Visst kan man väl ibland önska, med fem personer i familjen och då gärna alla i samma rum på samma gång för det mesta, att det hade varit skönt med ett alldeles eget rum att smita undan i. Nu skulle man kunna säga att det visst borde finnas lediga rum i vårt hus på tre våningar där alla barn har egna rum och föräldrarnas sovrum ligger på våning tre och därmed är alldeles för högt för de andra fyra i familjen att ta sig upp till. Och i många familjer kanske det funkar så, att när alla i familjen är i samma rum och man själv börjar tycka att det börjar bli lite trångt och instängt, att det då bara är att ta sig in i ett annat rum och där då kunna få uppleva njutningen av lugn och ro... Men... Nu är vi som sagts många gånger tidigare, inte som andra familjer, utan här betyder det att när någon ur familjen (då menar jag mig själv) väljer att avlägsna mig ur kaoset och uppsöka tystnad, ja då verkar den resterande familjen se det som ett tecken på att rummet behöver vila och att VI som GRUPP ska byta miljö bara... Som planbyte efter en periodpaus, eller som honorna efter en alfahanne!
Men jag har ett knep! Det är inte egentligen mitt knep för jag har blivit det tilldelat av familjen. Jag har bara analyserat resultatet av det själv. Vi pratar såklart om tvättstugan!
Antingen så vet de andra i familjen nåt om detta rum som jag inte vet, och som inte kan vara bra... Eller så är det nån form av spänning runt rummet som gör att det manliga släktet inte kan närma sig rummet utan allvarliga konsekvenser....
Som sagt, rummet är otroligt litet, tror man endast behöver ta ett till tre steg in beroende på storlek på människa som äntrar rummet för att lägga lortiga kläder i tvättkorgen...
Trots detta ser det ofta ut såhär.... Vad beror detta på???
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar