Precis som de flesta av er så är även vår julplanering igång. Vanligtvis brukar vi( Jag) vara klar med alla förberedelser och julklappar innan oktober/november är slut. I år går det lite mer trögt och mitt försvar är att förra årets julklapp i form av en två veckor lång magsjuka satte sina tydliga spår. Jag har inte vågat tillåta mig själv att planera inför julen eftersom jag då blev så fruktansvärt besviken och ledsen över den inställda julen.
Men nu gick det inte längre, nu är planeringen i full fart och julklapparna har skrivits upp på önskelistorna. Även jag och Per har skrivit upp en lista på saker som vi önskar införskaffa oss. Häromdagen när jag stod och skulle fixa i ordning en middag och både kyl och skafferi gapade halvtomma slog mig tanken vad underbart det skulle vara att liksom många andra redan insett få maten hemkörd och utformad så till den milda grad att det enda jag skulle behöva göra själv vore att sätta på spisen och blanda ihop varorna som någon annan bestämt att jag ska göra! Tanken är/var lockande.
Idag kom nyheten om vad som enligt undersökningar är årets julklapp enligt den svenska handeln, och inte alls förvånande så är det just en färdig hemkörd matkasse som vunnit priset som "Årets julklapp". I samma veva läser jag av mina mail och har även där fått mail från UNICEF om årets julklappstips. Jag och Per köper varje år julklappar från Unicef för att ge vårt stöd till framförallt barn runt om i världen, i år främst från Afrikas horn.
Det får en att tänka efter och se saker ur nya perspektiv. Vi som föräldrar känner emellanåt så starkt att vi inte har timmar nog för att få dygnet att gå ihop. I Afrika finns inte resurser nog för att få livet att gå ihop. Och det är det som är de stora kontrasterna, vår världs kamp emot tiden kontra andra världars kamp mot överlevnad.
Medvetenheten är egentligen ganska stor om detta problem som finns över hela världen, men att agera så övergripande är övermäktigt och det är lätt att bli nedslagen av tanken. Och mer än ofta känns tanken att "min hjälp spelar ingen roll om inte alla andra......" överlägsen.
Men innerst inne vet jag att min hjälp spelar roll, och det kanske är därför som jag återigen, år efter år, handlar julklapparna från Unicef, köper fula majblommor, rosa bandet-rosetter, ringer in donationer på alla galor som sänds året runt, sopsorterar, kör miljömedvetet med mera... Det är mitt sätt att bidra till de som är mindre lyckligt lottade, tills den dagen då jag skulle kunna göra mer.
Det blir inget matkasse på önskelistan, inte heller städhjälp, istället blir det julklappar från Unicef!!! Och valet känns oerhört rätt! Vid närmare eftertanke vill jag spendera tiden med mina barn precis som innan, men eftersom de alla tre älskar att vara med i köket och hjälpa till så är det mitt bättre valda alternativ.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar