Planen gick om intet!

Med våra barn är timing A och O för hur dagen kommer att bli. Vi har barn som till stor del är beroende av sina rutiner och mat-och sov klockan. Nu låter det större än det egentligen är, men för oss har det blivit ett sätt att leva och vi har anpassat oss mycket efter de små grabbarnas dags-cykler.

En av dessa cykler har gjort att vi egentligen inte haft användning för någon vagn till dem (en oerhört lååååång historia, och inte endast deras "fel") nu när de är äldre så har det behovet ökat konstigt nog (eftersom det är nu de båda två kan gå själva...) Vi sålde vagnen vi hade då, och nu har vi köpt en ny, en Brio Twin Sitty, en alldeles lagom vagn för oss och barnen. Men vi har ännu inte kommit ut på den där stora premiären (de har åkt vagnen, men inte de där långa motionspromenaderna med mig...). Igår kom jag på det! Hur jag ska kunna få in den där motionspromenaden, när jag är själv hemma med barnen... Det finns en lucka mellan morgonvällingen och frukosten. Där kan man hitta en dryg timma för promenad, hur underbart som helst på morgonen, och hemma igen lagom till dusch och frukost. Idag skulle det ha varit premiär!!!!!

Men mitt i min planering så glömde jag bort en lite detalj... En ganska viktig och avgörande detalj... Nämligen den om mina barn och att de faktiskt har en egen vilja... Och för dem är just den där timmen mellan välling och frukost helig!!! Det är en av de mycket få tillfällen på dygnet som de kan sitta stilla, vara avslappnade och bara vara. Det är deras stund i soffan där de ska sitta nära nära nära (om inte på mig) och snosa, kramas, gosa, mysa och morna till sig... Det är den stunden som de vägrar ha kläder, det är bara pyjamas som gäller, och på tv ska det visas Meckar Micke, Postis Per, Elias, Nasse, Fåret Shaun eller nåt annat morgonmys-program... Det är en av de bästa stunderna som vi har tillsammans med våra barn på hela dagen... Alla tider... Och då skulle jag slita ut dem på en skumpig grusväg i högt tempo för mitt eget "nöjes" skull...



Ni kanske kan gissa hur det gick??? Jo just det, jag blev ganska nedröstad!!! Så vad gör vi nu Dan???? (som Meckar Micke säger....) Jo vi fick hitta på nåt annat. promenaderna verkar jag få behålla för mig själv... Däremot kan man ju kombinera promenaderna med att göra nytta... Och därmed också kunna uppfylla deras intressen om motorer... Jajjemän! Vi myste, kramades, gosade och åt frukost i lugn och ro precis som alltid... Sen gick vi ut och klippte gräsmattan! Genom att ta den lilla, gåklipparen, kunde vi ju kombinera allas våra intressen (promenader, hörselkåpor och motorer) med att samtidigt göra nytta!



Det tog oss 2 timmar innan gräset var klart! Jag fick min välbehövda motion, de fick lyssna på motorer och gräset blev vad som kändes en decimeter kortare!!!! En perfekt start på dagen!

Nu sover de gott efter favoriten fiskbullar till lunch, kvar sitter jag här nere och bloggar och tycker synd om mig själv på grund av det andra getingsticket på mindre än en vecka!!! Alltså, visste ni att det gjorde sååå ont att bli stucken?????? Jag hade inte en aning... Nu vet jag... Måtte gudarna döda alla med gadd!!!

Hola!