3-år!!!

Fina goa Virus fyller idag 3 år.
Kl 18.27, måndagen den 27 oktober 2008 föddes guldklimpen och idag har han kommit att bli en superhärlig kille med mycket humor, fart, glädje, prat, trots, känslor, viljor, åsikter och livfullhet!!!

Tårtan smakade enligt Virus egen utsago mycket "snygg" och den smakade faktiskt riktigt gott också tydligen! Det var ju bra det!
Och dagen förflöt precis som han önskat också, kl 06.00 stod vi hela familjen i hans rum och sjöng och ett paket fick han öppna. På dagis blev firandet toppen det också med glass i stora lass, en bok från fröknarna och mer sång. När han kom hem var det tårtabak på hög nivå-även om han mest gav direktiv för hur utförandet skulle vara på tårtan... Och ytterligare instruktioner för hur sång, fika mm skulle genomföras när gästerna anlände...

Allt som allt en stor dag, som firades storslaget, av en mycket stor liten kille!!!

Tapeter, tårta och trötthet...

Hösten börjar kännas nu, och de mörka morgnarna gör att det börjar kännas lite jobbigare att stiga upp 05.30 på morgonen. Men att få komma ut och göra det jag gör på dagarna har än så länge gjort det värt det. Men men, tröttheten hör hösten till och vi går ju snart mot november så ingen idé att klaga... Snart är det väl vår eller???

Imorgon fyller vår skruttunge Virus 3 år! Jisses vad fort tiden gått... Och vad stor han blivit! Vi upptäcker dagligen nya saker om honom som visar på vilken otrolig kille han är... Till kalaset har han däremot beställt jordgubbstårta.... Med färska jordgubbar! Och var hittar man det i slutet av oktober??? Jo tacka vet jag utländska smaklösa och stenhårda inomhus odlade jordgubbar från Belgien!!! Det går inte alls att jämföra med våra svenska mjuka blodröda och saftiga söta jordgubbar som växer i trädgården under sommaren och som Virus älskar så mycket, men vad gör det! Det är hans första kalas, som han är riktigt medveten om och han har fått välja och bestämma själv! Vill han ha färska jordgubbar så ska han få färska jordgubbar!!! Och jag tror inte det är smaken som är det viktigaste för honom imorgon, utan att han faktiskt fyller år! Och han har i flera dagar nu talat om för oss alla hur vi ska göra för att bäst kunna uppvakta honom!! Och enligt hans schema så är det bara drygt nio timmar kvar tills vi ska väcka honom med presenter och skönsång!! Kanske dags att lägga sig snart då så man får vila upp rösten tills imorgon bitti!

Vi har kommit en bit på väg med vår nya vind. Vitt tak, vita, träbalkar i taket, vitt golv (mest troligt) och nu är det dags att välja tapeter... Och där kom vi till det svåra... Det finns så otroligt mycket fina, häftiga, charmiga tapeter, men vilken vill man själv ha på sina egna väggar??? Vi letar letar och letar... Något som går i vitt? Ja, mest troligt det också, men känns nästan som om det var bättre förr när vitt var vitt... Idag finns det tusentals olika nyanser och variationer på vitt och med vår beslutsångest kan detta vara ett beslut som kommer att dra ut på tiden... Jag återkommer med besked!

Kvalitetstid.

Idag hade jag hemma alla mina tre gossar från skola/dagis. De små för att det var deras lediga dag, den större för att han fallit offer för mammasjukan, något som jag i nyvaket skick förväxlade med förkylningssjukan...

Vi har haft en bra dag.

Även barnens mormor och morfar var lediga idag och efter en tripp till Karlstad kom de inom på en kopp kaffe under eftermiddagen. Det slutade med att de två äldsta barnen följde med dem hem till Arvika och kvar blev jag ensam med den minsta sonen som sov gott i sin säng.

När han väl vaknade, och Per hunnit hem fick vi tre en kväll av god kvalitet tillsammans helt på egen hand. Och ända sen Erik var mycket liten har man tydligt kunnat se hur han lyser upp och tar för sig när han får oss för sig själv, så också idag. I drygt fyra timmar fick han rå om oss, och vi rå om honom, och det var en god kväll av kvalitet!

Sov gott Erik!

Föreläsning!

I onsdags var jag iväg på en föreläsning. Mitt livs första som inte hade vare sig med skola eller jobb att göra. Det kändes bra, och det var en mycket bra föreläsning.

Det handlade om mat och hälsa. Mannen som föreläste var Andreas Eenfeldt, alias Kostdoktorn.se

Genom sin nya bok Matrevolutionen, tar han oss med på en resa genom tiden, inte så väldigt lång resa men tillräcklig för att man ska reagera och agera. Inte allt han sa var något nytt, långt ifrån, men man fick argument och motiveringar samt förklaringar på ett som åtminstone inte jag hade innan. Tidigare var det mest "därför", nu vet jag varför!

Men som alltid med forskning och "åsikter" så får man ta en del av det man hör med en nypa salt och välja ut vad man tänker förlita sig på där inget vetenskapligt bevis eller grund finns, men jag hade redan valt innan föreläsningen och i min värld så litar jag i mångt och mycket på Andreas!

Jag har sedan två månader tillbaka drygt ändrat om min livsstil ganska radikalt enligt många, främst gällande kosten och mitt främsta skäl var mina problem med magproblemen IBS, även om jag också självförespråkar en viktreduktion. Nu efter två månader är mina magproblem nästan obefintliga förutom några dippar, vilka jag känner att jag kan leva med, och framförallt som om de också mest troligt kommer att bli bättre med tiden med min omvända hälsostil.

Egentligen så förespråkar jag denna livsstil till resten av familjen också, liksom många många andra också. Och i många fall har vi kommit en bit på vägen. Men jag möter stort motstånd här hemma! Inte helt otippat! Men jag introducerar långsamt. Och precis som många många många familjer därute försöker jag nu skära ner på socker socker socker och dolt socker för mina underverk här hemma. Vi är från början en familj som under veckorna knappt ätit socker (vad vi trott iaf) däremot har det blivit en del för barnen och Per under helgerna. Jag har sedan en tid bland annat helt slutat med socker/stärkelse i ALLA FORMER. Så detta är min utmaning- reducera socker och stärkelse intaget för resten av familjen i den mån det går. Och då menar jag inte att ersätta det med fullkorn, light eller sötningsmedel utan helt enkelt erbjuda bättre alternativ. Och detta är svårt!!!! Och alla vi har några laster som ligger och lurar-min är cola zero! Visserligen inget socker- men likväl onyttig.

Och ännu en sak som gör det än mer jobbigt är det dåliga samvetet. Det ständigt dåliga samvetet man brottas med. T ex: dåligt samvete för att man tar bort godisklubban och sträcker fram en skål med gurkstavar men också dåligt samvete för att man struntar i gurkan och lämnar över en godisklubba osv osv osv. Vår generation är så fast förankrad i hur det ska vara, hur vi växt upp och i dagens stressade samhälle så är just den där meningen "fredagsmys" så viktig och genom vår uppväxt så har vi formats till att tro att det måste innebära mat, dryck, godis och snacks. Jag tror det, och jag vill tro det, och jag märker själv hur ofta jag väljer att tro på det. Jag anser att det lägger sig som ett slags lugn över huset, en ro, en harmoni, en kärlek så fort fredagsmyset kommer fram-oavsett form... Veckans stress och alla måsten liksom bara upphör att existera och vi som familj hittar tillbaka till varandra igen och kan landa tillsammans. Och planeringen inför helgens mys tar oftast längre tid och har större fokus än vad veckoinköpen nånsin har gjort... Och alla är involverade och tycker och tänker.

Idag är det helg igen.

Fick höra av någon för några dagar sen att min plan med att inte ordna godis/snacks till barnen i helgen nästan kunde jämföras med barnmisshandel. Kul!

Ja, vi får se efter helgen då om jag blivit anmäld för nåt, jag ska iaf försöka att erbjuda alternativ som jag hoppas kan fungera emellanåt.

Att välja själv...

Börjar med er som väntat på ett inlägg: Förlåt! Ska skärpa mig!!!


Var på vårdcentralen igår. Med mig hade jag de två små figurerna i vår familj. Det var ledig dag från dagis och Erik började dagen med att vakna med ett öga som var så svullet och rött att det knappt gick att öppna. Han var inte märkbart besvärad av detta utan det var nog mest jag som tyckte det såg illa ut och därmed ville ha det kollat. Det var inget att oroa sig för så länge det inte blev sämre, och idag vaknade han med ett normalt öga så det kan kännas ha varit lite för hastat att dra iväg på projekt "verkstan" med barn som var trötta, hungriga, trotsiga och rastlösa... Men men, det gick, vi kom hela därifrån allihop och jag var en erfarenhet rikare: aldrig gå dit ensam, med trötta och hungriga barn, två till antalet, som inte hunnit vara ute eller när de är i sin 3-års trots (den större). Utan nästa gång jag ska dit helt och hållet på egen hand, för egen del, och nästa gång barnen behöver dit-ja då tänker jag att deras far måste ju vara helt rätt person för jobbet eller??? Jajjemän!!!

Men allt gick faktiskt bra...... Ändå tills en sköterska tänkte lägga sig i.... Även om det var för att vara snäll....

Ni som bor i Arvika och nån gång har varit på verkstan vet att de som jobbar där inte har bråttom. det finns inget som heter akut, korta väntetider eller barn-prioritet mm... man får helt enkelt bunkra upp sig med frukt, kex, vatten mm för att fördriva tiden. Förr fanns det åtminstone ett väntrummet som kunde hjälpa till att få tiden att gå, men detta var tydligen helt borttaget nu. Istället fick man sitta i ett stort väntrum med röda stolar, gröna väggar och hål i taket. Hålet i taket lyckades dock få några minuter att gå....
Sen kom sköterskan och ropade på barnen, de skulle få titta i lådan och välja sig en varsin sak att greja med under tiden...
Erik hittade genast en bil att leka med och var därmed klar. Viktor har ärvt sin mammas beslutsångest i kombination med att det viktigaste med ett sånt uppdrag inte är VAD man väljer utan att VÄLJA själv!!! detta har blivit såååå viktigt för herrn att vi lärt oss nu att det går betydligt snabbare att låta honom stå ensam några minuter och sen är det hela över! Detta visste ju inte sköterskan, trots mina hintar mm, utan hon kunde inte ge sig, visade varenda sak i lådan "den då?" "eller den?" Denna här då?" Samtidigt som han frustrerat upprepar "jag vill välja själv" med desperation i rösten osv osv osv... Vilket resulterade i att det hela tog bortemot 10 minuter istället för 1 för honom att välja en sak... Och under denna tiden hade ju även Erik fattat att det måste ju vara hur mycket kul som helst i lådan och också börjat "välja själv". Med en mycket stressad sköterska blev de tillslut klara och vi kunde gå tillbaka till väntrummet, bara för att de skulle upptäcka att de båda valt fel!!!!!


Jag säger inget mer om detta nu mer än att tiden kröp fram kändes det som och jag var helt slut när vi kom hem!

När Viktor sen några timmar senare förlikat sig med tanken på hans valda gåva från sköterskan tig han fram den och tittade länge på den... Sen säger han: "- Jaha... och vad gör man med den här då??"


Vad han hade valt? En ring i silver med en grön "diamant"!

Vad Erik valde? En rosa pennvässare med en gris på, men som såg ut som ett får, och som alldeles perfekt fick plats långt ner i hans hals...!!!

Som sagt, jag säger inget mer om det, men samtidigt som jag önskade att jag suttit hemma var jag glad för att befinna mig på en plats med så många sjukvårdsutbildade!