Whats for dinner???

Igår hade vi lyxat till det med vår favoriträtt. Egentligen ingen lyx i sig, men eftersom det är nåt av det godaste som vi (enligt mig iallafall) äter så känns det otroligt lyxigt!

Är det nån av er som kan gissa vad det är????

Jasså, inte? Kan ni verkligen inte se det ens om ni tittar noga på bilden, den med det bruna innehållet???!!!

Men om jag hjälper er lite då. Kolla in den andra bilden också, den med det lite ljusare innehållet på...

Det är exakt samma sak på bilderna, bara två olika sidor av det....

Ser ni nu då vad det är gör nåt????

Nej, då kan jag nog inte hjälpa er mer utan att avslöja det...

Det är..... Håll i er nu.... HALLOUMIGRATÄNG!!!!!


Va??? Kunde ni inte lista ut det??? Nej iofs, nu är själva kletet bortsköljt för att ni skulle kunna se att det var halloumi, men jag tror att budskapet gick fram kanske....??

Det var Pers tur att göra gratängen igår eftersom jag var på zumba som sagt. Men att sätta en Halloumigratäng på "golvet" i ugnen i 200 grader, i över en timme, är inget smart drag....

Såhär ser den halloumin ut då märkte vi när vi väl fick loss den från ugnsformen....

Men Per, jag älskar dig ändå!!! Och om det är till nån tröst då hade fått den bästa smaken på kletet någonsin!!!! Bra jobbat!!!!

Vatten är underbart!

Tänk vad mycket man kan göra med vatten. Igår skulle jag iväg på zumba, jag har mina rutiner när jag ska iväg och en speciell väska med det jag ska ha med mig. Det som inte ligger kvar i väskan från gång till gång är min vattenflaska eftersom den körs i maskinen efter varje pass. Detta brukar inte vara några problem utan i stort sett brukar jag vid varje pass komma ihåg flaskan med härligt kallt fräscht vatten, även om det kan ta mig ett par vändor ut och in mellan bilen och huset (det är väl det som vissa skulle kalla för mina rutiner...) innan jag kommer iväg. Men igår då kom dagen då jag glömde flaskan för första gången. Nu löste sig det med plastmuggar på plats visserligen så problemet och konsekvenserna av min brutna rutin igår visade sig inte förrän imorse, en kvart innan avfärd till dagis!!!!

Kommer ut från badrummet och hittar mina små gossar nakna!!!!! Runt soffbordet har de samlats för en alldeles ny lek. Lekens verktyg bestod av nedanstående attiraljer och det som inte syns på bilden är att flaskan som igår var full av härligt gott kallt fräscht vatten, numera är TOM! Desto mer vatten fanns på barnen, soffan, mattan och bordet!!!!

Viktors försvar var kort och gott;

"- då skulle du väl inte ha glömt den och ställt den så vi kunde ta den då!!!"

Nu är vi kvitt! Big Time....

Någon som ser vad som fattas på bilden????? Jo, det ska jag tala om för er nu!

Var ju på spa i helgen. Det sista jag gjorde var att delta i ett pass. Under tiden hade min make lovat att städa ur rummet och packa ner allt som skulle med hem. Mitt vanliga dåliga samvete för att lassa över allt ansvar för en stund på maken gjorde att jag upprepade gånger frågade honom om det verkligen var ok att jag lämnade honom med allt. Han försäkrade mig gång på gång att det var helt ok och att det bara var roligt att jag ville gå iväg och köra passet. Tre gånger, TRE, hörde jag honom säga att "-det är lugnt, Per i Näs fixar detta. Jag ser till att alla saker som ska med hem packas ner och kommer med tillbaka hem!"

Bilden nedan är tagen hemifrån vår hall. Där brukar alltid min plattång hänga då det är där jag gör mig iordning på morgonen. Men som ni kan se på bilden så finns det ingen plattång som hänger där längre. Hur kan det komma sig då??? Jo, för att den hänger kvar på hotellrummet i Sunne!!!!

Och han som lovade ta med ALLT hem! Bygglampor i all ära, men nu är vi kvitt, Big Time!!!!!!

En helg i hälsans tecken!

I helgen har jag och käre maken varit på Selma spa i Sunne. Det var en julklapp som vi fick av våra mammor. Ett dygns helpension inklusive barnvakt! Det tackade vi för och njöt i fulla drag. Vi är i mångt och mycket ganska hälsomedvetna i vår familj (beroende på vilket läger ni nu står i). Vi försöker tänka på våra barns hälsa i främsta rummet likväl sim vår egen även om det bland barnen ibland bemöts av stora protester. Men vi är långt ifrån hälsofreaks, vi gör våra punktinsatser då och då och när timingen stämmer. Vi är nog sådär lagomt hälsomedvetna. En liten skål godis för barnen på lördagen, vatten mjölk eller mineralvatten som dryck även om Jesper kan lyxa till det med ett glas cola på helgen. Sedan vi började med lchf är antal middagar bestående av snabbmat mycket få. Vi är oftast utemänniskor, tack vare maken. Begränsat frukt-intag för barnen, mycket grönsaker och oftast hemlagad mat från grunden på bra råvaror....

Det som jag personligen tycker är alldeles för lite sv så är det motionen. Jag kör zumba två gånger i veckan men annars är det trögt, jag vill och planerar för fler pass i veckan samt promenader men precis som kvinnor i alla tider så får jag så oerhört dåligt samvete när tid ska läggas på att prioritera mig själv. Barnen, Per och hemmet lyckas alltid på nåt sätt hamna på första platsen och träningen på efterkälken.

Men nu i helgen var det alltså hälsa och träning som stod på schemat!

Vi åkte dit, till spa, lagom till lunch och åt i lugn och ro inför vår debut som spa-besökare. Debuten blev ett pass som hette SpaRelax där vi snabbt
kom ner i tempo och andning samtidigt som vi fyllde på med mer energi.

Avslutade dagens aktiviteter med styrka och kondition samt en halvtimmes simning.
Middagen: en trerätters middag i lchf-style! Tack kocken för ditt stöd!

Söndagen inleddes med Qigong med härliga rösten Gunnar, och en lång och god frukost. Så lång och för god för att hinna med core-passet som var inplanerat. Blev ett mixpass bestående av styrka och step istället som avslutning på helgen. Ett pass som samtidigt som det gav mig ny energi inför hemfärden fullständigt tog slut på mig! Tack vare en alldeles underbar instruktör blev man peppar att ta ut sig till Max!! Tack Malin för det!

När vi kom hem var jag laddad för ett pass zumba, men fick lägga krutet i vedhögen istället då zumba-instruktören var sjuk!

Nu har jag önskat mig en helg på spa minst en gång om året, och en lååååång weekend i 35-års present!!!

Tack mamma och svärmor för en superbra helg!!!

Och tack mamma för att du kommit hem igen, det gav mig också en extra kick idag!!! Är inte detsamma utan dig, sjuk som frisk, men vid sjukdom är det ingen lek alltså :-) love ya!!!!

Lathund för vikarier!

Har efter mina erfarenheter som vikarie och efter samtal med andra vikarier kommit fram till att livet som vikarie inte alltid är så lätt. För egen del har jag inte upplevt några problem inom förskolan eller den lägre skolåldern. Däremot blir det lite värre ju högre upp i åldern man hamnar som vikarie. Förutom mina VFU perioder från lärarutbildningen som delvis var på högstadiet så gjorde jag idag min debut som vikarie på just högstadiet. Om jag trivdes??? Man kan säga att jag överlevde och kan nu berätta om mina erfarenheter!

Men efter dagens erfarenhet kände jag väl att det mer kanske är behov av en liten informationsguide än en erfarenhetsbeskrivning för andra vikarier. Så med mina erfarenheter samt andra vikariers beskrivningar så har jag nu skrivit ihop en liten lathund för vikarier som kanske kan komma väl till pass i din kontakt med släktet ungdomar. Och tro mig, de är ett släkte för sig. Ett älskat släkte, men ack så speciella!!!

Annas lathund för vikarier;

1. Mingla i korridoren. Innebär helt enkelt att man ska lalla omkring i korridoren. Egentligen för att vakta, men förklädd till hipp kompis. Resultatet blir att de obstinata ungdomarna som högljutt stökar och hänger omkring bland krokar, skåp, bänkar och fönster som apor tvärt tystnar bara vid synen av vikarien. Och om vikarien skulle råka ta kontakt av någon anledning med en elev så kan en eventuell motprestation kunna göras, dock med ett lågmält, blygt "under lugg" svar. Ibland med omringade fnissningar. Denna knepiga tystnad kommer att hålla i sig ända tills vikarien avlägsnat sig.

2. Rastvakta.
Då står eller går man på skolgården. Helt ensam. I ur och skur, i plus som minus grader medans 90% av eleverna på nåt sätt lyckats ta sig in och gömt sig väl eftersom det bara är vikarien som fått i uppdrag att korridor-mingla och denne nu befinner sig utanför skolans väggar. Men men, de barn/ungdomar som ändå tycker frisk luft är ok för en stund behöver också tillsyn. Nu brukar det inte bli så mycket tillsyn att prata om eftersom man mest går omkring för att undvika att träffas av bollar, väskor, skor, pennor och dylikt som kan komma farandes i full fräs genom luften. Detta beror inte på att de medvetet vill vara elaka mot dig eller att de vill träffa dig, det beror helt enkelt på att som vikarie så syns du inte utomhus, eller syns och syns, du finns helt enkelt inte som vikarie.

3. Mat-ro.
Du kommer att bli tilldelad en plats vid det bord där den/de stökigaste eleverna sitter. Själv vet du inte var matsalen eller maten med bestick osv finns, och när du väl hittat dit på egen hand eller hjälp av någon vänlig själ så finner du att eleverna som du ska dit för att vakta snabbt slängt i sig maten och är på väg att dra (om de inte hamnat i bråk vill säga så halva lärarstyrkan fått rycka in och ta hand om "dina elever"). Detta resulterar i att du får sätta dig ensam vid ett bord och äta din lunch på den oerhört korta tid som återstår. Men ha koll på tiden, släng i dig maten, för snart måste du lista ut var sjutton du ska göra av disken också....

4. Rast.
Nu pratar jag om din egna rast, den utan elever och utan klassrum. Hade du varit ordinarie lärare hade rasten även inneburit utan böcker och utan planering. Men nu är du inte ordinarie, utan du är en vikarie och då ägnas en mycket stor del av den egna så efterlängtade rasten åt just planering och uppläggning av lektioner. De resterande minuterna som återstår av rasten delas in i två kategorier. Den ena är när du blir personalrummets mittpunkt. Alla lärare sitter då i en cirkel runt dig och bombarderar dig med frågor. Var? Varför? Hur? Det bjuds på kaffe och tilltugg. Och detta ger i sig upphov till nya frågor. Vad? Varför? När?
Den andra kategorin är den tysta. När du inte existerar. På sin höjd är det någon som höjer lite på blicken när du kliver in i rummet. Den tysta kategorin betyder nu inte att det är tyst i rummet, tvärtom. Den enda som är tyst är du, eftersom du ju inte finns. Övriga lärare diskuterar och samtalar intensivt. Det skrattas och skämtas, det mesta om interna saker förstås, så för att inte verka vara som häxan surtant på studiebesök så le. Le och visa din uppmärksamhet aktivt likt en fånig nickedocka. När dagen är slut, glöm bort att du varit där!

5. Undervisning och material.
Här är det spridda skurar. Det kan variera från att du i god tid fått telefonsamtal, mail och information om din dag på skolan till att du inte ens möts av en lapp med ett hej på! Då får du improvisera, men absolut inte helt på egen hand. Du får försöka lista ut hur den ordinarie läraren vill ha det för att i efterhand slippa repressalier.

6. Planering.
Om du hör till de som fått ett telefonsamtal/mail i god tid så finns det gott om tid för planering och under eget ansvar. Men som sagt, detta hör inte till vanligheterna så ställ in dig på att du får slita med detta under din egna efterlängtade rast! Eller sätt ungdomarna i arbete och gör planeringen på lektionstid. Tyvärr brukar inte tiden räcka till för det eftersom du är fullt upptagen med att dämpa ljudnivå, lösa konflikter, tjata, gnata, gnälla, förklara och jaga elever i korridorerna.

7. Presentation.
Nu ska jag ge er ett viktigt råd. Ju yngre eleverna är desto mer intressant är du. Detta betyder att det liksom såklart blir det motsatta åt andra hållet. Ju äldre eleverna är desto mindre intressant är du. Har de kommit över 13 år ungefär, ja då finns det egentligen inget intresse alls. INGET!!! Så gör dig själv en tjänst, om du ens skulle hinna med det och därför slås av tanken att presentera dig, LÅT BLI! Detsamma gäller en presentation av eleverna... LÅT BLI! Det besparar dig mycket...

Livet som vikarie är speciellt! Det är kul och det ger många erfarenheter. Vissa mer eller mindre roliga, så ta del av lathunden så klarar du dig rätt ok!

Är jag skyldig en nu eller???

Vi renoverar ju konstant känns det som. De sista projekten, vinden och Jespers rum är sen några månader "färdiga", och kvar väntar ju nu hall och trapphus även om snickaren har tagit sommarledigt och gått och blivit trädgårdsmästare/parkförvaltare... Han är tydligen säsongsarbetare den där rackaren...

Jaja, när vi renoverar är det mycket sällan vi använder oss av papp till att täcka golv med eller plast till annat. Men nu sist, på Jespers rum, då minsann åkte pappen fram och sände som en kvadratmeter täcktes med papp.

Något som vi använder oss av betydligt mer är bygglampan. Från att ha litat på solljuset har jag med åren blivit omvänd och bygglampa är ett absolut måste vid renoveringar. Dels pga ljuset men även pga värmen den avger så man kan stå i linne och arbeta istället för lager av kläder som är i vägen...

När Jespers rum var klart, rev vi bort all papp (läs jag) och för att tjäna lite tid, arbete eller vad det nu var så vek jag liksom ihop hela pappen som ett filodegsknyte och bar bort till brasan. Det eldades vilt under glada tillrop upp allt skräp efter renoveringen och rummet städades och flyttades in i. Jesper trivs otroligt bra kan jag tillägga...

Men då dök frågan upp: "- var är bygglampan???"

Jo då så att..... Det vet vi nu!!!

Jag vill bara konstatera att jag har rätt!

När jag och Per träffades var det sommar. För att vara exakt så var det till och med min första sommarlovskväll sedan studenten.

Efter sommar kommer höst och någonstans under den senare delen av hösten byter vi till vinterdäck. Så, då är man liksom förberedd. Det brukar gå ganska automatiskt det där, man känner liksom när det är dags... Typ vid minusgrader, is, halka och förutspårning om snö....

Sen kommer vintern....

Och efter vintern kryper våren fram. Snö smälter, is tinar, värmen tränger igenom och solen tittar fram på allvar. Ja nu vet jag att det faktiskt är framme emellanåt året runt, men ni fattar vad jag menar i alla fall... Nu blir det inte längre lika självklart dock när man ska byta tillbaka de där däcken igen... Vissa gör det väldigt tidigt, andra gör det betydligt senare... Och några har flera bilar där man låter ett par vinterdäck sitta kvar...

I vår familj är vi olika, ganska mycket olika i den här frågan... Per vill byta så fort man börjar prata om att våren är på ingång, jag vill gärna vänta ut våren tills jag är helt säker på att vintern verkligen dragit sig tillbaka för säsongen...

Våran första gemensamma sommar-däcks-bytar-säsong som vi hade tillsammans, slutade i kaos och explosion med att Per, kl 6.30 på morgonen åker upp till garaget för att i april svida om älskade sycen(bilen) tillbaka till vinterdäck några dagar efter att sommardäcken åkt på för att det hade kommit snö under natten och jag vägrade köra in till praktiken i stan annars.

Efter denna händelse har vi inte haft det där problemet med att Per påverkad av vårkänslor byter däcken även på min bil utan att jag godkänt det vilket resulterat i att jag de sista åren inte heller behövt köra bil i snö med sommardäck.

Under helgen som var nu så har jag tyvärr legat sjuk och varit alltför svag för att opponera mig gentemot dumdristiga infall vilket min man så lyckligt utnyttjat till fulla och hann byta ut mina vinterdäck mot sommardäck...

Imorse när jag vaknade och drog upp rullgardinen kände jag mig så oerhört tacksam över vilken hjälpsam man jag har... På riktigt...

Och när jag satte mig i bilen kl 7 vid dagis, vred på P3 och morronpasset, och startade min 40 min långa resa till jobbet, ja då riktigt njöt jag...

Svårt att förneka...

Oftast när vi träffar släkt, vänner och bekanta så får vi höra att våra barn är så otroligt lik pappa Per! Alla TRE barnen alltså!!!???!! Ja, jag klagar inte över det... Men visst, nåt drag hade väl inte skadat om de hade ärvt av mig också, men å andra sidan, att alla barnen blivit så otroligt lik mannen som jag gift mig och skaffat min underbara familj med kan ju inte på något vis bli något negativt så jag hyllar det istället för att gräma mig...

Främst så syftar alla i första hand på deras utseende såklart. Men det finns även andra likheter (och även skillnader!!!!!).

Mest lik får jag ändå bli jävig och påstå att Erik är. Både utseendemässigt och i egenskaper.

Vi har Pers sinne för mekanik och intresse för garaget. Detta har Erik också visat stort intresse för, men även stort anlag för.

Sen har vi Pers högsta och innersta önskan om att få bli en hiphopare! Där syns det också en del likheter....

Även deras sätt att så snyggt bära upp kläderna i påsktider är slående likt... Men även Virus har en förmåga att bära upp kläderna.
För er som glömt bort hur Per ser ut i påskkläder kan jag hänvisa till tidigare påsk-inlägg i bloggen. Annars kanske det kommer en uppdatering, på begäran.... Jag glömmer det aldrig i alla fall...

Att ha ett eget rum!

Visst kan man väl ibland önska, med fem personer i familjen och då gärna alla i samma rum på samma gång för det mesta, att det hade varit skönt med ett alldeles eget rum att smita undan i. Nu skulle man kunna säga att det visst borde finnas lediga rum i vårt hus på tre våningar där alla barn har egna rum och föräldrarnas sovrum ligger på våning tre och därmed är alldeles för högt för de andra fyra i familjen att ta sig upp till. Och i många familjer kanske det funkar så, att när alla i familjen är i samma rum och man själv börjar tycka att det börjar bli lite trångt och instängt, att det då bara är att ta sig in i ett annat rum och där då kunna få uppleva njutningen av lugn och ro... Men... Nu är vi som sagts många gånger tidigare, inte som andra familjer, utan här betyder det att när någon ur familjen (då menar jag mig själv) väljer att avlägsna mig ur kaoset och uppsöka tystnad, ja då verkar den resterande familjen se det som ett tecken på att rummet behöver vila och att VI som GRUPP ska byta miljö bara... Som planbyte efter en periodpaus, eller som honorna efter en alfahanne!

Men jag har ett knep! Det är inte egentligen mitt knep för jag har blivit det tilldelat av familjen. Jag har bara analyserat resultatet av det själv. Vi pratar såklart om tvättstugan!

Antingen så vet de andra i familjen nåt om detta rum som jag inte vet, och som inte kan vara bra... Eller så är det nån form av spänning runt rummet som gör att det manliga släktet inte kan närma sig rummet utan allvarliga konsekvenser....

Som sagt, rummet är otroligt litet, tror man endast behöver ta ett till tre steg in beroende på storlek på människa som äntrar rummet för att lägga lortiga kläder i tvättkorgen...

Trots detta ser det ofta ut såhär.... Vad beror detta på???

Här ser ni några som sysslar med bergsbestigning!!!

Citatet kommer från bergsbestigarna ur Galenskaparnas show "grisen i säcken". För ett par helger sen var jag och Per på 100- års kalas. Det var tre grabbar som tillsammans fyllde 100 år och temat för festen var "Macken".

Vi hade tänkt att gå som Roy och Roger, men i sista stund ändrade jag mig. Jag kände mig inte så himla sexig i en blå mekar-overall skyllde jag på. Per undrade om jag tyckte det blev bättre som bergsbestigare??? Och nej, det kanske det inte blev, och inte är han med i macken heller, men om jag nån gång skulle gestalta en galenskaparfigur så var det givet för mig att det var tvunget att bli min absoluta favorit karaktär. Sagt och gjort. Jag omvandlades till bergsbestigare och Per fick gå som både Roy och Roger på egen hand!

Kul tema tyckte jag och en riktigt rolig kväll!

Nu är det klippt!

Hår har klippts och rufsiga små killar har blivit så där härligt busiga i håret som bara nyklippta små busfrön kan vara!

Modell större kommer göra dem sällskap under påsklovet!

Erik som redan vid hämtningen på dagis deklarerade högt och tydligt på sitt alldeles egna bestämda vis att han absolut inte på några som helst villkor skulle låta någon få klippa av honom håret ändrade sig redan innan vi hunnit stänga dörren om oss hos frisören! Anledningen var en stor häftig lila Renault som man fick äran att sitta i under klippningen. Som tur var så var vi ensamma i lokalen så det var bara att ta av honom jackan och placera honom i bil-stolen! Efter några minuter jublade han av lycka när han fick se resultatet och det var en mäkta stolt tvååring som för första gången blivit klippt av frisören och dessutom fått välja ut den mest skrikigaste neonrosa hårfärgen att pryda det som var kvar av skalpen med.

Storebror som är mer rutinerad inom frisöreriet klev även han i stolen utan nåt större väsen av sig och valde ut en mer neutral svart färg!

Hoppas bara inte Jesper också tänkt sig ner i den lila lilla renaulten, då tänker jag det blir slutet för den populära bilen!!!!