Flerspråkiga

... Ja det är vad vi är i den här familjen, och mest troligt är det väl därför som inte vi alltid förstår varandra. Från och med nu är det i alla fall vår flerspråkighet som kommer att få skulden för alla våra missförstånd, oförstådda uttalanden och komplexa dialoger...

Ta Per till exempel, han är en sån där "vanlig (nu menar jag språkligt), normal (fortfarande språket i fokus), allmän, skön, hederlig och gó" värmlänning. Han är varken mer eller mindre. Inget överdrivet, man hör honom klart och tydligt. Ingen skulle väl kanske fundera på om han kom från värmland eller inte om man träffade honom första gången. Men man skulle inte heller helt kunna utesluta att han faktiskt kan säga en del ord "på rätt sätt".

Sen har vi Jesper... I vanliga fall så pratar han likt Per, men så ibland får han några konstiga knorrar på meningarna. Ja inte på vissa ord utan på hela meningarna. Och då låter det som om han kommer från dalarna. Ni vet "dalarna dalarna dalarna"... Sen har han faktiskt en del lite bredare uttal på en del ord... Och den här killen var på sitt dagis i Arvika den enda killen som då inte ens kunde säga kõrv, utan för honom var det korv!

Viktor pratar värmländska! Bred värmländska! Otroligt bred värmländska! Enormt otroligt bred värmländska! För**** enormt otroligt bred värmländska!!!!!!!
Det är... ja.... värmländska...
Det finns sjukt många bra exempel men ska ge er några smakprov i alla fall...
I Fredags står vi hemma hos mamma och pappa. Vi ska åka hem till oss och mamma hjälper Virus på med kläderna. Klockan närmar sig halv sju och det är första kvällen på hela veckan som ungarna träffar Per. Och Per är ju den gode i vår familj så när han kommer hem brukar jag få nöja mig med min plats ute i periferin... I alla fall, jag retas en stund med Virus om vad mysigt det ska bli när vi får komma hem och krypa ner i sängen så mamma får läsa saga ikväll igen... En aningens upprörd och frustrerad Virus kämpar för allt vad livet är värt att så kommer inte kvällen alls att urarta sig efter som PAPPA ska läsa. PAPPA PAPPA PAPPA!!!!!!!!!!!!!!!!! Jag orkar inte ge mig, men då tillslut sliter han sig loss från mormor, går fram till mig och germig den där blicken.... "- Mähhn snällö nõn!!!! Pappa ska läsö!!!!
På dagis hade han talat om för en fröken, efter att ha trängt sig förbi henna i dörren och bara gått ut, efter ett pott-besök, att "- Du kan väl hällö ut detta därl lu!

Erik då? Jo han har ju spenderat mer än sitt första år med att vara tyst! Helt tyst! Sen började han för nån månad sen att nicka, följt av ett öhh och nick. Detta utvecklades vidare till ett öhh, nick och pek. Nu är han en fullfjättrad talare med ett yvigt, vitt, brett och mångordigt språk. Och bara efter några veckor!!! Problemet är bara att inget vet vad sjutton ungen säger.... Han pratar oavbrutet, nonstop, dygnet runt (nästan) och så är det ingen som fattar... Det verkar vara någon slags blandning mellan svenska, engelska, turkiska, afrikanska, indiska, indianspråk, asiatiska, eskimå, mellanöstern, australienska mm... Och dessutom med dialekt!!!!!!!!!!!!!

Jag då... Njae, egentligen skulle jag säga att jag bara pratar som vem som helst... Typ sådär vanlig värmländska... Men tror inte nån skulle hålla med fullt ut... Någon klagar att jag byter dialekt i telefonen om jag pratar med icke-värmlänningar... Och Per med många andra skrattar åt mig för att jag pratar "universitets-svenska med inriktning statsvetenskap"...

Ha dé!!