Just idag....

Hade jag kunnat skriva hur mycket som helst... Dels för att det finns otroligt mycket att berätta just nu, och dels för att man får passa på de få tillfällen som vårt internet fungerar eftersom det tydligen har fått idén om att det inte alls har nån skyldighet att fungera då vi bara betalar dyra pengar för det!!! Alldeles för dyrt!

Internet har alltså resulterat i en hel del nya beslut av Per. Idag avslutade vi vårt stationära telefonabonnemang. Kändes bra när beslutet togs, men nu i efterhand satt både jag och Per och kände en våg av svårt definierbara känslor angående det vi gjort...
Men men, vi ska fixa bättre uppkoppling istället, ett sånt där abonnemang som fungerar... Varje gång man vill och behöver internet! Så det så...

Erik har börjat dagis! Och min ångest är stor kan jag lova. Det känns bra samtidigt som det är för jävligt rent ut sagt. Betyder detta att jag inte har nån bebis kvar nu eller???? Jag saknar det redan...

Kom på imorse att jag nog har inlett ett förhållande också... Liksom vid sidan av... Och det känns hur bra som helst! Precis vad jag behöver just nu... Per räcker till alldeles utomordentligt, men han är inte hemma på dagarna när jag behöver prata så jag har sökt mig nån annanstans... Och vi är försiktiga... Så fort barnen somnat på dagen för att vila middag så kommer hon... Pernilla! Min alldeles urgulliga granne som man bara kan tömma skithinken över (ursäkta uttrycket)! Att hon börjar kännas mer som en älskarinna än den underbara vän hon egentligen är är väl för att vi på slutet bara lyckats få ihop våra tjöt-stunder genom stulna ögonblick precis som om hon vore min älskare... Ett litet samtal där, ett sms och några stulna stunder mitt på dagen när barnen somnat...
(så nu hoppas jag såklart att alla förstod ironin i det hela så jag inte behöver förklara mig ett dussintals gånger att vi "bara" är vänner!!!!)

Man lär sig nåt nytt varje dag brukar man säga... Idag ka jag berätta att jag lärt mig en lite annorlunda erfarenhet. Det började imorse. Per laddade brasan vid 6 när han gick upp. Jag fortsatte sen eldandet. Fortsatte sen lite till... Och ännu lite mer... Bara för att fortsätta lite mer, och lite mer... och lite mer... ja ni fattar va?? Jag eldade oss ur huset skulle man kunna säga. Till slut var det så illa varmt i huset att kläder inte längre kunde behållas på. Ungarna blev mer och mer griniga och törstiga... humören svek och man blev både passiv och långsam... Till slut gick det inte att röra sig utan att man kände kroppens kranar öppna sig och man bara ville skrika rakt ut (nja, nästan). Det var olidligt ett tag... Vid nåt tillfälle kände man nästan att man ville gå ut och sätta sig naken i snön och invänta kylan... Inte för att man behövt vänta så länge med ca 20 minus ute... Vi avstyrde den idén då vi nog tyckte att grannarna hade tyckt att vi verkade rätt knas om vi suttit på rad utanför med rumporna i vädret... fast iofs, hade vi suttit ute, i snön eller inte, så hade väl inte rumporna varit det som stuckit upp kanske...

Ha dé