Jag börjar så smått att återhämta mig...

Jag var ensam hemma med mina tre skrotkorn igår, hela dagen.
Per var och jobbade "dygnet" i Norge och jag och grabbarna skulle klara oss helt ensamma under samma tid. Det började bra måste jag säga... Vaknade 8. Klockan 8 åker Jespers skolbuss! Hade kvällen innan varit på en mysig sammankomst med några väninnor och hade tagit mig ett par glas vin, och eftersom jag har noll-tolerans för att köra bil dagen efter oavsett hur mycket eller lite som intagits av alkohol så kunde jag ju heller inte köra Jesper till skolan. Och, lät han inte väldigt förkyld också???? Lite hängig rent av kanske??? Erik hade ju varit sjuk hela veckan så chansen fanns ju... Och han rörde inte speciellt fort på sig... Sen kom en tanke, att eftersom vi haft det lite kämpigt en tid med tonårs-hormoner och allt vad det innebär, så kanske vi bara helt enkelt skulle ta en stanna-hemma-alla-barnen-och-mamma-kvalitetsdag-tillsammans-med massor av mysfaktor bla bla bla bla bla.... Mmmm, vi gjorde ett försök iaf, och innan frukost hade vi varit ovänner allihop. Ingen av barnen kunde låta den andra vara, och ingen av barnen gjorde enligt de andra barnen rätt och allt var bara kaos, till och med efter välling och frukost...Hmm, ja men då bakar vi väl då! Vilken otroligt duktig idé jag kom på.... Inte nog med att bråken under denna tid bara eskalerade, det blev riktigt äckligt också... Men men...

Lunch! Gött, nu blir det en otroligt god kassler-gratäng, och den var otroligt god på riktigt också, det var bara det att jag var den enda som skulle ha...
Jasså, men ni kanske är trötta då? Baket drog ju över på tiden så... Men nehejdu!!! I det här huset ska banne mig ingen sova middag längre, oavsett hur välbehövligt det än är.... Jag gav efter, jag lät dem hållas... De var överallt och ingenstans... Ovänner var de också för det mesta, men det är konstigt det där, vad otroligt samspelta och ihop-gaddade de blir så fort man säger åt dem att sluta... Då är det plötsligt jag som är den knasiga och dumma!!!!

När sen allt har eskalerat till en ny nivå så tar vi på ossoch går ut. Vi går neroch hämtar bilen på andra sidan vägen efter gårdagen. Två barn går själv, ett barn får jag bära, på blankis! Vi tar oss fram helskadda iaf och luften gör oss gott. Vi åker hem efter en stund och allt verkar vara till det bättre nu...

Gött! jag sätter mig ner vid köksbordet och tar mig dagens första och otroligt välförtjänta kopp kaffe! Då hör jag det.... Jag kan inte beskriva det egentligen,men jag vet precis vad det är... Papper!!!! Och sättet det går i sönder på säger mig att det kan inte vara annat än... Ja just det... Tapeter!!!!! Tror aldrig att färden upp för trappan gått så fort förut... Och mycket riktigt, där, högst upp i trappen sitter Erik med en lång bit tapet i handen och är superlycklig!!!!
Jag får in barnen, ett på varje rum, och tar med mig tapeten ner... Jag sa nog kanske någotockså till honom medan jag var där uppe, men...



När jag återigen är tillbaka till kaffet och precis börjar landa igen så hör jag nästa grej... De skrattar... Alldeles för mycket... Och på ett sätt som ofta betyder trubbel. Och det låter lite blött... Inte som att det är tal om nån vätska, men blött ändå... Återigen är det rekord uppför trappen, och där står de igen, med världens gladaste miner... Eller Erik skrattar, Viktor har nog sett minen förut och är snabbt nere från bordet som de står på och gör sig så oskyldig som han kan... Erik som sagt, nöjd och glad,och otroligt stolt visar han upp sitt konstverk: "-Ett Monster!!!!" Man kan säga att det nånstans där brister för mig... Föst blir jag arg.... Sen blir jag förbannad... Sen blir jag frustrerad... Och sen blir jag ledsen... Sen uppgiven... och sen allt på samma gång... Och jag tycker mig se "skitungarna" bara skratta åt mig....


Jag lämnar rummet, precis som det är... Går ner och dricker kaffe... Mamma ringer och jag känner redan innan jag svarat hur tårarna är på väg... Men jag lyckas hålla mig... Det är bara en sån där dag, en riktig skitdag... Och nu är den snart över... Klockan närmar sig halv sex och det är snart dags för kvällsmat... Och eftersom inga barn sovit middag vet jag att de snart kastar in...

Barnen äter och görs i ordning för kvällen. Jag sätter dem framför "Brummen" på TV och går in i duschen... Måste andas... När jag är klar ligger två underbara juveler och sover med vällingflaskorna tappade i soffan. Klockan är strax före sju. Jag bär upp dem till sina rum och kan nog konstatera att de är ganska söta ändå... När de sover åtminstone... Juvel nummer tre kommer även han ner och gör sig i ordning. Han vill lägga sig och kolla TV...

Nu blev huset alldeles tyst!

Och just då tyckte jag det var otroligt gött, för en stund i alla fall...