Bilintresset i den här familjen är svårt att miste på. Nu i vinter när det varit så mycket snö har det varit lätt att ge alla bilar varsitt garage för att slippa stå ute och frysa. Nu har garaget fallit ihop och bilarna står ute igen... Men det är ett vårtecken!!!!! (hoppas vi).

Egentligen skulle det ju vara rätt gött om det vore lika kallt och lika mycket snö när vi åker till Afrika, bara för att veta att vi har det bättre än ni som är kvar i stan, men å andra sidan blir det ju svårt med kläder just i transfer-ögonblicket... Det finns två alternativ och inget känns lockande...
1. Åka till Arlanda i sommarklänning och sandaler oavsett om det är snö och 10-20 minusgrader ute,
2. Åka till Arlanda i sommarklänning och sandaler oavsett om det är snö och 10-20 minusgrader ute men att ta på sig stora dunjackan och stor stövlarna utanpå...

Det första alternativet går ju bort eftersom vi inte skulle överleva tillräckligt länge för att komma ombord på planet och då känns resan ganska bortkastad... Det andra alternativet går också bort, för att landa på Kap Verde med snowjogging och stor vinterjacka känns inte heller helt hundra... Skulle vi frysa ihjäl i Sverige så svettas vi ihjäl där nere... (fy fan vilket i-lands problem... nästan så man skäms...)

Och apropå skämmas... Min uppsats... jag skäms, jag rodnar, jag vänder mig i sömnen (eftersom jag lever) jag vill skrika, riva, sparka, slå, jag vill INTE gå upp med den... Men men, på fredag är det dags... Varför blev det såhär då???
Jo, jag var ju ganska ivrig inför uppsatsen... Hade ett bra ämne och ett bra upplägg kände jag...

Första handledningen--- blev totalt sågad! Det var för stort, det var för omfattande, det var för mäktigt, det var för, det var för, det var för.... Mycket!! (men jävligt intressant ändå ville han tillägga). Så jag kunde väl bara ta en del av området??? Njae, det tror jag inte... Nej, men då kanske du ska byta område??? Njae, det tror jag inte... Då kanske du inte blir godkänd??? Njae det tror jag inte... (det sa han inte heller, men jag fick känslan) Så hem och göra som han ville! Kapade, sågade och bröt bort delar av vikt och intresse... Sen blev det bara kvar en liten del som han tyckte var kanon! Detta blir väl bra att börja med??? Njae, det tror jag inte...

Skrev två dagar, sen kom Vinterkräksjukan och hälsade på. Hade tydligen blivit utkastad från sitt tidigare hem och gästvänsliga som vi är så tog vi emot med öppna armar! efter två veckor var man lite trött på skiten och kastade ut honom. Då var det dags att sätta sig och fokusera igen! Barnen hade jag hemma en vecka extra för att slippa sjukdomar från dagis, som en slags garanti. Så, tre barn hemma, mannen på sitt dagis och en uppsats på två veckor! fixar du detta???? Njae, det tror jag inte... Men jag ger fan inte upp!

På måndagen, första dagen tillbaka på dagis med barnen, byter ämne... Jag fixar inte det som han vill att jag ska göra... Skulle du kunna bena upp det lite, det är för...??? Njae, det tror jag inte!!!!

På tisdag, han har fått ett utkast... Skulle du kunna.... Det är lite för...???? Njae, det tror jag inte... Jag i stort sett delar min frågeställning i två delar och inser att jag ska skriva en uppsats ungefär på samma nivå som när jag gick på gymnasiet för mer än tio år sen! och detta efter fyra års universitetsstudier!! va roligt kände jag då... NOT!

På onsdagen, efter sluthandledning, och förmaningar om att det ska vara klart och inlämnat senast måndag kl 09.00 (och en rejäl kapning av ämnet... igen...) Hinner du färdigt nu?? Klockan var 17 när jag satte mig i bilen hem från Karlstad... På fredag eftermiddag skulle han ha in ett utkast igen för att se om jag ens skulle vara i närheten att bli klar... Det enda jag sa till mig själv i bilen på väg hem var... Han har inte sett Anna Rosenäs, trebarnsmamma mm, in real action den gossen iaf!!!!

När jag kom hem gick jag glatt in till min man och mina tre barn. Satte mig på golvet med de två små efter att ha pussat och kramat mina två största. Klockan var efter sex och det var bara välling kvar för de små för dagen. Jag kände hela tiden hur det bubblade och drog inuti mig, men jag höll ut! (iaf drygt en timme) Sen talade jag om för min man att nu går jag in i skriv-mode! Jag slutade prata, slutade le, slutade leka, slutade bry mig, slutade..... Ja, jag slutade nästan leva... jag satt som en levande död vid bordet... Och skrev.... och skrev... Och skrev... Jag skrev som jag visste att han ville ha det nu... På fredag skickade jag iväg ett utkast. Betydligt mycket bättre!!! och bara tre kommentarer, som åtgärdades på tio minuter... Sen satte jag mig och skrev och skrev och skrev igen.... Lördag lämnades barnen bort för att jag skulle kunna skriva... Söndag hämtades barnen hem igen för att helgen helt enkelt var slut... och jag fortsatte skriva... 21.30 var det ivägskickat och klart!

Fick ett mail efter kl 23...

Själv såg jag inte mailet förrän närmare 9.30 på måndag morgon, efter utsatt tid med andra ord... Skulle du kunna....???? Njae, det tror jag inte!!!!!!!!!!!!!! JAG KAN INTE SPARA SOM PDF-FIL... JAG VET INTE HUR MAN GÖR... JAG BRYR MIG INTE... OCH DU HAR INTE SAGT ETT ORD OM DETTA INNAN.... DET HAR INGEN PÅ FYRA ÅR GJORT... JAG VILL INTE, KOMMER INTE OCH ORKAR INTE...!!!!!! (visst, nu är jag inte sådär kaxig och stursk mot personer som kan avgöra min framtid, utan jag svarade helt enketl att jag ska försöka såklart... allt för master liksom... Men efter två timmar gav jag upp... kontaktade honom igen och sa att det går inte... Fick klartecken ändå... gött)

Så nu är uppsatsen klar. Nu är det opponering kvar... och jag skäms, jag vill verkligen inte åka dit... det är ju inte min uppsats... för det första är den skriven av en gymnasieelev känns det som och för det tredje så fattar jag inte hur jag kommit in på ämnet... det är så långt ifrån min uppsats... men men... några dar till... hoppas bara på godkänt....

Vilket roligt inlägg de blev känner jag... det blev för... och för... och för....!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Ha dé!