Oattraktivt!!!

Varken jul eller nyår blev riktigt som vi hade planerat eller önskat.
Magsjukan gick om och om och om igen... men sen ser ni, sen hände det grejer. Vi blev friska!!!! nu har vi varit friska och smittfria i 3 dagar. Och vi mår bättre än någonsin. Nyåret fick vi dock fira ensamma hemma i soffan jag och Per. De små sov skönt och Jesper var i Stockholm. Strax efter elva somnade jag men vaknade till lagom till Tommy Körberg på Skansen och hann skåla in tolvslaget med champagne med min käre make som vi knappt hann smutta på innan det hälldes ut. Fy fan va äckligt!!!!!!

Nu är det då nytt år och nya möjligheter. Nya projekt och nya utmaningar!

Har aldrig nyårslöften, förutom en gång, och då höll jag det med!
Men nu i år ska jag i alla fall försöka leva upp till en sak...
När julen inte blev av var min sorg enormt stor kan jag lova. Det finns en dag på året som jag längtar till och som jag verkligen är perfektionist om, och det är julen! Så när den stöp blev jag helt depp faktiskt. Mest för barnens skull. Jag var på torsdagen nästan i upplösningstillstånd och var nog inte riktigt säker på hur jag skulle få ihop julen som jag ville. Allt måste bara stämma och klaffa just den dagen. Jag skakade och fick emellanåt hålla tillbaka tårar av stress. Per blir lite irriterad på mig när jag blir sån där och tycker att jag ska stanna upp lite och tänka efter. Att det inte är världens undergång om inte.... Jag håller liksom inte med bara. Per frågade mig flera gånger under kvällen om det verkligen är värt det, allt slit, all stress och all panik.... Mitt svar är ju naturligtvis just då på plats såklart NEJ!!!! Det är inget som är värt det där... Men jag vet ju att när man ser barnen på julafton, hör deras upphetsning och när man i flera dagar senare får höra berättat om tomten, pepparkakshus, paket, snö mm mm och att de även senare flera år efter kommer ihåg detaljer, ber mig att göra likadant, säga att de önskar, att de så gärna vill osv, ja då vet jag att det ÄR värt det, då är det värt varenda sekund av ångest!!!! Mina föräldrar har själva haft riktigt underbara jultraditioner för oss när jag och brorsan växte upp, så mycket att jag knappt kunde genomföra den här julen utan dem som det var planerat, och det vill jag att mina barn ska ha. De ska också känna att de hade en riktig jul när de växte upp. Vad de sen själva gör med sina traditioner som vuxna är deras val sen, men så länge de bor hemma så är julen en riktig jul!

När julen kom och gick och sen när flera daga lades till sjukdomshistorien så blev det bara värre och värre... Vi sköt upp allt som vi skulle göra, allt vi skulle fira osv, så om vi hade fått en chans att genomföra allt hade vi inte ens behövt köpa några fyrverkerier till nyårsfesten alls, det hade vi stått för själva!
Men ju mer tiden gick desto mer desperat nästan blev jag och desto mer tyckte jag synd om mig själv. Nu hade jag tyckt synd om barnen tillräckligt kändes det som. Nu var det min tur. jag satt bokstavligt talat i två dagar, när det blev klart att nyår inte skulle hända, och tyckte synd om mig själv. Jag tyckte mycket synd om mig själv!!!! Och det är en av de mest oattraktiva sidor jag vet hos en människa. Så i två dagar satt jag och grät, var förbannad, tyckte synd om mig själv och bara var oattraktiv!!!!!!!!
Så nu i år tänkte jag försöka kanske att vara lite mer ödmjuk inför livet och oförutsägbara händelser som man ändå inte kan påverka... Nyår kommer tillbaka både i år och nästa år så jag ska nog fixa detta med eller...?

Vi firade i alla fall in det nya året uppklädda till öronen i fina klänningen och kostymen med fördrink (supergod), tvårättersmiddag (bamsekramar till dig Pernilla för den supergoda desserten och den otroligt fina gesten), drinkar och champagne vid tolvslaget och pussar!!! Första pussarna på över en vecka... Oj oj oj vad man saknat det...

Har jag sagt att resan är bokad och betald????? jajjemän! Kap Verde öarna- here we come!!!!! Ska bli såååå gött!!!!


Ha dé!