..... bort bloggen!!!Idag är det dags att fira!!!! Lillskrot, Erik fyller 6 månader!!!
Och det är nu på minuten (12.27) precis ett halvår sen jag blev flyttat från avd 14 kvinnokliniken i Karlstad till förlossningen för igångsättning. De ville ta hål på hinnorna direkt jag kom ner på förlossningen eftersom det inte fanns en själ där. Det hade varit två förlossningar på natten/morgonen men utöver det var det lugnt som i graven, så att jag rullades in var det bästa som hade hänt dem på flera timmar antar jag, så jag möttes upp av ett helt fikarum av sugna barnmorskor med tillhörande undersköterskor. Man riktigt såg hur de gnuggade sina händer och leendes väntade på att få höra lite riktig smärta och spruta in allt konstigt med bedövningsmedel och rulla omkring en som en boll mellan korridorerna och rummen i hopp om att allt skulle göra riktigt ont bara det förde barnet längre ner! Men men, det var nya barnmorskor (de hade inte träffat min innan iaf), och de kände varken mig eller mina barn!!!! Mina barn har inte tid att krångla nämnvärt mycket med något och jag hatar smärta och vägrar därför ha ont speciellt länge!!! (vore gött om man kunde bestämma det själv bara). Jag lyckades förhandla till mig att Per åtminstone kunde få hinna komma ner till Karlstad innan de började med vattenfallet, jag kom alltför väl ihåg hur j-a ont det började göra direkt de tog hinnorna med Viktor så det ville jag absolut inte gå igenom själv instängd i ett litet vitt rum där allt blir tusen gånger värre bara pga designen (eller bristen på design kanske man säger).
Per fick komma och vid 15.00 (prick) togs hinnorna och vattnet kom.
Det enda jag sa var: Per, jag vill verkligen inte göra det här igen!!! Det är för tätt inpå Vicke, jag vet hur det kommer att kännas!!! Jag vill inte!!!
Det enda Per sa var: Hahahaha.... (och tittade på mig på ett sätt som kunde ha slutat illa för honom) Det är lite försent för det nu. Nu kör vi...
Och det var väl han som hade rätt (igen). Det var bara att spela med och se glad ut. Och oj vad jag log när barnmorskan kom in. De skulle kolla kurvan också så jag fick snällt lägga mig i sängen för en stund. Och alla ni som fött barn vet hur idiotiskt det är, att ligga i en säng, och att behöva ligga stilla för att få en bra kurva med den smärtan. Där kan man snacka tortyr. Jag vill verkligen inte nervärdera tortyr som förekommer under tragiska omständigheter runt om i världen, men vette tusan om inte man skulle kunna räkna det här med förlossningssmärtan i kombination med att vara tvingad att ligga stilla i en säng i ett vitt rum dit...
Och nästa gång barnmorskan kom var det hon som log. Hon log mycket konstigt och gick sen ut igen! Hallå!!! man går väl inte bara utan att säga eller göra nåt??? Men hon kom tillbaka... med förstärkning.. jag fick ändå min lustgas, och en bebis!!!! 1 timme och 27 minuter tog det! Det tackar jag för!!!! Och trots att det var den snabbaste förlossningen så var det definitivt den lugnaste av dem alla och det tackade vi dem enormt mycket för. (Jesper tog 4 timmar 16 minuter, och Vicke 2 timmar och 33 minuter).
Så nu sitter man här, 6 månader senare och har tre underbara gossar (fyra egentligen för att vara exakt), och livet är underbart.
Skulle ha varit på en reunion i helgen. Det var tjejerna från gymnasiet som skulle fira tio år som studenter!!!! Men med allt som varit på sista tiden så kunde jag tyvärr inte åka upp (till sthlm). Det gör lite ont med tanke på att det är ytterligare tio år till nästa tio-års jubileum. Hoppas att vi kan försöka ses inom tio år istället!
Men vad jag förstått det som så hade de tjejer som väl kunde åka upp en underbart rolig helg med en massa minnen och skratt. Själv vet jag inte vad jag hade kunnat bidra med minnes-mässigt för känns som om jag verkligen inte kommer ihåg något från den tiden. Kan kanske ha att göra med att alla minnen inte var så otroligt bra och lyckliga heller hela tiden. Men det är väl därför det är så bra att man lever i nuet och planerar framåt hellre än att se tillbaka och ångrar det som inte borde ha varit. Hade det inte hänt hade man definitivt inte varit den man är idag eller där man är idag och det hade jag isf ångrat.
I helgen fick man istället passa på att fixa lite i trädgården, det blev ett litet växthus/oas- aktigt som är hur charmigt som helst tycker jag, en ny rabatt med lite blommor och ett träd, en ljugarbänk av ena grindstolpen (tack för traktorer!) och en ny syrénhäck som ska komma att bli vår nya berså. Så nu har vi betat av en del på att-göra-listan vad gäller trädgården iaf. Det är liksom bara resten kvar nu. Bilder kommer!!!!
Mors!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar