Jo, apropå Per...

Vi sitter i soffan, det är lördag kväll, Helt Magiskt och Så Mycket Bättre är slut... Även nästföljande program som vi tittat på har slutat. Jag sitter och grejar med nåt i soffan, då börjar Per zappa mellan kanalerna... Han fastnar på SVT2, först är hans reaktion sådär som den oftast är när man hamnat på svt2, det vill säga, en liten rynk på näsan, en kort fundering och sedan ett konstaterande att detta var nog inget för mig (utom nyheter, sport, aktuella program och filmer då). Det är ett musikprogram. Jag börjar snegla på Tv:n och bort mot Per flera gånger... Varför byter han inte???? Det är storbandsmusik-orkestermusik- och halvklassiskt... Varför byter han inte. Per sitter själv som i trans... Jag undrar om han kanske gått in i sig själv för en stund... Att han kanske inte är medveten om Tv:n längre... han verkar vara flera mil bort... Jag å andra sidan lägger undan mitt och börjar svaja med i musiken, dessutom kommer det ju låtar som jag kan... Och dirigenten skojar och skämtar. Det är riktigt roligt. Till slut sitter både jag och Per och nynnar/sjunger med, ler stort och skrattar till diverse skämt... jag hinner dock tänka några gånger att det här är inte likt honom, vad har hänt???? Jag har sagt det så många gånger tidigare att det blir väl tjatigt om jag säger det igen.... Så jag säger inget om vad jag tror det är som har skett... Men jag tror jag vet, eller rättare sagt... jag vet!!!

Jag vågar inte säga något till honom under tiden vi sitter där i soffan utan tittar bara lite älskvärt på honom ibland och myser. Jag sitter skönt tillbaka lutad i soffan. Per sitter längst fram på soffkudden, med benen brett isär och armarna vilandes på knäna. Fötterna stampar takten emellanåt... Han tittar bort mot Tv:n precis hela tiden... Vi sitter så kanske i 20 minuter, sen kollar han info om programmet, det är ungefär en halvtimme kvar... Då lägger han ner dosan igen, sätter sig tillbaka i samma ställning, vänder sig mot mig med ett brett leende "- fan, det svänger ju!!" säger han och vänder sig tillbaka mot Tv:n....

Där går det inte längre! Jag brister ut i ett gapskratt!!!!! Per tittar på mig flera gånger och börjar även han skratta.... "-Vaddå? Vad är det? Vad skrattar du åt???! Men eftersom han skrattar lika mycket som mig just nu så är jag övertygad om att han vet precis vad det är jag skrattar åt... Eller med... Ja, herregud vad den mannen kan få mig att känna sådan kärlek, helt utan att göra någonting!!!!

Per, jag älskar dig! (din gamle man... ;-))

Vad vi tittade på????
Jo, avslutningen på Royal Albert Hall Proms!!!! Helt underbart!