Igår kom mannen hem med en ny studsmatta, samma stora storlek men utrustad med både kantskydd och skyddsnät. Det är ett givet upplägg när man hoppar studsmatta och är ett litet barn, det har bara tagit oss så här länge att själva inse det. Men med Eriks utveckling på studsen de sista veckorna så fanns ingen annan utväg. Vi har ännu inte lyckats klura ut om hans problem varit att han bara älskar utmaningar och lever på adrenalinruschen, eller om han faktiskt varit självmordsbenägen, hopp förbud blev det i alla fall... Åtminstone "on my watch"! Vilket resulterade i et skrikarg unge som varje dag stått på marken, för kort och för klumpig för att lyckas ta sig upp själv för att hoppa... Detta kunde jag leva med, jag är expert på att koppla bort ungarnas mindre attraktiva sidor så... Men när han i helgen (med viss hjälp) lärde sig knepen för att lyckas med det omöjliga, ja då fanns ingen annan utväg... Vi fick investera i en ny studsmatta... Kanske mest för min skull, men nu är han inlåst när han springer sina centrifug-race uppe på mattan!!!
Jag andas därmed lite lättare varje morgon, och unnar barnen en riktigt trevlig stund ute på egen hand... Mitt hoppande minskade dock i och med nätet... Kunde inte riktigt bli kvitt känslan av att vara instängd och nergrävd... (ja, jag vet... jag har problem.. men det går över... om ett par veckor är jag på G igen!)
Hola!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar