När vi två blir en...

Med solnedgången kom kylan.
Det var ingen vinter kyla,
men sommarbrisen kändes som isande nålar
när den strök över min heta hud
som värmts upp av solen

Brisen fick vågorna att rulla in mot land
Vi satte oss i sanden
och välkomnade lugnet
Ljudet av vågornas slag mot klipporna
överröstade våra ord

I dina ögon kunde jag se
vad du ville säga mig
och i dina andetag
kunde jag höra dina tankar
tillsammans i natten

Värmen från dig fick mig att darra
Som en osynlig sköld
omslöt den mig och gjorde mig hel
Våra känslor förenades
och våra själar blev till ett

Av: Anna Rosenäs 20110414