Det händer inte så ofta....

.... Att det blir mer än ett inlägg om dan. (och det blev det inte den här gången heller uppenbarligen)

Men kände efter det tidigare gnäll och skit inlägget att jag även måste berätta om annat, de där lite mer ljusa sidorna av livet och som just är anledningen till att jag älskar den här familjen så otroligt mycket....

Barnen:

Jesper är en pärla! Vet inte hur man skulle ha klarat av de sista åren utan honom. När Jesper var lite så växte han upp enbart med mig. Vi var som en egen enhet. Vi var ett. Vi var tajta. Det är vi såklart idag också men på ett annat sätt. Mycket av naturliga orsaker, men även genom att det är mycket som har hänt de sista åren. Ifrån att ha varit jag och Jesper, så är det nu Jag, Jesper, Per, Viktor och Erik... Det är en stor omställning. Men Jesper har både önskat det här, sett fram emot det och tagit emot hela omställningen med öppna armar. Så ödmjukt. Och mycket av det beror på hans relation till Per. Som jag sa innan, jag och Jesper har varit som en enhet. Nu är det mer Per och Jesper som står för den enheten, och jag är degraderar till att "bara vara mamma". Jesper talade om igår (när jag tvingade honom med till stan under hårda, starka och lite snudd på otrevliga protester) att Per var mycket mycket snällare än mig!!! Att det var Per som till och med körde bilen som tvingade honom till stan, eller att det var Per som tagit beslutet att vi alla skulle åka till stan när jag egentligen bara tänkt släppa av dem i Näs och fortsätta själv, verkade i sammanhanget inte ha nå större betydelse. Sen fick jag i alla fall en liten upprättelse när Jesper inne på MacDonalds klart och tydligt offentliggör att visst, Per är den snälla, men det är mamma (det vill säga jag då) som är den smarta!!!!!!!!!!! Tack tack för den säger jag! Och för några dagar sen fick jag även kastat i ansiktet att jag var alldeles för ung!!!! Tack igen! (barnen i klassen ska intervjua någon "gammal" som kan berätta hur det var att gå i skolan förr i tiden, inför projektet Arvika 100år. Jesper skulle absolut inte kunna genomföra uppdraget eftersom han inte kände nån som var tillräckligt gammal, och minst av allt mig, kanske Per också, eftersom vi var sååååå unga. Kanske inte behöver nämna att vi till och med fick övertala honom att morfar visst var såååå gammal så att han visst skulle kunna prata med honom)

Viktor och Erik, ja den första tiden med dem, graviditeterna, har varit h*e!!!! Har nog utan att överdriva inte njutit många minuter av deras tid magen. Det är rent ut sagt nåt av det värsta jag varit med om. Bildbevis????

Det här är bara ett bevis för den hemska tiden! Det är med Viktor, mer än en månad innan han föddes. Behöver jag säga att både fötter, ben, händer, armar och resten av kroppen var betydligt mer uppsvälld en månad senare????
Då hade jag dragits med foglossning sen v. 18, blödningar mellan vecka 1-22, halsbränna oavsett mediciner från vecka 20, återkommande/konstanta urinvägsinfektioner, protein och överdrivet mkt vatten om man frågar mig... Sista två veckorna kunde jag inte stå med fötterna på ett plant golv eller få några skor på mig. Det resulterade i att när jag väl lyckats kravla mig upp ur sängen på morgonen, vilket tog tid och smärta, kunde jag bara försöka ta mig ner till tv-rummet stapplandes i mina ull-tofflor sätta mig i soffan. Toabesök och matpaus var krävande men nödvändigt, annars satt jag där tills Per och Jesper kom hem och hjälpte. Jag fick sluta följa med och säga godnatt till Jesper då jag inte kunde gå i trappan. Ödemet och min begynnande havandeskapsförgiftning fick mig att bli igångsatt före utsatt tid! Tack gode gud!!!!

Erik, ja vi kör väl en repris då... Men förutom foglossning satsade jag även lite större och skaffade mig ischias och nåt vajsing med högerhöften, som jag dessutom dras med än. Varför nöja sig med det??? HB 90 och en skenande lever och havandeskapsförgiftning fick mig tillslut inskriven på Kvinnokliniken i Karlstad och nattens usla resultat gav inget annat resultat än att bli igångsatt igen... Tack gode gud!!!!!

Men idag var det värt det!!!

Titta bara på dem. Kan man annat än att älska dem???
Viktor- med sina otroliga lockar, som pratar oavbrutet, konstant, hela tiden, på bredaste värmländskan. Med så mycket humor och bus.
Erik som även han pratar oavbrutet, fast på ett obegripligt sätt. Med ett blodsocker som sin pappa och ett förhandlingsläge som är lika med NOLL, men med ett leende man smälter omedelbart för.



Sen har vi den äkta mannen. Den gode. Den fina. Den underbara. Den bästa.
Han finns alltid där när man behöver prata. Som lyssnar och som vill hjälpa och stötta även när han inte vet hur. Som gör allt han kan för att försöka förstå och som engagerar sig i allt som rör oss alla. Han korrekturläser igenom alla mina skolarbeten oavsett om det är mindre uppgifter, hemtentor eller stora uppsatser, kritiserar och rättar. Som jobbar och sliter för att vi alla ska kunna ha det så bra vi kan, som renoverar huset, köper sakerna vi vill ha. Jag brukar säga att i vår familj är det inte barnen som är bortskämda, det är jag! Han har snart gått igenom varenda bil, saab-volvo-ford-passat-chrysler mm för att vara säker på att jag och barnen ska åka så säkert som möjligt...
Han köper hem presenter spontant bara för att han tycker jag förtjänat dem. I förrgår en ny parfym som jag pratat på ett tag. igår en flaska Nosoil eftersom den här himla kylan ute fryser sönder min näsa. Krämer från ett ekologiskt naturföretag för att jag klagat att jag var torr. tiotalet inredningstidningar när jag var mammaledig med Erik (kanske inte det smartaste han gjort, men otroligt gulligt tyckte jag) Följer med till IKEA, sommarlagret, inredningsbutiker bara för att han vet att jag tycker om det. Lämnar små lappar ibland där han bara vill säga "puss", "älskar dig" "hejdå". Han har till och med skrivit en helt egen komponerad dikt åt mig------- på rim!!!!!!!!!! Hur gulligt är inte det!!!??? Han skrapar rutan på min bil, sätter i motorvärmaren när han vet att jag ska åka strax efter honom. Skottar och skottar och skottar för att jag ska kunna ta mig ut till bilen på morgonen. Hämtar in tidningen, tömmer diskmaskinen, fixar Viktor och tänder kaminen tills jag kommer ner på morgonen. Fixar med avlopp, rensar och tömmer och byter rör, sanerar en nerskitad källare efter översvämningen, river upp en hel gräsmatta mitt i snökaoset... Jag lovar, det finns ingenting som den mannen inte gör.... Han gör allt... Och bara för vårt bästa i tankarna... Därför älskar jag den här familjen....

Men, om jag ska anknyta till verkligheten på riktigt så finns det visst saker han inte gör.... TVÄTTAR!!!!! Men det kanske jag kan låta honom slippa undan eller???? :-)


Me and my man!!!!! Och oavsett vad Jesper än säger.... Han är otroligt smart och allmänbildad också!!!!!!!!!!!!!!


Känns det som det räcker med smör och fjäsk nu????
Börjar illamåendet ta övertaget nu????
Det bjuder jag på!!!!

Ha dé!