Om jag hade pengar....

Då skulle de snart vara slut!!!
Har fått dille på inredning sen jag blev mammaledig. Men har insett att jag tydligen inte kan köpa allt på en gång, vilket svider så inni norden. Känns som om jag inte kan få sakerna nu, så kommer jag aldrig att få dem, vilket har lett till att jag får en känsla av oro i kroppen så fort jag ser en inredningstidning eller är ute och surfar på nätet!!! Jag vill mkt och jag vill det nu!

Var på loppis/auktion i lördags. Vi skulle bara dit och titta för att ha något att göra och för att det ändå låg på vägen till platsen där Jesper var på läger. Men innan vi var klara hade SJU timmar. Under denna tid hade en mamma till Jespers klasskompis ringt och sagt att hajken slutat en timme tidigare, tagit med Jesper på fotboll och där skulle vi hämta upp honom och kompisen, med packning. Jag lovade nog det lite för snabbt, vi var långt ifrån klara på auktionen och hade bara bilen som tar fem personer med oss, vilken dessutom var fullpackad med saker samt barnvagn. På auktionen hade de små barnen tröttnat och nu fanns det inget som kunde roa dem längre. När tillvaron på auktionen gick från att vara lugn(med sovande barn) till skrik (erik- ingen mat kvar) till oavbrutet spring och klätter (vicke) och sedan i en kaskad-kräkning över hela mig, Erik och golvet åkte jag och hämtade Jesper och kompisen och lämnade dem hemma. Hade ringt in räddaren i nöden (mamma) som kom ut glad i hågen och tog över barnen. Själv skulle jag åka ut och hämta Per som inte hade fått plats i bilen. När jag kom hem med barnen hörde jag ett pling i tel och det var början på en mkt intressant och rolig kväll!!!
Att vi var kvar på auktionen så länge berodde på ett vitrinskåp som vi förälskade oss i så fort vi kom in, det var en anordning på tre delar. Två vitrin och en hylla. Till detta fanns ett matsalsbord och en skänk. Per skulle stanna kvar och se vad det gick för om det skulle vara värt att bjuda på. Matsalsbordet med stolar ch skänk slank iväg på ca 2500kr så vi gav upp drömmen om skåpen. Men som sagt, jag fick ett sms, och när jag kom fram sa Per att vi fick nog åka hem och byta bil, och ta den med drag istället för vi skulle behöva släpet för att ta oss hem!!!
Så fort jag gått ut från auktionen hade Per ropat in sitt första fynd, och det var som om det öppnade upp nåt i Per för sen ropade han på allt!!! Och mellan att han ropade och betalade för sina fynd så muttrade han vad mk skit han samlade på sig. men han liksom avslutade varje mening med klagan om skräp och skit med att ropa in nåt nytt. Vet inte vad som flög i honom men han trivdes som fisken i vattnet!!!

Våra fynd:
Vitrinskåp- tre delar (en i ladan, två i köket)
Gungstol- ( vi har ju bara en ståendes i ladan så...)
Batteriladdare (med en låda full i rostiga saker)
Ampel (full med böcker, porslin och lampor)
Vinflaska (som man brygger eget vin i) (tre stycken blev det innan han var klar)
Stor lerkruka (den var min!)
Gammal byrå (till Erik)
Säkert en massa smått som jag glömt (eller förträngt)

Summan::: ca 500 kr (varav ca 150 var korv och dricka samt kaffe)

Igår åkte det andra vitrinskåpet ut och de nya in! det kommer att bli såååå bra!!! Men med tanke på mitt inrednings-beroende så hjälpte det föga. Det födde bara mer lustar till att vilja köpa köpa köpa!!!!! Kan man ta piller mot sånt????

Mors!