Det kommer mera...

Hua!
Innan jag fyllde trettio var jag som bekant mer än angelägen om att komma över strecket, det är alla som känner mig väl medvetna om. Men alla som kommenterat detta och som själva dragit sig en bit över varnade ig och sa att även om man inte tror det så kommer allt att ändras efteråt, och då finns det ingen väg tillbaka.
Hahaha!!!! Det var mitt svar.
Idag kom jag på mig själv med att fundera på om inte de allihop har rätt!

Bevisen då?
Jo:

1. inköpt gula stora härliga handskar för att kunna diska för hand utan att falla sönder som
en fnöskebit!
(kan dock säga att jag har fortfarande efter två månader inte sett nåt bättre resultat
ändå. kanske skulle gå bättre om jag faktiskt svalde stoltheten och drog på mig handskarna
när jag ska diska och inte bara ha dem hängandes över kanten på diskhon. )

2. Snurrig. Vimsig. Glömsk. Ofokuserad. Okoncentrerad. mm....

3. Trött! Hela dagarna. Trött! Jag längtar tills vi får gå och lägga oss på kvällen! Men försöker
dra på det så klockan iaf ska hinna passera 22.00!
(man kanske skulle kunna flytta fram klockan lite på kvällen????)

4. Inget roligt på TV:n! Förr följde jag alla serier/såpor och sitcoms som helst. Frossade i
Cityakuten, Grey´s mm mm.... Nu är det byggprogram, dokumentärer, Nyheter, Antikrundan, Såld på hus, Trädgårdsfredag, På spåret, Så ska det låta och Dobidoo som gäller!!
( Säger bara herregud!!! )

5. Jag vill inte lämna mitt hem! jag vill vara hemma! Nästan så man börjar leta ursäkter för att
slippa åka och hälsa på folk. Tänka sig att man skulle umgås! Nej fy!!! Då är allt soffan bra go
du! (sen att man faktiskt har enormt roligt nästan varje gång man varit ute en tur)

6. Jag pallar inte en helkväll på krogen! Förr kunde man vara ute på onsdag, fredag och lördag
samma vecka. Nu är jag glad om jag ens hinner följa med ut frå förfesten innan man somnat,
och inte tal på hur pigg och alert man är dagen efter nuförtiden!!

7. Idag blev jag varse det sista ålderstecknet. Det är egentligen inget nytt tecken, men det är
uppenbarligen så att jag inte kan gömma undan det längre. jag behöver läsglasögon!!! Det
är som sagt inget nytt, har vetat om det några år nu, men inte förrän idag föll poletten ner!
inte konstigt att jag inte fattar nåt av det jag läser, hela min tid går ju åt att försöka parera
fram boken till rätt läge för att kunna se vad det står, och när jag väl hittat ett skarpt läge,
ja då får liksom bokstäverna och orden egna liv! Ingen vill stå på sitt rätta ställe utan byter
bokstäver och kombinationer med varandra! Att jag har tenta om några dagar verkar det inte
vara någon som bryr sig ett dugg om!!!

8. Att jag blivit frusen, dygnet runt kanske också kan läggas till högen av alla tecken! Brukar inte gamla tanter vara det, frusna??? Nja, då är jag iaf inte i klimakteriet!!! OOOPPPS!!! det kanske betyder att jag redan lömnat klimakteriet???? jag kanske är... men hallå??? Hur gammal är jag egentligen?????

Undrar vad nästa sak blir??? ser framåt med spänning!!! (öhhhh) Nu kan Per börja kalla mig för tantalys Anna istället för Annalys!

Mors! (är det gamalt att säga så????)

Tjaba? Tjena? Tjenixen??? Hey yo!!??? Ahhhhhhhhh..........

Världens dummaste!

Kommer ni ihåg att det bara är nån vecka sen som jag var VÄRLDENS SNÄLLASTE MAMMA!!!! Minst... Och det bara för att jag stekte pannkakor. Idag fick jag det sagt motsatsen! Jag är nu världens dummaste mamma!!!! Minst....

Jesper är i vanliga fall allergisk mot att vara utomhus. Det är faaktiskt rent ut sagt väldigt farligt faktiskt. Man får frisk luft, massor av vitaminer och näring till kroppen, samlar energi, får röra på sig och faktiskt till och med blir på bättre humör och får en bättre aptit!!! och det ni, det kan man söka hjälp för mindre än.
Men idag hade de kommit fram till att de skulle till kojorna som de gjort på Nying. Och det är väl kul. Det gillade jag med som barn. och fika ville de ha med. Hur mysigt som helst tycker jag också. Men nu till saken, de skulle träffas vid fem, vara där typ en halvtimme och det fullkomligt vräker ner regn utanför och är svinkallt! Vilket han påpekat flera gånger innan samtalet kom. Till saken hör också att vi har drygt en mils resväg för att leka i kojorna, och jag är ensam hemma med tre barn, varav ett sover, väldigt gött!

Jag tyckte att de skulle kunna göra upp en dag när vädret är bra, åtminstone uppehåll eller tillräckligt varmt för att vara ute utan att de skulle behöva plocka med vartenda täcke som finns extra i huset. Det tyckte den andra killens pappa också. Det visade sig att den andra killen satt hemma och frös redan nu, inomhus i ett varmt hus!

Men men, jag är världens dummaste!!! och väntar med spänning på att se vad jag kommer göra härnäst för att återigen bli världens snällaste!!!!

Kanske skriva ihop inbjudningarna till filmkvällen får honom på andra tankar! :-)

Mors!

Vi kom till ett beslut ändå!

Ojojoj, vad skönt det känns när alla spänningar släpper, och man inser att man, just för några ögonblick iaf, är helt bekymmerslös!!!

Vi har ju vridit och vänt på det här med efternamn fram och tillbaka, och ansökningsblanketten har legat tom länge nu, men så igår kväll, sent, fick vi för oss att vi aknske skulle ta och fylla i den, det är ju trots allt bara 11 veckor kvar till bröllopet, och handläggningstiden är ca 9 veckor så vi var väl kanske inte direkt ute i den bästa tiden men men, sambon är som sagt jätte tidsoptimist!!!! Nu började vi fylla i den ansökan igår ändå, men efter att vi hunnit skriva dit ett namn så upptäcker vi att det måste stå på grekiska eller nåt, vi fattade ingenting, och de så kallade instruktionerna som fanns med som bilagamåste ha tillhört ett helt annat formulär, eller så var det också på ett annat språk! Varför ska allt sånt va så krångligt för???
Vi bestämde oss för att fylla i hindersprövningen till att börja med och så fick jag ringa PRV idag för att få hjälp med ansökan.
Sagt och gjort, nu har jag pratat med dem, och vad lätt det är när man vänder pappret åt rätt håll igen så man kan läsa det som det ska, då fanns det inga problem med att se vad det stod. För det måste ha varit så, vi måste ha hållit pappret (och datorn) uppochner, MINST! Nu har vi iaf ett problem mindre.

Nu är det snart avslut på Jespers Nying, de har i två veckor byggt kojor som de invigde igår med fika. Nästa helg är det dags för avslutningshajken. Han var med på det förra året också, när han kom hem sov han i nästan ett dygn! Fullt påklädd i en sovsäck! Han var som en sur disktrasa sen som man kunde vrida ur.
jag trodde aldrig att det skulle finka med honom på hajken, att han skulle våga sova över. Han hade aldrig sovit någon annanstans än hemma eller hos mormor/morfar ensam. Och han kan ibland vara väldigt fjompig och då blir jag också fjompig kanske och inte litar på att han fixar vissa saker (typ vara hemma själv om jag åker och handlar mm) men nu har han över bevisat mig flera gånger och förhoppningsvis inser jag snart att han kanske snart är 9 år!!! (hur nu sjutton det gick till!!!)

Vicke har blivit en riktigt skitunge (läs nu detta med glimten i ögat!) Han har insett det roliga med att busa och vara pajas! På dagis igår hade han under vilan, sovit ca 30 min, antagligen bara för att en kort stund hämta kraft, sen hade han börjat väcka alla de andra barnen. När fröken hade tittat in hade han legat stilla, blundat och låtsas sova, men direkt hon gått ut igen fortsatt att väcka de andra!
Vid lunchen hade han gapskrattat åt fröken när hon bett honom sätta sig ner, och han gång på gång gjorde ansatser till att ställa sig upp i stolen. Han ställde sig aldrig men han ville verkligen visa henne att han kunde, om han velat!
Men han ärhelt underbart go också, häromdagen efter att jag pratat med min mamma i tel kom tårarna igen och precis innan hade jag och Vicke pratat om att ha ont och att blåsa på det onda och att man sen måste pussa på det för att det ska bli bra. Vicke hade slagit i huvudet (igen) och jag blåste och pussade på det. När jag sen började gråta kom han och kröp ner i famnen på mig och tittade väldigt fundersamt på mig. Då fick jag förklara att man även kan få ont i hjärtat ibland, när man är ledsen även om man inte slagit sig. Dö böjer han sig och blåser på mitt hjärta och pussar det flera gånger! Han kan verkligen trösta han!!!

Erik gör framsteg för varje dag tycker jag, han blir mer och mer stabil, och nu äter han jättebra, inte bara i mängd utan även betydligt mindre kladd. Sen lurade jag honom lite också och köpte en ny haklappa så han inte får in handen i munnen! Vicke ska ha två fingrar i munnen till tröst, Erik ska tydligen ha minst två händer i munnen för att maten ska smaka bra! men nu är det slut med det!!! :-)

Och trots helgens kalas i två dagar så var det ett halvt kilo ner. Det får man väl tycka är bättre än ingenting!!!

Inledde min karriär som egen hemodlare igår också, det var jag, 50 liter jord, 15 fröpåsar med hundratals fröer och två barn som skulle göra precis på deras eget sätt båda två. Ska bli spännande att se vad som kommer upp, om det nu kommer något alls. :-)

Mors!

Efter helgen kommer vardagen!

Det har varit en bra helg nu trots allt.
Morfar har fått frid och är utan smärtor. Kan lova att han irrar omkring där i himlaskogarna och försöker hitta små kännetecken så han ska kunna hitta sina nya vägar fram, bara för att slippa gå på stigen. Vet inte ens om han vet vad man ska ha stigarna till :-) Så nu kan iaf djuren och fiskarna här på jorden andas ut, värre blir det för er där uppe!!! Lycka till säger jag.

I lördags hade vi ett strålande väder vilket gav en bra stämning inför kvällens fest. Det varRädda Logen- Vårfest här ute på landet och tror de flesta skulle dit. Vi var hos grannarna på förfest, vilket var hur nice som helst. Började dock med ett par öl ute på soldäcket, och kunde sitta nästan hela tiden i t-shirt utan att ens börja frysa . Snacka om vårkänslor!!!
Festen på Logen sen var nog hur bra som helst. Vi var hemma redan före tolv!
Skulle haft barnen hemma över natten men nu var de minsta hos farmor och den största hos morfar, och det kändes rätt gött nar man vaknade att inte behöva gå upp och göra varken välling, titta på händige Manny eller prata bilar vid sju på morgonen!!

Trodde jag ahde fått löss också nästan, jädrans vad det kliar i huvudet!!! men när jag skulle till att klia upptäckte jag nåt stickande i skalpen och blev påmind om min enormt stora operation som jag genomled i torsdags!! Det är mina stygn som kliar, och det är 1½ vecka kvar innan jag får plocka bort dem också... Får hitta ett sätt att stå ut på bara. Antar att det inte blir några problem idag iaf med två surfisar hemma. :-) (de är faktiskt inte så sura alls, men mamma är trött)

Ska få besök idag, två gamla klasskompisar från grundskolan kommer hit. Inte så ofta som vi träffas men det är så roligt när vi väl gör det. Hadelovat att baka bara kom jag på nyss, och med den här helgen i bagaget så kan jag ärligt säga att det har jag inte haft en tanke på överhuvudtaget!!! Får seom jag kommermig för nåt eller om det bara blir att plocka fram lite glass ur frysen. Det är jag bra på iaf. :-)

Börjar känna mig lite stressad inför tentan också, men vad hjälper det när jag inte får upp böckerna! Är en vecka kvar nu... Ge mig styrka att.... Öh, de är AA:s paroll ord det va... Kankse inte det jag var ute efter just nu, men men efter lördagen så kanske man skulle ta och säga de där orden som ett mantra ett par minuter ändå!!!

Nu ska lillskrot i säng och äntligen ska jag få frukost!!!

Mors!

Grattis på namnsdagen!

Min mormor trodde jag skulle se vacker ut som brud. Hon brukade titta på kortet från studentbalen och sa att jag var vacker där. Jag är den enda tjejen av kusinerna på mammas sida så det kanske var därför hon önskade att jag skulle bli gift. Och att hon hoppades att hon skulle bli bjuden.

Första gången Per träffade min morfar utbrast han helt plötsligt i en reklampaus "- och när har ni tänkt att legalisera snusket???"
Vi hade inga direkta svar att ge honom just då, däremot kunde vi avslöja att han skulle få ett till barnbarnsbarn till att börja med. Men det var viktigt för honom att jag skulle gifta mig, att vi skulle göra det på riktigt. Inte just "DET" på riktigt, utan hela grejen, familj, barn, hus... Framtiden liksom... Att det skulle vara genuint. Han var konservativ på det sättet.
När min mamma berättade för honom för några veckor sen att jag faktiskt ska gifta mig nu så hade han blivit jätteglad, det var det han önskat åt mig.

Och jag är jätteglad, glad att jag ska gifta mig, att jag verkligen har hittat mannen i mitt liv. Av alla 6 miljarder människor i världen så har jag hittat Per (fast egentligen var det han som hittade mig för att vara petig). Per är allt som jag nånsin önskat och mer därtill. Det går inte en dag utan att jag stannar upp och verkligen inser hur lyckligt lottat jag är. Hur lycklig jag är. Och det går inte en dag utan att jag förundras över honom och den han är. Och det handlar inte alltid om stora saker, men han tänker verkligen på allt det där lilla, det där extra som man bara avgudar honom för. Eller det är nog snarare så att han inte tänker på det, han bara gör, han bara är. Har diskuterat detta med honom ett flertal gånger och jag har faktiskt ännu inte hittat någon egenskap hos honom som jag inte gillar. Jag kanske gillar lite mindre hans tidsoptismism iofs, men det är nåt som blivit bättre, liksom hans oförmåga att planera, så det är inget jag ogillar som sagt. Men det var inte dit jag skulle komma... jag skulle berätta det jag inte är glad för.

Det jag inte är glad över är att varken min mormor eller min morfar kommer att få se mig bli gift. De har alltid såklart haft en given inbjudan men livets mindre lustiga omständigheter har gjort dem oförmögna att kunna va med. Och jag känner mig faktiskt inte bara 'inte glad' över det, utan jag blir faktiskt rent ut sagt förbannad och nåt fruktansvärt ledsen... Det är två människor som stått mig nära, jag och min mormor har alltid haft en mycket nära relation. min mamma sa ibland att hon hade hoppats att hon också hade haft den relationen med mormor som jag hade. Och morfar har jag, som enda tjej, alltid haft en speciell relation till. Och jag hade velat ha dem där. De två personerna som uttryckligen sagt att de hade hoppats få se mig gifta mig, är de två personer som inte ens kommer att få uppleva det alls, inte på något sätt.

Det är snart 1,5 år sen mormor dog, och det är nu snart ett dygn sen morfar dog.

Klockan 23 i natt skickade jag ett sms till min mamma (som befinner sig uppe hos morfar). "Grattis på namnsdagen. Hur går det för er? Hoppas allt går bra. Tänker på er. Älskar dig, kram". Morfar gick bort drygt en halvtimme senare.

Halva veckan har hunnit gått utan att jag har hunnit gjort hälften av det jag hade tänkt. Eller rättare sagt, hunnit läsa allt som jag hade behövt läsa inför tentan som är om mindre än två veckor nu!!!! Men men, hoppet ska väl vara det sista som överger en så jag förlitar mig på det just nu.

Idag har jag och barnen tagit en tur till... Näs! jajjemän, vi har fått kossor i Näs, och dem var vi självklart tvungna att spana in idag. Och de var bara såååå urbota söta som kossor kan vara. Några svarta och några ljusbruna/orange (typ) med långt hår... Kan det bli sötare??? Och en av kalvarna var bara två dagar gamla, en annan två veckor... Ojojoj, Jesper undrade om inte vi kunde ta med en och ha i hagen hos oss... Eller det vill säga, det som skulle kunna vara en hage om vi satte upp stängsel. Men det dröjde inte länge innan han kom in på att den "hagen" nog måste vara tom framöver, för bara han blir äldre ska han minsann ta jägarexamen och skjuta älg och rådjur som bor där periodvis, och på så sätt ska vi alltid ha gott kött i frysen!!! Alltså, vem uppfostrar den ungen??? Runar eller vi??? Ja, jag räknar nog bort mig i det sammanhanget

Vicke har fått vara på dagis i två dagar och han lyser som en sol när jag hämtar honom. Inte för att det är jag som kommer och hämtar honom eller för att han ska få åka hem, nej då, bara för att han igen kan få tala om för mig att han är på dagis minsann! och därifrån har han inte haft några planer på att åka hem ifrån Men han följer alltid så glatt med hem ändå så lite tror jag nog att han tycker det är ok också. (även om det är mkt glädje i bilen och mindre glädje när han måste kliva ur) Tror han önskat att vi hade haft minst flera mils bilfärd när vi ska hem. Han älskar att åka bil! Undrar var han fått det ifrån???

Vicke har fått en ny idol också, jajjemensan!! Byggare Bob! Precis när man efter några års terror från Jesper sida äntligen glömt att den gul/blå gubben ens existerade så är han tillbaka. Och det känns som om han kryper innanför skinnet på mig. Vicke har bara sett ett enda avsnitt av Builder Bob, men de starka känslor jag ådrog mig för den mannen för några år sen fanns tydligen var latent inombords och nu har de hittat upp till ytan igen. Hujedamig! Varje dag sen hans Builde-oskuld togs i helgen så har han bara pratat om en sak, BOB, varje dag!!! Flera gånger varje dag!!! han kryper upp i soffan och tar fjärrkontrollen med sig och säger glatt BOB!!! Traktor!!! Uling!!! (fyrhjuling). Lite synd är det faktiskt... Så synd att pappa Per naturligtvis lovat sin son massor av Byggare Bob filmer. "-Så klart pojken ska ha sig ett par byggare Bob filmer!" Jasså!!!!! Och när blev det så j-a självklart då??? Ja jag vet, barn gillar barnprogram och tecknat, och visst ska de få se på det ibland, men jag är verkligen allergisk mot barnprogram och tecknat. Nästan så jag tror att jag mår fysiskt illa ibland!!!
Är det för tidigt att ge honom TV på sitt eget rum???? han är ju trots allt 1½ nu snart.... Nej, jasså inte.. Jaja... Man får bita ihop och stå ut några år till alltså... :-)

Erik då, vad har hänt där... han har tagit sitt dop bra och verkar helt ha glömt den lilla händelsen i sitt liv. Så det satta nog inga värre spår i honom trots att prästen mer badade än döpte honom (enligt farfar) :-)
Annars är allt som det ska, matochsov klockan tickar vidare i samma takt och det känns tryggt att veta var man har honom. Det blir lite lättare att planera nu när han följer vissa rutiner så man vet vad som ska packas med och vad man kan lämna hemma... Och hör och häpna, han har faktiskt ett par gånger nu sovit korta stunder i vagnen :-) Det underlättar ju om man ska bort nånstans. Fast visst, han tar ju inte så stor plats när man lämnar in honom i någons säng heller hemma hos folk. :-)

Oj oj oj, ska man sätta sig och läsa lite förvaltningsrätt nu kanske, jag tar några sidor i taget så inte man blir överintelligent!

Mors!!

DAGIS!!!!!!!!
BILEN!!!!!!!!
BARNA!!!!!!!!!!

Vicke hinner inte ens nerför trappan innan det sätter igång. Trodde barn tyckte om att vara hemma med sina föräldrar! Vicke fick vara hemma igår och då höll tjatet i sig i stort sett ända tills eftermiddagen, då mutade jag ungarna med pannkakor och de var bara såååå nöjda. Jag är inte direkt förtjust i pannkakor själv och eftersom det oftast (nästan alltid) är jag som står för maten så blir det inte så ofta pannkakor, färdiga köttbullar, korv osv för den här familjen. men ibland så händer det, som igår! Och det är lite lustigt, då går man från att vara världens dummaste till att helt plötsligt vara världens snällaste mamma. Det var nästan så Jesper själv uttryckte det där han satt och tryckte in pannkakorna i munnen, medans han försökrade sig om att han skulle få ta en omgång till, och kanske rent av ta med på utflykten med skolan idag. De skulle bara veta, de kommer få äta pannkakor så det spruta ur öronen på dem! När jag väl gör pannkakor gör jag ett stor lass så det finns ett par dar samtidigt som jag fryser in så det bara är att ta fram för akut uppstådda situationer!

Var tillbaka på jympan igår, känns lite dumt att åka och ställa si i en varm instängd jympasal när det är sol och fint ute, men men, tog en paus förra veckan pga vädret och veckan innan där var det påsklov, och det kändes faktiskt att man inte studsat på ett tag även om man försökt få tillfällen för andra aktiviteter. Men det var värre igår kväll, idag känns allt som vanligt!

Nu ska jag få i Vicke lite frukost innan dagis (han står redan ute i hallen och provar ut skor och jackor, sen en halvtimme tillbaka) sen blir det långpromenad med Lillen!

Mors!

För första gången sen jag började blogga just i den här bloggen så läste jag idag igenom det jag skrivit själv. Det kanske man ska göra innan man publicerar men oftast finns inte den tiden på morgonen med mina två minsta juveler hemma, men iaf, det jag hittade var hur mycket stavfel som helst, vad beror det på??? Det måste vara stressen, jag har ju alltid haft högsta betyg i svenska, för det kan väl inte ha med åldern att göra??? Det är lite svårt att avgöra eftersom jag inte skrev nåt innan jag blev 30, men men, känns som om man dagligen letar efter ålderstecken, för vad vad meningen med att fylla 30 annars om inte man ens skulle komma att märka av det?? Jaja, Per har lovat mig att vilken dag som helst så kommer tecknen vare sig man vill eller inte och då kanske det inte är så roligt längre. Undrar om det är de där små underbart fina, men lite mer silverfärgade hårstråna vid sidorna av hans huvud han syftar på då??? :-)

Idag är det måndag, vilket betyder att det var dop igår. Erik och Edith blev en del av den svenska församlingen!!! Allt gick bara bra, men jisses vilka trötta och slitna barn man hade att göra med under kvällen, skönt ändå att de kan hålla humöret uppe så man lätt kunde plocka i ordning allt när vi kom hem. Jag placerade alla barnen med en varsin smörgås vid köksbordet (nja, Erik fick gröt) sen kunde jag i lugn och ro plocka upp och undan. Vicke provsatt den nya matstolen, Baby Björn Baby Äter som egentligen Erik fick i doppresent, men som storebror nu får ta så Erik får ta över Stokke tripptrapp stolen. Det gick hur bra som helst att sitta i den. Problemet är nu bara att han hamnar permanent brevid mig så han blir mitt ansvar under matstunderna. Det är absolut inget problem så länge han är hungrig och äter, vilket han faktiskt nästan alltid är så det kanske inte är några problem alls... Faktiskt ganska skönt istället att få någon brevid sig, det har varit lite tomt på min sida av bordet. men men nu har jag båda de två minsta brevid mig. Vicke till vänster och Lille Erik till höger på gaveln. Känns som om hela familjen är samlad. Mysig känsla. :-)
En annan otroligt bra present var en ny bilstol till Chryslern. Det går åt en del bilstolar har vi kommit underfund med, två i Forden och två i Chryslern, som tur är har Jesper slutat använda bilkudde, annars skulle vi få problem med att få plats!
Men kanske den bästa presenten iaf var att min mamma kunde komma ner och vara med. Hon bor ju här, med min pappa, men då min morfar springer på upploppet (som han själv säger) så spenderar hon sin tid där just nu och vårdar honom den sista tiden i hemmet. Och hans hälsa går mycket upp och ner för varje dag den sista veckan så hon visste inte om hon hade kunnat närvara eller inte, men inget akut inträffade i helgen utan mamma fick komma hem några dar och vila upp sig lite för att kunna åka tillbaka idag med nya tag. Är glad över att mamma och morfar får den här tiden tillsammans, både för att lära känna varandra på ett helt annat sätt, men även för att få ett ordentligt avslut och avsked. Min mormor gick bort julen för ett år sen och det blev bara ett tvärt slut. Ingen förvarning, inga för tecken ingenting, bara ett hastigt... Ja, inte ens ett farväl. Jag och Per hämtade henne på julafton och åkte till mina föräldrar på middag, öppnade paket och lämnade av henne hemma hos sig igen. Träffade henne på jul- eller annandagen igen, men sen på lördagen den 27:e var vi på innebandy-cup med Jesper. Mormor hade klagat på magsmärtor på morgonen, men inget värre. Tidigt på morgonen på söndag ringer mamma och berättar att mormor var död. Hon hade ringt mamma efter innebandyn och fick åka in till sjukhuset, där blev hon inlagd. Mamma och hennes bror hade varit med henne upp men åkte hem över natten. Under natten hade de hittat mormor död inne på toaletten. Hon dog av ett anerysm i magen.

Med dopet avklarat så ligger nu fokus helt på bröllopet. Vi hittade en otroligt underbart fin klänning på nätet förra veckan. Och det gick inte att motstå den, det var som om den talade bara till mig så det var kärlek vid första ögonkastet. Sagt och gjort, i fredagskväll packade vi in hela familjen i Chryslern och styrde kosan mot Kil där vi köpte den. Som tur är är den justerbar så det ska fungera bra att fortsätta gå ner i vikt, men kanske att den kommer behövas sys in lite på vissa platser men men, känns som ett I-lands problem. :-)
Jag tror även att vi valt brudmarsch, "Brudmarsch till Per och Anna", ja helt otroligt men så heter den, av Orsa spelmän. Känns nästan som om man inte kan välja någon annan. Ringar har vi också kollat runt mycket på och vi vet i stort sett vad vi vill ha, kanske dags att börja prova också. Maten är klar och underhållningen är klar. Jag vet hur brudbuketten ska se ut och tårtan är vi på g med. Blanketter för efternamnsbyte och hindersprövning är efterskickade. Vad mer???? Just det ja, skor hår och smink kvar. Vet vad jag vill, men man ska hitta just de skorna och nån som kan fixa håret och sminket också... Men visst är man på rätt väg. Känns gött det!!!
Fotograf!!! Fotograf är klart också, min käre kusin har lovat att hjälpa till att ta kort under ceremonin!!! Tack Malin!!!
Några mindre stora detaljer, som typ var vi ska genomföra själva ceremonin kanske (tyvärr) kommer att ändras, men detta återkommer jag med...

Apropå projekt viktnedgång, -3,2 den här veckan. Nu är det totalt minus på 11,8 kg sen jag gick med i Viktklubb, men minst 20 sen jag började efter nyår. Jag tog ingen direkt startvikt då så vet inte direkt på kilot, men minst 20 allt som allt sen nyår som sagt.( ni skulle bara veta vad det är sen 24:e nov, usch!!!) Känns bra att det var så mycket ner den här veckan då vi ska ut till lördagen och mest troligt kommer att ta något glas vin då. Och vin är gott, men tyvärr så stoppar det upp förbränningen i upp till tre dygn (enl. viktklubb). Men men får ta mig lite längre och raskare promenader under veckan istället, bra att komma in i rutin på det varje dag nu när det inte är så länge kvar tills jympan är slut, vilket kommer att bli skittrist rent ut sagt! Men men, till hösten drar det igång igen så det är bara att hålla ut! Tror förresten att de faktiskt brukar hitta på nåt utomhus nere i Edane för oss så inte vi helt gror igen under sommaren! :-) Inte för att jag för en sekund tror att jag kommer att bli stillasittande i sommar hemma med tre barn!!!

Nu verkar det som om det är dags för frukost!!!!

Jag skulle ju skriva ner frieriet också, får ta det nästa gång! (cliffhanger)

Mors!!!

Vad är väl en bal på slottet...?

Det var ett tag sen, igen, men misströsta inte... Jag kommer alltid tillbaka! Skämt åsido, mycket har hänt sen sist, även o det egentligen inte är något alls.

Alla planer inför bröllopet är klara förutom klänning och ringar, men eftersom jag är inne på projekt "få min kropp tillbaka efter två graviditeter på två år" så tänkte jag vänta så länge som möjligt på att skaffa en klänning iaf. Vad gäller fingrarna så kan vi väl snart fixa ringarna, har förlovningsringen på mig och den fick jag när jag var betydligt mindre så antar att inte fingrarna kommer bli så mycket mindre nu. man kan hoppas på det iaf. Vi har fått ett problem bara vad gäller ringarna. Idag har vi guldringar, och varför vi köpte dem kan man fundera på eftersom ingen av oss tycker om guld, vi är silver människor så nu ska alla tre ringarna bytas/köpas nya, och det blir ju en billig historia! Men men, vi vill va nöjda och det är ju en gång i livet!

Under påsken var vi hemma. Vi hade en tur till Linköping till Pers syster inplanerad men med ändrade planer så får vi vänta tills nu till helgen med att träffa dem och deras nya lilla tillskott till familjen som kom i mars. Till helgen ska vi nämlugen ha dop tillsammans, vår lille Erik och deras lilla tjej. Ska bli gött att få det gjort så vi kan fokusera på bröllopet lite mer. För även om vi tror att det meta är klart så kan jag lva att det är hundra saker vi glömt och tusen saker som kommer ta längre tid än vad vi tror när de ska fixas. Men.... När jag sitter och tänker efter nu så kan jag redan nu säga att det är MASSOR kvar ju!!!! Och två tentor har jag framför mig också. Borde egentligen läsa till den ena nu som är om tre veckor, men med vädret och datorn och allt annat roligt så hittar jag inte riktigt motivationen som jag behöver. Siter dock och sneglar på boken om arbetslätt och Sveriges Lagar!! Och det är väl tanken som räknas eller???? (så har iaf jag blivit uppfostrad!!!)
Påsken ja, just det ja, på påskafton var vi nere hos grannarna vid vägen och hade påskmiddag ihop med en annan familj också. Hur trevligt som helst! Och det dröjde ända tills ett på natten nästan innan barnen orkade släppa taget och somna. En efter en somnade de precis som de satt för tillfället i soffan. Vicke med rumpan i luften och huvudet tryckt mot skinnet med ett chips i handen som var halvvägs in i munnen, våran jesper låg med överkroppen i soffan och ena benet nere i golvet liksom under bordet. Grannarnas kille hade fått tag på både täcke och kudde och krypit in i hörnet av soffan och granntjejen låg liksom böjd över en saccosäck. De var hur gulliga som helst.

Fick en inbjudan till det kungliga bröllopet också!!!! Som jag hade väntat!! Min kusin var här häromdagen och bjöd in mig och Per på 30-års kalas den 19: juni, samma dag som prinsessans bröllop. Jag fick vänligt förklara att vi väntar på en inbjudan så när den kommer kan jag tyvärr inte komma på hennes födelsedagskalas. Då måste jag naturigtvis närvara på bröllopet. Hon var så förstående så. Och igår kom den!!!! jag öppnade min mail och där stod det " Du har ftt en inbjudan till det kungliga bröllopet" Gissa om jag studsade upp och ner!!!! Öppnade mailet och där stod det att om jag valde att prenumerera på Svensk Dmtidning eller nåt så skulle jag få se bilder och läsa otroliga fakta om bröllopet. Meen, hallå??? Min inbjudan då??? J, man var inbjuden att betala pengar för att flera veckor senare få se suddiga bilder utan ljud/lukter osv. Snacka om inbjudan!!! Jag ringde min kusin och sa att vi kommer gärna på festen, vad är väl en bal på slottet.....?

Idag blir det sol sol sol.. Och arbetsrätt såklart!

Mors!!!!