vi kan försöka ses inom tio år istället!

Men vad jag förstått det som så hade de tjejer som väl kunde åka upp en underbart rolig helg med en massa minnen och skratt. Själv vet jag inte vad jag hade kunnat bidra med minnes-mässigt för känns som om jag verkligen inte kommer ihåg något från den tiden. Kan kanske ha att göra med att alla minnen inte var så otroligt bra och lyckliga heller hela tiden. Men det är väl därför det är så bra att man lever i nuet och planerar framåt hellre än att se tillbaka och ångrar det som inte borde ha varit. Hade det inte hänt hade man definitivt inte varit den man är idag eller där man är idag och det hade jag isf ångrat.

I helgen fick man istället passa på att fixa lite i trädgården, det blev ett litet växthus/oas- aktigt som är hur charmigt som helst tycker jag, en ny rabatt med lite blommor och ett träd, en ljugarbänk av ena grindstolpen (tack för traktorer!) och en ny syrénhäck som ska komma att bli vår nya berså. Så nu har vi betat av en del på att-göra-listan vad gäller trädgården iaf. Det är liksom bara resten kvar nu. Bilder kommer!!!!

Mors!!

Allt tillbaka till ordningen igen...

Ny vecka igen och Vicke är tillbaka på dagis efter nästan en veckas sjukdom. Verkar som om han har mycket känslig hud den lille kraken. Under helgen med snor, feber, ögoninflammation har näsa, kinder och ögon varist så såriga och röda att man imponeras av att han inte klagar mer än han gör. Han klagar faktiskt ingenting! Och sådan hosta han har. Han har ärvt sin pappas förkylningshosta. Konstant hela nätterna trots medicin. men inte ett pip har han sagt om det, det enda är att man märkt att han sovit längre på morgonen och på dagen så han fått sova ikapp lite. Men nu är han alltså tillbaka på dagis, och eftersom de inte ring ännu s antar jag att allt funkar bra. Men fö första gången var han faktiskt lite fundersam idag och sprang inte raka vägen in utan stod en stund i hallen och snurrade sina händer samtidigt som han studerade dem intensivt.

Var och tittade på köksmöbler en snabb sväng igår, men inget går att göra på riktigt med Vicke med. Han liksom avverkar en hel möbelaffär inom några sekunder bara, och eftersom det inte var ett jysk,IKEA eller loppis vi var på så var det ganska kämpigt att springa och jaga sonen bland speglar, inredningsartiklar och möbler. Man liksom såg tysenlapparna flyga ur händerna på en när man sprang omkring och stoppade ljusstakar i luften och precis hann ställa tillbaka innan ungen var borta och på nya äventyr!!!!
Men vi hann se en del och det finns ju såååå mkt snyggt (och så mkt skit). Och fattar inte varför de ska envisas med att sätta de höga priserna på de bra möblerna och de billiga priserna på de värdelösa möblerna, var är logiken med det???? (ironi).
Vi började leta efter en matsalsmöbel som skulle passa våra nya vitrinskåp. Först var det omöjligt att hitta vilka möbler det var vi hade hittat på auktionen, men nu vet vi!! Serien heter Svaneholm (EM Möbler), Axet (på annan möbelbutik) eller liknande. Det är en möbel i Gustavians stil har vi lärt oss. Men med rädsla för att det ska börja se ut som ett pensionärshem här hemma så bestämde vi oss nog för att försöka hitta något annat i lite lantlig stil. Men vi fick ett pris på vad möblerna kostar iaf, på EM Möbler kostar en del i serien mellan 17-30 000kr!!!! Vi fick tag i tre delar, för 350kr och en del har vi i ladan för att stapla blomkrukor i!!! Snacka om vardagslyx!
Känns som om att jag inte kommer att få igenom min önskan att få måla om dem just nu! För Per blev de helt plötsligt mycket värdefulla och vackra. de har liksom blivit hans skötebarn. De är ju inga värdefulla möbler på det sättet, de är vanliga möbler och möbler kostar, men det verkar som om de för honom är värda nästa miljontals kronor nu bara på grund av att han gjorde ett sånt kap!!!!!

Mors!

Den värsta fredagen 2010

Igår var jag i Alfta på begravning. Morfars begravning. Jag ville överhuvudtaget inte åka till begravningen innan. Min morfar som alltid varit den störste, starkaste (på alla sätt), tuffaste och manligaste karl som jag nånsin träffat skulle ligga i en kyrka, under blommor och psalmmusik, med oss nära och kära gråtandes över honom och jag vile absolut inte gå igenim detta, inte en gång till. Skogen var hans hem, det var i skog och mark som han kom till sin fulla rätt, där var där han var sig själv, det var där han levde och älskade. Det var i skogen jag ville ta farväl av honom. Men jag åkte på begravningen. Och den var fantastiskt fin. Hans fru hade gjort ett enormt jobb med att få den till att bli morfars. Den passade honom och jag insåg att jag behövde det här. För min skull, för morfars skull och för hans frus skull. Jag insåg att han faktiskt var borta. Min morfar finns inte mer. Inte hos oss fysiskt, men ute i skogen, på myrarna, på jaktplatserna, i båten, på sjön och på havet, där kommer han alltid att finnas, för evigt. En solist sjöng Unforgettable, och det är precis vad han är, för oss alla. Och ceremonin avslutades med My Way (Frank Sinatra) och det var precis vad han alltid gjorde, han gick sin egen väg och gjorde det på sitt sätt.

Vi ses någon annanstans, någon annan gång, när jag också har fullgjort mina förpliktelser mot mina barn (och förhoppningsvis barnbarn) och mot min man.

Jag älskar dig.

Tacka vet jag internet!!!!

Vad skulle jag göra utan internet???
Det är den bästa uppfinningen sen tidernas begynnelse (nästan iaf). vad skulle jag annars göra när Per jobbar, Jesper är i skolan, Vicke på dagis och Erik sover? Det finns ju absolut inget annat man kan göra då. Framförallt inte om man bor i hus, har megastor trädgård, tvätt efter skitiga ungar (och gubbe), olästa skolböcker och fint väder.... Så därför är jag mycket glad och tacksam över att det fanns nån ensam liten människa som uppfann internet och som ville dela den idén med resten av mänskligheten så att jag dessa dagar som är absolut tomma på saker att göra kan få sitta här i lugn och ro utan att bli störd, eller höra hur Per lite dovt suckar av ensamhet... Tror man kan ana ett uns av svartsjuka från Per ibland när jag och datorn slänger blickar av lust efter varandra på kvällarna (och ändå gör vi allt tillsammans med datorn när Per är hemma och ungarna lagt sig- men iofs, han vet ju inte vad som försiggår mellan oss, datorn och mig, när han är på jobbet). vad är det då som försiggår när Per jobbar? Jo, ögonshopping!!!! Just nu är vi (jag skriver Vi, för Per är också med på det här) på jakt efter väggdekor till småttingarnas rum, köksbord och stolar, tapeter, inbjudningskort, gardiner, utemöbler (café-stil, klaffstolar i trä med ett runt litet bord- allt i vitt) Men det är klart, när man ändå är ute och kollar runt så kan man ju passa på att titta på allt annat som finns också, och fantisera lite om hur det skulle vara om bara.....

Idag har Erik varit på 6 månaders kontrollen. Och som vanligt när vi ska göra något lite snabbt och smidigt så inträffar nåt. Idag var det Eriks ben som blev misshandlat. Vaccination ges i varje ben, den första gick kanon bra, den andra (blev satt av en sköterske-elev men behöver inte var hennes fel!) gick också bra, tills hon drog ut sprutan, då sprutade blodet!!!! Tog nästan tio minuter innan det slutade blöda så häftigt att det gick att sätta på ett plåster. Snacka om att Erik såg minst sagt frågande ut. Först sticker tanterna honom med stora nåla, hårt och svidande, sen springer de runt som yra häns med papper, servetter och plåster runt hela lokalen och smått panik"skriker" (som om det skulle hjälpa) Men tror ändå att det var deras flängande runt runt i rummet som fick honom på andra tankar och sluta gråta, glömma smärtan. Tre damer flaxandes i ett litet rum. Det fick mig också att le, och Erik tittade på mig som om att han sa: "snälla Mamma, vi behöver inte åka hit igen, inte för min skull i alla fall!" Jag hör hans far lite i hans blickar. Ironins-mästare!!!

Ojojoj, vad klockan har rusat. Dags att hämta Vicke!!!

Mors!

Om jag hade pengar....

Då skulle de snart vara slut!!!
Har fått dille på inredning sen jag blev mammaledig. Men har insett att jag tydligen inte kan köpa allt på en gång, vilket svider så inni norden. Känns som om jag inte kan få sakerna nu, så kommer jag aldrig att få dem, vilket har lett till att jag får en känsla av oro i kroppen så fort jag ser en inredningstidning eller är ute och surfar på nätet!!! Jag vill mkt och jag vill det nu!

Var på loppis/auktion i lördags. Vi skulle bara dit och titta för att ha något att göra och för att det ändå låg på vägen till platsen där Jesper var på läger. Men innan vi var klara hade SJU timmar. Under denna tid hade en mamma till Jespers klasskompis ringt och sagt att hajken slutat en timme tidigare, tagit med Jesper på fotboll och där skulle vi hämta upp honom och kompisen, med packning. Jag lovade nog det lite för snabbt, vi var långt ifrån klara på auktionen och hade bara bilen som tar fem personer med oss, vilken dessutom var fullpackad med saker samt barnvagn. På auktionen hade de små barnen tröttnat och nu fanns det inget som kunde roa dem längre. När tillvaron på auktionen gick från att vara lugn(med sovande barn) till skrik (erik- ingen mat kvar) till oavbrutet spring och klätter (vicke) och sedan i en kaskad-kräkning över hela mig, Erik och golvet åkte jag och hämtade Jesper och kompisen och lämnade dem hemma. Hade ringt in räddaren i nöden (mamma) som kom ut glad i hågen och tog över barnen. Själv skulle jag åka ut och hämta Per som inte hade fått plats i bilen. När jag kom hem med barnen hörde jag ett pling i tel och det var början på en mkt intressant och rolig kväll!!!
Att vi var kvar på auktionen så länge berodde på ett vitrinskåp som vi förälskade oss i så fort vi kom in, det var en anordning på tre delar. Två vitrin och en hylla. Till detta fanns ett matsalsbord och en skänk. Per skulle stanna kvar och se vad det gick för om det skulle vara värt att bjuda på. Matsalsbordet med stolar ch skänk slank iväg på ca 2500kr så vi gav upp drömmen om skåpen. Men som sagt, jag fick ett sms, och när jag kom fram sa Per att vi fick nog åka hem och byta bil, och ta den med drag istället för vi skulle behöva släpet för att ta oss hem!!!
Så fort jag gått ut från auktionen hade Per ropat in sitt första fynd, och det var som om det öppnade upp nåt i Per för sen ropade han på allt!!! Och mellan att han ropade och betalade för sina fynd så muttrade han vad mk skit han samlade på sig. men han liksom avslutade varje mening med klagan om skräp och skit med att ropa in nåt nytt. Vet inte vad som flög i honom men han trivdes som fisken i vattnet!!!

Våra fynd:
Vitrinskåp- tre delar (en i ladan, två i köket)
Gungstol- ( vi har ju bara en ståendes i ladan så...)
Batteriladdare (med en låda full i rostiga saker)
Ampel (full med böcker, porslin och lampor)
Vinflaska (som man brygger eget vin i) (tre stycken blev det innan han var klar)
Stor lerkruka (den var min!)
Gammal byrå (till Erik)
Säkert en massa smått som jag glömt (eller förträngt)

Summan::: ca 500 kr (varav ca 150 var korv och dricka samt kaffe)

Igår åkte det andra vitrinskåpet ut och de nya in! det kommer att bli såååå bra!!! Men med tanke på mitt inrednings-beroende så hjälpte det föga. Det födde bara mer lustar till att vilja köpa köpa köpa!!!!! Kan man ta piller mot sånt????

Mors!

EKG + Vicke = TRASSEL!!!!

Var på verkstaden igår (vårdcentralen). jag fick mina stygn borttagna, de hela två stycken jag hade. Per var snäll och mötte upp mig så jag fik hjälp med att ta hand om Vicke under tiden. Och det var pracis vad som behövdes. erik ligger ju (nästan iaf) stilla där man lägger honom, men att ha dem båda två med innebär en kraftansträngning som heter duga. Så det var guld värt att ha Per med. Det var synd bara att han inte stannade tills vi var klara med Vicke också. Efter mitt besök så skulle vi upp på barnmottagningen för att kolla Vickes hjärta då han i ett halvår ungefär har blivit blå om läpparna emellanåt. EKG var det ingen som nämnt innan så jag skickade glatt iväg Per, men insåg snart mitt misstag när vi skulle gå ner en våning och göra testet. För det försra skulle vi tillbaka till samma avdelning som jag varit och möttes av en mycket fundersam sköterska (hon som tagit mina stygn) och när sen den nya sköterskan (Vickes) ber om att få ett rum och en EKG maskin såg det nästan ut som om hon skulle svimma. Och hon blev snabbt rask i fötterna och fixade iordning allt i ett nafs och ville hjälpa till att leda mig till britsen. Men hon lyckades få fram ett litet leende när hon upptäckte att det inte var jag som skulle undersökas utan mitt barn. Vet inte vad hon trodde, att jag fått en hjärtinfarkt av all stress kanske :-)

Testet gick ändå trots allt betydligt bättre än jag kunnat tro, men det tog tid och vi höll nästan på att förlora en sköterska och en EKG-maskin!!! Men det var det värt, allt var ok på kurvan. Nu återstår bara en hjärt/lungröntgen. Är allt bra på den så är han frisk tills vidare ( ska kollas i höst också). Annars blir det UL i Karlstad.

Idag ska Jesper på Hajk! jag kommer ihåg hur nervös jag var förra våren, men nu känns det lugnare, kanske för att de fått för sig att sova ute i vindskyddet! Ska därför mest bli spännande att se hur de fixar uppgiften! :-)

Ser fram emot helgen, grillväder idag, loppis/auktion imorgon och ev en tur till K-d för lite speciell shopping på söndag!

Nu har vi kommit ytterligare ett steg i rätt riktning inför bröllopet. Hår och smink är klart samt Jespers kläder! Det tar sig :-)

Idag ska det bli pomenad/fika med goa Stina och Nils!!

Mors!

Martin Stenmarck!!!!

Martin Stenmarck ska spela på vårt bröllop!!!!
Ja ni hörde rätt allihop!!! Är det inte fantastiskt. Har i några år nu haft en slags favorit bröllopslåt som jag velat ha spelad på mitt bröllop. Det är en hur fin sång som helst som Martin Stenmarck sjunger duett på och som en "vän" har gjort. Fick den på skiva för några år sen av "vännen" och fastnade direkt och sen dess har den varit given på mitt bröllop. Vi gifter oss utomhus som sagt och då har vi inte tillgång till musik på samma sätt som inne i en kyrka så det där med musiken har kommit att bli lite knas. Visst har vi tänkt ha någon som kan sjunga en visa eller två kanske (om vi hittar någon som vill???) men det är alltid lättare att få någon att sjunga kända låtar om de är a capella, och den här visa är absolut inte känd på det sättet. Men nu löser det sig väl himla bra ändå, eftersom han kommer personligen, just till vårat bröllop, bara för vår skull!!!!
Nja, kanske inte, men man måste ju få tro det, eller iaf få andra att tro det litegrann bara. men spela ska han den kvällen och på samma plats som vi har vår bröllopsmiddag så det är ju underbart!
Till saken hör att jag och Per pratat om detta i ett par månader innan vi fick reda på det här. Såg en artikel i tidningen som Martin nämndes i och sa att vore det inte kanon om vi kunde få honom att sjunga på vårt bröllop! Jo visst vore det. jag gillar honom (hans musik) och Per tycker han verkar ha humor och skulle vilja ta en helkväll (kalasa loss) ihop med honom om jag fattat honom rätt! Nu blir det ju inte Per som kommer få som han vill, utan turen har kommit till mig :-) Och det bästa med allt som vi också insåg med detta var ju att vi får Martin att sjunga på vårt bröllop, samtidigt som inte vi behöver betala en enda krona för det! För Martin alltså. och det känns ju skönt...
Kommer vi att våga be honom sjunga vår sång tro??? Får man lämna in önskemål om det och bli prioriterad när man gifter sig??? Kanske nån vill tipsa personalen om det ;-)

Om ni undrar varför det varit lite skrivtorka så betyde det faktiskt inte att jag glömt, utan att jag struntat i det helt enkelt. men känner nu att jag börjar komma tillbaka till mig själv igen efter en hektisk vecka som resulterade i magkatarr! Det har med andra ord varit tenta-vecka!!!
Och har jag inte fattat det nu så vette tusan när jag kommer göra det!!! Då måste det vara huvudet det är fel på! Per säger att jag är för mycket politiker för att kunna hålla mig till faktat lagboken... Ändå borde det vara nåt som passar mig anser jag med tanke på mitt analyserande, men men, man kan tydligen analysera för mkt enligt Per!!! Oj, inte jag väl????

Har svårt att skriva idag märker jag. Kom helt plötsligt efter flera månader på att vi har fått Spotify så jag sjunger mer än skriver så nu ska jag nog fortsätta med det innan ni eventuellt skulle komma att höra hur det låter :-)

Kom på nåt jag skulle tipsa pm apropå musik. Det är ett klipp på youtube. Sök på Oprah och Black eyed pieces (nåt sånt iaf) där finns ett klipp från oprahs kick off. Utan hennes vetskap har en koreograf tränat hela publiken på 36 000 människor några rörelser. I början är det bara en brud som röjer, alla andra står stilla men sakta sakta börjar resten av publiken också att dansa och tillslut så dansar hela publiken! 36 000 personer som alla gör samma rörelser. Det är ganska maffigt faktiskt... (tyckte jag iaf) :-)

Mors!! (jag kör på det oavsett hur gammalt det kanske är!!!)