Jag väljer att vara optimist...

SAAB:s nya konkurs besked kom idag... Fy F*N säger jag egentligen inombords... Egentligen är det inte någon som kanske höjer ögonbrynen lika mycket längre till den här följetongen, det har liksom legat i luften och kedjan har varit lång ett bra tag nu... Men jag tycker det är riktigt trist oavsett, och jag vet att det hjälper föga att blanda in känslor och människors öden i ekonomiska beslut, men eftersom företaget inte kommer vidare, och inte har gjort på länge så är det ändå till människorna nu som mina tankar går, och oavsett hur medvetna de anställda med deras familjer är om situationen runt Saab de sista åren så känns det oerhört förjävligt att det skulle behöva komma ett till sånt här besked, ytterligare en gång inför glädjens högtid! Tack för den julklappen!!!

Det är nästan så det känns som att den julklappen från saab slår julklappen vi fick (och gav) förra året!


Sen har vi beskedet om Nordkoreas avlidne ledare. Jag väljer att kalla honom ledare (istället för diktator) i detta inlägg endast på grund av en kort resumé av honom som jag hörde imorse av någon som faktiskt har träffat honom, en längre stund.... Skämmigt att inte ha annat att gå på egentligen som statsvetare, men just Nordkorea har inte legat inom mitt främsta intresseområde innan... Tills nu då kanske... Framtiden har fått mig nyfiken nu...

Personligen är jag ju inte i detta läge oroad över dödsfallet och vad det kommer att betyda för oss här... Men mina tankar går ändå till de människor som återigen kommer att behöva mobilisera, tänka om, börja planera och leva i ovisshet och skräck oavsett vad som än händer... Oron och gamla minnen finns alltid kvar och nu plockas de återigen fram... Skänker er en tanke och tänder en stjärna på himlen för alla barn!

Men, jag vet inte om det har med julen att göra eller vad det är men jag ska välja att vara optimist! För Saabs anställda, för Sydkorea, för Nordkoreas befolkning och för resten av världen. Att vara hoppfull och se glädjen i det som finns och det man har (oavsett mycket eller lite eller kanske rent av noll...) är inte något som är så enkelt när benen igen och igen och igen slås undan på sig, så därför kan jag göra det åt dem i detta skede!