Lära gamla hundar att sitta

Med -20 grader utanför dörren och barn sim ännu inte helt kryat på sig, fick utflykten till Ängen och pulkabacken vänta. Vi beslöt oss för att stanna inne och satsa på lite kvalitetstid med barnen. De sista månaderna, och framförallt de sista veckorna har fokus legat på att beta av alla påbörjade projekt och tömma renoverings-planerings boken. Det har vi lyckats med nu och ALLT som vi hade på bordet är ny avklarat. Observera att detta inte är detsamma som att vi är klara med alla projekt men att delmålet som vi hade lagt fram nu är klart och vi kände alla att nu behöver vi en paus. Både lusten och pengarna vill läggas på annat de närmaste veckorna, även energin! Så den här helgen är vigd till våra barn och saker som de vill göra nu när vi äntligen båda två kan ge vår fulla närvaro.

Men som sagt, Ängen får vänta likväl badhuset och Nöjesfabriken tills barnen piggnat till ordentligt. Vilket inte alls verkar vara så långt undan då både jag och Per idag vaknat och verkar stå på tur inför att ta över förkylnings-stafettpinnen! Jippie! Det brukar va ett säkert tecken på att barnen börjar bli bättre när vi istället hamnar i soffan, små och ömkliga...

Viktor överhörde mig och Per prata om våra erfarenheter som "pusslare" som barn. Per nämnde väl att han i Viktors ålder inte pusslade så mycket utan att det kom senare. Viktor tolkade det som han ville och hans tolkning var att pappa absolut inte kunde pussla, alls! Snäll som han är ville han hjälpa sin far som gått miste om denna kunskap och tog på sig rollen som pedagog för att lära Per att pussla.

Efter en stunds pusslande kom utvärderingen. Pappa får godkänt.
"-du var ju inte så dålig pappa. Du var ganska duktig!"
Beröm från sitt barn värmer en mans hjärta och nu sitter han och pusslar för fullt... Fortfarande.... (pappan alltså)