Jag ska måla hela världen, lilla pappa!

Vi sitter i soffan, jag, Per och Viktor. Erik har också förärat oss med sin närvaro en stund. Men efter ett tag försvann hann upp på övervåningen, och vi kunde höra honom greja uppe i hallen vid det rum som numera fungerar som bygg -och förråds rum. Vi anar oråd och följande dialog mellan far och son utspelar sig...

"-vad gör du?" (pappa Per)
"-mmm va?" (lille Erik)

"-har du pappas saker?" (pappa)
"- ja aa!" (Erik)

"-får du använda pappas saker då?" (pappa)
"-mmm va?" (Erik)

"-får du ha pappas saker?" (pappa lite högre)
"-neeej" (Erik lika oberörd)

"-Vad gör du då?" (pappa)
"-ja gjejer baja!" (Erik)

"-med vaddå?" (pappa låter lite orolig)
"-mmm va??" (Erik fortfarande oberörd)

"-har du målarfärg???" (pappan går nästan upp i falsett på grund av tidigare upplevelser)
(det är fullkomligt tyst... inte ett knyst hörs...)

"-har du färg???" (pappan igen, lite högre och nu i en annan position, liksom mer beredd...)
"-inte på MIG!" (han är fortfarande oroandes oberörd Erik)

"-men är det färg nån annanstans då?" (nu är pappan nästan på väg upp)
"-inte på denna i alla fall" (nej men så bra då Erik)

"-på vilken då???" (undrar pappan, rädd för att gå upp)
(det råder en lång och skrämmande tystnad....)

"-kommer pappa att bli arg???" (pappan är märkbart nervös, men har ännu inte vågat ta steget uppför trappan...)
(ytterligare en tystnad följer...)

Vi hör Erik falla i skratt och så svarar han:
"-neheeeeej, pappa, du är ju snäll nu ju....!