Att Sverige inte är större än det egentligen är. Satt just nu och kom att tänka på våra olika road trips som vi gjort i familjen. Antingen jag och Per ensamma eller tillsammans med alla barnen. Vi gillar ju att åka bil allihop och planeringen/packningen inför en tripp är nästan lika rolig som själva stunden i bilen (och detta är sant, även om det stressas, bråkas, tjafsas och gnälls innan vi kommit iväg). Men när vi väl sitter där, i bilen som packade sardiner och bilen börjat rulla, ja få är det ganska mysigt! Och vi har varit med om ganska roliga saker ändå ( även om en del först blivit roligt i efterhand).
Vi har en resa till Partille i somras där vi skulle köpa en dodge journey. Bilen gick hur bra som helst.... I några minuter... Sen lös varenda lampa, och snart stod bilen snyggt placerad i en vägkorsning och jag och gå-glade mannen fick i sommar hettan gå tillbaka! ( under en period där min mage var som värst dessutom!).
Vi har en tur hem från Linköping dagen före nyår där vi kom till Björneborg innan mannen tvärhoppar ut ur bilen och börjar spy ner ett elskåp! Vi kom till högboda innan jag fick ta över körningen iaf...
Under ytterligare en tur till Linköping har ett övergivet hus använts för att få ta emot andra slag av kroppsvätskor... ( och nej, det är inte som ni tror!!!!) det är lite drygt ett år sen den resan och jag glömmer den aldrig! Och det var nog också ner som ett elskåp i hus format än ett hus hus och jag vag livrädd att någon från the Blair witch program skulle överfalla oss... Mig på insidan, Per på utsidan... Jag är övertygad om än idag att krafterna fanns där...
När jag (enligt Per) föll i gråt då vi svängde in på campingen i somras (efter att de skrattat åt oss vid telefonbokningen till och med)... Jag anser nog mest att mitt ansikte var förvridet i nån form av chock!!!
En tripp efter gps slutade djupt in i mangskogsskogen där vi tillslut befann oss bland ett antal vägar som skulle ha tagit oss hem men som för tillfället var belägna under ett par metet snö och uppenbarligen inte alls var föremål för nån plogning!
Vi åkte till Växjö en gång, köpte bil där med, min absoluta favorit bil, när vi skull åka hem sen åkte mannen före i den gamla bilen och lämnade mig ensam ute på vägen, nånstans mellan Växjö och Näs! Fråga mig inte var, och definitivt inte hur fort jag fick köra för att hinna ikapp!!
Ojojoj, det finns mycket mer av detta längs memorylane...men....
Därför är det skönt att Sverige inte är större, vi har liksom pinkat in ett litet revir ute i landet med egna små minnesmärken som gör att våra nationella resor fram och tillbaka för det första inte känns liks långa och avlägsna utan ändå "som hemma" hela tiden....
Hmmm....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar